{"id":123021,"date":"2019-02-17T15:22:12","date_gmt":"2019-02-17T14:22:12","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123021"},"modified":"2019-02-17T20:28:29","modified_gmt":"2019-02-17T19:28:29","slug":"kvick-grovkornig-skrattspegel-fran-parnassen-larda-kvinnor-pa-goteborgs-stadsteater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=123021","title":{"rendered":"Kvick grovkornig skrattspegel fr\u00e5n parnassen – L\u00e4rda kvinnor p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
foto Ola Kjelbye<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4rda Kvinnor av Moli\u00e8re<\/p>\n\n\n\n

\u00d6vers\u00e4ttning: Ulf peter Hallberg<\/p>\n\n\n\n

Bearbetning: Ulf Peter Hallberg \/ Hilda Hellwig<\/p>\n\n\n\n

Regi: Hilda Hellwig<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Jan Lundberg<\/p>\n\n\n\n

Ljus: Hans-\u00c5ke Sj\u00f6qvist<\/p>\n\n\n\n

Kostym: Lena Lucki Stein<\/p>\n\n\n\n

Mask: Christoffer Nordin<\/p>\n\n\n\n

Pianist: Tania Naranjo<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r: 15\/2 2019 p\u00e5 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 16\/4<\/p>\n\n\n\n

I rollerna: Lisa Lindgren, Reuben Sallmander, Fredrik Evers, Melina Tranulis, Hannah Alem Davidsson, Kirsti Torhaug, Fredrik Lundin, Johan Karlberg, Jesper S\u00f6derblom, Alexandra Nordberg och Ashkan Ghods<\/p>\n\n\n\n

I n\u00e4rtid har jag p\u00e5 teaterhuset vid G\u00f6taplatsen sett minst tre pj\u00e4ser av Moli\u00e8re: Tartuffe, Hustruskolan och Den inbillningssjuke (den sist n\u00e4mnda ett fiasko). Franske 1600-tals dramatikern som blivit synonym med n\u00e5gon som avsl\u00f6jar hycklande maktm\u00e4nniskor, m\u00e5ste vara frestande att f\u00f6rflytta till nutid.<\/p>\n\n\n\n

Hilda Hellwig har valt att f\u00f6rl\u00e4gga intrigen till en milj\u00f6, vars likheter med skandaler kring Svenska Akademien \u00e4r lika uppenbara som avsiktliga. Undertiteln \u00e4r sex, l\u00f6gner och akademier. Hon har bibeh\u00e5llit ramverket, det vill s\u00e4ga elegant rimmade monologer (i fantastisk \u00f6vers\u00e4ttning) j\u00e4mte uppl\u00f6sningens \u00e4ktenskapskarusell. Men vad vi bevittnar p\u00e5g\u00e5r hemma hos Ebba & Horace, eller p\u00e5 den litter\u00e4ra salong som startats av kvinnor, en vitterhetsklubb som nog ska p\u00e5minna om kulturprofilens Forum. I scenografin anv\u00e4nds vridscenen f\u00f6r fullt, vilket ger den giftiga komedin schwung. Kuvade m\u00e4n tvingas ofta h\u00e5lla till utanf\u00f6r p\u00e5 baksidan i v\u00e4ntan p\u00e5 sin tur att upptr\u00e4da, medan matriarkatet smider planer lite varstans. Ingen tvekan om att pj\u00e4sen f\u00f6rlagts till en parallell nutid. Noterar r\u00f6da plaststolar, markiser i pl\u00e5t och nutida ekipering. Det centralt placerade pianot som trakteras av en v\u00e4rldsartist, ger mer ett tidl\u00f6st intryck. \u00c5 andra sidan h\u00f6rs flera discod\u00e4ngor och l\u00e5tfragment fr\u00e5n en trulig man med m\u00e5nga fans.<\/p>\n\n\n\n

Vad bearbetningen fokuserar p\u00e5 \u00e4r hur i egna \u00f6gon upph\u00f6jda kulturvarelser styrs av sina k\u00f6nsdrifter, n\u00e5got som framkallar m\u00e5nga skratt. L\u00b4\u00c9pine (Ahskan Ghods) toppar sin position som fascinerad betraktare, genom att hoppa runt med byxorna nedhasade. Hans apparition refererar uppenbart till en fam\u00f6s incident signerad ”Anders Borg”. \u00d6msesidiga beg\u00e4r uppst\u00e5r och par in spe kr\u00e5mar sig f\u00f6r varandra p\u00e5 l\u00f6jev\u00e4ckande s\u00e4tt. Ett spegelv\u00e4nt f\u00f6rh\u00e5llande r\u00e5der i och med att m\u00e4nnen inte till\u00e5ts vara herrar p\u00e5 t\u00e4ppan, tv\u00e4rtemot den massiva #metoo -dokumentationen. Det \u00e4r roligt att titta p\u00e5 sk\u00e5despelare, som instruerats att g\u00e5 all in genom fysisk utlevelse och utslungade sarkasmer. Melina Tranulis och Alexandra Nordberg g\u00e5r i br\u00e4schen f\u00f6r detta f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt. <\/p>\n\n\n\n

I andra akten \u00e4r dock konstruktionen farligt n\u00e4ra att r\u00e4mna. Satiren riskerar att tippa \u00f6ver, genom att bli f\u00f6r plump och f\u00f6r karikerande. Hellwig l\u00e4gger inte fingrarna emellan, har framst\u00e4llt vad som m\u00e5ste betraktas som n\u00e5gra nidbilder Den som klarar sig b\u00e4st, \u00e4ven om han mest framst\u00e5r som en beskedlig figur inriktad p\u00e5 att gjuta olja p\u00e5 v\u00e5gorna, \u00e4r ”Horace Engdahl”. Denne Chrysale gestaltas glimrande av Reuben Sallmander. Att jag inte kunde identifiera honom p\u00e5 r\u00f6sten \u00e4r definitivt en kvalitetsmark\u00f6r p\u00e5 hans bredd. <\/p>\n\n\n\n

Horace kompis ”Stig Larsson” liknas vid ett uppbl\u00e5st sj\u00e4lvutn\u00e4mnt geni, vars g\u00f6randen och l\u00e5tanden beundras reservationsl\u00f6st av ”Ebba Witt Brattstr\u00f6m” (den verkliga EWB har jag f\u00f6rresten tr\u00e4ffat flera g\u00e5nger). Regiss\u00f6ren drar paralleller till Tartuffe<\/em>. Fredrik Evers respektive Lisa Lindgren triumferar i sina look a like – portr\u00e4tt. Trots att f\u00f6rh\u00e5llandet i verkligheten \u00e4r det omv\u00e4nda och att den resonerande EWB h\u00e4r ist\u00e4llet framst\u00e5r som echaufferad, \u00e4r m\u00e5nga karakt\u00e4rsdrag hos de b\u00e5da till synes p\u00e5 pricken. Otroligt skicklig instudering och dito jobb av perukmakare. Som en fiffig detalj urskiljs vid Stig Larsson-typens deklamerande en annan poet med genistatus. Johan Karlberg g\u00f6r sin Ariste korrekt, avm\u00e4tt och l\u00f6sningsorienterad; lite som en sidekick till brodern Chrysale och Philaminte; en h\u00e5llning han \u00e4r van att praktisera p\u00e5 Stadsteatern.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Moli\u00e8re \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g att f\u00f6rsvinna ur manus, lustm\u00f6rdas ”Ulf Lundell” av Jesper S\u00f6derblom. Det \u00e4r bildligt talat en skoningsl\u00f6s avkl\u00e4dning av ett ego som blivit en slags arketyp. Ett alltf\u00f6r alltf\u00f6r elakt portr\u00e4tt om ni fr\u00e5gar mig. Dock sm\u00e5kul att iaktta en berusad f\u00f6rvirrad Uffe med h\u00e5rig bringa. Ett par l\u00e5tar ur hans repertoar bjuds vi p\u00e5 f\u00f6rst\u00e5s. En tredje kandidat till de giftaslystna ivriga kvinnorna, har inte lika tydlig f\u00f6rlaga. Fredrik Lundin if\u00f6rd r\u00f6d m\u00f6ssa representerar attityden p\u00e5 spoken word-scenen. Vill p\u00e5st\u00e5 att hans tolkning \u00e4r komplett, inte minst f\u00f6r att det kaxiga mixas med s\u00e5rbarhet.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om upps\u00e4ttningen har vissa skavanker, blev jag f\u00f6rtjust i det narraktiga greppet. Att kvinnor i f\u00f6rsta hand agerar som subjekt \u00e4r ocks\u00e5 en tillg\u00e5ng. De enast\u00e5ende friska alexandrinerna, j\u00e4mte det icke verbala spelet beh\u00e4rskar sk\u00e5despelarna till fullo. Och d\u00e4rtill \u00e4r det givetvis kittlande med ett persongalleri som i flera fall h\u00e4mtat otvetydiga drag fr\u00e5n individer i offentligheten.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n


<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

L\u00e4rda Kvinnor av Moli\u00e8re \u00d6vers\u00e4ttning: Ulf peter Hallberg Bearbetning: Ulf Peter Hallberg \/ Hilda Hellwig Regi: Hilda Hellwig Scenografi: Jan Lundberg Ljus: Hans-\u00c5ke Sj\u00f6qvist Kostym: Lena Lucki Stein Mask: Christoffer Nordin Pianist: Tania Naranjo Premi\u00e4r: 15\/2 2019 p\u00e5 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater Spelas till och med 16\/4 I rollerna: Lisa Lindgren, Reuben Sallmander, Fredrik Evers, […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-123021","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123021","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123021"}],"version-history":[{"count":19,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123021\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123065,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123021\/revisions\/123065"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123021"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123021"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123021"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}