{"id":123839,"date":"2019-03-19T19:34:26","date_gmt":"2019-03-19T18:34:26","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123839"},"modified":"2019-03-21T19:31:40","modified_gmt":"2019-03-21T18:31:40","slug":"gedigna-utan-att-na-sina-forebilder-madrugada-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123839","title":{"rendered":"Gedigna utan att n\u00e5 sina f\u00f6rebilder – Madrugada i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Madrugada <\/p>\n\n\n\n

Pustervik i G\u00f6teborg (uts\u00e5lt)<\/p>\n\n\n\n

18\/3 2019<\/p>\n\n\n\n

3+<\/p>\n\n\n\n

Hoppade in som ers\u00e4ttare dagen f\u00f6re. K\u00e4nde inte till det norska bandet som haft ett tio\u00e5rigt uppeh\u00e5ll. Kollade upp dem innan jag gav klartecken. Det \u00e4r ytterst s\u00e4llan jag g\u00e5r p\u00e5 enskilda rockkonserter numera. Vid detta tillf\u00e4lle \u00f6verraskade flera saker. T\u00e4nker p\u00e5 det facila biljettpriset, att det var fullsmockat (900 personer ) med folk en vanlig m\u00e5ndag samt att den reslige s\u00e5ngaren Sivert H\u00f6yem, varken tackade eller hade n\u00e5got mellansnack f\u00f6rsta halvtimman.<\/p>\n\n\n\n

Madrugada har r\u00f6nt framg\u00e5ng b\u00e5de hos kritiker och kommersiellt. Man har sl\u00e4ppt fem studioalbum + liveskiva + samlingsplatta. Bandet har erh\u00e5llit flera priser, bland annat flera g\u00e5nger den norska motsvarigheten till grammis. Gruppen som nu \u00e4r ute p\u00e5 Europaturn\u00e9, uppl\u00f6stes efter att stj\u00e4rngitarristen Frode Bur\u00e5s avlidit 2007. 43-\u00e5rige s\u00e5ngaren, som m\u00e4rkligt nog kallats f\u00f6r crooner, har sedan dess sl\u00e4ppt fem soloalbum och formerat ett band, vars medlemmar i ett par fall \u00f6verensst\u00e4mmer med de som s\u00e5gs p\u00e5 scen p\u00e5 Pustervik. Har inte kunnat f\u00e5 mitt antagande bekr\u00e4ftat, men jag tror att alla texter han framf\u00f6r \u00e4r skrivna av honom sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

Vad avser s\u00e4ttning best\u00e5r idag Madrugada live av n\u00e4mnde H\u00f6yem, Frode Jacobsen p\u00e5 basgitarr, \u00e5terv\u00e4ndande trumslagaren Jon Lauvland Pettersen, sologitarristen Cato ”Salsa” Thomassen plus Christer Knutsen p\u00e5 gitarr, keyboards\/ orgel och munspel. Som kuriosa kan n\u00e4mnas att den forne bandmedlemmen Erland Dahlen numera spelar med stekheta Ellen Andrea Wang.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 en s\u00e5 gener\u00f6s speltid som tv\u00e5 timmar ”avverkar” de tjugo l\u00e5tar, varav f\u00f6rsta sektionen uteslutande kommer fr\u00e5n den firade debutplattan Industrial Silence<\/em> ( (remastrad deluxe utg\u00e5va 2010). L\u00e5tarna \u00e4r poetiska engelskspr\u00e5kiga betraktelser. Genom vibrato och b\u00e4rkraftig baryton artikuleras orden f\u00f6rtr\u00e4ffligt. Inser att de \u00e4r en integrerad del av deras verk. \u00d6ppningen \u00e4r lika dr\u00f6msk och sl\u00e4pig som f\u00f6rv\u00e4ntat. Lyckligtvis \u00f6msar man skinn n\u00e5gra g\u00e5nger, expanderar i olika f\u00e4rdriktningar. De grundar med depp-rock, v\u00e4xlar \u00f6ver till vad frontmannen kallar ”romantiska ballader” , bryter av med n\u00e5gra tempoh\u00f6jande urladdningar. Kompet \u00e4r taktfast, h\u00e5ller sig n\u00e4stan hela tiden i bakgrunden. Ytterst f\u00e5 riff levereras. Ist\u00e4llet m\u00e5nga vinande, distade ackord fr\u00e5n ”Salsa”, som intar poser i stil med London Calling. <\/em>De alltf\u00f6r f\u00e5 g\u00e5nger Peter Knutsen kom i framkant n\u00e4r han lirade orgel eller elpiano, uppstod undersk\u00f6na kontraster.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r m\u00e4ktigt och musiken till\u00e5ts andas och skifta hum\u00f6r. Ibland uppst\u00e5r suggestiva moment, inte minst n\u00e4r man sammanfogar klanger p\u00e5 l\u00e4gre intensitet. Visuellt bj\u00f6ds p\u00e5 genomarbetad ljusshow och efterhand projektioner. Jag stod h\u00f6gt upp p\u00e5 l\u00e4ktare, vilket gjorde att jag missade en del av vad som visades p\u00e5 backdrop. Gruppen har gjort \u00e5tskilliga konstn\u00e4rliga videos. Finalen blev orgiastisk med smaskande trummor och ylande gitarr.<\/p>\n\n\n\n

Receptiv h\u00f6r jag f\u00f6r mig ny musik, i motsats till majoriteten av den n\u00f6jda publiken. Det \u00e4r kanske ett bidragande sk\u00e4l till att jag inte blir riktigt uppslukad. Har l\u00e4st mig till vilka som \u00e4r v\u00e4sentligaste influenserna. Tre av dem kunde jag under konserten l\u00e4tt identifiera. Hur sympatiska de \u00e4n \u00e4r, tangerar Madrugada i min bok aldrig legendariska namn som Nick Cave & The Bad Seeds (i Strange Colour Blue <\/em>l\u00e5ter norrm\u00e4nnen rent av som epigoner), Joy Division -det feta basintrot i Black Mambo hade drag av Peter Hook- eller Michael Stipe och R:E.M. H\u00f6jdpunkterna p\u00e5 en larmig konsert med osedvanligt bra ljud var Electric, Hands Up – I Love You <\/em>och Valley Of Deception. <\/em>N\u00e4r de bockade och bugade i samlad tropp efter att ha gett allt, spelades typiskt nog Elvis Presley i h\u00f6gtalarna, n\u00e4r The King \u00e4r som mest crooner-aktig.<\/p>\n\n\n\n

L\u00e5tlista: 1.Vocal 2. Belladonna 3. Higher 4. Sirens 5. Shine 6. This old House 7. Strange Colour Blue, 8. Salt 9. Norwegian Hammerworks Corp. 10. Beautyproof 11. Quite Emotional 12. Terraplane 13. Electric \/ 14. Black Mambo 15. Hands Up – I Love You 16. Only When You\u00b4re Gone 17. What\u00b4s On Your Mind 18. Majesty 19. The Kids Are On High Street 20. Valley of Deception<\/p>\n\n\n\n

OBS Saknar tyv\u00e4rr livefoton<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n


<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Madrugada Pustervik i G\u00f6teborg (uts\u00e5lt) 18\/3 2019 3+ Hoppade in som ers\u00e4ttare dagen f\u00f6re. K\u00e4nde inte till det norska bandet som haft ett tio\u00e5rigt uppeh\u00e5ll. Kollade upp dem innan jag gav klartecken. Det \u00e4r ytterst s\u00e4llan jag g\u00e5r p\u00e5 enskilda rockkonserter numera. Vid detta tillf\u00e4lle \u00f6verraskade flera saker. T\u00e4nker p\u00e5 det facila biljettpriset, att det […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-123839","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-recension","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123839","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123839"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123839\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123884,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123839\/revisions\/123884"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123839"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123839"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123839"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}