{"id":123443,"date":"2019-03-03T11:05:02","date_gmt":"2019-03-03T10:05:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123443"},"modified":"2019-03-03T12:26:02","modified_gmt":"2019-03-03T11:26:02","slug":"musikalrecension-hugh-och-nancys-manga-varldar-lyfter-inte-riktigt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123443","title":{"rendered":"Musikalrecension: Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar lyfter inte riktigt"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Titel: <\/strong>Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar.
Manus: <\/strong>Lars Rudolfsson, fritt efter en bok av Peter Byrne.
Regi: <\/strong>Lars Rudolfsson
Musik:<\/strong> Mats Gustafsson och Per-\u00c5ke Holmlander
Medverkande: <\/strong>Helen Sj\u00f6holm, Vanna Rosenberg, Magnus Roosmann
m fl.
Scen: <\/strong>Elverket, Dramaten, Stockholm<\/p>\n\n\n\n

Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar \u2013 mycket finns p\u00e5 plats, \u00e4nd\u00e5 lyfter den
inte riktigt<\/p>\n\n\n\n

Alla de h\u00e4r misslyckade \u00e4ktenskapen mellan amerikanska hemmafruar i
h\u00f6gklackat och dammvippa och \u00f6verintellektuella m\u00e4n i hornb\u00e5gade
glas\u00f6gon \u00e4r ett \u00e4mne som aldrig tycks upph\u00f6ra att fascinera. H\u00e4r
tolkas det p\u00e5 nytt i musikalen Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar.
Musikalen handlar om matematikern och kvantfysikern Hugh Everett, som
tidigare \u00e4n n\u00e5gon annan lanserade teorin om parallella universa, om
frun Nancy som trippar omkring i nylagt h\u00e5r och torkar k\u00f6ksbord, och
om deras tv\u00e5 barn, Mark och Liz.<\/p>\n\n\n\n

I pj\u00e4sen f\u00e5r vi f\u00f6lja Hughs och Nancys \u00e4ktenskap d\u00e4r Hugh st\u00e4ndigt \u00e4r
f\u00f6rsjunken i sina teorier medan Nancy dr\u00f6mmer om en annan, mer j\u00e4mlik
v\u00e4rld d\u00e4r ocks\u00e5 hon f\u00e5r existera. Och s\u00e5 barnen, som pappa gravt
f\u00f6rsummar. Genom hela pj\u00e4sen g\u00e5r temat om de parallella v\u00e4rldarna som
en r\u00f6d tr\u00e5d, b\u00e5de universellt och konkret. Kan man n\u00e5gonsin m\u00f6tas
m\u00e4nniska mot m\u00e4nniska? Det verkar om\u00f6jligt. Men vips hittar Nancy en
dubblett av sig sj\u00e4lv i sitt eget hus (i Vanna Rosenbergs gestaltning)
och hon f\u00e5r en bundsf\u00f6rvant. Som en fond ligger det kalla kriget och
hotet fr\u00e5n atombomben med en tydlig flirt till dr Strangelove.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r ett ambiti\u00f6st projekt, n\u00e4stan tre timmar l\u00e5ngt inklusive paus.
Sk\u00e5despeleriet \u00e4r suver\u00e4nt, och \u00e4ven s\u00e5ngen. Att Vanna Rosenberg \u00e4r en
proffsig sk\u00e5despelerska vet vi, men att hon \u00e4ven \u00e4r en s\u00e5 fin
s\u00e5ngerska var en positiv \u00f6verraskning i alla fall f\u00f6r mig. Och j\u2014ar
vilken dynamit som Emma Broom\u00e9 levererar i rollen som utagerande
ton\u00e5rsdotter! Musiken \u00e4r snygg och svalt jazzig. Scenografin \u00e4r
genial: I en roterbar tredimensionell st\u00e5lkub har olika interi\u00f6rer
fr\u00e5n familjens villa byggts upp i stils\u00e4kert sjuttiotal och som byts
ut med en enkel vridning.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4nd\u00e5 lyfter den inte riktigt. En anledning \u00e4r musiken, som
fungerar fint som st\u00e4mningsf\u00f6rmedlare men som blir mindre intressant i sj\u00e4lva s\u00e5ngnumren. Men den st\u00f6rsta anledningen ligger i ett svagt manus.
Pj\u00e4sen \u00e4r alldeles f\u00f6r l\u00e5ng och pratig och verkar inte heller riktigt
veta vad den vill ha sagt. Att det var synd om hemmafruarna i 50- och
70-talets USA visste vi redan och det f\u00f6rstod vi ocks\u00e5 av pj\u00e4sens
f\u00f6rsta scen. F\u00f6r att temat ska k\u00e4nnas relevant i Sverige 2019 m\u00e5ste
man nog dra ut tankesp\u00e5ren en bit till. Det hade man nog faktiskt
ocks\u00e5 kunnat g\u00f6ra genom att utveckla id\u00e9erna om de parallella
v\u00e4rldarna p\u00e5 ett intressantare s\u00e4tt. Och \u00e4ven genom att ta ut sv\u00e4ngarna mer med b\u00e5de humorn och tragiken som ligger latent i f\u00f6rest\u00e4llningen och bara tycks v\u00e4nta p\u00e5 att f\u00e5 spricka ut. \u00a0<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 \u00e4ven om mycket som sagt finns p\u00e5 plats, f\u00e5r f\u00f6rest\u00e4llningen i brist p\u00e5 bra manus och musikaliska h\u00f6jdpunkter \u00e4nd\u00e5 ingen riktig toppnotering denna g\u00e5ng.
<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar.Manus: Lars Rudolfsson, fritt efter en bok av Peter Byrne.Regi: Lars RudolfssonMusik: Mats Gustafsson och Per-\u00c5ke HolmlanderMedverkande: Helen Sj\u00f6holm, Vanna Rosenberg, Magnus Roosmannm fl.Scen: Elverket, Dramaten, Stockholm Hugh och Nancys m\u00e5nga v\u00e4rldar \u2013 mycket finns p\u00e5 plats, \u00e4nd\u00e5 lyfter deninte riktigt Alla de h\u00e4r misslyckade \u00e4ktenskapen mellan amerikanska hemmafruar ih\u00f6gklackat […]<\/p>\n","protected":false},"author":72,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-123443","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123443","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/72"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123443"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123443\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123452,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123443\/revisions\/123452"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123443"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123443"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123443"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}