{"id":123426,"date":"2019-03-04T03:03:07","date_gmt":"2019-03-04T02:03:07","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123426"},"modified":"2019-03-07T00:33:24","modified_gmt":"2019-03-06T23:33:24","slug":"metafysisk-kokkenmodding-nar-processen-blir-slutprodukt-hierarchy-of-needs-pa-backa-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123426","title":{"rendered":"Metafysisk k\u00f6kkenm\u00f6dding n\u00e4r processen blir slutprodukt – Hierarchy Of Needs p\u00e5 Backa Teater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
Foton Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Av Adel Darwish<\/p>\n\n\n\n

Regi: Mattias Andersson<\/p>\n\n\n\n

Scenograf: Maja Kall<\/p>\n\n\n\n

Koreograf: Denny Hult\u00e9n\/ Twisted Feet<\/p>\n\n\n\n

Komposit\u00f6rer: Kristina Issa, Jonas Redig<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 scen: Adel Darwish, Josefin Neld\u00e9n, Rasmus Lindgren, Ramtin Parvaneh, Marcel Gomes & Alexandra Jovic fr\u00e5n Twisted Feet, Ali Ktit, Nermin Asheti, Iman Rasho, Alexander Okbatsion och Yafet Melake<\/p>\n\n\n\n

Videosk\u00e5despelare: Obay Askoja, Milad Alsahwy, Ahmad Katrib, Lugen Skouzam, Diana TayaraNoorvan Bourhan och George Eid<\/p>\n\n\n\n

Urpremi\u00e4r 1\/3 2019 p\u00e5 Backa Teater Lindholmen i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 4\/5 2019<\/p>\n\n\n\n

En del av Atlas of Transition (nio olika konstn\u00e4rliga centra i sju l\u00e4nder), medfinansieras av EU programmet Kreativa Europa<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r ett \u00e5r sedan skickas till Mattias Andersson, konstn\u00e4rlig ledare p\u00e5 Backa, en text av en 25-\u00e5rig sk\u00e5despelare som kom fr\u00e5n Aleppo i Syrien f\u00f6r tre \u00e5r sedan. Andersson finner den omedelbar och poetisk, vill med den som utg\u00e5ngspunkt omdefiniera vad scenkonst kan vara. Den unge dramatikern Adel Darwish \u00e4r med p\u00e5 scen hela tiden. Hans m\u00e5l visar sig vara att etablera kontakt med sina kollegor, tillika v\u00e4nner, som \u00e4r kvar i Syrien. Id\u00e9n kom till honom efter att en ljudtekniker fixat kr\u00e5ngel via l\u00e4nk f\u00f6r en upps\u00e4ttning Darwish ansvarade f\u00f6r, eftersom ljudteknikern befann sig i en annan stad. Den debuterande dramatikern (som studerat film i Syrien, haft flera roller och f\u00f6r n\u00e4rvarande g\u00e5r p\u00e5 H\u00f6gskolan f\u00f6r scen och musik i G\u00f6teborg) f\u00e5r efterhand s\u00e4llskap av tre sk\u00e5despelare ur ensemblen, tv\u00e5 dansare plus fem ungdomar som har tilldelats n\u00e5gra stickrepliker.<\/p>\n\n\n\n

Vad som verkar lovande blir tyv\u00e4rr en antiklimax. L\u00e5t mig dra en parallell till hur det \u00e4r att genomlida riktigt usla svenska filmer, av l\u00e5t s\u00e4ga Hannes Holm eller Colin Nutley. De g\u00e5nger jag g\u00e5tt p\u00e5 nitar fr\u00e5n dem k\u00e4nner jag mig n\u00e4rmast f\u00f6rol\u00e4mpad efter\u00e5t. Denna kv\u00e4ll l\u00e4mnade jag Hisingen inte f\u00f6rn\u00e4rmad, men tom inombords. Ist\u00e4llet f\u00f6r intrig och gestaltning levereras en uppsj\u00f6 av ifr\u00e5gas\u00e4ttanden, metalager och b\u00f6kig tidsuppluckring. Upps\u00e4ttningen skildrar dess tillblivelse, Jinder som infinner sig. S\u00e5 gott som varje replik efterfr\u00e5gar utan framg\u00e5ng entydiga svar. Filosofiska h\u00e5rklyverier drivs s\u00e5 l\u00e5ngt att dt sl\u00e5s knut p\u00e5 dem.<\/p>\n\n\n\n

Hierarchy Of Needs<\/em> saknar s\u00e5ledes en f\u00e4rdig fiktiv story. En anledning \u00e4r viljan att problematisera gr\u00e4nsen publik – scen, gestaltade ber\u00e4ttelser kontra m\u00e4nniskors privata erfarenheter. Alla medverkande utom dramatikern med sin laptop, sitter s\u00e5lunda bland publiken initialt. Den som f\u00f6rst raffinerat ”st\u00f6r” genom att undra \u00f6ver skeendet p\u00e5 scen \u00e4r Josefin, vars f\u00f6rvirrande roll(er) det g\u00f6rs \u00e5tskilliga semantiska utl\u00e4ggningar om. Josefin Neld\u00e9n (k\u00e4nd f\u00f6r tevepubliken genom V\u00e5r tid \u00e4r nu<\/em> ) <\/em>med avv\u00e4pnande naturlighet, \u00e4r avgjort den p\u00e5 scen som har mest att tillf\u00f6ra. Henne kommer jag ha i gott minne.<\/p>\n\n\n\n

Enstaka situationer genererade skratt, d\u00e4rf\u00f6r att de var s\u00e5 absurda. Det upprepade inf\u00f6rlivandet av den ikoniska d\u00f6dsscenen i Det\u00a0sjunde\u00a0inseglet<\/em> \u00e4r kanske det b\u00e4sta exemplet. Men ledsamt nog, blev helhetsintrycket identiskt med en sammanfattande replik fr\u00e5n Ramtin Parvaneh: ”en f\u00f6rest\u00e4llning som inte blev av”. Man undrar varf\u00f6r de iscensatt denna lek med fiktionen. Vari ligger po\u00e4ngen och budskapet? Till\u00e5t mig tvivla p\u00e5 att de kan uppr\u00e4tth\u00e5lla intresset hos m\u00e5lgruppen ungdomar under f\u00f6rest\u00e4llningens \u00e5ttio minuter, \u00e4ven om de antagligen haft testpublik.<\/p>\n\n\n\n

Alltihop blir en drift med reflektioner gentemot teatern som arena och konstn\u00e4rligt medium. Manus best\u00e5r i princip av utvikningar och ifr\u00e5gas\u00e4ttanden, till den grad att det definitivt finns fog f\u00f6r rubriken. N\u00e4r riktlinjer och \u00f6verenskommelser saknas kommer man heller aldrig till skott. Till saken h\u00f6r att denna form av teater med f\u00f6rhinder, \u00e4r ett medvetet val av Mattias Andersson. Epilogen var r\u00f6rande men det \u00e4r inte alls tillr\u00e4ckligt. Ist\u00e4llet en slags anti-teater som saknar riktning, scenografi och synbar kostymering. Det misshush\u00e5llas med tv\u00e5 sk\u00e5despelare jag flera g\u00e5nger hyllat, n\u00e4mligen Ramtin Parvaneh och Rasmus Lindgren. Vi m\u00e5ste v\u00e4nta ganska l\u00e4nge p\u00e5 att de blandar sig i skeendet p\u00e5 scen.<\/p>\n\n\n\n

Det finns i \u00e4rlighetens namn ett antal teman antydda i en \u00f6verv\u00e4gande dokument\u00e4r upps\u00e4ttning: Maslows behovspyramid, psykisk oh\u00e4lsa, resursf\u00f6rbrukning, avancerad kontaktskapande videoteknik, kommunikation, (o)frihet och sanningsbegreppet. Hade g\u00e4rna sett en pj\u00e4s av Darwish vars spr\u00e5kliga talang imponerar, d\u00e4r han utvecklar n\u00e5gra av sina tankeg\u00e5ngar.<\/p>\n\n\n\n

Upps\u00e4ttningen s\u00f6nderfaller i ett otal best\u00e5ndsdelar. Har alltid gillat den streetdance som Twisted Feet sysslar med, varf\u00f6r det var trevligt att sk\u00e5da tv\u00e5 av dem p\u00e5 scen. N\u00e4r de och majoriteten ur ensemblen g\u00e5r loss med h\u00e4ftig koreografi ovanp\u00e5 den neds\u00e4nkta ljusriggen, till arabiska toner av Kristina Issa, d\u00e5 bjuds p\u00e5 ansenligt publikfrieri. Som framg\u00e5tt ifr\u00e5gas\u00e4tter de som \u00e4r drivande p\u00e5 scen, likt ett barn i trots\u00e5ldern. Roligast blir det n\u00e4r Josefin Neld\u00e9n avkr\u00e4vs bevis f\u00f6r r\u00e4tten att kalla sig sk\u00e5despelare. <\/p>\n\n\n\n

Nu ska inte min avoga inst\u00e4llning f\u00f6rleda er att tro att metaperspektiv \u00e4r n\u00e5got jag avvisar. Betraktar det tv\u00e4rtom som uppfriskande n\u00e4r fiktionen os\u00e4kras. Ta bara den spanska spelfilmen Carmen (1983) av Carlos Saura, d\u00e4r den ber\u00f6mda operan repeteras och librettot glider ihop med intriger hos ensemblen. Den ofantliga skillnaden gentemot Hierarchy Of Needs <\/em>\u00e4r att jag blev indragen i den f\u00f6rt\u00e4tade filmens handling. \u00d6vertygad om att Backa teater \u00e5terigen kommer hyllas, fast jag f\u00f6rblev ober\u00f6rd. Kanske alltf\u00f6r provocerande att kalla upps\u00e4ttningen humbug eller haveri, men jag hade hoppats p\u00e5 s\u00e5 mycket mer.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Av Adel Darwish Regi: Mattias Andersson Scenograf: Maja Kall Koreograf: Denny Hult\u00e9n\/ Twisted Feet Komposit\u00f6rer: Kristina Issa, Jonas Redig P\u00e5 scen: Adel Darwish, Josefin Neld\u00e9n, Rasmus Lindgren, Ramtin Parvaneh, Marcel Gomes & Alexandra Jovic fr\u00e5n Twisted Feet, Ali Ktit, Nermin Asheti, Iman Rasho, Alexander Okbatsion och Yafet Melake Videosk\u00e5despelare: Obay Askoja, Milad Alsahwy, Ahmad Katrib, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-123426","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123426","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123426"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123426\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123523,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123426\/revisions\/123523"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123426"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123426"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123426"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}