{"id":124680,"date":"2019-05-05T23:52:28","date_gmt":"2019-05-05T22:52:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124680"},"modified":"2019-05-06T00:19:35","modified_gmt":"2019-05-05T23:19:35","slug":"livsbejakande-visor-i-jazzig-skrud-amanda-andreas-i-lerum","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124680","title":{"rendered":"Livsbejakande visor i jazzig skrud – Amanda Andr\u00e9as i Lerum"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Christer \u00c5kerlund

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Amanda Andr\u00e9as<\/p>\n\n\n\n

Liveshack p\u00e5 restaurang Torarica i Lerum<\/p>\n\n\n\n

2\/5 2019<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Musik i Lerum<\/p>\n\n\n\n

Har h\u00f6rt Amanda Andr\u00e9as live minst tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare, men inte tidigare varit p\u00e5 n\u00e5gon av hennes konserter. Singer song – writern har h\u00e5llit p\u00e5 mycket med teater f\u00f6r olika \u00e5ldrar, framtr\u00e4dde med egenskrivna l\u00e5tar i ett flerdelat amat\u00f6rprojekt hon var med och drev. Under m\u00e5nga \u00e5r ingick hon i en k\u00f6r ledd av f\u00f6rgrundsgestalt i West of Eden, men i l\u00e4ngden blev det kollektiva uttrycket en begr\u00e4nsning. N\u00e4r hon gjort ett par l\u00e5tar fick hon gig p\u00e5 caf\u00e9 i G\u00f6teborg. Fler l\u00e5tar tillverkades. F\u00f6r\u00e4ldrar och v\u00e4nner bj\u00f6ds in, testet gav blodad tand. F\u00f6r halvannan m\u00e5nad sedan sl\u00e4ppte 30-\u00e5ringen uppv\u00e4xt i Lerum sitt ljuvliga, visdoftande debutalbum, vars producent \u00e4r ingen mindre \u00e4n Simon Ljungman. Har senaste dygnen njutit av debuten ett antal g\u00e5nger.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5tskilliga spelningar har det blivit p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l galor som enskilda konserter. I Vara g\u00e4stade hon Bo Sundstr\u00f6m. Och hon har blivit uppt\u00e4ckt av opinionsbildande SVT-journalisten Per Sinding- Larsen, utan att ens ha skickat honom Som havet. <\/em>Andr\u00e9as \u00e4r i ordets b\u00e4sta bem\u00e4rkelse en originell artist, vars inspirationsk\u00e4llor varit exempelvis Barbro H\u00f6rberg och Lill Lindfors. Artisten ska inte f\u00f6rv\u00e4xlas med sin Grammisbel\u00f6nade, n\u00e4stan j\u00e4mn\u00e5riga namne; fast b\u00e5da g\u00e4rna blickar tillbaka cirka ett halvt sekel, n\u00e4r Monica Z var en dominant inom kvalitativ popul\u00e4rmusik.<\/p>\n\n\n\n

Amanda kallar, naturligt nog, evenemanget f\u00f6r hemv\u00e4ndarkonsert. En publik som visar sig vara entusiastisk men inte fulltalig i konkurrens med SM-final i ishockey, laddar upp med buff\u00e9. Vi f\u00e5r veta att p\u00e5 scen har hon med sig maken David ( trummor + akustisk gitarr), Erik Bj\u00f6rksten, (elektrisk gitarr), Jenny Kristoffersson ( kontrabas), Angelina Mangs som ing\u00e5r i k\u00f6ren Amanda (percussion) samt jazzsaxofonisten Malin W\u00e4ttring, vars senaste skiva plus releasespelning jag tidigare i \u00e5r recenserat i skilda forum. Dessa musiker kommer fr\u00e5n jazzv\u00e4rlden, bred pop, spelar f\u00f6r barn eller i projekt som kan ses p\u00e5 teaterscener. Skivan Som havet<\/em> \u00e4r relativt mycket vispop med garnering av bl\u00e5sinstrument. Konserten d\u00e4remot g\u00e5r mestadels i jazzvisans tecken. L\u00e5tskrivaren tycker det \u00e4r befriande att blanda genrer, vilket publiken uppskattar.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Man inleder med klassiker av Barbro H\u00f6rberg. Temat framf\u00f6rs med stilistisk finess av Amandas saxofonspelande m\u00e5ng\u00e5rige v\u00e4n. Till en b\u00f6rjan l\u00e5ter Amanda fingrarna ta ut r\u00e4tt ackord p\u00e5 sitt keyboard, samtidigt som hon st\u00e5r f\u00f6r s\u00e5ngen. Efter en stund \u00f6verg\u00e5r hon till st\u00e5ende position, \u00f6verger sitt instrument. Det vokala styr den suggestiva mjuksv\u00e4ngiga musiken som p\u00e5g\u00e5r \u00f6ver tv\u00e5 set. Amandas har en tilltalande, ber\u00f6rande r\u00f6st, upprepar effektfullt vissa fonem i refr\u00e4nger, \u00e4r genom sin teaterbakgrund tydlig och kommunikativ. Hennes kanske allra st\u00f6rsta talang best\u00e5r i att integrera s\u00e5ngen med musiken, i omg\u00e5ngar lyfta fram solister. Just d\u00e4rf\u00f6r blir det enormt effektfullt n\u00e4r hon n\u00e5gra g\u00e5nger s\u00e4rar p\u00e5 orden och musiken. Ut\u00f6ver hur musikerna anpassar sig efter materialet, \u00e4r arrangemangen verkligen beundransv\u00e4rda<\/p>\n\n\n\n

Texterna \u00e4r inte explicit inriktade p\u00e5 att kommentera samtiden. Ist\u00e4llet f\u00f6r protestyttringar, sprids hopp och f\u00f6rmedlas insiktsfulla reflektioner om livet. Ett halvdussin egna s\u00e5nger varvas med Barbro H\u00f6rberg x 2, en otroligt l\u00e4cker version av I New York (Take Five)<\/em> med svensk text av Beppe Wolgers j\u00e4mte enda engelskspr\u00e5kiga l\u00e5ten i form av My Favorite Things.<\/em> Blev en uts\u00f6kt konsert i exemplarisk ljud\u00e5tergivning, vilket p\u00e5pekades av bland andra Anders W\u00e4ttring. Tror den kommer leva kvar i mig som en exceptionellt positiv tilldragelse. <\/p>\n\n\n\n

Gitarristen Bj\u00f6rksten fick genom sparsmakade riff n\u00e5gra stunder i rampljuset, j\u00e4mte ett tillf\u00e4lle d\u00e4r det passade att bli r\u00f6jig. Den dubbla upps\u00e4ttningen rytmmakare var fint synkade och f\u00f6rstod att h\u00e5lla sig inom l\u00e5tarnas ramar. Kan flika in att Andr\u00e9as nyligen agerat f\u00f6rband till Lisa Miskovsky, som inte hade med trumslagare. Den duktiga kontrabasisten stod f\u00f6r stadga och n\u00e5gra featureinsatser. Instrumentet mest i centrum var annars tenorsaxofonen. Har aldrig tidigare h\u00f6rt experimentlystna Malin W\u00e4ttring spela s\u00e5 \u00f6msint polerat, i melodiskt uppbyggda strofer. Ibland tog hon rutinerat hand om lagom utsv\u00e4vande utsmyckningar, var i aktion s\u00e5 gott som hela tiden, fast hon bara medverkar i ett sp\u00e5r p\u00e5 skivan. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Christer \u00c5kerlund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Vad i repertoaren som f\u00f6rtj\u00e4nar att h\u00e5llas fram s\u00e4rskilt ut\u00f6ver I New York? <\/em>Jo Mj\u00f6lk <\/em>som n\u00e4r ”en f\u00f6rhoppning om att vi blir lite modigare”, slingrande standarden My Favorite Things (<\/em>introducerades med anekdot om att inte v\u00e5ga s\u00f6ka till audition), h\u00e4rliga balladen N\u00e4r sommaren \u00e4r pass\u00e9 <\/em>med glimrande toner fr\u00e5n W\u00e4ttring, en homage till f\u00f6rebilden Lill Lindfors med markerad rytm och fr\u00e4ck dynamik, den humoristiska och grooviga Ja, hej, <\/em>elegiskt h\u00e5llna L\u00e5ngt, l\u00e4ngre \u00e4n ig\u00e5r <\/em>om n\u00e4r livet \u00e4r jobbigt samt Amandas kabar\u00e9aktiga hit Var \u00e4r vi nu? <\/em> Stort bifall renderade i ett \u00f6sigt extranummer som utvecklades till en rytmisk popd\u00e4nga.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Amanda Andr\u00e9as Liveshack p\u00e5 restaurang Torarica i Lerum 2\/5 2019 Arrang\u00f6r: Musik i Lerum Har h\u00f6rt Amanda Andr\u00e9as live minst tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare, men inte tidigare varit p\u00e5 n\u00e5gon av hennes konserter. Singer song – writern har h\u00e5llit p\u00e5 mycket med teater f\u00f6r olika \u00e5ldrar, framtr\u00e4dde med egenskrivna l\u00e5tar i ett flerdelat amat\u00f6rprojekt hon var […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-124680","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124680","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124680"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124680\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124704,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124680\/revisions\/124704"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124680"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124680"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124680"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}