{"id":123978,"date":"2019-03-25T16:37:27","date_gmt":"2019-03-25T15:37:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123978"},"modified":"2019-03-30T08:46:34","modified_gmt":"2019-03-30T07:46:34","slug":"teaterkrotik-sherlock-det-vita-hjartat-tar-dig-djupt-ner-i-britternas-koloniala-forflutna","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123978","title":{"rendered":"Teaterkritik: Sherlock &#8211; Det vita hj\u00e4rtat tar dig djupt ner i britternas koloniala f\u00f6rflutna"},"content":{"rendered":"<p>Sherlock Holmes- Det vita hj\u00e4rtat &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;    Scen: sk\u00e4rholmen<br>L\u00e4ngd: 2 h 30 min<br>Sk\u00e5despelare: Maria Sundbom, Christopher Lehmann, <br>Astrid Kakuli, Simon Rodriguez, Per \u00d6hagen, Daniel Nystr\u00f6m, Ulrika Nilsson<br>Manus: Joakim Sten<br>Regi: Carolina Fr\u00e4nde<br>Scenografi och kostym: Charlotta Nylund<br>Mask: Johanna Ruben &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;   Musik: Per \u00d6hagen <\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"311\" height=\"311\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7067-2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124004\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7067-2.jpg 311w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7067-2-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7067-2-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 311px) 100vw, 311px\" \/><\/figure>\n\n\n<p>Opiumdimman duggar t\u00e4t \u00f6ver Baker Street, London, England. Regnet piskar den v\u00e5ta gatstenen. Och vid detektivbyr\u00e5n f\u00f6r Sherlock Holmes knackar det p\u00e5 d\u00f6rren. In kommer en genomv\u00e5tt och mycket sk\u00e4rrad handelsman. Han ber\u00e4ttar om den gummihand han f\u00e5tt hem i brevl\u00e5dan. Vad betyder detta kryptiska meddelande? Sherlocks som vanligtvis utreder \u00e4ktenskapskriser och sm\u00e5brottslighet blir triggad att ta sig an fallet. F\u00e4rden tar Sherlock och hans st\u00e4ndigt trogna kompanjon Watson djupt ner i Londons kloaksystem. Sherlock Holmes &#8211; Det vita hj\u00e4rtat \u00e4r ett mustigt \u00e4ventyr fylld med bestialliska mord, kluriga g\u00e5tor och ov\u00e4ntade v\u00e4ndningar. Men pj\u00e4sen \u00e4r mer \u00e4n s\u00e5.<\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"311\" height=\"311\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7617-1.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124009\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7617-1.jpg 311w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7617-1-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7617-1-300x300.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 311px) 100vw, 311px\" \/><\/figure>\n\n\n<p>I Joakim Stens h\u00e4nder blir den klassiska historien om den klipske detektiven ett drama med politisk udd om slavhandel, kolonialism och rasism. Gummiindustrin I England p\u00e5 1800-talet var ett globalt j\u00e4ttemaskineri som innebar omfattande handel men ocks\u00e5 stora or\u00e4ttvisor. Under Leopolds II styre av belgiska Kongo halverades folkm\u00e4ngden under v\u00e5ldsamma omst\u00e4ndigheter. Svarta personer utnyttjas av britter som slavar. De fick str\u00e4nga befallningar och lydde man inte sin \u00f6verordnades befallningar blev straffet en avhuggen hand.<\/p>\n<p>De \u00e4r ett genidrag att med Doyles ber\u00e4ttelse som fond l\u00e5ta den politiskt laddade historien om England och nationens rasistiska f\u00f6rflutna f\u00e5 veckla ut sig. Dessutom varvar dramatikern Joakim Sten in i ber\u00e4ttelsen om temat kring genikulter och m\u00e4nniskans of\u00f6rst\u00e5else gentemot andra. Genom att l\u00e5ta Watson ha sitt ursprung I Kongo som legosoldat l\u00e4ggs grunden f\u00f6r en diskussion om \u201cden vita mannen\u201d och hans historiska skuld. F\u00f6r detektiv Sherlock dras mattan av under hans f\u00f6tter. Ist\u00e4llet \u00e4r det Watson som<!--more-->f\u00e5r gl\u00e4nsa som pj\u00e4sens hj\u00e4lte. Han som sitter p\u00e5 svaren och han som kan f\u00f6rst\u00e5 skeenden sett ur en st\u00f6rre politisk, samh\u00e4llelig kontext. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt g\u00f6r Sten upp med genikulten d\u00e4r Sherlock, en man med skarpsynt intellekt, inte f\u00f6rm\u00e5r att s\u00e4tta sig in i andras situation eller fatta v\u00e5ra varierande grad av spelutrymme i samh\u00e4llet.<\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"98\" height=\"98\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC8803-2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124014\"\/><\/figure>\n\n\n<p>Som pj\u00e4s \u00e4r Sherlock &#8211; Det vita Hj\u00e4rtat allvarsam, och ja n\u00e5got humorl\u00f6s. Kanske hade regiss\u00f6r Carolina Fr\u00e4ndes gestaltning och Joakim Steens f\u00f6rfattande m\u00e5tt bra av ett och annat skratt-moment. Men i sammanhanget \u00e4r det parenteser. Jag imponeras av Charlotta Nylunds sparsamma scenografin d\u00e4r hamnens kyla och frostiga dimma samt kloakens sura od\u00f6r blir murbruket till sj\u00e4lva bygget. Caroline Fr\u00e4nde som den opiumr\u00f6kande Sherlock \u00e4r str\u00e5lande. Hennes f\u00f6rm\u00e5ga att p\u00e5 samma g\u00e5ng vara br\u00e4cklig, kaxig och socialt handikappad \u00e4r en fr\u00f6jd att se. Christopher Lehmann funkar bra i rollen som Watson, den utsatta mannen som blundar f\u00f6r sitt eget f\u00f6rflutna, men som snart inser att det inte \u00e4r en h\u00e5llbar v\u00e4g att vandra. Carolina Fr\u00e4nde som regiss\u00f6r har medvetet l\u00e5tit kvinnliga sk\u00e5despelare kl\u00e4 i sig de dominerande manliga rollerna. Sherlock Holmes &#8211; Det vita hj\u00e4rtat \u00e4r en pj\u00e4s om \u201cde andra\u201d, de som inte promenerar i maktens korridorer och som st\u00e4ndigt f\u00e5r k\u00e4mpa f\u00f6r att g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd.<\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"98\" height=\"98\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC8550-2.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124015\"\/><\/figure>\n\n\n<p>Som skolpj\u00e4s \u00e4r Sherlock komplex och den kr\u00e4ver ett sk\u00e4rpt huvud. Via de viktiga teman och sin utformning lyckas Sherlock b\u00e5de vara l\u00e4rande om v\u00e5r gemensamma historia och underh\u00e5llande. Och som publik f\u00e5r vi f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen se en os\u00e4ker Sherlock som inte kan se hela bilden. Det \u00e4r bara givet att Sten, den politiske och nydanande dramatikern, skulle vara f\u00f6rst p\u00e5 bollen.<\/p>\n<p>Petter Stjernstedt<\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"98\" height=\"98\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/Sherlock_DSC7686.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-124006\"\/><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sherlock Holmes- Det vita hj\u00e4rtat &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; Scen: sk\u00e4rholmenL\u00e4ngd: 2 h 30 minSk\u00e5despelare: Maria Sundbom, Christopher Lehmann, Astrid Kakuli, Simon Rodriguez, Per \u00d6hagen, Daniel Nystr\u00f6m, Ulrika NilssonManus: Joakim StenRegi: Carolina Fr\u00e4ndeScenografi och kostym: Charlotta NylundMask: Johanna Ruben &nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp;&nbsp; Musik: Per \u00d6hagen Opiumdimman duggar t\u00e4t \u00f6ver Baker Street, London, England. Regnet piskar den v\u00e5ta gatstenen. Och vid [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-123978","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123978","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123978"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123978\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":150472,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123978\/revisions\/150472"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123978"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123978"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123978"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}