{"id":123855,"date":"2019-03-21T16:19:21","date_gmt":"2019-03-21T15:19:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123855"},"modified":"2019-03-21T22:01:13","modified_gmt":"2019-03-21T21:01:13","slug":"filmrecension-the-house-that-jack-built-sjalvupptaget-och-provokativt-om-borgarklassens-diskreta-charm","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123855","title":{"rendered":"Filmrecension: The House that Jack Built – Sj\u00e4lvupptaget och provokativt om borgarklassens diskreta charm"},"content":{"rendered":"\n

The House that Jack Built
2
Svensk biopremi\u00e4r: 15 mars
<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4nge har vi v\u00e4ntat. P\u00e5 \u00e4nnu en provokation. Lars von Trier har som filmregiss\u00f6r gjort sig ett namn p\u00e5 att via sina filmer och sina uttalanden skapa provokation. I samband med filmvisningen av Melancholia i Cannes sa Trier att han f\u00f6rstod Hitler och hans agerande. Ett s\u00e5dant uttalande tog inte l\u00e4tt p\u00e5 juryn som best\u00e4mde sig f\u00f6r att i flera \u00e5rs tid bannlysa den danska regiss\u00f6ren fr\u00e5n festivalen. Med sina dryga trettio \u00e5r i branschen har Trier fortsatt att utmanat sina tittare. Sexualitet och funktionsvariation, slavhandel i Amerika och manlig stympning \u00e4r bara n\u00e5gra av de teman som han med \u00e5ren hunnit avverkat. Men oavsett niv\u00e5 av provokation har Trier alltid lyckats balansera det konstruktiva med det spekulativa. Med The House That Jack Built rubbas den balansen.

Filmen som till ytan handlar om en seriem\u00f6rdare med f\u00e4bless f\u00f6r unga m\u00f6r \u00e4r i sitt bildspr\u00e5k oerh\u00f6rt grov och bildlig. Jack, skickligt spelad av en sadistisk Matt Dillon, \u00a0stryper kvinnor p\u00e5 l\u00f6pande band. I kylrummet d\u00e4r liken f\u00f6rvaras f\u00f6rbereder och arrangerar Jack sina kroppar s\u00e5 att de ska falla i hans smak. Han \u00e4r psykopaten vars motivation drivs av en ostoppbar t\u00f6rst efter mera ungt blod. H\u00e4r leker Trier med den om\u00e5ttligt popul\u00e4ra Crimgenren. I inledningsscenen f\u00f6r filmen l\u00e5ter han en \u201ckorkad\u201d liftande Uma Thurman f\u00e5 redog\u00f6ra f\u00f6r hur en seriem\u00f6rdare ska se ut och agera. Det \u00e4r som uppvisning b\u00e5de sm\u00e5roligt och skarpsynt att besk\u00e5da. Men Jack \u00e4r mera \u00e4n en bara en genre-twist.

Vi skrapat lite p\u00e5 ytan och fram skymtar en tematisk ber\u00e4ttelse om biologiska drifter, genikult och borgerskapets om\u00e4nskliga ansikte. Borgarklassens diskreta charm \u00e4r i Jacks\/Triers h\u00e4nder inte s\u00e4rskilt diskret, utan tv\u00e4rtom r\u00e4tt s\u00e5 h\u00f6gljudd och vederv\u00e4rdig. Jack blir sinnebilden av den f\u00f6rm\u00f6gna m\u00e4nniskan vars f\u00f6rh\u00e5llande till andra \u00e4r obefintlig. So far so good. De teman som tas upp \u00e4r i sig intressanta, men Trier tar med denna v\u00e5ldsprovokation sig vatten \u00f6ver huvudet. Balansg\u00e5ngen som regiss\u00f6ren s\u00e5 skickligt lyckats h\u00e5lla bryts fullst\u00e4ndigt. Flera av scenerna i filmen \u00e4r rena provokationer som har varken n\u00e5got djup eller symbolisk mening.
<\/p>\n\n\n\n

Efter h\u00e5rd kritik fr\u00e5n flera h\u00e5ll har Trier – den vita kr\u00e4nkta mannen – k\u00e4nt ett behov av att kunna f\u00e5 f\u00f6rsvara sig. The House That Jack Built \u00e4r en film om Trier. Den genif\u00f6rklarade och st\u00e4ndigt missf\u00f6rst\u00e5dda Auteuren. Han som g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng anklagats f\u00f6r misogynitet och rasism. Som via provokationer bannlyst fr\u00e5n festivaler och skapat tumult. Jack blir Lars von Trier personifierad. I The House that Jack Built projicerar mediabilden av regiss\u00f6ren som vi i tidningar och p\u00e5 n\u00e4tet alla h\u00f6rt och l\u00e4st spaltmeter om. Allts\u00e5 alla de f\u00f6rdomar om Trier blir i och med Jack.. till verklighet. Varf\u00f6r g\u00f6r han s\u00e5? Jo, f\u00f6r att han kan och f\u00f6r att han tycker det \u00e4r lite skoj.<\/p>\n\n\n\n

I en m\u00e4rklig scen s\u00e4ger m\u00f6rdaren att det st\u00e4ndigt \u00e4r mannen som f\u00e5r skulden f\u00f6r att i sexuellt sammanhang v\u00e5ldf\u00f6ra sig mot en annan person. <\/p>\n\n\n\n

The House that Jack Built \u00e4r som film b\u00e5de sj\u00e4lvupptagen och spekulativ. De grova, barbariska mordscenerna d\u00e4r barn leml\u00e4stat och kvinnor f\u00e5r kroppsdelar avskurna k\u00e4nns mer som utfyllnad \u00e4n som faktiskt viktig stoff f\u00f6r den tematiska ber\u00e4ttelsen. I filmen varvar Trier mordscener, fyra till antalet, med filmklipp p\u00e5 tavlor d\u00e4r en allvarsam Bruno Ganz f\u00f6rel\u00e4ser om konsten, m\u00e4nniskan och varandet. Det \u00e4r pretenti\u00f6st, to say the least. Och jag som egentligen \u00e4lskar Trier kan inte annat \u00e4n bli besviken. Visst lyckas dansken med att skapa debatt. Men filmens inneh\u00e5ll l\u00e4mnar mycket att \u00f6nska. Jack \u00e4r seriem\u00f6rdararens v\u00e5ta dr\u00f6m uppskruvat till hundra. Och det \u00e4r ett trevande desperat f\u00f6rs\u00f6k fr\u00e5n regiss\u00f6rens sida att f\u00f6rs\u00f6ka kritisera genikulter. Eller hur var det nu ? Den r\u00f6da tr\u00e5den \u00e4r inte glasklar. <\/p>\n\n\n\n

\"\"

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I The House that Jack Built klarl\u00e4ggs Triers karri\u00e4r och status quo. Det kan verkar som en point i sig, att f\u00e5 mig att frammana den h\u00e4r kr\u00e4kreflexen till filmrecension. Men till inneh\u00e5ll och i sak verkar The House That Jack Built peka mot att Lars vid 62 \u00e5rs \u00e5lder, n\u00e4ra pensions\u00e5lder, slutligen har blivit uppn\u00e5tt gubb-\u00e5lder. Jag hoppas innerligt att jag har fel och han han snart presenterar ett nytt utmanande icke-spekulativt filmiskt verk. Men Jack \u00e4r inte den filmen. Det tafatta f\u00f6rs\u00f6ket till meta-film och filosofisk ut\u00f6vning l\u00e4mnar en bitter eftersmak.

<\/p>\n\n\n\n

\n