{"id":123315,"date":"2019-02-27T19:25:27","date_gmt":"2019-02-27T18:25:27","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123315"},"modified":"2019-03-01T07:13:57","modified_gmt":"2019-03-01T06:13:57","slug":"vilsamt-och-vildsint-med-fenomenal-trio-svenska-latar-av-willemark-knutsson-oberg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123315","title":{"rendered":"Vilsamt och vildsint med fenomenal trio &#8211; Svenska l\u00e5tar av Willemark\/ Knutsson\/ \u00d6berg"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"900\" height=\"900\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/546852.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-123316\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/546852.jpg 900w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/546852-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/546852-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/546852-768x768.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 900px) 100vw, 900px\" \/><figcaption>Foto Aron Mattsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Artist: Willemark\/ Knutsson\/ \u00d6berg<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Titel: Svenska l\u00e5tar<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Betyg: <strong>5<\/strong><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad i Atlantisstudion Stockholm av Janne Hansson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mixning: Petter Berndalen<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mastring: Claes Persson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Skivbolag: Playing with music  (distr. Border Music AB)<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">67:30<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Release 8\/2 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Trions f\u00f6reg\u00e5ende skiva <em>Alla&nbsp;dr\u00f6mmars&nbsp;s\u00e5ng&nbsp;(<\/em>2013) skickades till mig fr\u00e5n etiketten Country &amp; Eastern. Live har jag h\u00f6rt dem ett flertal g\u00e5nger var f\u00f6r sig, dessutom portr\u00e4tterat och recenserat Jonas Knutsson. I h\u00f6stas hade jag lyckligtvis f\u00f6rm\u00e5nen att recensera deras konsert p\u00e5 Sthlm Jazzfestival, vilket renderade i toppbetyg. Baxnade d\u00e5 av deras musikaliska utstr\u00e5lning. Att Willemark &#8211; som jag s\u00e5g med Frifot i M\u00f6lnlycke innan Kulturhuset var byggt &#8211; \u00e4nnu inte ing\u00e5r i Swedish Music Hall of Fame, m\u00e5ste betecknas som en skandal. M\u00e5ngsysslande saxmannen Jonas Knutsson beh\u00e4rskar det mesta varf\u00f6r han f\u00f6r\u00e4rades pris nyligen. Spelmannen Mats \u00d6berg vill jag p\u00e5st\u00e5 \u00e4r ett geni, likt Stevie Wonder. Det norrl\u00e4ndska kynnet f\u00f6renar, \u00e4ven om Willemark har sina r\u00f6tter i Dalarna.  S\u00e4ttningen hos dem \u00e4r m\u00e4rkv\u00e4rdig: saxofoner, klaviatur, fioler och munspel. S\u00e5ledes inga kompinstrument och heller ingen pulserande bas, n\u00e5got som genererar ett friare, mer obundet tonspr\u00e5k. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Melodierna befinner sig naturligtvis st\u00e4ndigt i f\u00f6rgrunden. Av albumets l\u00e5tar, ett dussin j\u00e4mnt, \u00e4r de allra flesta pr\u00e4glade av Willemarks magnifika s\u00e5ngkonst. 3x Taube och 3x Cornelis \u00e4r f\u00f6ruts\u00e4gbara val. Mer ov\u00e4ntade covers har h\u00e4mtats fr\u00e5n Ola Magnell och inte minst Eva Dahlgren. N\u00e5gra g\u00e5nger har ett instrument en dominerande st\u00e4llning, ibland avl\u00f6ser instrumenten varandra. Mycket raffinerat! De svenska visorna \u00e4r skrudade i en dr\u00e4kt av folkton, kompletterat med n\u00e5gra jazziga utskott. Somliga l\u00e5tar \u00e4r t\u00e4mligen konventionella, trogna originalen, medan andra f\u00f6rl\u00e4nats en pr\u00e5ligare infattning. Merparten l\u00e5tar till\u00e5ts att utvecklas, eftersom de p\u00e5g\u00e5r i sex-sju minuter och d\u00e4rmed  uppmuntrar till improvisatoriska spr\u00e5ng. Det \u00e4r en bidragande orsak till att albumet blivit s\u00e5dan \u00e4ventyrlig fulltr\u00e4ff.  En undrar onekligen \u00f6ver deras synnerligen intuitiva samspel. Hur mycket \u00e4r planerat i detalj och hur mycket \u00e4r endast skissat vid inspelningarna?<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Signifikativ inledning!  Det hurtfriska i den forna landspl\u00e5gan G\u00e4rdebyl\u00e5ten&nbsp;&nbsp;(text Nils Ferlin) \u00e4r bortrensat, ist\u00e4llet framh\u00e4vs det innerliga i den taktfasta fioll\u00e5ten. Birger Sj\u00f6bergs enda &#8221;slagd\u00e4nga&#8221; g\u00f6rs finst\u00e4mt, t\u00e4mligen rakt av.  H\u00e4nf\u00f6rande s\u00e5ng sv\u00e4var fram. Lena Willemark textar magnifikt. I allt hon f\u00f6retar sig vokalt, h\u00f6rs den rytmiska sk\u00e4rpan j\u00e4mte hennes imponerande omf\u00e5ng. Varje stavelse ljudas med omsorg. Den kristallklara r\u00f6sten sjunger \u00e4lvdalsm\u00e5l (\u00f6vers\u00e4ttning Gunnar Nystr\u00f6m) p\u00e5 tv\u00e5 sp\u00e5r. Lena Willemark \u00e4r en fullfj\u00e4drad vokalist, vars full\u00e4ndning blir som mest uppenbar i exempelvis <em>Ung&nbsp;och&nbsp;stolt<\/em> med sina h\u00f6jningar och charmerande, framv\u00e4llande utbrott. Musiken g\u00e5r inte att sl\u00f6lyssna p\u00e5, utan den tar en i besittning, p\u00e5 ett s\u00e4tt som kan definieras som motsatsen till mello-tramset i SVT.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Alla visor \u00e4r som antytts inte medh\u00e5rsstrykande, ist\u00e4llet har trion stundtals tillf\u00f6rt egensinniga arrangemang. De m\u00e4rks lite varstans, inte minst i <em>Somliga&nbsp;g\u00e5&nbsp;i&nbsp;trasiga&nbsp;skor&nbsp;<\/em>och i  versionerna av Eva Dahlgrens m\u00e4ktiga l\u00e5tar. Ett annat paradexempel \u00e4r <em>Dans&nbsp;p\u00e5&nbsp;Sunnan\u00f6,<\/em> vars omdaning \u00e4r h\u00e4pnadsv\u00e4ckande. Aldrig har v\u00e4l Taube blivit s\u00e5 h\u00e4r lekfullt, omilt behandlad. Klanger fr\u00e5n elpiano och tenorsax umg\u00e5s ledigt, fl\u00e4tar ihop sig i ett intrikat m\u00f6nster. <em>S\u00e5&nbsp;skimrande&nbsp;var&nbsp;aldrig&nbsp;havet&nbsp;<\/em> har en naken framtoning med sopransax i fokus, vilket ger den stillsamma visan ett vassare, knottrigare tilltal. Betagande och stimulerande!<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">De \u00f6verv\u00e4ldigande tolkningarna, \u00e4r \u00f6msom vackra, \u00f6msom sp\u00e4nnande. Detta \u00e4r en ofattbart samspelt trio som fullkomligt beh\u00e4rskar vad de g\u00f6r. Dynamik, skicklighet, \u00f6msesidiga f\u00f6rtroenden och uppt\u00e4ckargl\u00e4dje \u00e4r beundransv\u00e4rda best\u00e5ndsdelar. De verkar vara artister som alltid hittar r\u00e4tt, hittar gl\u00e4djen och det best\u00e5ende i sitt v\u00e4rv. Willemark\/ Knutsson\/ \u00d6berg avrundar i moll, fast l\u00e4mnar \u00e4nd\u00e5 lyssnaren i en slags bitterljuv f\u00f6rtr\u00f6stan. Jag tar and\u00e4ktigt till mig elegiskt f\u00e4rgade visor av Marie Bergman och Ola Magnell. Magnells alltf\u00f6r s\u00e4llan h\u00f6rda klassiker <em>Nu&nbsp;faller&nbsp;m\u00f6rkret<\/em> framkallar g\u00e5shud, en varsam och v\u00e4rdig final p\u00e5 en gr\u00e4ns\u00f6verskridande produktion. Ljudet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s f\u00f6rstklassigt. Skaffa albumet omg\u00e5ende och ta reda p\u00e5 var ni kan se trion musicera live. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\"><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artist: Willemark\/ Knutsson\/ \u00d6berg Titel: Svenska l\u00e5tar Betyg: 5 Inspelad i Atlantisstudion Stockholm av Janne Hansson Mixning: Petter Berndalen Mastring: Claes Persson Skivbolag: Playing with music (distr. Border Music AB) 67:30 Release 8\/2 2019 Trions f\u00f6reg\u00e5ende skiva Alla&nbsp;dr\u00f6mmars&nbsp;s\u00e5ng&nbsp;(2013) skickades till mig fr\u00e5n etiketten Country &amp; Eastern. Live har jag h\u00f6rt dem ett flertal g\u00e5nger var [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22,13624],"tags":[],"class_list":["post-123315","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123315","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123315"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123315\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123360,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123315\/revisions\/123360"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123315"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123315"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123315"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}