{"id":124107,"date":"2019-03-30T10:33:48","date_gmt":"2019-03-30T09:33:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124107"},"modified":"2019-03-31T20:22:38","modified_gmt":"2019-03-31T19:22:38","slug":"teaterkritik-linje-lusta-pa-kungliga-dramatiska-teatern-mycket-spannande-scenografin-rorde-till-det-och-starka-kanslouttryck-berorde-tyvarr-inte-tillrackligt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=124107","title":{"rendered":"Teaterkritik: Linje Lusta p\u00e5 Dramaten – Mycket sp\u00e4nnande scenografin r\u00f6rde till det och starka k\u00e4nslouttryck ber\u00f6rde tyv\u00e4rr inte tillr\u00e4ckligt"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Linje Lusta<\/strong>
Av Tennessee Williams
\u00d6vers\u00e4ttning Einar Heckscher
Regi Stefan Larsson
Regiassistent Ellinor Andr\u00e9
Filmfotograf Andrea Grettve
Scenografi Sven Haraldsson
Kostym Ann Bolander Looft
Ljus Torben Lendorph<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 29 mars 2019
Dramatens Lilla scen<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens premi\u00e4r inleddes med en hel del oro i luften p\u00e5 Dramatens lilla scen. Sp\u00e4nda k\u00e4kar och flackande blickar. Kanske var det d\u00e4rf\u00f6r som f\u00f6rest\u00e4llningen inte riktigt b\u00f6rjade i tid och inte heller slutade efter 2 timmar och 45 minuter som anvisats (inklusive paus). Det \u00e4r dock s\u00e5dant som kan h\u00e4nda, och varf\u00f6r skulle inte Dramaten i dagsl\u00e4get f\u00e5 lov att dra \u00f6ver 15-20 minuter? Det kunde \u00e5tminstone jag bjuda p\u00e5. Gl\u00f6m inte att premi\u00e4rnerver \u00e4r sp\u00e4nda nerver. <\/p>\n\n\n\n

Scenen var uppbyggd p\u00e5 ett s\u00e5dant vis att man n\u00e4stan trodde att de inte hade byggt f\u00e4rdigt kulisserna, eller att den skulle b\u00f6rja rotera vid spelstart och d\u00e5 skulle vi f\u00e5 se insidan. Det k\u00e4ndes som om m\u00e5larf\u00e4rgen\/rekvisitan hade tagit slut och scenbilderna gick inte heller riktigt ihop. N\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjade ins\u00e5g man att, teaterkonst och filmkonst skulle f\u00f6rs\u00f6ka agera i samklang. De ofullst\u00e4ndiga l\u00e5dorna i tr\u00e4 var utsidan av rum, men med hj\u00e4lp av en filmkamera kom de att visa insida, p\u00e5 en stor sk\u00e4rm framme p\u00e5 scen. Det \u00e4r i tanken en mycket underfundig, intressant och sp\u00e4nnande ide. Jag tror att man utg\u00e5tt fr\u00e5n att \u201dLinje Lusta\u201d 1957 faktiskt var en film som fick fantastiska priser och att man g\u00e4rna ville ha med n\u00e5got av den k\u00e4nslan. Fast tyv\u00e4rr funkar det inte teatraliskt eller dramatiskt f\u00f6r mig att en filmkamera \u00e4r mitt \u00f6ga och v\u00e4ljer vad jag ska se. Dessutom vet jag inte var jag ska titta n\u00e4r vinklarna blir s\u00e5 m\u00e5nga samtidigt. Ska jag mest se p\u00e5 filmduken? Eller ska man fokusera p\u00e5 sk\u00e5despelet fr\u00e5n sidan l\u00e5ngt bak som jag kan ana? Filmfotografens utrustning var ocks\u00e5 s\u00e5 fantastisk i sig att min blick fastnade lika mycket p\u00e5 henne och jag ville veta mer vad hon gjorde \u00e4n handlingen i sig. Dessutom blev spelrummet med sm\u00e5 tr\u00e4l\u00e5dor som st\u00e5r bredvid varandra inget scenrum som intresserade. Det \u00e4r naket, opersonligt och avskiljer mig fr\u00e5n hela handlingen. K\u00e4nslan av att scenkost genom filmning blir fusk smyger sig p\u00e5, eftersom vissa vinklar som ges inte ser likadana ut genom min egen lins. Jag misst\u00e4nker att det var ett f\u00f6rs\u00f6k att ge mig n\u00e5gon typ av merv\u00e4rde och inte f\u00e5 mig att k\u00e4nna mig avskild och utanf\u00f6r den klassiska r\u00f6da tr\u00e5den. Enda g\u00e5ngen jag uppskattade att scener filmades och visades p\u00e5 scenduken, var i v\u00e5ldsamma scener. D\u00e5 var det precis som hemma tv soffan, att jag k\u00e4nde ett bekv\u00e4mt avst\u00e5nd p\u00e5 den platta sk\u00e4rmen, och kunde tacka min lyckliga stj\u00e4rna att jag hade ett sk\u00f6nt mellanrum till handlingen. Ett skyddsn\u00e4t som befriade. <\/p>\n\n\n\n

Vissa saker g\u00e5r inte ur tiden med m\u00e4nskligheten. Lust och \u00e5tr\u00e5 \u00e4r en lika stor drivkraft idag som de var i slutet av 40-talet, d\u00e5 pj\u00e4sen skrevs. Det \u00e4r ocks\u00e5 en drivkraft som kan f\u00e5 m\u00e4nniskor att g\u00e5 \u00f6ver alla gr\u00e4nser och finna sig i vansinnen. Fast \u00e5tr\u00e5 och lust ger oss ocks\u00e5 viljan att ge andra tilltro och relationer hopp. Handlingen i \u201dLinje Lusta\u201d \u00e4r ett \u00e4mne som aldrig kommer att g\u00e5 ur tiden, \u00e5tminstone inte f\u00f6rr\u00e4n vi m\u00e4nniskor \u00e4r ett hel nytt sl\u00e4kte. T\u00e4nk att m\u00e4nniskor \u00e4r villiga att utst\u00e5 s\u00e5 mycket f\u00f6rnedring och v\u00e5ld f\u00f6r att verka mer sp\u00e4nnande och intressanta. Ibland \u00e4r folk till och med nere p\u00e5 neandertalisk niv\u00e5 och klarar inte av att sova ensamma om n\u00e4tterna. Men det \u00e4r ot\u00e4ckt att v\u00e5ld och maktstrukturer \u00e4r en s\u00e5dan stark faktor att \u201dsl\u00e5ss med\u201d f\u00f6r att enbart d\u00e5 f\u00f6rs\u00f6ka r\u00e4ttf\u00e4rdiga sig sj\u00e4lv. Bara genom att kn\u00e4cka en annan kan en del k\u00e4nna sig b\u00e4ttre.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r fascinerande att rollkarakt\u00e4rer kan g\u00f6ra en genuint \u00e4cklad och provocerad, trots att man vet att de \u00e4r sk\u00e5despel. B\u00e5de Blanche (sv\u00e4gerskan\/systern) och Stanley (sv\u00e5gern\/maken) befinner sig p\u00e5 varsin sida av missbrukande maktstrukturer. De vill b\u00e5da vara i h\u00e4ndelsernas centrum, ser sig sj\u00e4lv som offer f\u00f6r sin situation och anv\u00e4nder k\u00e4nslom\u00e4ssiga utpressningar f\u00f6r att f\u00e5 st\u00f6rsta m\u00f6jliga lycka sj\u00e4lva. Jag blir f\u00f6rbannad p\u00e5 dem b\u00e5da, \u00e4ven om just Stanley \u00e4r helt livsfarlig och en vidrigt osmaklig slusk. Blanche g\u00f6r sig ist\u00e4llet till ett oskyldigt barn, spelar p\u00e5 sin kvinnlighet och manipulerar med l\u00f6gner. Trots att de b\u00e5da ber\u00f6r mig mycket, s\u00e5 n\u00e5r de inte helt fram. N\u00e5got hindrar dem fr\u00e5n att spela karakt\u00e4rernas alla m\u00f6jliga k\u00e4nslouttryck i f\u00f6rest\u00e4llningen. N\u00e5got h\u00e5ller dem tillbaka. Kanske \u00e4r det enbart premi\u00e4rnerver? Blanche k\u00e4nns lite f\u00f6r kontrollerad och in\u00e5tv\u00e4nd, vilket \u00e4r tr\u00e5kigt med tanke p\u00e5 att hennes f\u00f6rhistoria skulle kunna f\u00e5 lysa igenom mer. Tyv\u00e4rr upplever jag ocks\u00e5 Stanley som allt f\u00f6r monoton i r\u00f6sten och vredesutbrotten har lite f\u00f6r enkel stereotypisk fokusering. En nyansering av Stanley hade gjort att man hade kunnat f\u00f6rst\u00e5 varf\u00f6r Stella (Maka\/syster) \u00f6ver huvudtaget ville ta i honom med t\u00e5ng. Stella \u00e4r inte tillr\u00e4ckligt korkad f\u00f6r att vara kvar hos honom annars.<\/p>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 hur v\u00e5ldsamt och f\u00f6rtryckande det har varit i sk\u00e5despeleriet under kv\u00e4llen, kan jag inte r\u00e5 f\u00f6r att uppskatta att sk\u00e5despelarna efter\u00e5t bjuder p\u00e5 sina egna personligheter. De \u00e4r mycket noga med att se sina motspelare i \u00f6gonen, l\u00e4sa av varandra och krama om varandra ink\u00e4nnande och kollegialt. Det tyder p\u00e5 omtanke och inlevelse, som man inte alltid ser eller uppfattar. Deras professionalism \u00e4r stor och jag tackar f\u00f6r det. Ska man spela att man g\u00f6r varandra illa kv\u00e4ll efter kv\u00e4ll, m\u00e5ste man ta hand om varandra.<\/p>\n\n\n\n

Kv\u00e4llens h\u00f6jdpunkt \u00e4r n\u00e4r flertalet kvinnor i f\u00f6rest\u00e4llningen samarbetar med varandra. Utan ord och f\u00f6rklaringar b\u00f6rjar de med att st\u00e4da, fixa, dona och organisera saker. Tillsammans finner de l\u00f6sningar f\u00f6r hur en nedbruten Blanche ska kunna f\u00e5 professionell hj\u00e4lp. De tar inte m\u00e4nnens aggressivitet l\u00e4ngre och nog f\u00e5r vara nog. Det finns en hemlig kraft i just det, att s\u00e4tta ned foten och s\u00e4ga stopp n\u00e4r man f\u00e5tt nog. Jag f\u00f6rst\u00e5r att de inte vill att deras k\u00e4nslor ska lekas med l\u00e4ngre. N\u00e4r de funderat f\u00e4rdigt \u00f6ver om de ska \u00e4ta eller \u00e4tas, \u00e4r valet inte sv\u00e5rt f\u00f6r kvinnorna. N\u00e4r m\u00e4nniskor inte \u00e4r villiga att leva upp till n\u00e5got finns det ingen som helst anledning att vara kvar. <\/p>\n\n\n\n

Medverkande:<\/strong> Livia Millhagen, Rebecka Hemse, Danilo Bejarano, Shanti Romney, Alexander Saltzberger, Rita Hjelm, Marcus V\u00f6geli, Fabian Penje<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Linje LustaAv Tennessee Williams\u00d6vers\u00e4ttning Einar HeckscherRegi Stefan LarssonRegiassistent Ellinor Andr\u00e9Filmfotograf Andrea GrettveScenografi Sven HaraldssonKostym Ann Bolander LooftLjus Torben Lendorph Premi\u00e4r 29 mars 2019Dramatens Lilla scen Kv\u00e4llens premi\u00e4r inleddes med en hel del oro i luften p\u00e5 Dramatens lilla scen. Sp\u00e4nda k\u00e4kar och flackande blickar. Kanske var det d\u00e4rf\u00f6r som f\u00f6rest\u00e4llningen inte riktigt b\u00f6rjade i tid […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-124107","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124107","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=124107"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124107\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124127,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/124107\/revisions\/124127"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=124107"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=124107"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=124107"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}