![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/ashestoashes-e1550308195986.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Ashes to Ashes<\/strong> Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng kunnat l\u00e4sa ett manus p\u00e5 originalspr\u00e5k vet att det finns en stor f\u00f6rdel i att g\u00f6ra s\u00e5 och spela d\u00e4refter, n\u00e4r det \u00e4r m\u00f6jligt. Det finns dessutom saker i det engelska spr\u00e5ket, i Pinters version som inte riktigt g\u00e5r att \u00f6vers\u00e4tta till svenska. D\u00e4rf\u00f6r var det v\u00e4ldigt befriande och genuint \u00e4kta att f\u00e5 h\u00f6ra den brittiska originalversionen gestaltas p\u00e5 scen. N\u00e4r regiss\u00f6ren dessutom \u00e4r britt \u00e4r det ju helt rimligt att f\u00f6rest\u00e4llningen g\u00f6rs p\u00e5 engelska. M\u00f6jligheten att n\u00e5 en tv\u00e5spr\u00e5kig- eller utl\u00e4ndsk publik blir ju dessutom d\u00e4rmed m\u00f6jlig. Bra f\u00f6r ett Stockholm som borde ha mer internationell teater, kan jag tycka.<\/p>\n Pinters teknik \u00e4r att l\u00e5ta sk\u00e5despelarna st\u00e4ndigt st\u00e4lla fr\u00e5gor, utan att n\u00e5gonsin vara n\u00f6jd med de svar som ges. Hela tiden vill karakt\u00e4rerna veta mer detaljer \u00e4n vad de kan f\u00e5 veta, tror att den andra d\u00f6ljer n\u00e5got medvetet och smular s\u00f6nder varenda diskussion. Rappheten och cynismen mellan kv\u00e4llens sk\u00e5despelare \u00e4r mycket intressant och deras st\u00f6rsta framg\u00e5ng, \u201d I am in the dark and need answeres\u201d (Jag h\u00e5lls i det f\u00f6rdolda, men beh\u00f6ver svar*)<\/p>\n De svenska sk\u00e5despelarna gjorde ett gott intryck med sitt engelska uttal. Det var inte direkt n\u00e5gra fel, \u00e4ven om rytmen blev n\u00e5got platt och trist. Det k\u00e4ndes ocks\u00e5 som om spr\u00e5ket gjorde det om\u00f6jligt f\u00f6r sk\u00e5despelarna att helt leva sig in i sina roller. Retoriken kom inte inifr\u00e5n och ut, utan snarare tv\u00e4rtom. Regiss\u00f6ren m\u00e5ste ha hj\u00e4lpt dem med det engelska spr\u00e5ket och det satte sig enbart p\u00e5 ytan. Eller fanns det fler hinder som jag inte uppfattade ?<\/p>\n Sk\u00e5despelarna lyckades mycket bra i att skapa k\u00e4nslan av att man inte riktigt visste n\u00e4r dr\u00f6m eller verklighet gjorde sig g\u00e4llande. Ibland blev det b\u00e5de och, och n\u00e5gra g\u00e5nger spelade det egentligen ingen roll. D\u00e4remot k\u00e4nde jag inte att Devlin (Pontus Olgrim) p\u00e5 n\u00e5got vis tvingade Rebecca (Louise Ryme) att ber\u00e4tta om sina dr\u00f6mmar eller saker hon varit med om f\u00f6re\/under \u00e4ktenskapet. Jag upplevde det mer som att hon medvetet f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e5ra honom med sina ber\u00e4ttelser i l\u00e4ngtan efter ett b\u00e4ttre liv f\u00f6r egen del. Han var mer p\u00e5stridig f\u00f6r att hans eventuella manlighet hade f\u00e5tt sig en t\u00f6rn, men b\u00e5da kunde definitivt klara sig utan den andre. K\u00e4nslan av \u201d I am letting you of the hook, are you noticing?\u201d (Jag l\u00e5ter dig undg\u00e5 bed\u00f6mning och jag hoppas du inser det *), kommer alldeles f\u00f6r enkelt och \u00e4r inte alls sj\u00e4lvklart. Han bryr sig inte tillr\u00e4ckligt mycket f\u00f6r att det ska spela n\u00e5gon som helst roll. B\u00e5de krok och byte \u00e4r mer gjorda av mjukt gummi.<\/p>\n Den kemi som jag genom de s.k. tv\u00e5ngen eller \u00e4ktenskapsbrotten, f\u00f6rv\u00e4ntar mig mellan sk\u00e5despelarna, infinner sig aldrig under kv\u00e4llen. En svartsjuk man eller en r\u00e4dd kvinna, borde leda till n\u00e5gra konstellationer av passion, \u00e5tr\u00e5 och vrede. Det finns inte n\u00e5gon laddning mellan dem och jag kan inte ens se att de n\u00e5gonsin varit f\u00f6r\u00e4lskade i varandra. Kanske \u00e4r scenen f\u00f6r liten? Kanske \u00e4r de inte f\u00e4rdiga i processen att v\u00e5ga ta i varandra mer oh\u00e4mmat? Jag blir vid n\u00e5got tillf\u00e4lle illa till mods eftersom deras ber\u00f6ringar \u00e4r k\u00e4nslol\u00f6sa, stela och upplevs konstlade. En dramaturg hade beh\u00f6vt hj\u00e4lpa dem med intimiteten.<\/p>\n Scenen som var i ett vardagsrum p\u00e5 1950-talet, \u00e4r mycket elegant och snygg, trots den minimalistiska rekvisitan. Det svart, vita, r\u00f6da och mahognyn kompletterar varandra. Sj\u00e4lvklart \u00e4r det s\u00e5 att Rebecca har svarta underkl\u00e4der, knallr\u00f6d kl\u00e4nning och har svarta lackskor i h\u00f6ga klackar. En stilren k\u00e4nsla och femme fatale. Sk\u00e5despelarna \u00e4r dessutom kompletterande och har stort \u00e4ktenskapstycke.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Ashes to Ashes Manus Harold Pinter Regi Jo Rideout Ljusdesign Christina Kamma Olympiateatern i Stockholm fredagen den 15 februari 2019 F\u00f6rest\u00e4llningen ges enbart p\u00e5 engelska Medverkande Louise Ryme, Pontus Olgrim Alla som n\u00e5gon g\u00e5ng kunnat l\u00e4sa ett manus p\u00e5 originalspr\u00e5k vet att det finns en stor f\u00f6rdel i att g\u00f6ra s\u00e5 och spela d\u00e4refter, n\u00e4r […]<\/p>\n","protected":false},"author":32,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-123005","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-teater","8":"category-teaterrecension","9":"category-toppnytt","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123005","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/32"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=123005"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123005\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123009,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/123005\/revisions\/123009"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=123005"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=123005"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=123005"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nManus Harold Pinter
\nRegi Jo Rideout
\nLjusdesign Christina Kamma
\nOlympiateatern i Stockholm fredagen den 15 februari 2019
\nF\u00f6rest\u00e4llningen ges enbart p\u00e5 engelska
\nMedverkande Louise Ryme, Pontus Olgrim<\/p>\n