{"id":124292,"date":"2019-04-10T19:40:02","date_gmt":"2019-04-10T18:40:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124292"},"modified":"2019-04-10T19:40:04","modified_gmt":"2019-04-10T18:40:04","slug":"variationsrik-hyllning-pa-hogsta-niva-sisters-in-jazz-av-caecilie-norby","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124292","title":{"rendered":"Variationsrik hyllning p\u00e5 h\u00f6gsta niv\u00e5 – sisters in jazz av Caecilie Norby"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Stephen Freiheit

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Caecilie Norby<\/p>\n\n\n\n

Sisters in jazz<\/p>\n\n\n\n

5<\/p>\n\n\n\n

Inspelad av Thomas Vang i Village Studios juni 2018, K\u00f6penhamn \/ med till\u00e4gg av Lars Danielsson i Tia Dia Studios, M\u00f6lnlycke<\/p>\n\n\n\n

Mastrad av Klaus Scheurmann<\/p>\n\n\n\n

Producent: Siggi Loch i samarbete med Caecilie Norby<\/p>\n\n\n\n

ACT<\/p>\n\n\n\n

55:53<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 25\/1 2019 <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 det M\u00fcnchen-baserade skivbolagets hemsida finns en l\u00e4ngre redog\u00f6relse f\u00f6r bakgrunden, vilken \u00e5terges i korthet p\u00e5 albumets insida. Den ber\u00f6mde skivbolagsdirekt\u00f6ren Siggi Loch satte samman ett enk\u00f6nat all star team h\u00e4mtat fr\u00e5n olika l\u00e4nder i Europa , Id\u00e9n presenterades f\u00f6r danska s\u00e5ngerskan Caecilie Norby, som f\u00f6rst\u00e5s nappade eftersom hon s\u00e5g projektet delvis som ett statement. Hon konstaterade att hon v\u00e4ldigt s\u00e4llan f\u00e5tt musicera tillsammans, med det inom jazzen underrepresenterade k\u00f6net. Har minst tre g\u00e5nger senaste \u00e5ren, entusiastiskt recenserat helkvinnliga konstellationer n\u00e4r de st\u00e5tt p\u00e5 scen i Stockholm respektive Ystad. Och denna sextett, live kallad European sisters in jazz, skrev jag om i lyriska ordalag i Orkesterjournalen efter att ha sett dem p\u00e5 Nefertiti.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Norby med en utomordentlig katalog p\u00e5 cirka nio skivor i eget namn, \u00e4r en kolossalt omf\u00e5ngsrik vokalartist med stj\u00e4rnstatus, vilket ocks\u00e5 i olika utstr\u00e4ckning st\u00e4mmer in p\u00e5 de jazzsystrar hon omger sig med. Medlemmarna i bandet heter Rita Marcotulli p\u00e5 piano fr\u00e5n Italien (har bott i G\u00f6teborg), Nicole Joh\u00e4nntgen fr\u00e5n Schweiz p\u00e5 tenorsax, Norska Hildegunn \u00d6iseth p\u00e5 trumpet, Lisa Wulff fr\u00e5n Tyskland p\u00e5 kontrabas samt Dorota Piotrowska fr\u00e5n Polen p\u00e5 trummor. Dessutom g\u00e4star Marilyn Mazur p\u00e5 slagverk i fyra sp\u00e5r, en firad musiker som jag h\u00f6rt live.<\/p>\n\n\n\n

Kvinnligt musikskapande celebreras genom att ett dussin l\u00e5tar framf\u00f6rs, d\u00e4r komposit\u00f6ren inte n\u00e5gon g\u00e5ng \u00e4r man. I och med denna medvetna logik \u00e5terfinns en jazzstandard som Willow Weep For Me<\/em>, urstarka melodier av Betty Carter och Abbey Lincoln plus en bitande blues fr\u00e5n Nina Simone. Vidare har mitt i l\u00e5tordningen lagts tre original fyllda av dynamisk sk\u00e4rpa. \u00c4r du det minsta f\u00f6rtrogen med Norbys s\u00e5ngkonst, vet du att hon g\u00e4rna fiskar efter p\u00e4rlor vid sidan av centrum. I det genuskonsekventa urvalet hittas Joni Mitchell x 2, Rickie Lee Jones (vid tiden f\u00f6r debuten) och \u00f6verraskningen Bonnie Raitt fr\u00e5n tidigt 90-tal. Ett villkor den 54-\u00e5riga kvinnan st\u00e4llt p\u00e5 texterna \u00e4r att de ska l\u00e4mpa sig att sjunga i hennes \u00e5lder. Att livserfarenheten \u00e5terspeglas i orden hon bearbetar p\u00e5 ett f\u00f6runderligt s\u00e4tt, m\u00e4rks om en lyssnar noga.<\/p>\n\n\n\n

I denna fruktbara frizon frodas en beslutsam jazzig stam, vars grenar slingrar sig i olika remarkabla riktningar. Stilar med skiftande geografiskt ursprung avl\u00f6ser varann. Tempo och st\u00e4mningar v\u00e4xlar p\u00e5 ett uts\u00f6kt s\u00e4tt. Norby, \u00d6iseth och Peter Jensen har bidragit med n\u00e5gra arrangemang. Hall\u00e4ndske pianisten Magnus Hjorth \u00e4r ansvarig f\u00f6r fyra sp\u00e4nstiga, sp\u00e4nnande arr. S\u00e4rskilt vid lyssning i h\u00f6rlurar blir man absorberad av skivans f\u00f6rn\u00e4mliga sound. Akustiken och balansen emellan instrumenten \u00e4r superb, likas\u00e5 avv\u00e4gningen mellan ensemblespel kontra solon. Ingen musiker beh\u00f6ver underordna sig. Samtligas output bildar en str\u00e5lande helhet. Det l\u00e5ter synnerligen avsp\u00e4nt och sv\u00e4ngigt. Fantasifulla klanger och fr\u00e4cka rytmer blandas.<\/p>\n\n\n\n

I de f\u00f6rsta l\u00e5tarna m\u00e4rks v\u00e4lfunna inpass fr\u00e5n Joh\u00e4nntgens saxofon, j\u00e4mte flott ensemblespel. Man From Mars (<\/em>Mitchell) inneh\u00e5ller underbara l\u00f6pningar \u00f6ver tangenterna av Marcotulli, interfolierade med tankfullt glidande toner p\u00e5 trumpet. Blir till en makal\u00f6st elastisk cover best\u00e5ende av flera faser. Kompet b\u00e5de backar upp och l\u00e4gger till avg\u00f6rande best\u00e5ndsdelar med stor finess. (Framf\u00f6r allt live noterades vilken tillg\u00e5ng trumslagaren Piotrowska \u00e4r.) Betr\u00e4ffande instrumentalisternas goda teknik och k\u00e4nsliga handlag, m\u00e5ste understrykas hur formidabelt Hildegunn \u00d6iseth spelar. Hennes fraser i ett slags mellanregister uppvisar ett fantastiskt djup som g\u00e5r r\u00e4tt in i hj\u00e4rtat, n\u00e5got som bevisas p\u00e5 till exempel All at Once.<\/em> Norskan som ing\u00e5tt i omtalade storband, blommar h\u00e4r p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00f6r tankarna till Miles. Hon och den rutinerade pianisten hamnar flest g\u00e5nger i framkant, vilket resulterar i magiskt musicerande.<\/p>\n\n\n\n

Caecilie Norby \u00e4r som antytts en fenomenal f\u00f6rmedlare av s\u00e5nger, d\u00e4rtill en duktig l\u00e5tskrivare. Originalen p\u00e5 sisters in jazz <\/em>kommer fr\u00e5n hennes penna ( M\u00e4sterliga Puzzled \u00e4r ett samarbete med Rita Marcotulli). Norby beh\u00e4rskar till fullo konsten att f\u00f6rena excellent teknik med starka k\u00e4nslor, vilket medf\u00f6r att varje h\u00e4ngiven lyssnare blir uppfylld av livsmod. Ett flertal g\u00e5nger vill jag p\u00e5st\u00e5 att vad hon g\u00f6r \u00e4r fenomenalt, rent av v\u00e4rldsklass. N\u00e5gra titlar som besannar mitt omd\u00f6me \u00e4r Dropping Things, Naked In The Dark, Love Has Gone Away <\/em>och Do I Move You. <\/em><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rnekar att jag blivit f\u00f6rbluffad av det kvinnliga kunnandet och d\u00e4rf\u00f6r tar till \u00f6verord. Det \u00e4r oomtvistat ett magnifikt album i sin egen r\u00e4tt. Enda plumpen best\u00e5r i att den rullande, explosiva bluesen i albumets final, tonas alltf\u00f6r abrupt. F\u00f6r \u00f6vrigt talar dynamiken och spelgl\u00e4djen, soundet och sk\u00f6nheten, den vokala f\u00f6rm\u00e5gan och \u00f6verf\u00f6ringen av st\u00e4mningar; otvetydigt f\u00f6r en fullt motiverad fullpo\u00e4ngare. Hoppas med recensionen kunna sprida k\u00e4nnedom om denna musikfest skapad av solid kvinnokraft.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Isak Hoffmeyer<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n


<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Caecilie Norby Sisters in jazz 5 Inspelad av Thomas Vang i Village Studios juni 2018, K\u00f6penhamn \/ med till\u00e4gg av Lars Danielsson i Tia Dia Studios, M\u00f6lnlycke Mastrad av Klaus Scheurmann Producent: Siggi Loch i samarbete med Caecilie Norby ACT 55:53 Releasedatum: 25\/1 2019 P\u00e5 det M\u00fcnchen-baserade skivbolagets hemsida finns en l\u00e4ngre redog\u00f6relse f\u00f6r bakgrunden, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-124292","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124292","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124292"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124292\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124311,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124292\/revisions\/124311"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124292"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124292"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124292"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}