![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/usher650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Opera: Usher<\/strong> Skr\u00e4ckromantik med Richard S\u00f6derberg i en av huvudrollerna. Det l\u00e5ter som ett vinnande koncept. Operan bygger p\u00e5 Claude Debussys Handlingen: En bror och en syster, tvillingar och de enda kvarvarande av den en g\u00e5ng m\u00e4ktiga familjen Usher, bor tillsammans i det ensliga huset med samma namn. D\u00e4r bor ocks\u00e5 familjens l\u00e4kare, gestaltad av Rickard S\u00f6derberg. Systern b\u00e4r p\u00e5 en mystisk sjukdom, som l\u00e4karen inte verkar kunna, eller kanske inte heller intresserar sig f\u00f6r att bota.<\/p>\n Syskonen lever f\u00f6r varandra, men tyngs av huset och dess historia. Det b\u00e4r p\u00e5 en m\u00f6rk hemlighet som de varken kan uttrycka eller komma undan.<\/p>\n I ett desperat rop p\u00e5 hj\u00e4lp kallar brodern p\u00e5 sin ende v\u00e4n som En natt kommer hon upp fr\u00e5n sin grav och visar sig f\u00f6r m\u00e4nnen. Brodern blir f\u00f6rskr\u00e4ckt och f\u00f6rkrossad. De b\u00e4gge syskonen faller d\u00f6da ned tillsammans. Den sista, som l\u00e4karen med viss tillfredsst\u00e4llelse antyder, degenererade resten av sl\u00e4kten Usher f\u00f6rsvinner och huset Det g\u00e5r naturligtvis att l\u00e4sa in olika politiska budskap i historiens underg\u00e5ngstema, allt fr\u00e5n en annalkande milj\u00f6katastrof till D\u00e4rf\u00f6r blir det lite underligt att allt som har med k\u00e4nslor och Samma stramhet utstr\u00e5lade scenografin. Ist\u00e4llet f\u00f6r att spela p\u00e5 det skr\u00e4ckromantiska \u2013 kanske av r\u00e4dsla att hamna i en klich\u00e9f\u00e4lla \u2013 har man g\u00e5tt \u00e5t rakt motsatt h\u00e5ll och l\u00e5tit scenen se ut som en bild ur en Hemnetannons. Kala, Stockholmsgr\u00e5 v\u00e4ggar, en gr\u00f6n soffa som direkt ur en Miokatalog, skarp, vardaglig belysning. F\u00f6r mig funkar det inte. N\u00e5gon suggestiv k\u00e4nsla infinner sig helt enkelt inte. Och f\u00f6r en story som bygger p\u00e5 st\u00e4mning och k\u00e4nslor av underg\u00e5ng, livets f\u00f6rg\u00e4nglighet, skr\u00e4cken f\u00f6r d\u00f6den och vad som finns d\u00e4refter, \u00e4r egentligen fr\u00e5gan vad som d\u00e5 blir kvar.<\/p>\n \u00c4nd\u00e5 vill jag ge en eloge till Folkoperan f\u00f6r den friska ansatsen.
\nMusik: Annelies van Parys \/ Claude Debussy
\nLibretto: Gaea Schoeters \/ Claude Debussy efter Huset Ushers underg\u00e5ng
\nav Edgar Allan Poe
\nRegi, scenografi och ljus: Philippe Quesne.
\nMusikalisk ledning: Marit Strindlund.
\nMedverkande: Alexandra B\u00fcchel, Ola Eliasson, Olle Persson och Rickard S\u00f6derberg
\nKammarensembleN
\nPremi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan 14 februari 2019<\/p>\n
\nofullbordade opera baserad p\u00e5 Edgar Allan Poes skr\u00e4cknovell The
\nfall of the house of Usher, skriven 1813. Debussy p\u00e5b\u00f6rjade operan
\n1908 under viss v\u00e5nda men hann g\u00e5 bort innan den blev f\u00e4rdig. Nu har
\nden belgiska tons\u00e4ttare Annelises van Parys tagit sig an att formulera en forts\u00e4ttning vilken uppf\u00f6rdes f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen i Berlin i h\u00f6stas och som nu allts\u00e5 hade premi\u00e4r p\u00e5 Folkoperan.<\/p>\n
\nlivlina, n\u00e5got som l\u00e4karen inte \u00e4r tillfreds med. Kanske \u00e4r han r\u00e4dd
\natt f\u00f6rlora makten och inflytandet \u00f6ver syskonparet? Systern blir
\nl\u00e5ngsamt allt sjukare, d\u00f6r s\u00e5 sm\u00e5ningom till broderns f\u00f6rtvivlan
\noch begravs i en krypta under hans rum. Men \u00e4r hon verkligen d\u00f6d?
\nVar hon f\u00f6rresten inte lite v\u00e4l rosig om kinderna n\u00e4r hon begravdes?
\nBrodern tycker sig h\u00f6ra hennes andetag, r\u00f6st och r\u00f6relser fr\u00e5n
\nk\u00e4llaren. Han \u00e4r \u00f6vertygad om att hon fortfarande lever, men v\u00e4nnen
\nv\u00e4grar att se till annat \u00e4n sitt f\u00f6rnuft och forts\u00e4tter envetet att
\nh\u00e4vda att systern \u00e4r d\u00f6d, trots att han sj\u00e4lv har sett tydliga bevis
\np\u00e5 motsatsen.<\/p>\n
\nmed den.<\/p>\n
\ntillst\u00e5ndet i Europa, beroende p\u00e5 perspektiv. Men det g\u00e5r ocks\u00e5 att bara ta till sig det\u00a0allm\u00e4ngiltiga motivet om naturens ob\u00f6nh\u00f6rliga
\nf\u00f6rg\u00e4nglighet och den morbida dragningskraften i att bevittna v\u00e5rt
\neget f\u00f6rfall.<\/p>\n
\nst\u00e4mningar att g\u00f6ra rationaliseras bort, b\u00e5de i musik och i
\nscenografi. Debussy befann sig i sk\u00e4rningspunkten mellan senromantik
\noch modernism n\u00e4r han skrev musiken till operan, men van Parys musik
\n\u00e4r strikt modernistisk, utan n\u00e5gra eftergifter mot melodi\u00f6sa eller ens det suggestiva. D\u00e4rf\u00f6r l\u00e4mnade den \u00e5tminstone mig ganska ober\u00f6rd, trots kompetenta insatser fr\u00e5n s\u00e5ngare och fr\u00e5n Kammarensemblen.<\/p>\n
\nFolkoperan m\u00e5ste f\u00e5 vara en experimentl\u00e5da och ta ut sv\u00e4ngarna. Ofta
\nlyckas det, men den h\u00e4r g\u00e5ngen \u00e4r \u00e5tminstone jag tveksam till om man
\nn\u00e5r \u00e4nda fram.<\/p>\n![](\"https:\/\/1.bp.blogspot.com\/-01tfOMK9wvw\/XGZ6sioIboI\/AAAAAAAAF2o\/1Hv_gJpT5DAJmYSKeVcekBIV8Qdd-U2KQCLcBGAs\/s1600\/usher.jpg\")
<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n<\/a><\/p>\n