{"id":124837,"date":"2019-05-14T23:17:21","date_gmt":"2019-05-14T22:17:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124837"},"modified":"2019-05-15T13:52:53","modified_gmt":"2019-05-15T12:52:53","slug":"komplext-om-ondskans-mekanismer-koren-i-biskopsgardens-kyrka","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124837","title":{"rendered":"Komplext om ondskans mekanismer – K\u00f6ren i Biskopsg\u00e5rdens kyrka"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Nadim Elazzeh<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett samarbete mellan Folkteatern G\u00f6teborg, Lundby f\u00f6rsamling och Unga Folkteatern<\/p>\n\n\n\n

Av David Greig (The Events)<\/p>\n\n\n\n

Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kim Lantz<\/p>\n\n\n\n

Produktionsassistent och suffl\u00f6r: Titti Andersson<\/p>\n\n\n\n

Regiassistent: Sanna Hultman<\/p>\n\n\n\n

Musik &k\u00f6rarrangemang: John Browne, Helena Forneg\u00e5rd, Marianne Holmboe<\/p>\n\n\n\n

K\u00f6rledare & Musikalisk arrang\u00f6r: Helena Forneg\u00e5rd<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Kim Bredefeldt, Robert S\u00f6derberg, Helena Forneg\u00e5rd (k\u00f6rledare) plus en k\u00f6r d\u00e4r somliga ej namngivna har biroller.<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 23\/5 i Biskopsg\u00e5rdens kyrka G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 11\/5 2019 <\/p>\n\n\n\n

Finns en symbolisk laddning i val av spelplats, fast utlokaliseringen antagligen har naturliga orsaker. Kyrkan \u00e4r n\u00e4mligen bel\u00e4gen ett stenkast fr\u00e5n V\u00e5rv\u00e4derstorget. D\u00e4r ligger ju krogen som f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan utsattes f\u00f6r en g\u00e4ngrelaterad skjutning. Ett par ynglingar sk\u00f6ts ihj\u00e4l, flera skadades. I motsats till s\u00e5 gott som alla andra d\u00f6dliga uppg\u00f6relser p\u00e5 Hisingen, kunde de skyldiga straffas. P\u00e5 hemv\u00e4gen cyklar jag f\u00f6rbi monumentet \u00f6ver offren f\u00f6r diskoteksbranden. De som orsakade den fruktansv\u00e4rda katastrofen var inga utifr\u00e5n.. Rasistiska motiv kunde uteslutas i dessa fall.<\/p>\n\n\n\n

I Biskopsg\u00e5rdens kyrka p\u00e5 Hisingen utspelas under cirka \u00e5ttio minuter ett diskuterande drama om en masskjutning i en kyrka, ett d\u00e5d utf\u00f6rt av en fullblodsrasist. K\u00f6ren <\/em> av David Grieg (f\u00f6dd 1969) fr\u00e5n Skottland, handlar om en massaker d\u00e4r offren ing\u00e5r i en repeterande k\u00f6r. Pj\u00e4sen tar fasta p\u00e5 vad som h\u00e4nde de n\u00e4rmast ber\u00f6rda och \u00f6verlevande efter\u00e5t. Pr\u00e4sten, initiativtagaren till den m\u00e5ngkulturella k\u00f6ren, blir besatt av att ta reda p\u00e5 varf\u00f6r n\u00e5gon kan beg\u00e5 en s\u00e5dan om\u00e4nsklig g\u00e4rning. Grieg hade i bakhuvudet medan han skrev, den ideologiskt \u00f6vertygade nationalisten Anders Behring Breivik och hans attack mot det \u00f6ppna, demokratiska samh\u00e4llet. I detta id\u00e9drivna drama st\u00e4lls kyrkorummets oskuldsfulla, inkluderande mentalitet, mot det ondskefulla becksvarta, vars syfte \u00e4r att f\u00f6rg\u00f6ra tanken p\u00e5 allas lika v\u00e4rde. Ljus mot m\u00f6rker, berikande m\u00e5ngfald kontra omst\u00f6rtande f\u00f6rest\u00e4llningar om ras. <\/p>\n\n\n\n

Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att iscens\u00e4ttningen g\u00f6rs utan s\u00e5v\u00e4l scenografi som koreografi. Det n\u00e4rmsta i den v\u00e4gen en laptop, ett didgeridoo-r\u00f6r och en stav som markerar avlossandet av skott. Vidare finns varken ansvarig f\u00f6r, kostym, smink, ljud eller ljus angiven. N\u00e5gra stativ med spotlights \u00e4r utplacerade i ett par h\u00f6rn. I egna kl\u00e4der ses den sjutton personer starka k\u00f6ren, som i upptakten kommer antingen fr\u00e5n ing\u00e5ngen, eller sitter utspridda bland publiken. Vi sitter l\u00e4ngs tre sidor. Rakt eller snett framf\u00f6r oss agerar man. Den \u00f6ppna \u00e5terst\u00e5ende sidan, utg\u00f6rs l\u00e4mpligt nog av en naturlig scenupph\u00f6jning. D\u00e4r framf\u00f6r k\u00f6ren med kroppslig energi och jublande gl\u00e4dje sina s\u00e5ng\u00f6vningar, under ledning av Helene Forneg\u00e5rd vid pianot. \u00d6ppningsrepliken \u00e4r v\u00e4lfunnen, riktas prim\u00e4rt till den heterogena k\u00f6ren. Omg\u00e5ende f\u00e5r de upprymda k\u00f6rmedlemmarna ov\u00e4ntat bes\u00f6k. M\u00f6jligen av naivitet visar pr\u00e4sten ingen r\u00e4dsla f\u00f6r den fr\u00e4mmande hotfulla personen, han som efter\u00e5t enbart kallas pojken.<\/p>\n\n\n\n

Kim Lantz \u00e4r Folkteaterns grand old man. En v\u00e4sentlig del av sitt yrkesliv har han \u00e4gnat \u00e5t n\u00e5got han bem\u00e4strar mycket v\u00e4l: att coacha amat\u00f6rsk\u00e5despelare j\u00e4mte att \u00f6vers\u00e4tta. Om jag till\u00e5ter mig att generalisera. \u00e4r konfrontation och maktut\u00f6vning gemensamma drag, i \u00e5tskilliga av de upps\u00e4ttningar han tagit sig an f\u00f6r Unga Folkteatern. Ofta med mycket gott resultat. Ett paradexempel var Omr\u00e5det <\/i>, en pj\u00e4s med tuff jargong d\u00e4r Bredenfeldt och S\u00f6derberg ocks\u00e5 spelade mot varandra, i roller som den resonerande gode i n\u00e4rkamp med en i uppskruvat tonl\u00e4ge diabolisk skuggfigur. I Greigs kusliga ber\u00e4ttelse finns ungef\u00e4r samma styrkef\u00f6rh\u00e5llande. Vi m\u00f6ter pr\u00e4sten Kim (Bredenfeldt), vars fixering vid att ta reda p\u00e5 ”stamkrigarens” (S\u00f6derberg) drivkrafter, riskerar hans underg\u00e5ng. Relationer till de som st\u00e5r honom n\u00e4rmast uts\u00e4tts f\u00f6r alltf\u00f6r stora p\u00e5frestningar. Som kontrahenter \u00f6vertygar paret, inte minst Robert S\u00f6derberg (river exempelvis av en blixtrande rap) . Samtidigt ligger de stundtals p\u00e5 gr\u00e4nsen till att bli endimensionella. Hur skulle de kraftfulla akt\u00f6rerna g\u00e5 i land med uppgiften om man v\u00e4nde p\u00e5 kuttingen?<\/p>\n\n\n\n

Den outh\u00e4rdliga sorgen finns bara med i utkanten, annars ett tillst\u00e5nd \u00e5sk\u00e5daren sj\u00e4lv f\u00e5r fylla i. Ot\u00e4ckast \u00e4r ist\u00e4llet att pojken brutit samh\u00e4llskontraktet, genom att f\u00f6rakta svaghet (som tyngde honom sj\u00e4lv tidigare), bek\u00e4mpa tolerans och avvisa id\u00e9n om att hj\u00e4lpa varandra. Skeendet gestaltas genom att kronologin spolas fram och tillbaka, vilket g\u00f6r intrigen lika intrikat som f\u00f6rvirrande. Finns visst fog f\u00f6r p\u00e5st\u00e5endet om logiska kullerbyttor. Lantz med sin enorma rutin, har f\u00f6rst\u00e5s gott handlag med akt\u00f6rerna. Och k\u00f6rens medlemmar f\u00e5r sina gospelmelodier att sv\u00e4nga h\u00e4rligt, blir motvikt till den fasansfulla g\u00e4rningen. Flera av dem \u00e4r duktiga i sina biroller. Och somligas slit med stickrepliker borde jag kanske ha \u00f6verseende med . Dock kunde jag inte h\u00f6ra ibland, eller uppfattade bara brottstycken. K\u00f6ren <\/i>ger upphov till m\u00e5nga funderingar om den ensamme galningen, alternativt m\u00e5lmedvetne mannen med skr\u00e4mmande v\u00e5ldskapital. Hur kan ett samh\u00e4lle skydda sig mot dem som st\u00e4llt sig utanf\u00f6r, dem som \u00e4r ute efter att skapa kaos? Samtidigt \u00e4r denna upps\u00e4ttning s\u00e5 speciell, att jag hade problem att ta den till mig. D\u00e4rav avsaknaden av adekvat rubrik och dr\u00f6jsm\u00e5let. (Ett par tillf\u00e4llen sker samtal efter pj\u00e4sen med olika medverkande.)<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett samarbete mellan Folkteatern G\u00f6teborg, Lundby f\u00f6rsamling och Unga Folkteatern Av David Greig (The Events) Regi och \u00f6vers\u00e4ttning: Kim Lantz Produktionsassistent och suffl\u00f6r: Titti Andersson Regiassistent: Sanna Hultman Musik &k\u00f6rarrangemang: John Browne, Helena Forneg\u00e5rd, Marianne Holmboe K\u00f6rledare & Musikalisk arrang\u00f6r: Helena Forneg\u00e5rd Medverkande: Kim Bredefeldt, Robert S\u00f6derberg, Helena Forneg\u00e5rd (k\u00f6rledare) plus en k\u00f6r d\u00e4r somliga […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":{"0":"post-124837","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-teaterrecension","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124837","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124837"}],"version-history":[{"count":33,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124837\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124886,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124837\/revisions\/124886"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124837"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124837"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124837"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}