{"id":123106,"date":"2019-02-20T15:07:12","date_gmt":"2019-02-20T14:07:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123106"},"modified":"2019-05-05T18:50:40","modified_gmt":"2019-05-05T17:50:40","slug":"scenkonstgalan-i-goteborg-bubblande-hyllning-i-lusten-och-kampens-tecken","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123106","title":{"rendered":"Scenkonstgalan i G\u00f6teborg – bubblande hyllning i lusten och kampens tecken."},"content":{"rendered":"\n
\"\"
fr\u00e5n finalen p\u00e5 galan<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Scenkonstgalan 18\/2 2019<\/p>\n\n\n\n

Stora Teatern G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n\n

Foton AnnaCarin Isaksson<\/p>\n\n\n\n

Tror det \u00e4r fj\u00e4rde g\u00e5ngen jag \u00e4r med och bevakar ”en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till scenkonsten”, en gala som delar ut nio priser plus ett hederspris. Geografiskt indelade jurygrupper hade nominerat tre produktioner inom varje kategori, bortsett fr\u00e5n kategorin Publikens r\u00f6st. I \u00e5r hade arrang\u00f6rerna Scenkonstguiden f\u00f6rlagt evenemanget till en m\u00e5ndag, eftersom teatrar av h\u00e4vd brukar ha spelledigt d\u00e5. De allra flesta i en publik p\u00e5 uppskattningsvis 500 personer hade rest fr\u00e5n olika delar av landet, f\u00f6r att tr\u00e4ffa kollegor och samtidigt hoppas kunna st\u00e5 p\u00e5 scen som vinnare. Galan st\u00f6ds av bland andra Kulturr\u00e5det, V\u00e4stra G\u00f6talandsregionen och Sensus. Bubblor var \u00e5rets tema, vilket framg\u00e5r bokstavligt av bilden ovan. Ett m\u00f6jligen illavarslande meddelande kom, strax innan en yster publik styrde stegen mot efterfesten p\u00e5 Scandic Rubinen. Initiativtagarna Teater NU meddelade att de l\u00e4mnar \u00f6ver stafettpinnen till n\u00e5gon annan. ”Skeppet kommer segla i hamn i annan famn”.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r som med de teves\u00e4nda motsvarigheterna viktigt med en duktig konferencier. Tillt\u00e4nkte Robert Fux hade dubbelbokat sig och valde att prioritera Expressens kulturfest. I rollen som charmerande och ironisk vikarie gl\u00e4nste Nina Zanjani, med ett otal huvudroller b\u00e5de p\u00e5 Dramaten och G\u00f6teborgs Stadsteater i bagaget. (F\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande har jag recenserat hennes minnesv\u00e4rda prestationer \u00e5tskilliga g\u00e5nger.) Varje prisutdelning blev som en ny scen med kl\u00e4dombyte och nytt \u00e4mne f\u00f6r Zanjani. N\u00e4r jag l\u00e4ser det finstilta i programmet, framg\u00e5r det att hennes punchlines hade utformats av fler kreat\u00f6rer. M\u00e5nga spetsfundigheter och kul uppt\u00e5g blev det, inte minst n\u00e4r forna arbetskamraten Emilie Strandberg utmanade p\u00e5 verbal duell. Zanjani f\u00f6rs\u00f6kte dreja, fixade alls\u00e5ng till Oh Yoko <\/em>och avrundade fint genom att sjunga Hasse & Tages Ljuva dr\u00f6mmar. <\/em>Roligt och lite ov\u00e4ntat att se hur en vanligtvis tillbakadragen scen- och filmr\u00e4v bjussade p\u00e5 sig sj\u00e4lv.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Labyrint – Malm\u00f6 Stadsteater = \u00c5rets Katharsis <\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Under tre timmar inklusive paus\u00a0 hinner mycket h\u00e4nda. I vad som kallades mellanakt beundrade vi Linn Holm i solouppvisning. Holm \u00e4r luftakrobat och Cyr wheel-artist som jobbat mycket i Tyskland, hos Cirkus Cirk\u00f6r samt med egna projekt.\u00a0 En s\u00e5dan h\u00e4r manifesterande tillst\u00e4llning beh\u00f6ver livemusiker, vars uppgift bland annat \u00e4r att f\u00f6rst\u00e4rka den festliga pr\u00e4geln n\u00e4r vinnarna avsl\u00f6jas. Varje g\u00e5ng jag varit med har kvinnor st\u00e5tt f\u00f6r de musikaliska inslagen. Att \u00f6verhuvudtaget\u00a0 puffa f\u00f6r feminism, normbrytare och kvinnliga konstn\u00e4rer \u00e4r kutym, ett mer eller mindre uttalat syfte. Inget undantag i \u00e5r.\u00a0<\/p>\n

\u00a0\u00a0 Fick njuta av hajpade stj\u00e4rnskottet Amanda Andr\u00e9as\u00a0 och hennes band. Hon \u00e4r en jazzig vokalist, pianist och l\u00e5tskrivare. Amanda som jag k\u00e4nner jag till fr\u00e5n Unga Folkteatern och deras projekt R\u00d6ST arbetar p\u00e5 Alfons \u00c5berg-museet. I h\u00f6stas \u00e4gde\u00a0 releasen p\u00e5 debutalbumet rum p\u00e5 Fasching.\u00a0 Hon omgav sig p\u00e5 Stora Teatern, med etablerade instrumentalister som Finn Bj\u00f6rnulfson (slagverk), Jenny Kristoffersson (kontrabas) och Lisen Rylander L\u00f6ve (tenorsax).\u00a0 Blev cirka fyra l\u00e5tar, till exempel f\u00f6rsta singeln Var \u00e4r ni nu?<\/em> , en sm\u00e4ktande ballad och en Jobim-komposition vars svenska titel (text Tage Danielsson) lyder\u00a0Siv Larssons dagbok.<\/em> F\u00f6rekom inga introduktioner. Genomg\u00e5ende bitterljuvt sound tryfferades av n\u00e5gra str\u00e5lande solon fr\u00e5n en saxofonist jag ofta sett i aktion. Talangen hos Andr\u00e9as var uppenbar,\u00a0 gav mersmak. Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt\u00a0 att Lisen Rylander hade skrivit musiken till Skirtpower, som bel\u00f6nades f\u00f6r \u00c5rets sinnesorgasm.<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n\n\n

\"\"
Bernardas hus – Teater norra = Publikens r\u00f6st<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Utdelarna av  priset (en sten) hade uppmanats att g\u00f6ra en presentation eller mini-performance i samband med ceremonin. Somliga gjorde n\u00e5got spektakul\u00e4rt medan andra var mer \u00e5terh\u00e5llsamma. Susanne H\u00e4gglund hade mycket spexig framtoning som narcissistisk dragartist. P\u00e5 sp\u00e5ret finalisten Eric Ericson fick f\u00f6rhinder, varf\u00f6r oannonserade ovan n\u00e4mnde Emelie Strandberg gavs tillf\u00e4lle att gnabbas med aftonens ”programledare”.  Sk\u00e5despelaren som h\u00e4rom\u00e5ret gjorde Ibsens Nora (Gizem Erdogan) p\u00e5 teatern vid G\u00f6taplatsen, delade ut pris till den enda bel\u00f6nade som inte kunde vara p\u00e5 plats. Dramatikern Carolina Fr\u00e4nde fanns med p\u00e5 l\u00e4nk, eftersom hon snart har premi\u00e4r i Stockholm. En prisutdelare suktade efter pris f\u00f6r egen del, \u00f6nskade f\u00e5 den bekr\u00e4ftelsen. Han ville att teaterns skrik skulle n\u00e5 utanf\u00f6r dess v\u00e4ggar. Om kategorin Katharsis gavs n\u00e5gra vettiga tankar. Tillst\u00e5ndet beskrevs som en rensning: ”Publiken lever igenom mig, p\u00e5 s\u00e5 vis slipper de lida” (ung. citat). Tv\u00e5 kvinnor levererade ett politiskt statement om amnesti till ensamkommande. N\u00e5gra andra tyckte det var ”fucking fett att teatern sprider bubblor”.<\/p>\n

<\/p>\n

<\/p>\n\n\n

\"\"
Lule Stassteater = \u00c5rets Slow food<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Av de nominerade upps\u00e4ttningarna hade jag endast sett och recenserat tv\u00e5: DNA -dansa n\u00e4ra anh\u00f6rig p\u00e5 Backa Teatern och All min k\u00e4rlek p\u00e5 Teater Tamauer. Fr\u00e5n mitt v\u00e4stsvenska perspektiv st\u00f6ttade jag filmaktuella Tofta Teater med s\u00e4te utanf\u00f6r Kung\u00e4lv, en grupp  jag r\u00e5kade i samspr\u00e5k med p\u00e5 efterfesten. I kategorin \u00c5rets sinnesorgasm fick de tre kandidaterna mycket jubel n\u00e4r motiveringarna l\u00e4stes upp. H\u00e4r fanns det mest  supportrar! En av de f\u00e5 m\u00e4nnen som prisades uppm\u00e4rksammade n\u00f6jt, det faktum att norra Sverige var rikligt representerat.<\/p>\n

Hederspriset brukar ben\u00e4mnas \u00f6verraskningspriset. Det delas ut av galageneralen Matilda Johansson fr\u00e5n Scenkonstguiden. Stolt mottagare blev Martha Vestin, vars karri\u00e4r b\u00f6rjade p\u00e5 Atelierteatern i G\u00f6teborg redan 1963.  I motiveringen framg\u00e5r att hon  skrivit bok om regi som studerats ing\u00e5ende av m\u00e5nga, att hon drivit sommarteater i Krapperup (norra Sk\u00e5ne) i ett par decennier samt att hon utvecklat vandringsteatern. I sitt tacktal sa Vestin att hon var f\u00f6rtjust i att de som f\u00f6rflyttar gr\u00e4nser har premierats. Vidare att den scenkonst som utmanar \u00e4r hotad, i ett samh\u00e4lle som f\u00f6redrar det trygga.<\/p>\n\n\n

\"\"
Martha Vestin – \u00c5rets hederspris<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

PRISTAGARE:<\/p>\n

\u00c5rets magi: Dissekering av ett sn\u00f6fall – Norrbottensteatern<\/p>\n

\u00c5rets Spot On: M\u00f6drars manifest – Konstgruppen Ful<\/p>\n

\u00c5rets Katharsis; Labyrint – Malm\u00f6 Stadsteater<\/p>\n

\u00c5rets brott; Fem musor – Potato Potato<\/p>\n

\u00c5rets sinnesorgasm: Skirtpower – danskompaniet Spinn<\/p>\n

Publikens r\u00f6st: Bernardas hus – Teater norra<\/p>\n

\u00c5rets Slow Food: Lule Stassteater<\/p>\n

\u00c5rets politiska: Carolina Fr\u00e4nde -f\u00f6r Krilon och Laramie project<\/p>\n

\u00c5rets formf\u00f6rnyare: The most human – Robert Jonsson<\/p>\n

Hederspris: Marta Vestin<\/p>\n

<\/p>\n

obs f\u00f6r juryns motiveringar och f\u00f6rklaringar till varje kategori rekommenderas www.scenkonstguiden.se <\/p>\n\n\n

\"\"
Kulturbloggens galareporter<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Scenkonstgalan 18\/2 2019 Stora Teatern G\u00f6teborg Foton AnnaCarin Isaksson Tror det \u00e4r fj\u00e4rde g\u00e5ngen jag \u00e4r med och bevakar ”en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till scenkonsten”, en gala som delar ut nio priser plus ett hederspris. Geografiskt indelade jurygrupper hade nominerat tre produktioner inom varje kategori, bortsett fr\u00e5n kategorin Publikens r\u00f6st. I \u00e5r hade arrang\u00f6rerna Scenkonstguiden f\u00f6rlagt evenemanget […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-123106","post","type-post","status-publish","format-standard","category-chadie","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123106","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123106"}],"version-history":[{"count":17,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123106\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":124684,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123106\/revisions\/124684"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123106"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123106"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123106"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}