{"id":123589,"date":"2019-03-09T04:14:13","date_gmt":"2019-03-09T03:14:13","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123589"},"modified":"2019-03-09T04:31:33","modified_gmt":"2019-03-09T03:31:33","slug":"mjuksoul-och-distinkt-funk-fixar-festen-eric-gadd-omg-pa-tradgarn-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123589","title":{"rendered":"Mjuksoul och distinkt funk fixar festen – Eric Gadd OMG p\u00e5 Tr\u00e4dg\u00e5rn i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressfoto fr\u00e5n Hamburger B\u00f6rs – Mats B\u00e4cker<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eric Gadd<\/p>\n\n\n\n

Krogshow OMG med turn\u00e9stopp i G\u00f6teborg till och med 30\/3<\/p>\n\n\n\n

4<\/p>\n\n\n\n

Arrang\u00f6r: Blixten och Co.<\/p>\n\n\n\n

Laddade inte upp genom att pl\u00f6ja Gadds katalog \u00f6ver trettio \u00e5r som artist. D\u00e4remot s\u00e5g jag hans dag i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre, <\/em>lyssnade p\u00e5 ett ber\u00f6mt Sommar fr\u00e5n -92 som sparats p\u00e5 kassettband och tr\u00e4ffade d\u00e4rtill mannen i fr\u00e5ga f\u00f6r en m\u00e5nad sedan p\u00e5 lunchmingel. D\u00e5 drog han ytterst anspr\u00e5ksl\u00f6st n\u00e5gra hits unplugged och ber\u00e4ttade om hur mycket han s\u00e5g fram emot att tr\u00e4ffa G\u00f6teborgspubliken. Jag har sett honom n\u00e5gra g\u00e5nger i G\u00f6teborg och -93 i Lund. Av skivor har jag debutplattan p\u00e5 vinyl och On Display.<\/em> Betr\u00e4ffande f\u00f6ruts\u00e4ttningarna b\u00f6r n\u00e4mnas att undertecknads partyhum\u00f6r rubbades en smula av sjukdomstillst\u00e5nd. Men efter eftermiddagsvila och ett par ibumetin var jag hyfsat redo. <\/p>\n\n\n\n

Den vid det h\u00e4r laget v\u00e4l inrepeterade showen, blev i stora drag som jag t\u00e4nkt mig. I motsats till m\u00e5nga krogshower som bygger p\u00e5 en lifetime-story (ett just nu popul\u00e4rt fenomen som uppm\u00e4rksammats av Kulturveckan <\/em>p\u00e5 SVT), klarar sig Gotlandsf\u00f6dde Stockholmaren utan s\u00e5v\u00e4l regiss\u00f6r som manusf\u00f6rfattare. F\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt nog anv\u00e4ndes ingen backdrop. De visuella inslagen utgjordes av frapperande kul\u00f6rta scenkl\u00e4der och \u00e5tskilliga kl\u00e4dbyten, tjusigt synkad koreografi och konventionell ljuss\u00e4ttning. En g\u00e5ng var Gadd och n\u00e5gra ur bandet s\u00e5 pass modiga att de vandrade ut i publikhavet, vilket f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rh\u00f6jde st\u00e4mningen. I h\u00f6gtalarna f\u00f6re var det retrostilen som g\u00e4llde, det vill s\u00e4ga disco och annan black music fr\u00e5n 80-talet, sound som gjort outpl\u00e5nliga avtryck hos Gadd. Var t\u00e4mligen orolig f\u00f6r ljudet, eftersom vi snackar musik d\u00e4r basen regerar, har en uppskruvad position. Gladdes d\u00e4rf\u00f6r \u00e5t att det inte tippade \u00f6ver, \u00e4ven om det fortfarande susar i \u00f6ronen. <\/p>\n\n\n\n

En faktor av samma dignitet stavas liveband, vilket tillh\u00f6rde de saker jag dryftade med 53-\u00e5ringen p\u00e5 ovan n\u00e4mnda lunchpresentation. Vet inte om Gadd fick till sin dr\u00f6morkester, fast han verkade v\u00e4ldigt n\u00f6jd. Och n\u00f6jd var ocks\u00e5 den uppspelta publiken, som g\u00e4rna sj\u00f6ng med p\u00e5 beg\u00e4ran och reste sig fr\u00e5n stolarna. Kapellm\u00e4staren vid sina klaviaturer heter Emanuel Norrby (Diggiloo, Orup med mera) och hans bror Helmer lirade bas. De f\u00f6r mig oskrivna korten \u00e4r hemmah\u00f6rande p\u00e5 Gotland. Trumslagaren Anders Hedlund (S\u00e5 mycket b\u00e4ttre, Orup, Veronica Maggio\u2026) var suver\u00e4n med att mata p\u00e5 med exakt r\u00e4tt takter, fast han testades med blixtsnabba angivelser. Calle Von Schoenberg riffade l\u00e4ckert och fick chansen att l\u00e4gga in n\u00e5gra solon, trots att elgitarr inte \u00e4r genrens dominerande instrument. Stack ut mest i ett ruggigt samtrimmat band, d\u00e4r kompet emellan\u00e5t var f\u00f6r kompakt och fantasil\u00f6st, gjorde helt klart bl\u00e5ssektionen p\u00e5 tre personer. Deras namn: Peter Zimny (saxofon), Albin Grahn (trumpet) och Lisa Bodelius (trombon). Multiinstrumentalisten Bodelius – en av tre kvinnor p\u00e5 scen- har jag f\u00f6rresten tr\u00e4ffat efter Fr\u00f6ken Elvis -konsert. Trion hade mycket att bestyra och allt satt som sm\u00e4ck. Samspelet emellan dem och slagverkarna var en fr\u00f6jd f\u00f6r soulfantaster<\/p>\n\n\n\n

I upptakten som h\u00e4mtats fr\u00e5n svenskspr\u00e5kiga debuten, h\u00f6rs tv\u00e5 uppenbara influenser. Dels st\u00f6tig funk fr\u00e5n Minneapolis \u00e0 la Prince, dels melodiska figurer fr\u00e5n The J.B\u00b4s. L\u00e5ter finemang, \u00e4ven om f\u00f6rebilderna r\u00f6js och hyllas. I en egen avdelning outar Gadd faktiskt sig sj\u00e4lv p\u00e5 temat l\u00e5tst\u00f6lder, ett block han inleder genom att tacka Curtis, Sly och Luther. (Vi p\u00e5minns om att p\u00e5 magnifika Vandross-l\u00e5ten lirar Jojje Wadenius gitarr p\u00e5 originalet.) I extranumret Bara himlen ser p\u00e5 <\/em> ocks\u00e5 fr\u00e5n debuten -89, kliver Eric ur sina inspirat\u00f6rers skor. Parallellt med k\u00e4rleken till musiken han uppt\u00e4ckte via radions Soul Corner, har ju soulpredikanten i sina st\u00f6rsta stunder n\u00e5got eget att tillf\u00f6ra. Och hits med medryckande refr\u00e4nger har han definitivt skrivit. Under cirka hundra minuter framf\u00f6rs de med den karakt\u00e4ristiska tenorr\u00f6sten, som utan problem glider iv\u00e4g mot falsett likt Smokey eller br\u00f6derna Gibb.<\/p>\n\n\n\n

Vad ur repertoar och mellansnack b\u00f6r framh\u00e5llas? Jo, till exempel den goda publikkontakten, vilken gjorde det l\u00e4tt f\u00f6r soulstj\u00e4rnan att sl\u00e5 mynt av responsen. Vidare hur tajt livebandet l\u00e4t i snygga arrangemang, med bl\u00e5sarna mest i fokus. M\u00e5nga g\u00e5nger slogs jag av hur fr\u00e4ckt det sv\u00e4ngde med beats och ackord och stark s\u00e5ng som n\u00e5dde ut. F\u00f6r deras egen och publikens skull gjordes n\u00e5gra tillbakalutade h\u00e4mta-andan-l\u00e5tar. Ocks\u00e5 kul att h\u00f6ra att Eric bem\u00e4strar att rappa. Hits som My personality, Wish I j<\/em>\u00e4mte Do you believe in me <\/em>blev n\u00e5gra av de f\u00f6rutsp\u00e5dda h\u00f6jdpunkterna tillsammans med relativt nyskrivna snyftaren Stay Away fr\u00e5n mig <\/em>och up tempo-numret Excuse Me, Hallelujah.<\/em> En ”gimmick” som kunde f\u00e5tt p\u00e5g\u00e5 l\u00e4ngre var n\u00e4r funk\u00e4lskaren gick ig\u00e5ng med slap bass-teknik. Noterade ocks\u00e5 att ljudbilden spricker upp n\u00e4r folk hade sl\u00e4ppt loss, vilket \u00e4r s\u00e5 typiskt. Tyckte mig uppfatta en homage till Earth, Wind & Fire (Gadds st\u00f6rsta konsertminne). Suger i mig uppmaningen fr\u00e5n honom att ”st\u00e5 upp f\u00f6r sig sj\u00e4lv.” <\/p>\n\n\n\n

Sammanfattningsvis ett ytterst v\u00e4lplanerat soulparty, smidigt arrangerat och excellent utf\u00f6rt. Bryr mig inte s\u00e5 mycket om att alla l\u00e5tar inte \u00e4r lika raffinerade. Eric Gadd och hans liveband v\u00e4lter inte v\u00e5r v\u00e4rldsbild, d\u00e4remot f\u00f6rvaltas och utvecklas en i grunden osvensk tradition p\u00e5 ett h\u00e4pnadsv\u00e4ckande s\u00e4tt. En blandad bred publik h\u00e4nf\u00f6rdes av r\u00f6relse. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Mats B\u00e4cker – foto fr\u00e5n tidigare krogshow<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Eric Gadd Krogshow OMG med turn\u00e9stopp i G\u00f6teborg till och med 30\/3 4 Arrang\u00f6r: Blixten och Co. Laddade inte upp genom att pl\u00f6ja Gadds katalog \u00f6ver trettio \u00e5r som artist. D\u00e4remot s\u00e5g jag hans dag i S\u00e5 mycket b\u00e4ttre, lyssnade p\u00e5 ett ber\u00f6mt Sommar fr\u00e5n -92 som sparats p\u00e5 kassettband och tr\u00e4ffade d\u00e4rtill mannen i […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-123589","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123589","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123589"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123589\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123605,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123589\/revisions\/123605"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123589"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123589"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123589"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}