{"id":123770,"date":"2019-03-15T11:07:05","date_gmt":"2019-03-15T10:07:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123770"},"modified":"2019-03-15T11:20:57","modified_gmt":"2019-03-15T10:20:57","slug":"rosa-loften-rosaskimrande-dans-som-leker-med-kon-kropp-och-identitet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123770","title":{"rendered":"Rosa L\u00f6ften -Rosaskimrande dans som leker med k\u00f6n, kropp och identitet"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Rosa L\u00f6ften
\nScen: Dansens Hus
\nId\u00e9 & koreografi: Malin Hellkvist Sell\u00e9n
\nDansare: Marianne Kj\u00e6rsund
\nKostymdesigner: Lena Lindgren
\nLjusdesigner & scenograf: Erik Westerlund
\nMaskdesigner: Marina Ritvall
\nKomposit\u00f6r: Niklas Swanberg
\nTeknisk samordnare & tekniker: Elisabeth Kjeldahl Nilsson
\nFoto: \u00c5se Bengtsson Helin
\nProducent: Anne Koutonen\/Therese Terry Johnson
\nProduktion: Malin Hellkvist Sell\u00e9n<\/p>\n

I snart tolv \u00e5r har Malin Hellkvist Sell\u00e9n tillsammans med dansaren Marianne Kj\u00e6rsund turnerat runt med sina Rosa l\u00f6ften, en dansf\u00f6rest\u00e4llning som leker med kropp, k\u00f6n och r\u00f6relse och som i en sv\u00e4ngom dekonstruerar bugg- och foxdansens fyrtaktsmusik med mazariner, h\u00e5rgel\u00e9 och romantik.<\/p>\n

In p\u00e5 scen \u00e4ntrar dansproffset Marianne Kj\u00e6rsund. I queer-gestaltning helkl\u00e4dd i rosa tr\u00f6ja och byxor och med sk\u00e4ggstubb och krulligt blonderat h\u00e5r ser vi Mariannes persona. Karakt\u00e4ren k\u00e4nns igen fr\u00e5n B\u00e4ttre folk fr\u00e5n 2006. Men h\u00e4r placeras den in i ett rosaf\u00e4rgat rum med l\u00f6ften om k\u00e4rlek, n\u00e4rhet och \u00f6mhet. P\u00e5 ett framdukat bord st\u00e5r en smarrig mazarin-kaka vars lyster fuktar Mariannes gommar. I f\u00f6rest\u00e4llningen fyller mazarinen en viktig funktion. Men mer om det sen.<\/p>\n

Med best\u00e4mdhet tar Marianne en tugga av kakan. F\u00f6rsiktigt b\u00f6rjar hon att mumsa i sig hela h\u00e4rligheten. S\u00e5 drar buggen ig\u00e5ng. Till Sven Ingvars Leende guldbruna \u00f6gon r\u00f6r Marianne p\u00e5 chinoh\u00e4cken. P\u00e5 scengolvet med graci\u00f6sa r\u00f6relser glider hon fram. Det \u00e4r en lek b\u00e5de med k\u00f6n, k\u00f6nsidentitet samt med buggkulturens bin\u00e4ra uppdelning i manligt och kvinnligt. Historiskt har buggmannen alltid varit den som f\u00f6r i dansen medan kvinnan f\u00f6ljer med. En uppdelning som p\u00e5 senare tid allt mera b\u00f6rjat att luckras upp, \u00e4ven om det tillh\u00f6r undantagen att se en kvinna f\u00f6ra i dansen.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Foto: Sofia Runarsdotter<\/p>\n

\u00c5ter till mazarinen. Malin sj\u00e4lv f\u00f6rstod f\u00f6rst inte vilken avg\u00f6rande betydelse denna smakrika bakelse hade. Mazarinen \u00e4r kan man s\u00e4ga dansbandsmusikens stora gral. En kaka vars symbolv\u00e4rde \u00e4r fulladdad med betydelse. I rosa L\u00f6ften representerar den gemenskapen, ensamheten samt det lustfyllda i dansen.<\/p>\n

Malins kroppspolitiska analytiska koreografi ifr\u00e5gas\u00e4tter samh\u00e4llets dikotominer – fin och fulkultur. H\u00f6gt och l\u00e5gt. H\u00e4r st\u00e5r hon \u00f6ver den klassiska devisen. Med en analytisk blick och med en stor dos torr humor f\u00f6r hon in den folkliga buggen och mazarinen i finrummet.
\nEn hederv\u00e4rd insats.<\/p>\n

N\u00e5got som vid f\u00f6rsta \u00f6gonkast (F\u00f6r att referera till en sm\u00e5tt heteronormativ tv-serie – \u201c Gift vid f\u00f6rsta \u00f6gonkastet) kan uppfattas som en ironi, ett cyniskt ironiserande \u00f6ver dansbandskulturens heteronormativa t\u00e4nk och enkla formspr\u00e5k, visar sig tv\u00e4rtom handla om en lovs\u00e5ng. Med Rosa L\u00f6ften omfamnar Malin med viss distans den folkliga dansen d\u00e4r rikligt kaff\u00e9intag, h\u00e5rgel\u00e9 och nystrukna skjortor \u00e4r sj\u00e4lvklarheter. Och med Lasse Stefanz i h\u00f6gtalarna tar Marianne sig en sv\u00e4ngom. Hon gestaltar pardans men \u00e4r s\u00e5ledes allena. D\u00e4r och d\u00e5 blir hen i fyrtakts-musiken b\u00e5de f\u00f6rare och f\u00f6ljare. En slags dekonstruktion av ett bin\u00e4rt t\u00e4nk. Och en metafor f\u00f6r ensamhet, ett tillst\u00e5nd m\u00e5nga m\u00e4nniskor har suttit i. Den desperata jakten efter sann k\u00e4rlek g\u00e5r i buggens tecken. Heteronormativitet och monogami \u00e4r par- och relationsstrukturer vi alla f\u00f6rh\u00e5ller oss till.
\nRosa L\u00f6ften unders\u00f6ker tematiken med lupp. Musiken f\u00f6rst\u00e4rker budskapet. Det finns , h\u00f6r och h\u00e4pna, ett m\u00e4nskligt djup i Sven Ingvars sv\u00e4ngiga fyrtakts-musik. Mycket hj\u00e4rta och sm\u00e4rta och starka k\u00e4nslosvall.<\/p>\n

Rosa L\u00f6ften badar i detaljer d\u00e4r mazarinen ramar in helheten. Det \u00e4r det subtila och de sm\u00e5 nyanserna i dansbygget som g\u00f6r hela skillnaden. Annars \u00e4r Rosa l\u00f6ften i sitt uppl\u00e4gg b\u00e5de repetitiv och transcendental dans. Den\u00a0 liknas n\u00e4rmast en ritual som aldrig verkar vilja ta slut. Det \u00e4r kontexten som dansen ramas in i som g\u00f6r att dansf\u00f6rest\u00e4llningen lyfter. Med knivskarp blick f\u00f6r det folkliga samt med torr humor kl\u00e4r koreografen buggkulturen i guldpolerad skrud. L\u00f6ften om en rosaskimrande v\u00e4rld kan i Malins \u00f6gon bli till verklighet.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Rosa L\u00f6ften Scen: Dansens Hus Id\u00e9 & koreografi: Malin Hellkvist Sell\u00e9n Dansare: Marianne Kj\u00e6rsund Kostymdesigner: Lena Lindgren Ljusdesigner & scenograf: Erik Westerlund Maskdesigner: Marina Ritvall Komposit\u00f6r: Niklas Swanberg Teknisk samordnare & tekniker: Elisabeth Kjeldahl Nilsson Foto: \u00c5se Bengtsson Helin Producent: Anne Koutonen\/Therese Terry Johnson Produktion: Malin Hellkvist Sell\u00e9n I snart tolv \u00e5r har Malin Hellkvist […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13750,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-123770","post","type-post","status-publish","format-standard","category-dans","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123770","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123770"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123770\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123787,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123770\/revisions\/123787"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123770"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123770"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123770"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}