![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/barnen650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Barnen<\/strong> Barnen p\u00e5 Teater Giljotin \u00e4r en svart komedi n\u00e4rg\u00e5nget och skickligt gestaltad av Katarina Ewerl\u00f6f, Gunilla R\u00f6r och Peter Andersson. Grundtemat i handlingen har flera paralleller till v\u00e5r klimatoro, vilket g\u00f6r upps\u00e4ttningen angel\u00e4gen. Skolstrejkande Greta Tunberg tycks ha en fr\u00e4nde i den unga brittiska pj\u00e4sf\u00f6rfattaren Lucy Kirkwood, som skoningsl\u00f6st st\u00e4ller en \u00e4ldre generation mot v\u00e4ggen. Hon synar dem i deras nostalgi, deras f\u00f6rnekande, och ser deras besv\u00e4rande m\u00e4nskliga skavanker.<\/p>\n N\u00e4r Barnen hade sitt uruppf\u00f6rande 2016 p\u00e5 Royal Court i London fick den stor uppm\u00e4rksamhet. Det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rst\u00e5 att pj\u00e4sen \u00e4r nominerad till flera priser.<\/p>\n En hel arbetsplats p\u00e5 ett k\u00e4rnkraftverk med fysiker och tekniker verkar ha misslyckats med s\u00e4kerheten. Hur kunde det ske? Den oundvikliga katastrofen intr\u00e4ffar flera \u00e5r efter deras arbete och de ansvariga har redan l\u00e4mnat platsen. De har levt vidare i sina liv, satt barn till v\u00e4rlden och skaffat en borgerligt trivsam tillvaro. Men s\u00e5 sker det som inte fick ske och en hel landsdel har blivit f\u00f6rgiftad. En av de ansvariga vid uppbyggnaden av k\u00e4rnkraftverket som heter Rose \u2013 en barnl\u00f6s kvinna nu m\u00e4rkt av katastrofen \u2013 f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5tersamla truppen som utformade k\u00e4rnkraftverket. Hon f\u00f6resl\u00e5r att de alla offrar \u00e5terst\u00e5ende delen av sina liv och \u00e5ker till den radioaktiva katastrofplats som verket nu \u00e4r och st\u00e4dar upp. De b\u00f6r g\u00f6ra vad som \u00e4nd\u00e5 \u00e4r m\u00f6jligt – g\u00f6ra r\u00e4tt inf\u00f6r sina barn och kommande generationer.<\/p>\n – Om du inte t\u00e4nker v\u00e4xa l\u00e5t bli att leva, brukar Hazel s\u00e4ga.<\/p>\n Det jag tar med mig hem \u00e4r fr\u00e4mst de olika strategier Hazel, Rose och Robin anv\u00e4nder sig av n\u00e4r de st\u00e5r inf\u00f6r ett outh\u00e4rdligt faktum. En intressant parallell finns i huvudpersonernas val \u2013 vid liknande hot – i Lars von Triers katastroffilm Melancholia. Hazel uppr\u00e4tth\u00e5ller ritualer, g\u00f6r yoga f\u00f6r att h\u00e5lla den kropp – hon trots allt b\u00e4r p\u00e5 – i trim den tid hon har kvar. Robin \u00e4gnar sig \u00e5t sorgeritualer. Han utf\u00f6r i sin ensamhet \u00e5terkommande begravningar av \u00e4lskade kor som nu \u00e4r f\u00f6rgiftade kadaver. Hazel suggererar samtidigt fram en saga tillsammans med sin man, d\u00e4r det bara finns utrymme f\u00f6r lugnande positiv eskapism. H\u00e4r ing\u00e5r att odla, fast\u00e4n gifthalterna \u00e4r f\u00f6r h\u00f6ga. Eller att h\u00e5lla utveckling h\u00f6gt och tvinga sig att njuta av allt nytt i livet – trots det alltf\u00f6r tidiga slutet.<\/p>\n Men Kirkwood sj\u00e4lv f\u00f6redrar sannolikt Roses nyktra strategi d\u00e4r man tar ansvar, agerar och se faran i vit\u00f6gat. Hon som samlar en r\u00e4ddande arm\u00e9 och \u00e4gnar sina sista dagar \u00e5t att r\u00e4dda vad som r\u00e4ddas kan f\u00f6r de efterkommande: Barnen.<\/p>\n I rollerna:
\nAv Lucy Kirkwood
\n\u00d6vers\u00e4ttning Niclas Nilsson
\nRegi Stefan Metz
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nKostym Moa Holma*
\nLjus Emily Laveb\u00e4ck*
\nLjud Jonatan Eklund*
\nMask Maria Reis
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Teater Giljotin 22 februari 2019
\nF\u00f6rest\u00e4llning som recenseras: 23 februari 2019<\/p>\n
\nRose: Katarina Ewerl\u00f6f
\nHazel: Gunilla R\u00f6\u00f6r
\nRobin: Peter Andersson<\/p>\n![](\"https:\/\/2.bp.blogspot.com\/-fhHvNpY4c6Y\/XHKmAClR9DI\/AAAAAAAAF6c\/cXrTd-6QI7c0Tt2vLzne7ygirXEQbuT-ACLcBGAs\/s1600\/Barnen_0090_press.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n