{"id":123417,"date":"2019-03-02T10:28:05","date_gmt":"2019-03-02T09:28:05","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123417"},"modified":"2019-03-02T10:28:11","modified_gmt":"2019-03-02T09:28:11","slug":"teaterkritik-min-fantastiska-vaninna-skadespelarkonsterna-gjorde-livraddning-pa-den-allt-for-langa-forestallningen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123417","title":{"rendered":"Teaterkritik: Min fantastiska v\u00e4ninna – sk\u00e5despelarkonsterna gjorde livr\u00e4ddning, p\u00e5 den allt f\u00f6r l\u00e5nga f\u00f6rest\u00e4llningen"},"content":{"rendered":"

<\/a><\/p>\n

Min fantastiska v\u00e4ninna<\/strong>
\nBaserat p\u00e5 Elena Ferrantes romansvit
\nDramatisering April de Angles
\n\u00d6vers\u00e4ttning Johanna Hedenberg
\nRegi Maria Sid
\nRegiassistent Emelie Smeds
\nScenografi Zofi Laagerman Nilsson
\nKoreograf Catharina Allvin
\nDramaturg Sara Israelsson
\nPremi\u00e4r p\u00e5 \u00c5rsta Folkets hus teater i Stockholm stadsteaters regi
\nFredagen den 1 mars 2019<\/p>\n

Min r\u00e4ddning i kv\u00e4ll p\u00e5 premi\u00e4ren var att jag befann mig i en avslappnande neutralare zon av icke totalt vetande. I motsats till m\u00e5nga andra som l\u00e4st alla b\u00f6ckerna, n\u00e4stan in i det sista, hade jag enbart l\u00e4st om b\u00f6ckerna. Att veta mycket och brett om n\u00e5got, men inte vara expert p\u00e5 detaljerna blev min sinnesfrid i de tv\u00e4ra snabba kasten i f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Det var inte l\u00e4tt att h\u00e4nga med i scenbytena. N\u00e5gon hade helt klart t\u00e4nkt sig att ge oss hela historien i rapid fart och ville trycka in s\u00e5 m\u00e5nga karakt\u00e4rer, h\u00e4ndelser, familjerelationer och k\u00e4nsloyttringar som det bara var m\u00f6jligt i en och samma upps\u00e4ttning. F\u00f6rest\u00e4llningen varade i drygt fyra timmar med en paus p\u00e5 ca 20 minuter. F\u00f6rsta akten varade i n\u00e4stan tv\u00e5 timmar. Den partiella f\u00f6rlamningen i s\u00e4tesmuskeln var total.<\/p>\n

Det finns alltid mycket stora f\u00f6rv\u00e4ntan p\u00e5 ett manus\/dramatisering efter en bel\u00f6nade\/k\u00e4nda f\u00f6rfattare. Elena Ferrantes \u00e4r inget undantag p\u00e5 den fronten – hon \u00e4r ett hemligt och sp\u00e4nnande fenomen. Man vill naturligtbis inte g\u00f6ra den n\u00f6jda och h\u00e4nf\u00f6rda litteraturl\u00e4saren besviken genom en platt och d\u00e5lig f\u00f6rest\u00e4llning. D\u00e4rf\u00f6r tror jag att man anstr\u00e4ngde sig till det yttersta, p\u00e5 ett pretenti\u00f6st vis f\u00f6r att ingen skulle v\u00e5ga s\u00e4ga \u201db\u00f6ckerna var b\u00e4ttre \u00e4n f\u00f6rest\u00e4llningen\u201d. Men det \u00e4r kanske n\u00e4r man inte f\u00f6rs\u00f6ker s\u00e5 h\u00e5rt, att leva upp till det skrivna ordens rikare betydelser i fem b\u00f6cker och v\u00e5gar stryka b\u00e5de i – och mellan raderna som man kan ge grundtankarna r\u00e4ttvisa. F\u00f6rest\u00e4llningar kan enbart plocka ut de b\u00e4sta essenserna och dramatiskt har man enbart m\u00f6jligheten att \u00e5terge det viktigaste. Att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r baserad p\u00e5 5 b\u00f6cker och inte har ett tydligt manus, signalerar att man varit allt f\u00f6r f\u00f6r\u00e4lskad i b\u00f6ckerna och d\u00e4rmed inte kommit vidare till n\u00e4sta sceniska niv\u00e5. Korvstoppningsmetoden g\u00f6r en allt f\u00f6r m\u00e4tt och l\u00e4tt illam\u00e5ende. Det \u00e4r heller aldrig f\u00f6rsvarbart att h\u00e5lla en publik 4 timmar.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningens scenografi med m\u00e5nga trappor, avsatser och skjutbara kulisser gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r sk\u00e5despelarna att befinna sig i flera rum och tidsperioder samtidigt. Scenen blev dessutom i ett h\u00e4rligt livligt tempo som gav scenbytena energi och fl\u00f6den. D\u00e4remot var scenen n\u00e5got f\u00f6r h\u00f6g f\u00f6r blickf\u00e5nget och gjorde det m\u00f6jligt f\u00f6r publiken p\u00e5 de fr\u00e4mre raderna att se in under kulisser, draperier och kjolar. Kanske hade det blivit en behagligare helhet och man hade backat spelplatserna n\u00e5got?<\/p>\n

Relationen mellan Len\u00f9 (Maja Rung) och Lila (Ruth Vega Fernandez) gjorde mig ledsen, oss kvinnor emellan. De v\u00e4xer ihop s\u00e5 n\u00e4ra varandra, k\u00e4mpa f\u00f6r att f\u00e5 utbilda sig, st\u00f6djer varandra, blir fantastiska v\u00e4ninnor och m\u00e5ste sl\u00e5ss f\u00f6r sina r\u00e4ttigheter. Trots det har de inga problem med att ljuga, bedra och smita undan gentemot varandra och andra kvinnor. Var tar solidariteten v\u00e4gen? Varf\u00f6r spelar de p\u00e5 varandras planhalvor? \u201dDu vill inte att jag ska vara lycklig\u201d. Hur kan de f\u00f6rbanna m\u00e4nnen n\u00e4r de beter sig svinaktigt \u00e5t ocks\u00e5, \u201d…tappar bort varandra\u201d. Hur kan de offra varandras v\u00e4nskap hur som helst f\u00f6r karri\u00e4rer, sex med m\u00e4n och framg\u00e5ng? Men faktum kvarst\u00e5r, kvinnor \u00e4r m\u00e4nniskor och m\u00e4nniskor \u00e4r b\u00e5de bra och d\u00e5liga, i samma person. \u201dT\u00e4nk att man kan vara s\u00e5 smart och \u00e4nd\u00e5 inte fatta n\u00e5gonting\u201d och \u201dI sagorna g\u00f6r man som man vill. I verkligheten \u00f6verlever man\u201d. Sk\u00e5despelarna gjorde en mycket god insats i att visa hur f\u00f6rtrycka \u00e4ven kan bli f\u00f6rtryckare, och att \u00e4ven om man pratar om sin egen frihet, \u00e4r det inte lika l\u00e4tt att leva upp till den.<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttningen f\u00f6rbryllade mig n\u00e5got – ibland k\u00e4ndes det n\u00e4sta som syftningsfel. Italienare sv\u00e4r inte som vi, de f\u00f6rol\u00e4mpar inte varandra som vi och de benar inte ut ord i en mening som svenskan g\u00f6r. F\u00f6r mig k\u00e4ndes det som om n\u00e5gon helhet gick f\u00f6rlorad. Man kan inte \u00f6vers\u00e4tta ord f\u00f6r ord av k\u00f6nsord och sk\u00e4llsord hur som helst. Man m\u00e5ste exempelvis v\u00e4lja om det \u00e4r \u201dsm\u00e5 kulor\u201d man menar bokstavligen, eller om det \u00e4r impotens, eller att mannen \u00e4r feminin eller att han helt enkelt \u00e4r en ruskigt d\u00e5lig \u00e4lskare. Dessutom \u00e4r det s\u00e5 att vissa italienska ord (precis som p\u00e5 spanska) inte \u00e4r menade som vulg\u00e4ra, men i svensk direkt \u00f6vers\u00e4ttning ord f\u00f6r ord blir det enbart vulg\u00e4rt men utan n\u00e5gon finess i f\u00f6rol\u00e4mpningen.<\/p>\n

Kv\u00e4llens koreografi var det som imponerade allra mest under kv\u00e4llen. S\u00e4llan har jag sk\u00e5dat ett s\u00e5 klockrent tight sk\u00e5despelarteam som med briljans backade upp och f\u00f6ljde varandras r\u00f6relsem\u00f6nster. I alla slagsm\u00e5lsben\u00e4gna scener, rytmiska frustrationer, slowmotion fall, d\u00f6dskamper och dansscener, s\u00e5 r\u00f6rde sig och f\u00f6rflyttade sig sk\u00e5despelarna unikt, intressant och exemplariskt. Det var smidigt, vackert, genomt\u00e4nkt, snyggt och ibland skr\u00e4mmande p\u00e5 samma g\u00e5ng. Det var som att se ett konstn\u00e4rligt t\u00e5g rulla fram i balans och d\u00e4r varje del av skruv och bult fick sin fasta f\u00f6rutbest\u00e4mda plats. Alla lika viktiga i maskineriet om \u00e4n med skilda funktioner.<\/p>\n

Rollista Maja Rung, Ruth Vega Fernandez, Sylvia Rauan, Matilda Ragnerstam, Angelika Prick, Sandra Medina, Per Sandberg, Pablo Leila Wenger, Henrik Norl\u00e9n, Ole Forsberg, Fredrik Lycke, Peter Gardiner, Astrid Assefa.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Min fantastiska v\u00e4ninna Baserat p\u00e5 Elena Ferrantes romansvit Dramatisering April de Angles \u00d6vers\u00e4ttning Johanna Hedenberg Regi Maria Sid Regiassistent Emelie Smeds Scenografi Zofi Laagerman Nilsson Koreograf Catharina Allvin Dramaturg Sara Israelsson Premi\u00e4r p\u00e5 \u00c5rsta Folkets hus teater i Stockholm stadsteaters regi Fredagen den 1 mars 2019 Min r\u00e4ddning i kv\u00e4ll p\u00e5 premi\u00e4ren var att jag […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[6516,12254,12285,4955,13849,12288,12289],"class_list":["post-123417","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-arsta-teater","tag-kulturhuset-stadsteatern","tag-recension","tag-scenkonst","tag-teatekritik","tag-teater","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123417","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123417"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123417\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123424,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123417\/revisions\/123424"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123417"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123417"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123417"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}