![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/unnamed-27.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Fabriken<\/strong> Ett m\u00e4sterverk. En enast\u00e5ende unik skildring av livet i Ryssland efter Sovjetunionens fall. L\u00e4gg regiss\u00f6rens namn p\u00e5 minnet. Yuri Bykov har inte fyllt fyrtio \u00e5r \u00e4n p\u00e5 n\u00e5gra \u00e5r, han f\u00f6ddes i augusti 1981 i Novomichurinsk i vad som d\u00e5 hette Sovjetunionen.<\/p>\n Andrej Tarkoviskij \u00e4r f\u00f6rmodligen en av de mest internationellt k\u00e4nda ryska regiss\u00f6rerna. Nu har Bykov tagit klivet och \u00e4r i mina \u00f6gon b\u00e5de st\u00f6rre, skickligare, m\u00e4sterligare och viktigare.<\/p>\n Nu \u00e4r ”viktig” ett dumt ord i recensioner. En film, eller f\u00f6r den delen ett konstverk, en teaterpj\u00e4s, en roman eller vilket kulturverk som helst, m\u00e5ste ha konstn\u00e4rlig kvalitet f\u00f6r att kunna s\u00e4ga n\u00e5got, f\u00f6r att kunna tala till oss. Att ha ett budskap r\u00e4cker inte alls. Budskap som blir f\u00f6r tydliga kan f\u00f6rsta konstn\u00e4rliga verk.<\/p>\n H\u00e4r \u00e4r en film som b\u00e5de har viktiga saker att s\u00e4ga om hur det \u00e4r att leva i det post-sovjetiska samh\u00e4llet och \u00e4r skickligt konstn\u00e4rligt skapat p\u00e5 alla plan: i fotot, i dramaturgin, med sk\u00e5despelarnas skicklighet, i regin. Handlingen \u00e4r \u00f6verraskande in i det sista och ha hela tiden flera niv\u00e5er i vad den f\u00f6rmedlar. Inget \u00e4r bara vitt eller svart, ingen \u00e4r bara hj\u00e4lte eller ond skurk. Alla \u00e4r m\u00e4nniskor och begripliga.<\/p>\n Filmen utspelar sig i en nedl\u00e4ggningshotad fabrik med industriarbetare i centrum. Det \u00e4r otroligt s\u00e4llsynt med filmer som skildrar m\u00e4nniskor ur arbetarklassen. T\u00e4nk att det fortfarande \u00e4r s\u00e5 s\u00e4llsynt. Det \u00e4r faktiskt skr\u00e4mmande. Som om de problem m\u00e4nniskor inom arbetarklassen m\u00f6ter inte \u00e4r v\u00e4rda att skildras, eller om det \u00e4r f\u00f6r att den v\u00e4rldsr\u00e5dande ideologin kapitalismens f\u00f6respr\u00e5kare \u00e4r smarta nog att f\u00f6rs\u00f6ka f\u00e5 oss alla att associera oss till medelklassen och dess problem, f\u00f6r att de flesta vill ju \u00e4nd\u00e5 vara medelklass. Vem vill vara arbetarklass i dagens v\u00e4stv\u00e4rld? Jag efterlyser fler filmer fr\u00e5n denna verklighet.<\/p>\n Kalugine fick ta \u00f6ver fabriken f\u00f6r en struntsumma d\u00e5 Sovjetstaten gick under. Men fabrikerna var ju folkets gemensamma egentligen menar Silverr\u00e4ven.<\/p>\n Nu g\u00e5r kidnappningen inte helt sm\u00e4rtfritt. Kalugine har privata livvakter och snart kommer ocks\u00e5 polisens SWAT-team och rollerna blir ombytta. Arbetarna \u00e4r f\u00e5ngade och deras liv \u00e4r i fara, d\u00e5 b\u00e5de poliserna och livvakterna utan tvekan kommer att d\u00f6da f\u00f6r att skydda Kalugine och hans brott. Kalugine \u00e4r ju inte ensam. Han skyddas av andra kriminella grupper som ocks\u00e5 gripit makt och pengar vid \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n den sovjetiska kommunismen till det kapitalistiska samh\u00e4llet.<\/p>\n Regiss\u00f6ren Yuriy Bykov skildrar s\u00e5 klockrent hur Ryssland b\u00f6rjar koka av vrede \u00f6ver korruption och maktmissbruk och han hyllas som en hj\u00e4lte av publiken. Cinema Scope har skrivit om Fabriken: \u201cEn rej\u00e4l portion socialkritik som det n\u00e4stan \u00e4r om\u00f6jligt att tro att den kan ha skapats i Putins Ryssland\u201d. Fast den har skapats i Ryssland. Censur finns d\u00e4r men den str\u00e4cker sig tack och lov inte hur l\u00e5ngt som helst.<\/p>\n Det \u00e4r en stark film, en ber\u00e4ttelse som ber\u00f6r och jag \u00e4r skakad l\u00e5ngt efter\u00e5t ocks\u00e5. Hur fast de sm\u00e5 m\u00e4nniskorna \u00e4r i ett samh\u00e4lle d\u00e4r kapitalismen g\u00e5r armkrok med maffian.<\/p>\n Yuri Bykov \u00e4r en filmskapare som har r\u00f6tter i arbetarklassen, f\u00f6rmodligen ett sk\u00e4l till att han kan skildra industriarbetarna s\u00e5 trov\u00e4rdigt och med s\u00e5dant djup i karakt\u00e4rskildringen. Yuriy Bykov som f\u00f6ddes 1981 i det forna Sovjetstaten bodde sina f\u00f6rsta \u00e5r i livet tillsammans med sina f\u00f6r\u00e4ldrar i en husvagn. Hans pappa var chauff\u00f6r och hans mamma inom byggsektorn. Hans pappa l\u00e4mnade dem d\u00e5 Yuriy var sex \u00e5r. I tolv \u00e5r levde han och hans mamma ensamma tills hon gifte om sig. Styvfadern var kranf\u00f6rare. S\u00e5 Yuriy Bykov vet b\u00e5de hur det \u00e4r att v\u00e4xa upp i fattigdom och i arbetarklass. P\u00e5 wikipedia ber\u00e4ttas det att han till och med tvingades av sin mamma att stj\u00e4la mat fr\u00e5n grannar. Hur sant det nu \u00e4r kan jag inte veta. Men hur som helst: I fabriken har han skapat ett m\u00e4sterverk, konsekvent snyggt fotad, en sp\u00e4nnande och trov\u00e4rdig skidring med djup i karakt\u00e4rerna.<\/p>\n
Betyg 5
Svensk biopremi\u00e4r 24 maj 2019
Regi Yuriy Bykov<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/05\/fabriken2-300x150.jpg\")
Filmen skildrar ett g\u00e4ng industriarbetare som m\u00f6ts av beskedet att deras f\u00f6rs\u00f6rjning kommer att ta slut d\u00e5 fabrikens \u00e4gare oligarken Kalugine s\u00e4tter sin fabrik i konkurs. Industriarbetarna \u00e4r uppretade och en av dem, som kallas Silverr\u00e4ven, tar p\u00e5 sig ledarrollen och f\u00e5r fem stycken att h\u00e4nga med honom p\u00e5 att kidnappa Kalugine och kr\u00e4va en s\u00e5 stor l\u00f6sensumma att de kan klara sig resten av sina liv. De kidnappar Kalugine och l\u00e5ser in sig med honom i fabriken.<\/p>\n