{"id":123179,"date":"2019-03-14T13:09:41","date_gmt":"2019-03-14T12:09:41","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123179"},"modified":"2019-03-14T13:09:42","modified_gmt":"2019-03-14T12:09:42","slug":"varierad-och-kompetent-vokaljazz-shadows-and-rain-av-maria-kvist","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123179","title":{"rendered":"Varierad och kompetent vokaljazz – Shadows and Rain av Maria Kvist"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Artist: Maria Kvist<\/p>\n\n\n\n

Titel: Shadows and Rain<\/p>\n\n\n\n

Betyg: 4<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Inspelad i Kultivator Studious 2018<\/p>\n\n\n\n

Mixning och mastering: Linus K\u00e5se<\/p>\n\n\n\n

Producent: Maria Kvist och Linus K\u00e5se<\/p>\n\n\n\n

Do Music Records<\/p>\n\n\n\n

46:36<\/p>\n\n\n\n

Release 15\/3 2019<\/p>\n\n\n\n

Detta \u00e4r fj\u00e4rde full\u00e4ngdsalbumet fr\u00e5n en j\u00e4mtl\u00e4ndska som \u00e4r pianist, s\u00e5ngare, komposit\u00f6r och arrang\u00f6r. Kvist \u00e4r synnerligen v\u00e4lutbildad, har studerat p\u00e5 S\u00f6dra Latin, Kungliga musikh\u00f6gskolan samt p\u00e5 prestigefyllda Berklee i Boston. Hon har f\u00e5tt s\u00e5v\u00e4l stipendium som utm\u00e4rkelse f\u00f6r sitt komponerande. N\u00e4r musikalen Chicago gjorde succ\u00e9 p\u00e5 Stockholm Stadsteater s\u00e5g jag henne som kapellm\u00e4stare. Utan att s\u00e5ngen \u00e4r lika djuplodande eller f\u00f6rf\u00f6risk som hos Monica Z och Diana Krall, har hon j\u00e4mf\u00f6rts med b\u00e5da. Kvist basar f\u00f6r en helkvinnlig pianotrio, fast p\u00e5 Shadows And Rain <\/em>omger hon sig med maken Linus K\u00e5se vars saxofonspel pr\u00e4glar albumet. Kompsektionen utg\u00f6rs av duktige, av m\u00e5nga anlitade, trumslagaren Isak Andersson och Robert Erlandsson p\u00e5 kontrabas. Munspels-maestro Filip Jers g\u00e4star p\u00e5 ett sp\u00e5r och Ann-Sofi S\u00f6derqvist p\u00e5 tv\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rsta tv\u00e5 l\u00e5tarna sprudlar kopi\u00f6st, hakar tag i lyssnaren med fartfyllda, komplexa m\u00f6nster, Rinner n\u00e4stan \u00f6ver av rytmer i den kokande grytan. Energin \u00e4r p\u00e5taglig och gl\u00e4djen of\u00f6rst\u00e4lld. Energiske Linus K\u00e5se anger riktningen, l\u00e4gger till friska tempoh\u00f6jningar. Det \u00e4r f\u00f6rb\u00e5lt skickligt och farligt n\u00e4ra uppvisning i The Masquerade Is Over.  <\/em>Av de tio l\u00e5tarna har Maria Kvist skrivit samtliga, undantaget ovan n\u00e4mnda standard och Cry Me A River<\/em> (<\/em>som jag p\u00e5 80-talet \u00f6nskade i P3 – Julie Londons ber\u00f6mda version – och fick en brevv\u00e4n p\u00e5 kuppen).<\/p>\n\n\n\n

Kvist har p\u00e5 flera st\u00e4llen f\u00e5ngat s\u00e5ngtonen fr\u00e5n Monica Z p\u00e5 60-talet, vilket m\u00e4rks tydligast i en fin visa till\u00e4gnad bortg\u00e5ngne pappan betitlad H\u00e4lsning. <\/em>Kusligt likt faktiskt! 47-\u00e5ringen sjunger med mycket god teknik, modulerar g\u00e4rna r\u00f6sten p\u00e5 ett avancerat s\u00e4tt. Intonationen \u00e4r fullkomligt str\u00e5lande. R\u00f6sten \u00e4r dock genomg\u00e5ende f\u00f6r opersonlig f\u00f6r att tr\u00e4ffa hj\u00e4rtat. Anser att hennes st\u00f6rsta f\u00f6rtj\u00e4nst ligger i att komponera och arrangera. Instrumentala Mars Is Spinning <\/em>j\u00e4mte I Never Thought<\/em> slingrar sig oemotst\u00e5ndligt runt b\u00e4rkraftiga teman. Klangen fr\u00e5n pianot glider l\u00e4ckert ihop med basg\u00e5ng och cymbaler p\u00e5 f\u00f6rst n\u00e4mnda komposition. Det lyh\u00f6rda bandet hittar r\u00e4tt och levererar galant. Suggestivt och harmoniskt!<\/p>\n\n\n\n

Ljudet \u00e4r formidabelt, vilket inneb\u00e4r att kompet l\u00e5ter v\u00e4ldigt luftigt, Andersson & Erlandsson blir f\u00f6red\u00f6mligt urskiljbara. Snyggt spelat av dem vare sig det g\u00e5r undan eller klangerna sjunker in varsamt. M\u00e5ngsidige Linus K\u00e5se, som ocks\u00e5 \u00e4r f\u00f6rtjust i att lira progressiv rock, har en nyckelfunktion som han f\u00f6rvaltar v\u00e4l. Glimrar allra mest genom att instrumentet blir en f\u00f6rl\u00e4ngning av henne sj\u00e4lv, g\u00f6r g\u00e4stsolisten Ann-Sofi S\u00f6derqvist i tv\u00e5 sp\u00e5r. I ett mollst\u00e4mt vackert stycke som doftar nordisk folkton, n\u00e5r hon bortom orden. En storstilad prestation p\u00e5 flygelhorn av en firad orkesterledare, vars toner symboliserar sorg och saknad p\u00e5 ett sj\u00e4lvklart s\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

Titell\u00e5ten \u00e4r en avslappnad romantisk sak som inte riktigt f\u00e4ster, trots att K\u00e5se m\u00e5lar i ljusa f\u00e4rger. Och All Seasons Change <\/em>p\u00e5minner s\u00e5 pass mycket om Diana Krall, att l\u00e5ten \u00e4r den n\u00e4rmaste motsvarighet som n\u00e5gon i Sverige kunnat uppbringa.<\/p>\n\n\n\n

Allt \u00e4r prydligt och genomarbetat, som en provkarta \u00f6ver hennes stora kunnande. Pianistens anslag \u00e4r ledigt med ett h\u00e4rligt driv och utvecklat sinne f\u00f6r melodier. N\u00e4r hon och \u00f6vriga medverkande g\u00e5r loss och antagligen improviserar i Risen Fallen, <\/em>t\u00e4nker jag \u00e4nd\u00e5 p\u00e5 vad en recensentkollega skrev om Maria Kvists f\u00f6reg\u00e5ende skiva. Kontentan av hans synpunkter var att hon borde renodla sitt uttryck.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: Maria Kvist Titel: Shadows and Rain Betyg: 4 Inspelad i Kultivator Studious 2018 Mixning och mastering: Linus K\u00e5se Producent: Maria Kvist och Linus K\u00e5se Do Music Records 46:36 Release 15\/3 2019 Detta \u00e4r fj\u00e4rde full\u00e4ngdsalbumet fr\u00e5n en j\u00e4mtl\u00e4ndska som \u00e4r pianist, s\u00e5ngare, komposit\u00f6r och arrang\u00f6r. Kvist \u00e4r synnerligen v\u00e4lutbildad, har studerat p\u00e5 S\u00f6dra Latin, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-123179","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123179","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123179"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123179\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123746,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123179\/revisions\/123746"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123179"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123179"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123179"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}