{"id":123479,"date":"2019-03-05T02:29:40","date_gmt":"2019-03-05T01:29:40","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123479"},"modified":"2019-03-05T02:29:42","modified_gmt":"2019-03-05T01:29:42","slug":"mangbottnat-om-dekadens-passion-och-hysteri-jane-eyre-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123479","title":{"rendered":"M\u00e5ngbottnat om dekadens, passion och hysteri – Jane Eyre p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Pressfoton Sebastian Borg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Charlotte Bront\u00e9<\/p>\n\n\n\n

Dramatisering: Tone Schunnesson<\/p>\n\n\n\n

Regi: Ragna Wei<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Maja Kall, Ragna Wei<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Ljusdesign: Carina Persson<\/p>\n\n\n\n

Mask- och perukdesign: Susanne \u00c5berg<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6r: Chris Lancaster<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 2\/3 2019 p\u00e5 Folkteaterns stora scen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 27\/4<\/p>\n\n\n\n

Medverkande: Emma \u00d6sterl\u00f6f, Andrea Edwards, Lena b Nilsson, Helmon Solomon, Francisco Sobrado, Nina Jemth \u00d6hlund, Karin De Frumerie och Jonas Sj\u00f6qvist.<\/p>\n\n\n\n

Avsl\u00f6jar omg\u00e5ende bristande f\u00f6rberedelser. Har inte l\u00e4st Jane\u00a0Eyre\u00a0<\/em>eller n\u00e5gon annan bok av systrarna Bront\u00e9 (de var tydligen tre som l\u00e4ste f\u00f6r varandra och kom med feedback). Wide\u00a0Sargasso\u00a0Sea\u00a0<\/em>av Jean Rhys, feministiska klassikern The\u00a0Madwoman\u00a0In\u00a0The\u00a0Attic\u00a0<\/em>j\u00e4mte Tone Schunnessons debut Tripprapporter\u00a0<\/em>\u00e4r kompletterande litteratur jag ocks\u00e5 f\u00f6rsummat. Ang\u00e5ende okunskapen kan parentetiskt n\u00e4mnas att n\u00e4r jag studerade engelska p\u00e5 C-niv\u00e5, blev jag bekant med en tjej som skrev uppsats om just Jane\u00a0Eyre.\u00a0<\/em>Enda referens i programh\u00e4ftet som jag \u00e4r f\u00f6rtrogen med \u00e4r franska filmen Betty\u00a0Blue,\u00a0<\/em>en hudl\u00f6s historia om att \u00e4lska och trasas s\u00f6nder av ofrivillig barnl\u00f6shet.<\/p>\n\n\n\n

Romanen utgiven 1847 under pseudonym har m\u00e5nga g\u00e5nger filmatiserats. Denna adaption f\u00f6r scenen \u00e4r smart hopkn\u00e5dad av Schunnesson och dramaturg Magnus Lindman. En kan f\u00f6rmoda att de haft som m\u00e5l att vara lika brutalt rebelliska som Bront\u00e9 p\u00e5 sin tid, vars raseri betonas i Folkteaterns introduktion. Spr\u00e5ket \u00e4r nutida sl\u00e4ngigt och bitskt, med frekventa sv\u00e4rord instoppade. Dessutom diskuteras flitigt m\u00e4nskliga egenheter. En ny rollfigur har skapats. Denna n\u00e5gon annan (Andrea Edwards) fungerar som \u00f6vervakningskamera riktad mot Jane. Hon beter sig som hennes \u00f6verjag, d\u00e4rtill stundom som en slags f\u00f6rmedlare av romanjagets inre monolog-r\u00f6st. Har blivit ett kreativt grepp med denne kritiske p\u00e5drivare.<\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen fokuserar inte p\u00e5 klassaspekten, utan naturligtvis p\u00e5 str\u00e5ken av galenskap och den romantik som roterar runt f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6sa, kavata Jane (Emma \u00d6sterl\u00f6f), guvernanten som kommer i anst\u00e4llning p\u00e5 Rochesters gods. K\u00e4rleken som uppst\u00e5r dem emellan trots godsherrens dryga beteende, har ju tillsammans med dryftade uppfattningar om kvinnors yttre och inre, gett romanen dess klassikerstatus.<\/p>\n\n\n\n

Samtidigt genomsyras handlingen av galen st\u00e4mning i allm\u00e4nhet och den tokiga undanstoppade kvinnan i synnerhet. Regiss\u00f6r Ragna Wei – utbildad i psykologi och expert p\u00e5 upplevelsebaserad scenkonst – har skapat en g\u00e5tfull laddning n\u00e4r f\u00f6rvirring och utagerande samsas med klarsyn och beg\u00e4r. Alla gestalter runt Jane framst\u00e5r som mer eller mindre labila och rubbade. Mycket \u00e4r kul, \u00e4ven om den dominerande k\u00e4nslan i paus \u00e4r att det \u00e4r snurrigt. I andra akten klarnar det till viss del. Den dramaturgiska nerven \u00e4r av den art att den inbjuder till lust att se om det komiska dramat som kryddats med gotiska inslag.<\/p>\n\n\n\n

Jane Eyre p\u00e5 Folkteatern sk\u00e4nker publiken \u00f6ron- och \u00f6gongodis, ocks\u00e5 bortom texten och dess uttolkare. I egenskap av scenograf och kostymansvarig har Maja Kall utr\u00e4ttat stord\u00e5d. Tillsammans med teknisk personal, hantverkare, bitr\u00e4dande kostymm\u00e4stare med flera har hon med enkla medel i brungula f\u00e4rger inrett scenen. P\u00e5 slutet skjuts moduler runt, vilket adderar stimulerande vitalitet. Vad som drastiskt avviker fr\u00e5n den viktorianska epoken, \u00e4r glasmontrarna vars innand\u00f6me tas i besittning v\u00e4xelvis. Mycket garvade ljusdesignern Carina Persson har sett till att n\u00f6rdar p\u00e5 omr\u00e5det f\u00f6rl\u00e4nats en estetisk orgie. Otroligt vad hon \u00e5stadkommit med dioder, str\u00e5lkastare och andra ljusk\u00e4llor. Lika rutinerade komposit\u00f6ren Chris Lancaster (p\u00e5 meritlistan \u00f6ver 50 full\u00e4ngsverk och konsert f\u00f6r president Obama) har \u00e4ven han varit en avsev\u00e4rd tillg\u00e5ng. Hans elektroakustiska instrument som filtrerar alla sp\u00e4nnande toner genom allehanda effekter \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rt nog cello.<\/p>\n\n\n\n

Ensemblen \u00e4r inte stor, vilket inneb\u00e4r att flera har en radda biroller att h\u00e5lla reda p\u00e5. Mister Rochester g\u00f6rs av en person som debuterar p\u00e5 scenen vid J\u00e4rntorget, n\u00e4mligen Francisco Sobrado ( fr\u00e4mst k\u00e4nd fr\u00e5n h\u00e5rdf\u00f6ra filmroller). Han gestaltar den fl\u00e4ngige och frustrerade adelsmannen med precis r\u00e4tt dos av g\u00e5tfull charm. N\u00e4r han fl\u00e4ker ut sitt hj\u00e4rta genom att framf\u00f6ra fysiskt anstr\u00e4ngande Prince-parodi, d\u00e5 jublar jag p\u00e5 femte raden. Ett av teaterns ankare heter Jonas Sj\u00f6qvist. I hans byten av roller, \u00e4r det som den f\u00f6r\u00e4lskade St John han river ner appl\u00e5der med desperat monolog.<\/p>\n\n\n\n

Lena B Nilsson g\u00e5r som alltid i land med uppgifter som tilldelas henne. Som lakonisk sanningss\u00e4gare passar hon perfekt tack vare f\u00f6red\u00f6mlig diktion och tajming. En annan sk\u00e5despelare vars signum \u00e4r genomtr\u00e4ngande st\u00e4mma \u00e4r den sp\u00e4nstiga Karin De Frumerie, vars societetsdam-roll hon lysande nafsar i sig som ett frestande k\u00f6ttstycke. Ska till\u00e4ggas att hon sjunger utomordentligt (Rihanna \/ Carmen). \u00d6vriga i birollslistan h\u00e5ller j\u00e4mn h\u00f6g standard. Relativt nyligen utexaminerade Emma \u00d6sterl\u00f6f har redan hunnit vara med i tre produktioner p\u00e5 Folkteatern. Hon tacklar sin huvudroll v\u00e4l, n\u00e4r hon balanserar p\u00e5stridighet med f\u00f6rundran.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 minuskontot kan m\u00f6jligen anf\u00f6ras att man inte bryr sig s\u00e4rskilt mycket om hur det kommer g\u00e5. \u00c5 andra sidan \u00e4r produktionen fascinerande och skarpsinnigt uppdaterad; omn\u00e4mnda teatergodiset inte att f\u00f6rgl\u00f6mma. Agerandet bakom f\u00f6rkl\u00e4dnaderna \u00e4r s\u00e5 beg\u00e5vat, att jag inte klarar av att identifiera alla ur ensemblen hela tiden. Slutligen ska betonas vilken m\u00e4rklig feministisk fantasi som Jane\u00a0Eyre\u00a0<\/em>uppr\u00e4tth\u00e5ller. Liksom i L\u00e4rda\u00a0Kvinnor<\/em> p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater ges sken av att kvinnor styr v\u00e4rlden.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Charlotte Bront\u00e9 Dramatisering: Tone Schunnesson Regi: Ragna Wei Scenografi: Maja Kall, Ragna Wei Kostymdesign: Maja Kall Ljusdesign: Carina Persson Mask- och perukdesign: Susanne \u00c5berg Komposit\u00f6r: Chris Lancaster Premi\u00e4r 2\/3 2019 p\u00e5 Folkteaterns stora scen i G\u00f6teborg Spelas till och med 27\/4 Medverkande: Emma \u00d6sterl\u00f6f, Andrea Edwards, Lena b Nilsson, Helmon Solomon, Francisco Sobrado, Nina […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-123479","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123479","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123479"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123479\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123492,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123479\/revisions\/123492"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123479"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123479"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123479"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}