![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/playhouse.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
M\u00e4nniskans Hemlighet<\/strong> Att \u00f6ppna sinnena f\u00f6r att vilja se in i flera dimensioner och samtidigt kr\u00e4va nyt\u00e4nk av \u00e5h\u00f6rare, \u00e4r kv\u00e4llens f\u00f6ruts\u00e4ttning p\u00e5 Playhouse teatern. Om man dessutom f\u00f6rs\u00f6ker att inte naivt falla in i d\u00e5liga sj\u00e4lvklarheter kring vad som \u00e4r totalt etiska- eller moraliska sanningar, kommer upps\u00e4ttningen att grunda sig djupare. Dogmatismer kommer inte r\u00e4dda dig fr\u00e5n att dj\u00e4rvt beh\u00f6va t\u00e4nka, \u00e5h ena sidan…\u00e5h andra sidan. T\u00e4nk ist\u00e4llet vad sjutton du skulle ha beh\u00f6vt g\u00f6ra d\u00e4r och d\u00e5 f\u00f6r att \u00f6verleva men inte beh\u00f6va d\u00f6 av skam l\u00e4ngre fram. F\u00f6r man f\u00e5r lov att vara \u201do\u00e4ndligt glad att vara m\u00e4nniska\u201d trots sina fel och brister.<\/p>\n Upps\u00e4ttningen spelar i olika tids\u00e5ldrar samtidigt. Det \u00e4r h\u00e4r och nu, tillsammans med d\u00e5 f\u00f6r l\u00e4nge sedan och d\u00e4refter framtiden med dess baksidor. Ofta gifter sig sammanhangen med varandra i alla fall och det \u00e4r egentligen inte viktigt vad som kommer f\u00f6re den ena eller andra. \u00d6verg\u00e5ngarna \u00e4r smidiga som rena sk\u00e4rs\u00e5r mellan det ena och det andra, man f\u00f6rst\u00e5r. D\u00e4remot kan det ibland uppfattas som n\u00e5got l\u00e4tt f\u00f6rvirrande eftersom det ofta blir f\u00f6r m\u00e5nga historier som \u00e4r ig\u00e5ng att ber\u00e4ttas samtidigt. Man orkar inte riktigt med att ha hur m\u00e5nga bollar som helst i luften p\u00e5 samma g\u00e5ng. Kanske p\u00e5verkar det ocks\u00e5 att f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r 90 minuter utan paus. Det \u00e4r orimligt att kr\u00e4va publikens fulla n\u00e4rvaro under en s\u00e5dan l\u00e5ng tid n\u00e4r manuset inte kommer i sondmatnings portioner. Det hade varit mer rimligt med 45 minuter och tv\u00e5 akter. Det fanns ocks\u00e5 utrymme f\u00f6r att eventuellt stryka visa \u00f6vertydliga repliker och scener som k\u00e4ndes l\u00e4tt upprepande om \u00e4n bra.<\/p>\n Jag imponerades mycket \u00f6ver den s.k. Tinderdaten som karakt\u00e4rerna Jamie och Ava har. Det visar p\u00e5 dagens snabba beslut kring attraktion som h\u00f6r hemma i v\u00e5r tid. Samtidigt \u00e4r karakt\u00e4rernas utg\u00e5ngspunkter och f\u00f6ruts\u00e4ttningar olika i en v\u00e4rld d\u00e4r ett intresse f\u00f6r n\u00e5got kan f\u00e5 lov att vara enbart nu eller ocks\u00e5 mera sedan. Intensioner beh\u00f6ver forfarande f\u00f6rklaras och inte tas f\u00f6r givet om man inte vill s\u00e5ra n\u00e5gon. Deras snabba beslut att ge sig h\u00e4n \u00e5t varandra har inte samma dimensioner f\u00f6r dem b\u00e5da, trots att resultatet blev den samma. Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng beh\u00f6vt kyssas med n\u00e5gon p\u00e5 scen, vet att det \u00e4r sv\u00e5rt att h\u00e5ngla estetiskt snyggt. H\u00e5ngel ska ju bara k\u00e4nnas bra i verkligheten och beh\u00f6ver vanligtvis inga \u00e5sk\u00e5dare. Men p\u00e5 scen ska inte publiken k\u00e4nna sig obekv\u00e4m och intimiteten beh\u00f6ver vara befogad och g\u00e4rna snygg. Gustafsson och Jansson g\u00f6r ett mycket trov\u00e4rdigt samspel d\u00e4r kyssandet k\u00e4nns passionerade intensivt, samtidigt som det ser kliniskt attraktivt ut. Det var l\u00e4nge sedan jag s\u00e5g n\u00e5got s\u00e5 professionellt och jag misst\u00e4nker att de \u00f6vat mycket (\u00f6vning ger f\u00e4rdighet). Bra jobbat.<\/p>\n Rollkarakt\u00e4ren George \u00e4r den rollkarakt\u00e4r som uppfattas mest tydligt sympatisk i f\u00f6rest\u00e4llningen. Kanske \u00e4r det sk\u00e5despelaren \u0160panovi\u0107s \u00f6vertydliga svenska och starka inlevelse som g\u00f6r att man trots allt kan ha mer f\u00f6rst\u00e5else f\u00f6r honom, \u00e4n herr Bronowski (Bruno) sj\u00e4lv, trots att deras vetenskapliga brott nog kan anses som likv\u00e4rdiga. George p\u00e5visar mer trov\u00e4rdig \u00e5nger och f\u00f6rs\u00f6ker komma tillr\u00e4tta med sitt d\u00e5liga samvete konstruktivt. Fast det \u00e4r inte enbart karakt\u00e4rens f\u00f6rtj\u00e4nst att sympatier ges till George. Min upplevelse \u00e4r att Slaven \u0160panovi\u0107 besitter en stor beg\u00e5vning i att i samma k\u00e4nsloregister kunna \u00e5terge flera niv\u00e5er av k\u00e4nslouttryck. Han ger George de f\u00f6rsvarstal som beh\u00f6vs.<\/p>\n Kv\u00e4llens rekvisita bestod mestadels av stegar\/trappsteg och bokhyllor som p\u00e5 olika vis flyttades runt p\u00e5 hjul. P\u00e5 m\u00e5nga fyndiga, smidiga och snygga s\u00e4tt lyckades man skapa olika niv\u00e5er av rum och avskilda platser. Sk\u00e5despelarna r\u00f6rde sig ocks\u00e5 i en j\u00e4mn rytm mellan skilda karakt\u00e4rer och platser f\u00f6r att tillhandah\u00e5lla trov\u00e4rdiga h\u00e4ndelser som f\u00f6rde handlingen fram\u00e5t. T\u00e4nk att mindre saker kan f\u00e5 lov att g\u00f6ra s\u00e5 stor skillnad (less is more). Inledningsvis var dock f\u00f6rflyttningarna n\u00e5got klumpiga och skr\u00e4llande, men blev st\u00e4ndigt smidigare och b\u00e4ttre under kv\u00e4llens g\u00e5ng.<\/p>\n Det \u00e4r l\u00e4tt att d\u00f6ma m\u00e4nniskor som beg\u00e5r brott mot m\u00e4nskligheten, n\u00e4r man sj\u00e4lv inte ens varit i n\u00e4rheten av krig, sv\u00e4lt, d\u00f6d eller religionsf\u00f6rtryck. F\u00f6r man vill ju n\u00e5gonstans hoppas att man sj\u00e4lv inte skulle ha betet sig lika grisaktigt och skaml\u00f6st. Sanningen \u00e4r dock, att man inte vet vilken dimension av makabra beteenden som kan lockas fram i en, n\u00e4r man tvingas till att beh\u00f6va ta sv\u00e5ra beslut om liv och d\u00f6d, \u201datt f\u00f6rlora sin m\u00e4nsklighet\u201d. Historien verkar i alla fall l\u00e4ra oss att historien inte l\u00e4r oss n\u00e5got. D\u00e4remot f\u00e5r vi inte gl\u00f6mma att \u201dallt vi kan f\u00f6rest\u00e4lla oss om framtiden \u00e4r m\u00f6jligt\u201d om vi bara vill och bjuder till.<\/p>\n Ensemble Tobias Aspelin (Bruno), Marie Robertson (Rita), Charlie Gustafsson (Jamie), Amanda Jansson (Ava), Slaven \u0160panovi\u0107 (George)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" M\u00e4nniskans Hemlighet Manus David Byrne Regi Elisabeth Klasson \u00d6vers\u00e4ttning Joakim Sieg\u00e5rd Musik Daniel Douhan Scenografi Pia Wiik Ljusdesign Kevin Wyn-Jones Daniel Doughan Rekvisita Maria Felldin Almgren Premi\u00e4r Playhouse teater fredagen den 22 februari 2019 Att \u00f6ppna sinnena f\u00f6r att vilja se in i flera dimensioner och samtidigt kr\u00e4va nyt\u00e4nk av \u00e5h\u00f6rare, \u00e4r kv\u00e4llens f\u00f6ruts\u00e4ttning p\u00e5 […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[4402,12285,4955,7643],"class_list":["post-123170","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-playhouse-teater","tag-recension","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123170","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123170"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123170\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123174,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123170\/revisions\/123174"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123170"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123170"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123170"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nManus David Byrne
\nRegi Elisabeth Klasson
\n\u00d6vers\u00e4ttning Joakim Sieg\u00e5rd
\nMusik Daniel Douhan
\nScenografi Pia Wiik
\nLjusdesign Kevin Wyn-Jones Daniel Doughan
\nRekvisita Maria Felldin Almgren
\nPremi\u00e4r Playhouse teater fredagen den 22 februari 2019<\/p>\n