{"id":124359,"date":"2019-04-13T09:02:48","date_gmt":"2019-04-13T08:02:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124359"},"modified":"2019-04-15T14:59:19","modified_gmt":"2019-04-15T13:59:19","slug":"teaterkritik-modig-traffsakerhet-och-behovlig-sjalvransakan-av-skadespelarvalden-av-skadespelarna-sjalva","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124359","title":{"rendered":"Teaterkritik : Modig tr\u00e4ffs\u00e4kerhet och beh\u00f6vlig sj\u00e4lvrannsakan av sk\u00e5despelarv\u00e4rlden, av sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva, p\u00e5 Teater Giljotin"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"650\" height=\"433\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/backstage2019ho\u0308gupplo\u0308st-1200_press.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124360\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/backstage2019ho\u0308gupplo\u0308st-1200_press.jpg 650w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/04\/backstage2019ho\u0308gupplo\u0308st-1200_press-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 650px) 100vw, 650px\" \/><figcaption><strong>Fotograf:<\/strong>Martin Hellstr\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Teaterkritik Backstage, Teater Giljotin: Modig tr\u00e4ffs\u00e4kerhet och beh\u00f6vlig sj\u00e4lvrannsakan av sk\u00e5despelarv\u00e4lden, av sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Backstage, Urpremi\u00e4r den 12 april 2019<br>Av Emersson Berglund, Inger Edenfeldt och Kia Berglund<br>Regi Kia Berglund<br>Scenografi och Kostym Youlian Tabakov<br>Rekvisita och Kostym Helen Falk<br>Musik Rikard Borgg\u00e5rd<br>Ljus Anders \u201dShorty\u201d Larsson<br>Mask Andrea Engstr\u00f6m<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det finns en fascination f\u00f6r oss d\u00f6dliga, som varit publik n\u00e5gon g\u00e5ng och d\u00e4rmed undrat hur de har det bakom scen. Vi vill ju veta vad sk\u00e5despeleri och dess sk\u00e5despelare egentligen b\u00e4r i sitt sk\u00f6te. Man undrar ocks\u00e5 hur de som jobbar p\u00e5 scenen \u00e4r privata utanf\u00f6r sitt arbete. \u00c4r de s\u00e5d\u00e4r h\u00e4rligt spontana eller m\u00f6rksinta som karakt\u00e4rerna de spelar, n\u00e4r sk\u00e5despelaren kliver av och g\u00e5r hem? Kv\u00e4llens f\u00f6rest\u00e4llning ger raka puckar, om priset de betalar och f\u00f6r hur det kan vara att vara f\u00f6rs\u00e4ljare av s\u00e5 kallad \u201dShowbusiness\u201d. Vi f\u00e5r se vad som kan ske bakom draperierna, p\u00e5 repetitionerna och bakom sceniska framg\u00e5ngar. Sk\u00e5despelare beh\u00f6ver anv\u00e4nda sina kroppar och sina egna k\u00e4nslor i sitt jobb och allt f\u00f6r att underh\u00e5lla oss i tj\u00e4nst. Det kostar och det smakar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I kv\u00e4llens urpremi\u00e4r sl\u00e4pps vi in i en repetition av Shakespeares Rickard III:e. Sk\u00e5despelare glider en efter en in i handlingen och presenterar vem de \u00e4r. Publiken f\u00e5r glasklar insyn i vilka de \u00e4r, deras dr\u00f6mmar och det liv som kr\u00e4vs av dem f\u00f6r att lyckas i en bransch d\u00e4r m\u00e5nga vill st\u00e5 i blickf\u00e5nget med rungande appl\u00e5der. Det blir en f\u00f6rest\u00e4llning om en f\u00f6rst\u00e4llnings sv\u00e5righeter, s\u00e5 kallad teater i\/med teater. Dessutom l\u00e5ter upps\u00e4ttningen n\u00e5gra av oss att sitta p\u00e5 stolar p\u00e5 scen och komma dem v\u00e4ldigt n\u00e4ra i deras spel. Jag tror att det var ett medvetet val av upps\u00e4ttningen att l\u00e5ta publiken f\u00e5 k\u00e4nna p\u00e5 hur n\u00e4ra ett samarbete m\u00e5ste vara mellan sk\u00e5despelare f\u00f6r att de ska kunna framf\u00f6ra sina verk. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Jag tog chansen att sitta s\u00e5d\u00e4r n\u00e4ra och det gav en medk\u00e4nsla och en inblick som berikade min f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r den utsatthet en sk\u00e5despelare kan uppleva n\u00e4r de faktiskt m\u00e5ste ta i varandra oavsett personkemi. F\u00f6rst\u00e4llningen tar en djupdykning i de roller och maktstrukturer som kan f\u00f6rekommer bakom scen. Det blir ocks\u00e5 ett enormt utel\u00e4mnande av sk\u00e5despelarkonsten, om hur tuff deras arbetsplats kan vara men ocks\u00e5 om hur d\u00e5ligt de faktiskt tar hand om varandra. Lampljusets sken \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt starkt f\u00f6r dem alla och man anser sig beh\u00f6va se om sitt eget hus f\u00f6rst f\u00f6r att kunna legitimera sina framg\u00e5ngar.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Den omtalade \u00e4rketypen av regiss\u00f6r, med stort manligt ego och med sexualiteten som drivkraft, f\u00e5r under kv\u00e4llen m\u00e5nga skratt. Kanske f\u00f6r att publiken vill kunna sl\u00e5 sig f\u00f6r br\u00f6sten och vara politiskt korrekta i sin vetskap om denna \u00f6k\u00e4nda typ. Jag \u00e4r dock mer orolig \u00f6ver att de enbart ser honom som en lustig liten m\u00e4nniska och inte ser den ot\u00e4ckt djupa satiriska tolkningen av honom som jag starkt upplever. En uppfattning som inte gav ett enda leende p\u00e5 mina l\u00e4ppar. Rollkarakt\u00e4ren Alex (Jacob Ericksson), spelas knivskarpt och ger en mycket obehaglig manlighet av ett geni som kan tafsa och styra med orubblig hand. Det hemska \u00e4r att har man satt sin fot i teaterbranschen, om \u00e4n bara i dess ytterkanter, s\u00e5 finns det tio stycken s\u00e5dana maktfullkomliga gubbar p\u00e5 ett dussin. Han \u00e4r inte det minsta lustig och skratten fr\u00e5n publiken m\u00e5ste vara n\u00e5gon form av f\u00f6rsvarsmekanism (hoppas jag p\u00e5).<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Naturligtvis f\u00e5r vi i meetoo-anda m\u00f6ta den anklagade manliga sk\u00e5despelaren och hans kvinnliga offer. P\u00e5 ett snyggt s\u00e4tt balanseras det mellan skuld, skam och ord mot ord. Mannen verkar verkligen inte tycka att han gjort n\u00e5got fel i det berusade tillst\u00e5ndet p\u00e5 efterfesten d\u00e4r de tr\u00e4ffades. Kvinnan v\u00e5gar inte s\u00e4tta ord p\u00e5 vad som h\u00e4nt och t\u00f6rs inte direkt p\u00e5st\u00e5 att de r\u00f6rde sig om en v\u00e5ldt\u00e4kt \u00e4ven om hon reagerar med posttraumatisk stress. F\u00f6r b\u00e5da parter st\u00e5r det s\u00e5 mycket p\u00e5 spel och i en bransch d\u00e4r alla \u00e4r beroende av varandra \u00e4r det inte l\u00e4tt att missa sina chanser genom anklagelser. Karakt\u00e4ren Inga (\u00c5sa Wid\u00e9en) spelas magstarkt trov\u00e4rdigt. Eftersom jag sitter s\u00e5 n\u00e4ra henne under f\u00f6rest\u00e4llningen k\u00e4nner jag av hennes hyperventilering och hj\u00e4rtklappningar. Vid ett tillf\u00e4lle rycks jag med och vill jag erbjuda henne min hand f\u00f6r att ge henne lite ro. Men man ska ju inte ta i m\u00e4nniskor hur som helst.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det ot\u00e4ckaste med f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r just den tystnadskultur som redan beskrivits i pressen om teaterv\u00e4rlden. Det h\u00e4r att folk inte vill veta sanningar om eventuella \u00f6vergrepp f\u00f6r att det skulle f\u00f6rst\u00f6ra deras egna chanser att lyckas i branschen. Man tiger och l\u00e5tsas som att det inte finns problem eller \u00e4r s\u00e5 fokuserad p\u00e5 sig sj\u00e4lv att man medvetet satt p\u00e5 sig skygglappar f\u00f6r att kunna k\u00f6ra vidare p\u00e5 sina egna sp\u00e5r utan att stoppas. Dessa sl\u00e4tstrukna fegisar kliver \u00f6ver lik och kan alltid skylla p\u00e5 att de inte s\u00e5g n\u00e5got. F\u00f6rest\u00e4llningens sl\u00e4tstrukna ledare \u00e4r Hanna (Angela Kov\u00e1cs) som teaterchef. Kov\u00e1cs ger oss en f\u00e5f\u00e4ng chef som inte vill ta i problem och tycker att offer m\u00e5ste finnas f\u00f6r konstn\u00e4rlig framg\u00e5ng. Jag hade g\u00e4rna sett Hanna som \u00e4nnu mer h\u00e5rt drivande och tyv\u00e4rr upplevs hon f\u00f6r sympatisk f\u00f6r att verkligen genomdriva de avsked som sker. Jag vet inte om Kov\u00e1cs var nerv\u00f6s eller om rollkarakt\u00e4ren i sig var f\u00f6r sl\u00e4tstruken f\u00f6r hennes smak. Jag hoppas p\u00e5 en mer nyanserad teaterchef vid n\u00e4sta f\u00f6rest\u00e4llning. &nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Alla obehagliga sammanhang finner sina offer &#8211; n\u00e5gon m\u00e5ste b\u00e4ra hundhuvud. En syndabock hittas och man tar den som v\u00e5gar s\u00e4ga en och annan sanning h\u00f6gt, i en tystnadskultur. Naturligtvis f\u00e5r det bli den arma regiassistenten (Julia Marko-Nord) som inte \u00e4r hemma i gruppen fr\u00e5n b\u00f6rjan som inte kan vara tyst. Hon har varit ute p\u00e5 andra uppdrag n\u00e4r hon kommer f\u00f6rsenad till repetitionen. Men den yngre kvinnan tar plats och st\u00e5r p\u00e5 sig och tror att sanningar kan levereras rakt p\u00e5. Den konstruktiva kritiken ska leda till n\u00e5gon form av f\u00f6rlossning i gruppen tror hon. Sj\u00e4lvklart blir det inte s\u00e5 eftersom rannsakning eller sj\u00e4lvkritik \u00e4r n\u00e5got som inte direkt praktiseras i den spelade teatergruppen. Rollkarakt\u00e4ren k\u00e4nns n\u00e5got f\u00f6r sl\u00e4ngig i kroppen och aggressionerna kommer f\u00f6r snabbt. Assistenten upplevs inte st\u00e5 \u00f6vriga teamet s\u00e5 n\u00e4ra, vilket g\u00f6r att hennes reaktionstid skulle ha beh\u00f6vt varit lite mer l\u00e5ngdragen och eventuellt lite mer slipad. Hon blir lite f\u00f6r pubertal och man har sv\u00e5rt att sympatisera med henne, \u00e4ven om hon i sina anklagandes har helt r\u00e4tt i sak.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Sj\u00e4lvklart f\u00e5r vi ocks\u00e5 en klassisk tuppfight med ord mellan tv\u00e5 manliga sk\u00e5despelare. B\u00e5da vill ha rollen som Rickard i f\u00f6rest\u00e4llningen. B\u00e5da anser sig dessutom f\u00f6rtj\u00e4na rollen och b\u00e5da deras sj\u00e4lvupptagenhet speglar en typ av sj\u00e4lvklarhet som stj\u00e4rnglans skapar. Det mest magstarka med den h\u00e4r tolkningen var att m\u00e4nnen bokstavligen tyckte att de var g\u00e5vor till m\u00e4nskligheten. Man undrar hur det \u00e4r m\u00f6jligt att bli s\u00e5 upptagen av sig att man inte ser hur andra har det runt omkring. Jag vill inte tro de \u00e4r representativa f\u00f6r manliga sk\u00e5despelare.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">M\u00e5nga tror att det d\u00e4r med framg\u00e5ng m\u00e4ts i hur starkt rampljus du f\u00e5r lov att st\u00e5 i och hur m\u00e5nga som ser dig d\u00e4r p\u00e5 scen. Borde man inte veta att lycka och ett h\u00e4rligt liv m\u00e4ts med helt andra m\u00e5tt n\u00e4r det inte finns n\u00e5gra garantier f\u00f6r hur v\u00e5r morgondag kan se ut. V\u00e5ga sl\u00e4cka lampan och var tyst och ensam med dig sj\u00e4lv en stund.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I rollerna Jacob Ericksson (Alex), Angelica Kov\u00e1cs (Hanna), \u00c5sa Wid\u00e9en (Inga), Josef S\u00e4terhagen (George), Bj\u00f6rn Wahlberg (Martin), Julia Marko-Nord (Kim)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Teaterkritik Backstage, Teater Giljotin: Modig tr\u00e4ffs\u00e4kerhet och beh\u00f6vlig sj\u00e4lvrannsakan av sk\u00e5despelarv\u00e4lden, av sk\u00e5despelarna sj\u00e4lva Backstage, Urpremi\u00e4r den 12 april 2019Av Emersson Berglund, Inger Edenfeldt och Kia BerglundRegi Kia BerglundScenografi och Kostym Youlian TabakovRekvisita och Kostym Helen FalkMusik Rikard Borgg\u00e5rdLjus Anders \u201dShorty\u201d LarssonMask Andrea Engstr\u00f6m Det finns en fascination f\u00f6r oss d\u00f6dliga, som varit publik n\u00e5gon [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-124359","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124359","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124359"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124359\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124384,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124359\/revisions\/124384"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124359"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124359"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124359"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}