{"id":124112,"date":"2019-04-01T01:16:47","date_gmt":"2019-04-01T00:16:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124112"},"modified":"2019-04-01T01:16:48","modified_gmt":"2019-04-01T00:16:48","slug":"avskalade-tolkningar-bildar-meditativt-monster-erik-soderlind-plats-mccartney","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124112","title":{"rendered":"Avskalade tolkningar bildar meditativt m\u00f6nster – Erik S\u00f6derlind Plats McCartney"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Per Kristiansen<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Erik S\u00f6derlind<\/p>\n\n\n\n

Plays McCartney <\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad och mixad av G\u00f6ran Pettersson<\/p>\n\n\n\n

Mastrad av Claes Persson<\/p>\n\n\n\n

Diesel Music<\/p>\n\n\n\n

28:51<\/p>\n\n\n\n

Releasedatum: 29\/3 2019<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

I likhet med G\u00f6ran S\u00f6llscher har jazzgitarristen Erik S\u00f6derlind sl\u00e4ppt en skiva med l\u00e5tar l\u00e4nkade till Beatles fabul\u00f6sa karri\u00e4r. Ett flertal titlar \u00e4r identiska. Skillnaden \u00e4r att den betydligt yngre stockholmaren fokuserat p\u00e5 melodier signerade Paul McCartney, denne sir som Erik utn\u00e4mner till geni. I \u00f6vrigt passar j\u00e4mf\u00f6relsen med klassiskt skolade giganten skapligt. En annan referens i sammanhanget \u00e4r Julian Bream (sett live), vars f\u00f6rk\u00e4rlek till spansk gitarrtradition, kan ha influerat 37-\u00e5ringen. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 akustisk nylonstr\u00e4ngad gitarr f\u00f6r han oss varsamt in i ett v\u00e4lk\u00e4nt universum. I pressutskick po\u00e4ngteras att det f\u00f6r artisten inte varit n\u00e5gon intention att v\u00e5ldf\u00f6ra sig p\u00e5 ursprungliga melodierna. Enda \u00f6verraskningen bland tolv sp\u00e5r, heter Junk <\/em>och kommer fr\u00e5n McCartneys f\u00f6rsta soloskiva, fast den skrevs redan 1968. Att tolka s\u00e5 pass m\u00e5nga titlar p\u00e5 begr\u00e4nsad speltid, inneb\u00e4r att somliga l\u00e5tar kortats ner. N\u00e4st senaste g\u00e5ngen jag h\u00f6rde S\u00f6derlind p\u00e5 jazzkrogen Unity, spelade han p\u00e5 trio A Day In The Life, <\/em>ett avancerat stycke han ratat h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5ste avl\u00e4gga en bek\u00e4nnelse. Vid f\u00f6rsta genomg\u00e5ngen uppstod viss besvikelse. I denna tappning ans\u00e5g jag spontant att l\u00e5tarna dr\u00e4nerats p\u00e5 temperament och rytmiska finesser, opolerade kanter och f\u00f6rskjutningar. Beh\u00f6vde justera lyssnandet f\u00f6r att hamna p\u00e5 r\u00e4tt v\u00e5gl\u00e4ngd. Musiken omsluter likt ett harmoniskt lappt\u00e4cke. Renodlade teman \u00e5terges med \u00f6mhet och en reflekterande, nedtonad attityd. Gitarristens goda teknik underordnas det enast\u00e5ende materialet.<\/p>\n\n\n\n

Utslitna Yesterday <\/em>l\u00e5ter fr\u00e4sch medan Penny Lane<\/em> riskerar att inte fastna, om man inte har \u00f6ronen ordentligt p\u00e5kopplade. Michelle<\/em> blir en sj\u00e4lvlysande p\u00e4rla, vars raka s\u00f6ta refr\u00e4ng b\u00e4r upp hela konstruktionen. Samma sak h\u00e4nder i Eleanor Rigby <\/em>d\u00e4r klang och rytm samverkar p\u00e5 ett storartat s\u00e4tt och pulsen \u00f6kar ett par sn\u00e4pp. Ackordspelet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s oklanderligt fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut, genomg\u00e5ende mycket vackert att h\u00f6ra p\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Ett par g\u00e5nger tycker jag mig m\u00e4rka att S\u00f6derlind i varierande utstr\u00e4ckning lagt in egna utvikningar, till exempel i Golden Slumbers. <\/em>N\u00e4r jag lyssnar ytterligare en g\u00e5ng i h\u00f6rlurar noteras mer av dessa ”tilltag”. I Let It Be <\/em>f\u00f6rh\u00e5ller han sig relativt fritt till originalet, varvid association g\u00e5r till Ry Cooder och hans genomgripande soundtracks. Antar att dessa bearbetningar, oavsett om de \u00e4r subtila eller obesl\u00f6jade, delvis handlar om att anpassa arrangemangen till det akustiska instrumentet. Refr\u00e4ngernas texter h\u00f6r man naturligt nog i huvudet, konstigt vore annars.<\/p>\n\n\n\n

Skivan framst\u00e5r som kolossalt balanserad, med tolkningar samlade till ett likartat m\u00f6nster. Majoriteten melodier h\u00e4rb\u00e4rgerar en stor portion vemod. Tv\u00e5 av \u00e5tskilliga favoriter som kvalificerar sig till denna kategori \u00e4r Fool On The Hill <\/em>j\u00e4mte The Long And Winding Road. <\/em> Svepande ballader som rymmer mycket livsvisdom. Erik S\u00f6derlind f\u00f6rm\u00e5r elegant att ta essensen ur dessa od\u00f6dliga konstverk. <\/p>\n\n\n\n

Resonansen \u00e4r ljuvlig, varf\u00f6r lyssning via h\u00f6rlurar\/ \u00f6ronproppar rekommenderas. Vill l\u00e4gga till att gitarristens uts\u00f6kta fingerspel, i vad som ibland verkar vara flera st\u00e4mmor, tillgodog\u00f6r man sig b\u00e4st p\u00e5 detta s\u00e4tt. Uppskattar verkligen nya sammanh\u00e5llna albumet fr\u00e5n en skicklig, stils\u00e4ker musiker som ackompanjerat s\u00e5v\u00e4l Lisa Nilsson som Louise Hoffsten.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Erik S\u00f6derlind Plays McCartney 4 Inspelad och mixad av G\u00f6ran Pettersson Mastrad av Claes Persson Diesel Music 28:51 Releasedatum: 29\/3 2019 I likhet med G\u00f6ran S\u00f6llscher har jazzgitarristen Erik S\u00f6derlind sl\u00e4ppt en skiva med l\u00e5tar l\u00e4nkade till Beatles fabul\u00f6sa karri\u00e4r. Ett flertal titlar \u00e4r identiska. Skillnaden \u00e4r att den betydligt yngre stockholmaren fokuserat p\u00e5 melodier […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-124112","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"category-skivor","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124112","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124112"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124112\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124134,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124112\/revisions\/124134"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124112"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124112"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124112"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}