{"id":123321,"date":"2019-02-27T15:01:27","date_gmt":"2019-02-27T14:01:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123321"},"modified":"2019-02-27T15:01:27","modified_gmt":"2019-02-27T14:01:27","slug":"ettore-scolas-genombrottsfilm-en-alldeles-sarskild-dag-satts-upp-som-musikal-i-helsingborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123321","title":{"rendered":"Ettore Scolas genombrottsfilm &#8221;En alldeles s\u00e4rskild dag&#8221; s\u00e4tts upp som musikal i Helsingborg"},"content":{"rendered":"<figure id=\"attachment_123323\" aria-describedby=\"caption-attachment-123323\" style=\"width: 506px\" class=\"wp-caption aligncenter\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"size-full wp-image-123323\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/unnamed-5-1.jpg\" alt=\"\" width=\"506\" height=\"337\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/unnamed-5-1.jpg 506w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/unnamed-5-1-300x200.jpg 300w\" sizes=\"auto, (max-width: 506px) 100vw, 506px\" \/><figcaption id=\"caption-attachment-123323\" class=\"wp-caption-text\">Stefan Clarin och Anki Albertsson spelar huvudrollerna i &#8221;En alldeles s\u00e4rskild dag&#8221;. Foto: Emmalisa Pauly<\/figcaption><\/figure>\n<p>En alldeles s\u00e4rskild dag \u00e4r en vacker och omtumlande ber\u00e4ttelse om ett ov\u00e4ntat och innerligt m\u00f6te mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor. Den 2 mars \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r den nyskrivna musikalen, baserad p\u00e5 Ettore Scolas hyllade genombrottsfilm fr\u00e5n 1977.<\/p>\n<p>Ett pressmeddelande:<br \/>\n\u2013 Det \u00e4r en historia om vad ett m\u00f6te kan g\u00f6ra med oss. N\u00e4r vi hamnar i ett tillf\u00e4lle i livet n\u00e4r \u00f6gonen \u00f6ppnas och vi f\u00f6r\u00e4ndras som m\u00e4nniskor, s\u00e4ger Annika Kofoed, f\u00f6rest\u00e4llningens regiss\u00f6r.<\/p>\n<p>I centrum st\u00e5r hemmafrun Antonietta (Anki Albertsson) som ut\u00e5t sett lever det perfekta livet med man och m\u00e5nga barn mitt i Rom. \u00c5ret \u00e4r 1938 och nationalismen pr\u00e4glar allt st\u00f6rre delar av Europa. Ber\u00e4ttelsen tar avstamp i dagen n\u00e4r Adolf Hitler bes\u00f6ker Benito Mussolini i det fascistiska Italien och folk samlas p\u00e5 Roms gator f\u00f6r att fira. Det \u00e4r en historiskt viktig h\u00e4ndelse som alla vill uppleva p\u00e5 plats. Men Antonietta, som \u00e4lskar Mussolini, kan inte vara med. Det kan inte heller hennes granne Gabriele (Stefan Clarin), tidigare firad radiojournalist som nu bannlysts eftersom han \u00e4r antifascist och homosexuell.<\/p>\n<p>Av en slump tr\u00e4ffas de b\u00e5da och i humanisten Gabrieles n\u00e4rhet blir Antonietta sm\u00e4rtsamt medveten om sin ensamma och k\u00e4rleksl\u00f6sa vardag. Trots att de \u00e4r varandras motsatser \u00f6ppnar deras m\u00f6te en helt ny v\u00e4rld.<\/p>\n<p>\u2013 Det \u00e4r en viktig ber\u00e4ttelse just nu n\u00e4r man ser vad som h\u00e4nder runt om i Europa, de h\u00e4r ultranationalistiska str\u00f6mningarna som kan skapa v\u00e4ldigt totalit\u00e4ra samh\u00e4llen och vad det g\u00f6r med m\u00e4nniskorna, s\u00e4ger Annika Kofoed.<\/p>\n<p>Annika Kofoeds regisserar uruppf\u00f6randet och har \u00e4ven bearbetat manuset. Bim Wikstr\u00f6m st\u00e5r f\u00f6r s\u00e5ngtexterna och musiken \u00e4r skriven av tons\u00e4ttaren P-O Nilsson som ocks\u00e5 \u00e4r turn\u00e9ns kapellm\u00e4stare. Annika Kofoed har tidigare regisserat egna dramatiseringarna till Martin Andersen Nex\u00f8s Pelle Er\u00f6vraren (2014) och Selma Lagerl\u00f6fs Nils Holgerssons underbara resa (2012) p\u00e5 Helsingborg stadsteater, b\u00e5da med musik av P-O Nilsson och libretto av Bim Wikstr\u00f6m.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen s\u00e4tts upp i samarbete med Malm\u00f6 Opera.<\/p>\n<p>Spelas p\u00e5 Storan 2 mars &#8211; 18 maj 2019 samt p\u00e5 turn\u00e9.<br \/>\nI rollerna: Anki Albertsson, Sophie Binder, Axel Birgander, Evamaria Bj\u00f6rk, Tobias Borvin, Stefan Clarin, Torun Grandin, Aron Jalamo, Ludwig Olrog, Filip Modig, \u00c5sa Sj\u00f6blom, Vilhelm Widjer, Joel Wisti.<\/p>\n<p>Kapellm\u00e4stare: P-O Nilsson<br \/>\nViolin: Stina Jansson<br \/>\nKlarinett\/sax: Natalie Eriksson<br \/>\nSlagverk: Peter F\u00e4ltskog<br \/>\nElbas: Maciej Szymczynski<\/p>\n<p>\u00d6vers\u00e4ttning: Tomas Kinding<br \/>\nLibretto: Bim Wikstr\u00f6m<br \/>\nKomposition: PO Nilsson<br \/>\nRegi och bearbetning: Annika Kofoed<br \/>\nScenografi: Karin Lind<br \/>\nKostym och mask: Anna Ardelius<br \/>\nKoreografi: Gunilla Olsson Karlsson<br \/>\nLjusdesign: William Wenner<br \/>\nLjuddesign: \u00c5di Lindborg<\/p>\n<p>Musikalen \u00e4r baserad p\u00e5 Ettore Scolas film Una giornata particolare 1977 skriven av Ettore Scola, Maurizio Costanzo, Ruggero Maccari och bearbetad till pj\u00e4s av Gigliola Fantoni.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>En alldeles s\u00e4rskild dag \u00e4r en vacker och omtumlande ber\u00e4ttelse om ett ov\u00e4ntat och innerligt m\u00f6te mellan tv\u00e5 m\u00e4nniskor. Den 2 mars \u00e4r det premi\u00e4r f\u00f6r den nyskrivna musikalen, baserad p\u00e5 Ettore Scolas hyllade genombrottsfilm fr\u00e5n 1977. Ett pressmeddelande: \u2013 Det \u00e4r en historia om vad ett m\u00f6te kan g\u00f6ra med oss. N\u00e4r vi hamnar [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,13624],"tags":[13841,3470,3831],"class_list":{"0":"post-123321","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"category-toppnytt","8":"tag-helsingsborgs-stadsteater","9":"tag-malmo-opera","10":"tag-musikal","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123321","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123321"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123321\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123327,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123321\/revisions\/123327"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123321"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123321"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123321"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}