{"id":123934,"date":"2019-03-22T07:41:33","date_gmt":"2019-03-22T06:41:33","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123934"},"modified":"2019-03-23T09:10:02","modified_gmt":"2019-03-23T08:10:02","slug":"teaterkritik-allt-for-mycket-skuld-pa-den-andre-och-for-lite-gemensam-handling","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123934","title":{"rendered":"Teaterkritik: Guds olydiga revben p\u00e5 Dramaten &#8211; Allt f\u00f6r mycket skuld p\u00e5 den andre och f\u00f6r lite gemensam handling"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"600\" height=\"400\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/img_1842_sarapborgstrom.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-123935\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/img_1842_sarapborgstrom.jpg 600w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/03\/img_1842_sarapborgstrom-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 600px) 100vw, 600px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Guds olydiga revben<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten den 21 mars 2019<br>Av Gunilla Thorgren<br>Regi Tilde Bj\u00f6rfors<br>Dramatisering L\u00e6rke Reddersen, Martina Montelius<br>Dramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n, Jacob Hirdwall<br>Scenografi Fridjon Rafnsson<br>Kostym Anna Heymowska<br>Cirkusinspicient Jesper Nikolajeff<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Det \u00e4r alltid sp\u00e4nnande n\u00e4r ett s\u00e5 konkret exempel som ett revben plockas ur sitt bokstavliga sammanhang och blir grunden f\u00f6r en dramatisering och upps\u00e4ttning. I skapelseber\u00e4ttelsen kommer kvinnan till fr\u00e5n mannens revben. Olydighet \u00e4r dessutom n\u00e5got som i sig skapar sp\u00e4nning och ger ett kittlande ber\u00e4ttelse bara i sig. Jag tycker mycket om tanken att ett litet revben kan st\u00e4lla till med s\u00e5 mycket bus. Att man h\u00e4rligt och anspr\u00e5ksl\u00f6st visar hur Adam k\u00e4nner sig ensam utan sin Eva och Gud skapar henne f\u00f6r hans skull, fungerar s\u00e5 l\u00e4nge man \u00e4r medveten om att det inte \u00e4r bokstavligt med dagens m\u00e5tt. Om man dessutom i upps\u00e4ttningen plockar in s.k. nycirkus blir publiken \u00f6ppen f\u00f6r kvinnohistoria, teologi, sp\u00e4nning och framtidsutsikter. Alla f\u00f6ruts\u00e4ttningar k\u00e4ndes m\u00f6jliga, f\u00f6re kv\u00e4llens urpremi\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">F\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar dock med att l\u00e4gga sig p\u00e5 en piskande h\u00e4tsk och anklagande niv\u00e5, n\u00e4stan omg\u00e5ende. Det blev ingen invaggning eller f\u00f6rspel h\u00e4r inte. I n\u00e5gon vr\u00e5 har man tydligen funnit en gammal bibel med damm, och sedan b\u00f6rjan man skrapa fram enbart de v\u00e4rsta man kan finna, plockade ur sina sammanhang och utan utrymme f\u00f6r n\u00e5gon form av f\u00f6rsvarstal. Tolkningarna \u00e4r dessutom s\u00e5 pass skenheligt ytliga att en nykl\u00e4ckt konfirmand hade kunna tillr\u00e4ttavisa manuskriptet enda ner till grunderna. F\u00f6rest\u00e4llningen erbj\u00f6d ingen teologi fr\u00e5n 2000-talet utan hade g\u00e4rna g\u00e5tt tillbaka till de gamla grekerna om det hade varit m\u00f6jligt. Jag syftar d\u00e5 inte ens p\u00e5 teodic\u00e9problemet (finns Gud\/finns Gud inte), som man inte beh\u00f6ver ta st\u00e4llning till alls, tack och lov. Bittra sanningar fl\u00f6g dock som heliga floskler som inte gav hela perspektiv eller tidstypiska f\u00f6rklaringar eller nyanser. Var det inte alla karlars fel, s\u00e5 var det Guds fel eller hela kyrka som institution. En och annan \u00f6k\u00e4nd p\u00e5ve eller gubbe f\u00e5r v\u00e4lf\u00f6rtj\u00e4nta k\u00e4ngor, vilket de f\u00f6rtj\u00e4nar, men l\u00e5t oss inte sl\u00e5 p\u00e5 en man bara f\u00f6r att han inte \u00e4r kvinna. Dock \u00e4r grundk\u00e4nslan genomg\u00e5ende att karlar \u00e4r skit och vi kvinnor \u00e4r enbart offer. Repliker plockas ihop fr\u00e5n bibeln med varandra ur vilt skilda sammanhang, tillsammans med slanguttryck och populistiska manifest. ibland vill man dessutom skapa skrattsalvor d\u00e4r det mest k\u00e4nns osmakligt och snaskigt. Jag tycker det k\u00e4ndes v\u00e4ldigt sv\u00e5rt att ta upps\u00e4ttningens strukturer och ordval p\u00e5 allvar, eller att k\u00e4nna sig v\u00e4lkommen\/hemma som feminist i budskapet.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I f\u00f6rsta akten ger man sig grundligen p\u00e5 bibelns, framf\u00f6rallt gamla testamentets, olika b\u00f6cker. Man g\u00e5r fr\u00e5n Adam och Eva, fram till hur evangelisterna mfl tolkar hur m\u00e4nniskan ska leva och \u00f6verleva i en ofullkomlig v\u00e4rld. I andra akten plockar man fram m\u00e4n och kvinnor som betytt eller betyder n\u00e5got f\u00f6r v\u00e5r m\u00e4nskliga utveckling. Jesus framst\u00e5r som en fin kille (aldrig att han ses som Guds son), medan Martin Luthers sidor enbart f\u00e5r framst\u00e5 som f\u00f6rtryckande. Att Martin grundat protestantismen genom att han protesterade mot exempelvis m\u00f6jligheten att kunna k\u00f6pa sig fri utan Guds n\u00e5d, n\u00e4mns inte ens. Mer nyansering hade varit trevligare och mer trov\u00e4rdigt upplever jag. Jag k\u00e4nner ingen befrielse i att m\u00e4n ska b\u00e4ra hela skulden och att kvinnor ska framst\u00e5 som finare m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Huvudrollsinnehavaren Gunilla glider \u00f6ver scenen i en stor p\u00f6sig kostym. Det ger mig intrycket av att hon ska upplevas som v\u00e4rldsvan, bekv\u00e4m och i en v\u00e4lbalanserad maktstruktur d\u00e4r hennes ord \u00e4r lag eftersom hon sannerligen vet hur karlar ska hanteras. Hennes ord ska vara allr\u00e5dande och kraftfulla p\u00e5 ett lite manhaftigt vis och vi ska visst k\u00e4nna respekt f\u00f6r henne. Dessv\u00e4rre n\u00e5r inte karakt\u00e4rens budskap fram i den monotona sk\u00e5despelarr\u00f6sten som sk\u00e4ller och morrar bittert. Jag ifr\u00e5gas\u00e4tter om rollkarakt\u00e4ren ens \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndig f\u00f6r handlingens g\u00e5ng. Hade inte en tydligare r\u00f6d tr\u00e5d i upps\u00e4ttningens manus kunnat vara en naturligare v\u00e4g att g\u00e5?<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Cirkusnumren i upps\u00e4ttning \u00e4r enast\u00e5ende p\u00e5 m\u00e5nga vis. Ett exempel var n\u00e4r rollkarakt\u00e4rerna Jesus och Maria Magdalena h\u00e4nger i linor bredvid varandra, kl\u00e4ttrar \u00f6ver varandra i st\u00f6dfunktioner och sedan vilar med\/mot varandra. K\u00e4nslor av vacker k\u00e4rlek uppfyller en. Deras samh\u00f6righet blir s\u00e5 tydlig. Tilliten \u00e4r bed\u00e5rande och tekniken enast\u00e5ende i deras slingrande formationer. Ett annat exempel \u00e4r n\u00e4r Jesus och hans mor Maria skapar kraftfulla symboler kring Jesu kors och lidande och hon som mor b\u00e4r honom p\u00e5 skilda vis. Man k\u00e4nner moderns fulla kraft pulsera genom allas kroppar. Det \u00e4r n\u00e5got v\u00e4ldigt livsbejakande i hela h\u00e4ndelsen. Det fanns ocks\u00e5 andra scener d\u00e4r dans och cirkusnumren \u00e4r fina och vackra. Fast tyv\u00e4rr upplever jag det som att en del nummer \u00e4r alldeles f\u00f6r l\u00e5nga, andra saknar helt legitimitet och \u00e4r inte b\u00e4rare av n\u00e5got budskap f\u00f6r handlingen. Dessutom avbryts handlingen och ber\u00e4ttandet g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng av appl\u00e5der som f\u00f6rst\u00f6r helhetsk\u00e4nslan. Jag f\u00e5r inte sk\u00e5despeleriet och nycirkusen att fl\u00e4tas samman i hela upps\u00e4ttningen.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">I en v\u00e4rld d\u00e4r allt f\u00f6r mycket enbart ska ses som svart eller vitt, sant eller falskt, eller `my way or the highway\u00b4 tycker jag att f\u00f6rest\u00e4llningar beh\u00f6ver mer och djupare `\u00e5hh andra sidan\u00b4 av situationer.&nbsp; Upps\u00e4ttningen berikade oss inte med f\u00f6rsoning kring det manliga och kvinnliga i v\u00e4rlden och det samarbete som beh\u00f6vs mellan m\u00e4nniskor f\u00f6r att ge en hoppfull framtid f\u00f6r oss all. Det hade jag hoppats p\u00e5.&nbsp;<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Medverkande p\u00e5 scen Cecilia Lindqvist (Gunilla), Sven Bor\u00e4ng (Adam, p\u00e5ve mfl), Ellen Jelinek (Eva, Karen L King mfl), Michael Jonsson (ormen, gamlingen mfl), Elin Klinga (Teologen, L\u00e4rjungen mfl), Methinee Wongtrakoon (Bihustru, Christine de Pizan), Marilyn Ribot Estelrich (Inanna, Jungfru Maria), Fouzia Rakez (Jungfru Maria, Abedissa), Hamadi Khemiri (Jesus, Enki mfl), Karoline Aam\u00e5s (Maria Magdalena), Anna Lagerkvist (Guglielma, Beginernas taleskvinna)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Guds olydiga revben Urpremi\u00e4r p\u00e5 Dramaten den 21 mars 2019Av Gunilla ThorgrenRegi Tilde Bj\u00f6rforsDramatisering L\u00e6rke Reddersen, Martina MonteliusDramaturg Anna K\u00f6l\u00e9n, Jacob HirdwallScenografi Fridjon RafnssonKostym Anna HeymowskaCirkusinspicient Jesper Nikolajeff Det \u00e4r alltid sp\u00e4nnande n\u00e4r ett s\u00e5 konkret exempel som ett revben plockas ur sitt bokstavliga sammanhang och blir grunden f\u00f6r en dramatisering och upps\u00e4ttning. I skapelseber\u00e4ttelsen [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-123934","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123934","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123934"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123934\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123949,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123934\/revisions\/123949"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123934"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123934"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123934"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}