{"id":123940,"date":"2019-03-22T18:43:48","date_gmt":"2019-03-22T17:43:48","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123940"},"modified":"2019-03-23T09:10:24","modified_gmt":"2019-03-23T08:10:24","slug":"livsbejakelse-och-konfrontation-i-and-you-pa-gest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123940","title":{"rendered":"Teaterkritik: Livsbejakelse och konfrontation – I and You p\u00e5 GEST"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Laureen Gunderson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Gary Whitaker<\/p>\n\n\n\n

”Set och costume design”: Ger Olde Monnikhof<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Fredrik Glahns<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e5despelare: Anne O\u00b4Riordan och Daniel Davids<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 13\/4 p\u00e5 Gothenburg English Studio Theatre, Chapmans Torg i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Lauren Gunderson \u00e4r en 80-talist inriktad p\u00e5 pj\u00e4ser om kvinnors problematik. Hon \u00e4r numera, vid sidan av Shakespeare, den mest spelade dramatikern i USA. F\u00f6r I and You<\/em> erh\u00f6ll hon 2014 ett prestigefyllt pris av amerikanska kritiker. N\u00e4r det engelskspr\u00e5kiga teaterkompaniet GEST s\u00e4tter upp pj\u00e4sen, har de i vanlig ordning h\u00e4mtat sk\u00e5despelarna fr\u00e5n metropolen London. De som gestaltatar Caroline respektive Anthony har en imponerande meritlista trots sin ungdom. Regiss\u00f6ren Gary Whitaker \u00e4r en av grundarna av GEST, en man som internationellt r\u00f6nt stor framg\u00e5ng i \u00e5tskilliga tv- och filmproduktioner. <\/p>\n\n\n\n

Pj\u00e4sen handlar om en ton\u00e5rstjej, h\u00e4nvisad till hemmaaktiviteter p\u00e5 grund av allvarlig sjukdom . Intr\u00e5ng i hennes \u00f6versk\u00e5dligt organiserade tillvaro g\u00f6r en svart yngling i samma klass, ett oanm\u00e4lt bes\u00f6k som f\u00e5r konsekvenser. Oklart varf\u00f6r har denne yngling mejlat henne om hj\u00e4lp med diktanalys. Hon anser att \u00e4ndam\u00e5let f\u00f6r att vistas i hennes mest privata v\u00e4rld – det vill s\u00e4ga att gemensamt jobba med Walt Whitmans klassiska diktrader – \u00e4r bef\u00e4ngt och g\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r vad hon kan inledningsvis f\u00f6r att negligera honom. \u00c5 andra sidan uppst\u00e5r gradvis en sinnrik, \u00f6msesidig nyfikenhet, n\u00e4r de ber\u00e4ttar om sig sj\u00e4lva och sina v\u00e4rderingar. Blev r\u00f6rande n\u00e4r de tog fram favoritmusik f\u00f6r varandra, karakt\u00e4ristiskt nog ikonisk ballad av Coltrane respektive vildsint viril Jerry Lee Lewis.<\/p>\n\n\n\n

Caroline har skapat sig en ombonad tillvaro som hon s\u00e5 l\u00e5ngt det \u00e4r m\u00f6jligt styr fr\u00e5n sitt eget rum. Hon kommunicerar med omv\u00e4rlden via laptop, sms, mobil och \u00e4lskar att fota. Att collage blivit hennes grej har scenografin tagit fasta p\u00e5. Och i manus dras en parallell till den store 1800 tals-poetens extroverta teknik. Hennes peppande ”motpart” visar sig vara jazzfantast, basketspelare och f\u00f6rtjust i extatiska strofer ur Leaves of Grass (<\/em>har man som undertecknad l\u00e4st engelska p\u00e5 universitetsniv\u00e5, \u00e4r det om\u00f6jligt att undg\u00e5 den sk\u00e4ggige mannen och hans vitalistiska fraser. Och pj\u00e4sen fick mig att l\u00e4sa n\u00e5gra sidor i \u00f6vers\u00e4ttning av Erik Lindegren). Ett \u00f6verh\u00e4ngande dilemma i intrigen \u00e4r att projektet ska l\u00e4mnas in kommande dag. <\/p>\n\n\n\n

Jag ser den fj\u00e4rde f\u00f6rest\u00e4llningen tillsammans med \u00f6verv\u00e4gande skolungdomar, vars n\u00e4rvaro antagligen motiveras av nyttig spr\u00e5ktr\u00e4ning j\u00e4mte underlag f\u00f6r diskussioner. Under korta ljudillustrationer i m\u00f6rker som markerar scen\u00f6verg\u00e5ngar, kan de inte avh\u00e5lla sig fr\u00e5n att klappa takten. M\u00e5ste erk\u00e4nna att n\u00e5gra komiska repliker gick mig f\u00f6rbi, \u00e4ven om i synnerhet Daniel Davids var extra m\u00e5n om att artikulera tydligt. Sk\u00e5despelarna beh\u00e4rskar fullkomligt s\u00e5 v\u00e4l sina repliker som det icke verbala samspelet. N\u00e5gon enstaka g\u00e5ng borde regiss\u00f6ren, l\u00e5ta dem ta in situationen mer innan de levererar blixtsnabb reaktion. Men \u00f6verlag fungerar rytmen v\u00e4l. Davids rollfigur f\u00f6rklarar i sansat tonl\u00e4ge, medan Riordan\u00b4s gestalt f\u00f6rblir impulsiv och ober\u00e4knelig.<\/p>\n\n\n\n

Hade snappat upp att en egendomlig v\u00e4ndning skulle komma mot slutet. Av det sk\u00e4let observerade jag noggrant m\u00f6jliga varsel. Trodde en puss var ett s\u00e5dant tecken eller en kuslig anekdot om en kollaps i baskethallen. Vore ju en spoiler att avsl\u00f6ja vad som h\u00e4nder. Men det \u00e4r knepigt att f\u00f6rh\u00e5lla sig till det dr\u00f6mlika, orealistiska slutet. \u00c4nd\u00e5 g\u00e5r det inte att komma f\u00f6rbi, eftersom Gunderson planterat det som uppl\u00f6sning. Om inte annat, f\u00e5r den publiken att grunna p\u00e5 den ofattbara skillnaden mellan liv och d\u00f6d. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Lina Ikse<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n


<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Laureen Gunderson Regi: Gary Whitaker ”Set och costume design”: Ger Olde Monnikhof Ljusdesign: Fredrik Glahns Sk\u00e5despelare: Anne O\u00b4Riordan och Daniel Davids Spelas till och med 13\/4 p\u00e5 Gothenburg English Studio Theatre, Chapmans Torg i G\u00f6teborg Lauren Gunderson \u00e4r en 80-talist inriktad p\u00e5 pj\u00e4ser om kvinnors problematik. Hon \u00e4r numera, vid sidan av Shakespeare, den […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-123940","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123940","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123940"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123940\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123950,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123940\/revisions\/123950"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123940"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123940"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123940"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}