{"id":123186,"date":"2019-02-24T09:07:57","date_gmt":"2019-02-24T08:07:57","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123186"},"modified":"2019-02-24T09:07:57","modified_gmt":"2019-02-24T08:07:57","slug":"teaterkritik-sugerstar-sockerstjarna-intensivt-annorlunda-berattarteknik","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123186","title":{"rendered":"Teaterkritik: Sugerstar Sockerstj\u00e4rna &#8211;  intensivt annorlunda ber\u00e4ttarteknik"},"content":{"rendered":"<p><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"aligncenter size-full wp-image-123192\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/sockerstjarna-e1550995666556.jpg\" alt=\"\" width=\"650\" height=\"434\" \/><\/p>\n<p><strong>Sugerstar Sockerstj\u00e4rna<\/strong><br \/>\nManus \u00c5sa Lindholm<br \/>\nRegi Ester Holm\u00e9n<br \/>\nKoreografi Filippa Fahlin<br \/>\nLjus Eleanor Bacon<br \/>\nTeater Heartbreaks g\u00e4stspel p\u00e5 Teater Pero l\u00f6rdagen den 23 februari 2019<\/p>\n<p>Agerandet fr\u00e5n scen, p\u00e5b\u00f6rjades redan innan vi i publiken var i salen. Det k\u00e4ndes d\u00e4rmed n\u00e4stan som om man ville be om urs\u00e4kt f\u00f6r sin f\u00f6rsening. Man skyndade d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 med att komma p\u00e5 plats f\u00f6r att inte hindra sk\u00e5despelarkonst.<\/p>\n<p>Tv\u00e5 akt\u00f6rer utf\u00f6rde reptilliknande r\u00f6relser p\u00e5 scen som d\u00e4refter \u00f6vergick till gangsterliknande toner fr\u00e5n en film fr\u00e5n 1950. Att inledningen var som direkt och pang p\u00e5 gjorde att tempot var h\u00f6gt redan fr\u00e5n b\u00f6rjan, vilket gladde mig eftersom jag precis blivit informerad om att f\u00f6rest\u00e4llningen skulle vara i 90 minuter utan paus.<\/p>\n<p>I upps\u00e4ttningen f\u00e5r vi m\u00f6ta ton\u00e5ringen Sockerstj\u00e4rnas pubertala jag, ber\u00e4ttandes genom tv\u00e5 sk\u00e5despelare som b\u00e5da agerar henne om vartannat. Ber\u00e4ttandet har inte heller n\u00e5gon kronologisk ordning p\u00e5 n\u00e5got vis utan kommer som tematiska punkter, f\u00f6r att p\u00e5visa hur stressande, pressande och utsatt man \u00e4r som ung 15-\u00e5rig kvinna. Akt\u00f6rerna spelar ocks\u00e5 andra karakt\u00e4rer som Sugerstar f\u00e5r m\u00f6te i sitt liv. Det tog en stund att f\u00f6rst\u00e5 uppl\u00e4gget i historien, men n\u00e4r det v\u00e4l f\u00f6ll p\u00e5 plats vill jag ge all eloge till id\u00e9en kring den typen av ber\u00e4ttarteknik. Det gjorde inte bara ber\u00e4ttelsen mer intressant, utan den gav ocks\u00e5 en vinkel \u00e5t tanken att ton\u00e5rstiden verkligen \u00e4r en tid d\u00e5 ens person\/personlighet f\u00f6r\u00e4ndras mycket. Tv\u00e5 sk\u00e5despelare p\u00e5 en karakt\u00e4r gav utrymme till m\u00e5nga aspekter av Sockerstj\u00e4rnas personlighet.<\/p>\n<p>Det var intressant att bli p\u00e5mind om hur en del vuxna m\u00e4nniskor faktiskt pratar till barn p\u00e5 ett \u00e4gande vis. De anv\u00e4nder f\u00f6rminskade ord och g\u00f6r sig lustig \u00f6ver det faktum att en 15-\u00e5ring ena stunden faktiskt uppf\u00f6r sig vuxet, men innerst inne \u00e4r ett barn. Maktmissbruket och f\u00f6rl\u00f6jligandet p\u00e5verkar ungdomens sj\u00e4lvk\u00e4nsla och g\u00f6r dem till l\u00e4tta offer. \u201dSluta vara s\u00e5 k\u00e4nslig\u201d och kom ih\u00e5g att det \u00e4r \u201doattraktivt med svaga kvinnor\u201d \u201ddin handfallna lilla varelse\u201d. Ungas sexualitet \u00e4r ocks\u00e5 n\u00e5got som en del vuxna f\u00f6rvirras av. Bara f\u00f6r att en ton\u00e5ring beter sig som en vuxen genom anspelningar, uppvakning, brev eller f\u00f6rf\u00f6rande ord, inneb\u00e4r det inte att en vuxen man eller kvinna har r\u00e4tt att l\u00e4gga skuld p\u00e5 dem eller utnyttja dem. \u201dHar du n\u00e5gonsin l\u00e4ngtat s\u00e5 mycket efter n\u00e5gon att det gjort ont i hela kroppen\u201d. Trots liknande k\u00e4nsloliv \u00e4r de forfarande s\u00e5 att ett barn \u00e4r ett barn och en vuxen \u00e4r en vuxen. Den vuxne har alltid ansvar.<\/p>\n<p>Inledningsvis kunde replikerna vara r\u00e4tt h\u00f6gljudda och levererades sluddrigt, men blev mer och mer artikulerande med tiden. Kanske var de ocks\u00e5 n\u00e5gra lite v\u00e4l \u00f6verdrivna fnissningarna, h\u00f6ga skrik och sexuella anspelningarna, men oftast fyllde de ett rimligt syfte i sina ut\u00f6vningar. I sina ageranden att spela m\u00e4n som m\u00f6te Sockerstj\u00e4rna i livets g\u00e5ng, var jag mycket glatt \u00f6verraskad \u00f6ver att de kroppsligen kunde \u00e5terge manliga kroppsm\u00f6nster utan att v\u00e4lja att bli l\u00f6jev\u00e4ckande. Att vara ung kvinna och spela \u00e4ldre m\u00e4n kr\u00e4ver en hel del beg\u00e5vning och f\u00f6rm\u00e5ga till stor efterapning som man inte direkt kan kr\u00e4va.<\/p>\n<p>Scenen var i minsta laget och ibland k\u00e4ndes det tydligt som att nya k\u00e4nslom\u00f6nster och handlingens g\u00e5ng inte kunde f\u00e5 nya f\u00e4sten eftersom det redan upptogs av det som varit f\u00f6re. Att sv\u00e4ngd\u00f6rrarna p\u00e5 bakre del av scenen var genomskinliga, svajade och av plast gjorde ocks\u00e5 att inget fick lov att v\u00e4xa till eller l\u00e4mnas bort i ett annat rums perspektiv. Det blev lite mycket k\u00e4nslom\u00e4ssig f\u00f6rstoppning i sinnena f\u00f6r mig. Det var dock n\u00e4stan att upps\u00e4ttningen kom undan med sin speltid p\u00e5 90 minuter i str\u00e4ck utan paus, eftersom tempot var h\u00f6gt mestadels. Jag \u00e4r dock mycket f\u00f6rv\u00e5nade \u00f6ver den trend som \u00e4r att g\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningar s\u00e5 l\u00e5nga. Det g\u00e5r emot all pedagogisk- och metodisk retorik.<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningens danser var mycket befriande och medryckande. Det \u00e4r inte ofta koreografi till\u00e5ter att dans ska f\u00e5 lov att k\u00e4nns mer f\u00f6r akt\u00f6rer och publik, \u00e4n att enbart vara fr\u00f6jder f\u00f6r \u00f6gonen. Dansandet var utvecklande f\u00f6r rollkarakt\u00e4ren och gav en hopp om att s\u00e5 l\u00e4nge dansen och gl\u00e4djen fanns kvar i Sockerstj\u00e4rnas liv, s\u00e5 skulle nog livet kunna ordna till sig trots allt.<\/p>\n<p>Skillnaden mellan sj\u00e4lvf\u00f6rtroende och sj\u00e4lvk\u00e4nsla f\u00f6r en ton\u00e5ring togs upp som \u00e4mne i f\u00f6rest\u00e4llningen. Det gladde mig mycket att de vill ta upp den skillnaden, eftersom det \u00e4r redan i unga \u00e5r \u00e4r som vi formas till vuxna.<\/p>\n<p>Sugerstar blir exempelvis alldeles till sig n\u00e4r hon f\u00f6rst\u00e5r att hon faktiskt \u00e4r s\u00f6t och att pojkar gillar s\u00f6ta flickor. Men hon blir ocks\u00e5 ledsen n\u00e4r ingen bryr sig om henne n\u00e4r hon inte ger av sig sj\u00e4lv p\u00e5 ett s\u00e4tt som andra \u00f6nskar. Att bara bli omtyckt n\u00e4r man ger och inte f\u00f6r det man \u00e4r, blir en l\u00e4skig upplevelse. Att st\u00e4ndigt bara g\u00f6ra sig till f\u00f6r andra f\u00f6r att f\u00e5 bekr\u00e4ftelse \u00e4r en tuff v\u00e4g att g\u00e5.<\/p>\n<p>Jag h\u00e5ller med Sugerstar. Det \u00e4r n\u00e4r vi m\u00e5ste vara allt f\u00f6r s\u00f6ta och sn\u00e4lla som vi utvecklas till ett \u201djapanskt vitt fluffigt s\u00f6tt djur som lockar barn med godis och sedan blir kolsvarta i p\u00e4lsen och \u00e4ter upp den\u201d. F\u00f6r inte kan vi \u201dg\u00e5 omkring och vara \u00e4lskade av alla som H\u00e5kan Hellstr\u00f6m\u201d. Det l\u00e5ter inte h\u00e4lsosamt.<\/p>\n<p>P\u00e5 scen Hanna Elffors Elfstr\u00f6m, Maja Boman Persson<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Sugerstar Sockerstj\u00e4rna Manus \u00c5sa Lindholm Regi Ester Holm\u00e9n Koreografi Filippa Fahlin Ljus Eleanor Bacon Teater Heartbreaks g\u00e4stspel p\u00e5 Teater Pero l\u00f6rdagen den 23 februari 2019 Agerandet fr\u00e5n scen, p\u00e5b\u00f6rjades redan innan vi i publiken var i salen. Det k\u00e4ndes d\u00e4rmed n\u00e4stan som om man ville be om urs\u00e4kt f\u00f6r sin f\u00f6rsening. Man skyndade d\u00e4rf\u00f6r p\u00e5 [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,5645],"class_list":{"0":"post-123186","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"category-toppnytt","11":"tag-recension","12":"tag-teater-pero","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123186","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123186"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123186\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123194,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123186\/revisions\/123194"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123186"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123186"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123186"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}