{"id":123497,"date":"2019-03-08T11:12:05","date_gmt":"2019-03-08T10:12:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123497"},"modified":"2019-03-08T11:23:39","modified_gmt":"2019-03-08T10:23:39","slug":"experimentellt-med-sjal-och-lyriska-inslag-live-in-hamburg-av-malin-wattring-4","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123497","title":{"rendered":"Experimentellt med sj\u00e4l och lyriska anslag – Live in Hamburg av Malin W\u00e4ttring 4"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Omslag Amanda Andr\u00e9as

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Artist: Malin W\u00e4ttring 4<\/p>\n\n\n\n

Titel: Live In Hamburg<\/p>\n\n\n\n

Betyg: 4<\/p>\n\n\n\n

Inspelad 15\/9 2017 live i Hamburg av Norddeutcher Rundfunk<\/p>\n\n\n\n

Mix: \u00c5ke Linton Svenska Grammofonstudion<\/p>\n\n\n\n

Master: Claes Persson<\/p>\n\n\n\n

Skivans producent: Malin W\u00e4ttring<\/p>\n\n\n\n

NFR\/ Havtorn Records<\/p>\n\n\n\n

Release 8\/3 2019<\/p>\n\n\n\n

Tredje skivan f\u00f6r Malin W\u00e4ttring fr\u00e5n Lerum, vars huvudinstrument \u00e4r tenorsaxofon. Hon har varit professionell musiker i cirka \u00e5tta \u00e5r, utexaminerades i improvisationsl\u00e4ra 2014 fr\u00e5n H\u00f6gskolan i G\u00f6teborg och spelar i m\u00e5nga sammans\u00e4ttningar. Ifjol dirigerade hon Bohusl\u00e4n Big Band i egenskrivna l\u00e5tar p\u00e5 jazzfesten i Halmstad (jag var d\u00e4r). Har h\u00f6rt henne och kvartetten live n\u00e5gra g\u00e5nger. Minns s\u00e4rskilt en konsert p\u00e5 Br\u00f6tz f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan, d\u00e4r alla fyra intuitivt hittade r\u00e4tt ing\u00e5ng. Senaste \u00e5ren har W\u00e4ttring tilldelats tv\u00e5 prestigefyllda pris. Dels ur Bengt S\u00e4ve-S\u00f6derberghs stipendiefond, dels en jazzkatt i kategorin \u00c5rets komposit\u00f6r. Den rosade kvinnan \u00e4r s\u00e5lunda musiker, bandledare, komposit\u00f6r samt l\u00e4rare. <\/p>\n\n\n\n

Nu verkar hon s\u00e5 klart inte i splendid isolation, \u00e4ven om hon \u00e4r upphov till albumets sex l\u00e5nga l\u00e5tar. Tv\u00e4rtom indikerar ju kvartettformatet och musikstilen ett lagarbete, d\u00e4r varje best\u00e5ndsdel har avg\u00f6rande betydelse. Och bandledaren vurmar f\u00f6r demokratisk frihet, det vill s\u00e4ga ger ansenlig plats \u00e5t improvisationer. Pianisten Naoko Sakata l\u00e4mnade Japan f\u00f6r studier i G\u00f6teborg. Hennes nu uppl\u00f6sta supersp\u00e4nnande trio har jag recenserat, liksom trumslagaren Anna Lunds projekt Hurrakel och medverkan i Sol Sol. Det ”manliga underskottet” Donovan von Martens s\u00e5g jag tidigare i \u00e5r i Hannah Tolfs band. <\/p>\n\n\n\n

Vi har att g\u00f6ra med mycket duktiga musiker som trivs i varandras s\u00e4llskap, n\u00e5got av en supergrupp ur det yngre gardet. Sympatiskt att samtliga f\u00e5r gener\u00f6st med utrymme att tr\u00e4da fram och fylla i med sina personligheter. N\u00e4r jag lyssnar i h\u00f6rlurar, m\u00e4rker jag att de skrynkliga passagerna blir p\u00e5frestande f\u00f6r mina relativt otr\u00e4nade \u00f6ron. K\u00e4nns ett par g\u00e5nger otillg\u00e4ngligt n\u00e4r tonerna fladdrar runt. Vid s\u00e5dana tillf\u00e4llen t\u00e4nker jag p\u00e5 Karl Bertil Jonssons pappa och hans urskuldande uttalande: ”jag \u00e4r kanske inte r\u00e4tte mannen att…” Avantgardistisk frijazz har aldrig riktigt varit min lik\u00f6r. Musiken f\u00f6rflyttar sig i kringelikrokar. St\u00e4mningar byggs upp och bryts av. Uppfattar ofta vad de g\u00f6r som ett utforskande av klanger, ett skenbart s\u00f6kande. W\u00e4ttring anf\u00f6r med en kombination av utbuktande ”skitiga” fraser och behagliga melodier. I minst ett sp\u00e5r anv\u00e4nder hon sin sopransax. F\u00f6r lyssnaren \u00e4r det ober\u00e4kneligt, inuti de l\u00e5nga l\u00e5tarna \u00e4ndras ofta tempo och temperament <\/p>\n\n\n\n

De tv\u00e5 f\u00f6rsta titlarna ges som en helhet, med Donovan von Mertens pregnanta bastakter som brygga. Han har f\u00f6rresten flera intron och ges med och utan str\u00e5ke, mycket utrymme som han f\u00f6rvaltar v\u00e4l. Allegra <\/em>b\u00f6rjar som finst\u00e4md ballad d\u00e4r saxen tar spj\u00e4rn och \u00f6vriga hakar p\u00e5. N\u00e4r l\u00e5ten breddas briljerar Sakato vid flygeln. Ljudet \u00e4r exceptionellt, vilket \u00c5ke Linton och ljudtekniker p\u00e5 den tyska radiokanalen ska harangeras f\u00f6r. W\u00e4ttring ber\u00e4ttar p\u00e5 releasekonserten att f\u00f6rdomarna om tyska radioproffs och deras s\u00e4tt att placera ut mikrofoner lyckligtvis st\u00e4mde. Deras bedrifter kan ha bidragit till att Anna Lund l\u00e5ter b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gonsin, vilket s\u00e4ger en hel del om hennes formidabla spel. Slutfasen av Gl\u00f6d <\/em>artar sig till taktil drum clinic. Vad hon g\u00f6r p\u00e5 plattan genom att laborera med rytmer och cymbaler, \u00e4r fullkomligt bed\u00e5rande och h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Blir glad av hennes slagf\u00e4rdiga konverserande.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r W\u00e4ttring skriver \u00e4r det utifr\u00e5n metoden att v\u00e4va samman komplexa m\u00f6nster med linjerade beats. D\u00e4rut\u00f6ver finns en p\u00e5taglig lyrisk \u00e5dra, vilket \u00e4r en v\u00e4lg\u00e4rning. Titlar som Astral<\/em> och Endings <\/em>lyser som fyrtorn \u00f6ver ett virvlande hav av toner. Finns f\u00e5 tendenser till pulserande bebop. Trevligt n\u00e4r s\u00e5dana sekvenser dyker upp. I Den bl\u00e5 timmen <\/em>visar W\u00e4ttring sitt stora kunnande som instrumentalist j\u00e4mte att hennes h\u00e5g inte st\u00e5r till att i f\u00f6rsta hand spela mjukt och vackert. P\u00e5 en utlovad resa kommer vi i hamn n\u00e4r det r\u00e5der bris, fast egentligen uttrycker kompositionen disharmoni efter tillf\u00e4lligt f\u00f6rlorad k\u00e4rlek. Sakata demonstrerar sitt ljuvliga anslag, liknar mer en glimrande konstmusiker \u00e4n n\u00e5gon jazzpianist. Tar reservationsl\u00f6st till mig hennes \u00e5terh\u00e5llsamma precisa spel, en kontrast till kompromissl\u00f6sa sologig. Det v\u00e4sentliga \u00e4r att hon l\u00e5ter oss njuta hejdl\u00f6st. Om jag tar mig friheten att droppa namn p\u00e5 eventuella influenser hos W\u00e4ttring f\u00e5r det bli Don Cherry, Archie Shepp, Charlie Haden och Jan Garbarek.<\/p>\n\n\n\n

Live in Hamburg \u00e4r m\u00e5ngfasetterad, p\u00e5 samma g\u00e5ng eggande och kr\u00e4vande. Livemusik med lidelse och lyh\u00f6rdhet som verkst\u00e4llts av fyra medvetna, kompetenta musiker; f\u00f6revigade n\u00e4r de samarbetar f\u00f6r att n\u00e5 sitt gemensamma m\u00e5l. Gillar ni det jazziga moods och lyriska st\u00e4mningar som vetter mot fri form, d\u00e5 \u00e4r detta ett album f\u00f6r er. <\/p>\n\n\n\n


<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foto Amanda Andr\u00e8as<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Malin W\u00e4ttring 4 Titel: Live In Hamburg Betyg: 4 Inspelad 15\/9 2017 live i Hamburg av Norddeutcher Rundfunk Mix: \u00c5ke Linton Svenska Grammofonstudion Master: Claes Persson Skivans producent: Malin W\u00e4ttring NFR\/ Havtorn Records Release 8\/3 2019 Tredje skivan f\u00f6r Malin W\u00e4ttring fr\u00e5n Lerum, vars huvudinstrument \u00e4r tenorsaxofon. Hon har varit professionell musiker i cirka […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-123497","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123497","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123497"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123497\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123586,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123497\/revisions\/123586"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123497"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123497"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123497"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}