{"id":123717,"date":"2019-03-13T19:32:52","date_gmt":"2019-03-13T18:32:52","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123717"},"modified":"2019-03-14T14:06:16","modified_gmt":"2019-03-14T13:06:16","slug":"waldersten-pa-fotografiska-en-busig-ond-saga-du-garna-foljer","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123717","title":{"rendered":"Waldersten p\u00e5 Fotografiska – En busig ond saga du g\u00e4rna f\u00f6ljer"},"content":{"rendered":"\n

Waldersten \u201dAll over\u201d, Fotografiska 8 mars \u2013 9 juni 2019<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Lite som en resa i m\u00f6rker \u2013 ackompanjerad av v\u00e4nlig humor och spirituell kreativitet – \u00e4r \u201dAll over\u201d p\u00e5 Fotografiska ett \u00e4ventyr man g\u00e4rna f\u00f6ljer. Med ofta magisk in\u00e5tv\u00e4nd blick ber\u00e4ttar Waldersten en busig, ond saga i svart bl\u00e4ck, gr\u00e5skalor och blodr\u00f6tt. Han bjuder in till sin som han kallar \u201dalternativa v\u00e4rld\u201d, men \u00f6nskar att vi ocks\u00e5 ska v\u00e5ga leva i v\u00e5r fantasi. Formerna \u00e4r \u00f6msom stora, omfamnande och \u00f6msom kryllar de med detaljer blandat med poetisk text. Utifr\u00e5n m\u00f6rka stora skuggor rinner f\u00f6rl\u00f6sande bl\u00e4ck som lindrar. Kameran f\u00e5ngar de valda \u00f6gonblicken. Denna tredje dag efter \u00f6ppnandet, av publikrusningen att d\u00f6ma, suktar f\u00f6rmodligen m\u00e5nga ocks\u00e5 efter att \u00e4ntligen f\u00e5 njuta av hans folkk\u00e4ra d\u00f6dskallar. De som \u00e4r s\u00e5 varma, tr\u00f6stande och hemtrevligt personliga.<\/p>\n\n\n\n


Walderstens inifr\u00e5nperspektiv \u00e4r motorn. Han skriver i en sidotext att han \u201dletar t\u00e5lmodigt efter bilderna i resterna av en livsl\u00e5ng brand. Hoppas p\u00e5 att finna sp\u00e5r av ett tidigare liv\u201d. Lite l\u00e4ngre ner ber\u00e4ttar han att han konstruerar \u201dett alfabet av bilder. Bilder som blir till broar. Att kasta sig handl\u00f6st ifr\u00e5n.\u201d F\u00f6r konst \u201dhandlar om mod\u201d och att \u201dsl\u00e4ppa kontrollen, s\u00f6ka i svarta g\u00f6mmor\/\u2026\/\u201d. I en annan textrad, placerad inuti en bild, skriver han att m\u00e4nniskan \u201dborde s\u00f6ka sig in\u00e5t ist\u00e4llet f\u00f6r fram\u00e5t\u201d.<\/p>\n\n\n\n


Jag fastnar vid de mansh\u00f6ga snabbt avfotograferade verken m\u00e5lade med vatten p\u00e5 m\u00f6rk v\u00e4gg. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

De monumentala formerna k\u00e4nns i kroppen p\u00e5 den som betraktar. Han beskriver att det \u00e4r 32 grader varmt ute och han m\u00e5lar snabbt, eftersom vattnet dunstar. \u00d6gonblicken han f\u00e5ngar \u00e4r som livet sj\u00e4lvt, som f\u00f6rsvinner och \u00f6verg\u00e5r i annat. <\/p>\n\n\n\n

Waldersten \u00e4r konstn\u00e4ren som vid 50 \u00e5rs \u00e5lder redan s\u00e4ljs p\u00e5 Bukowski. Han \u00e4r ocks\u00e5 sedan flera \u00e5r folkk\u00e4r som illustrat\u00f6r (i DN bland annat) och poet. Till nyutg\u00e5van av Astrid Lindgrens Br\u00f6derna Lejonhj\u00e4rta, h\u00e4rom \u00e5ret, skapade han grafiska verk fyllda med allvar. Inf\u00f6r utgivningen hade r\u00f6ster h\u00f6jts om att \u00e4ven barn beh\u00f6ver gestalter som speglar det m\u00f6rka i livet. Och ingen passar v\u00e4l b\u00e4ttre \u00e4n Waldersten till just detta. Hans fantasifulla blick v\u00e4cker barnet i oss alla till liv, till en v\u00e4lbeh\u00f6vd reflekterande inre v\u00e4rld.<\/p>\n\n\n\n


Frilansande journalist Pernilla Wiechel<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Waldersten \u201dAll over\u201d, Fotografiska 8 mars \u2013 9 juni 2019 Lite som en resa i m\u00f6rker \u2013 ackompanjerad av v\u00e4nlig humor och spirituell kreativitet – \u00e4r \u201dAll over\u201d p\u00e5 Fotografiska ett \u00e4ventyr man g\u00e4rna f\u00f6ljer. Med ofta magisk in\u00e5tv\u00e4nd blick ber\u00e4ttar Waldersten en busig, ond saga i svart bl\u00e4ck, gr\u00e5skalor och blodr\u00f6tt. Han bjuder in […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,13624],"tags":[],"class_list":["post-123717","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123717","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123717"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123717\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123763,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123717\/revisions\/123763"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123717"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123717"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123717"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}