{"id":122923,"date":"2019-02-14T15:11:25","date_gmt":"2019-02-14T14:11:25","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122923"},"modified":"2019-02-15T13:02:21","modified_gmt":"2019-02-15T12:02:21","slug":"doldis-visar-sitt-breda-register-home-boy-av-jan-eriksson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122923","title":{"rendered":"Doldis visar sitt breda register &#8211; Home Boy av Jan Eriksson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"915\" height=\"960\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51332212_10219815586166979_9144084827446706176_n.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122924\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51332212_10219815586166979_9144084827446706176_n.jpg 915w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51332212_10219815586166979_9144084827446706176_n-286x300.jpg 286w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51332212_10219815586166979_9144084827446706176_n-768x806.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 915px) 100vw, 915px\" \/><figcaption>foto och layout Srecko Rijetkovic<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Artist: Jan Eriksson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Titel: Home Boy<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Betyg: 4<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Inspelad och mixad i Kultivator Studio av Jonas Olofsson<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Kultivator Records<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">43:47<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Releasedatum: 30\/1 2019<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Med oregelbundna mellanrum k\u00e4nns sammanst\u00e4llandet och spridandet av skivrecensioner extra meningsfullt. Detta \u00e4r just en s\u00e5dan tilldragelse. Vet inte om aktuella albumet f\u00f6rsigg\u00e5tts av fler fr\u00e5n pedal steel-experten Jan Eriksson, knappt heller n\u00e5got om hans biografi. Vad jag k\u00e4nner till \u00e4r att Eriksson ing\u00e5r i Hannah Svenssons delikata pop-jazz band. Vid ett par tillf\u00e4llen live, har han d\u00e5 framst\u00e5tt som en sp\u00e4nnande musiker, oftast sysselsatt med att f\u00e4rga bakgrunder, vars bedrifter jag \u00f6nskat f\u00e5 h\u00f6ra mer av i helfigur. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rsummade jag inte chansen  n\u00e4r tillf\u00e4llet d\u00f6k upp. <\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Eriksson \u00e4r frilansare, har g\u00e5tt p\u00e5 Kungliga musikh\u00f6gskolan och medverkat p\u00e5 inspelningar med bland andra Mats Bergstr\u00f6m och Johan Berke.  Att indiepopduon Taxi Taxi sjunger p\u00e5 ett sp\u00e5r p\u00e5 <em>Home&nbsp;Boy<\/em> har sin naturliga f\u00f6rklaring. Tvillingsystrarna med en drygt tio\u00e5rig karri\u00e4r i ryggen \u00e4r gitarristen och pedal steel &#8211; musikerns d\u00f6ttrar.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Plattan \u00e4r utformad som ett slags panorama, en provkarta \u00f6ver stilar och influenser. Den gemensamma plattformen stavas jazzig improvisation, enligt honom sj\u00e4lv. Av tio kompositioner har Eriksson skrivit merparten. D\u00e4rut\u00f6ver h\u00f6rs tv\u00e5 \u00f6rh\u00e4ngen j\u00e4mte en romantisk sak som Eagles spelade in p\u00e5 90-talet. Vad som beskrivs som en resa inifr\u00e5n och ut i rymden,  startar lovande med dr\u00f6jande &#8221;klagande&#8221; klanger fr\u00e5n pedal steel. Intelligent ambient p\u00e5verkad av Daniel Lanois, som l\u00e5ter mottagaren fylla p\u00e5 med egna bilder. Titell\u00e5ten skrider l\u00e5ngsamt fram i 6\/8. Avl\u00f6ses n\u00e4stan chockartat av vr\u00e4kiga riff, vars ursprung \u00e5terfinns p\u00e5 en l\u00e5t av Stefan Nilsson (m\u00e4rkligt nog har jag lp:n (-83) den h\u00e4mtats fr\u00e5n) som d\u00e5 spetsades med solon av herrar Schaffer och Ronander. L\u00e5ter inte alls pj\u00e5kigt i Jan Erikssons tappning, tv\u00e4rtom faktiskt. Den intensiva melodin framf\u00f6rs med \u00f6ppna spj\u00e4ll.<\/p>\n\n\n<p><em>Four Tops&nbsp;<\/em>\u00e4r en avsp\u00e4nd d\u00e4nga d\u00e4r snygga licks utvinns i vag James Browns anda, som det verkar helt utan anstr\u00e4ngning. N\u00e5gra medmusiker tillf\u00f6r v\u00e4sentliga bidrag. T\u00e4nker i f\u00f6rsta hand p\u00e5 trumslagaren M\u00e5rgan H\u00f6glund (f\u00f6rekommer annars mer i kommersiella sammanhang s\u00e5 som Electric Banana Band,&nbsp; Carola&nbsp; och Brolle), vars f\u00f6ljsamma lediga teknik \u00e4r en stor tillg\u00e5ng. Med mjuka handleder beh\u00e5lls&nbsp; disciplinerat l\u00e5tarnas struktur och \u00e4nd\u00e5 s\u00e4tter rytml\u00e4ggaren sin signatur. Stefan Jernst\u00e5hl p\u00e5 hammondorgel g\u00f6r ocks\u00e5 skillnad, l\u00e4gger in upplyftande grundf\u00e4rger p\u00e5 ett par sp\u00e5r. Att han grejar&nbsp; grymma grooves, \u00e4r inget att f\u00f6rv\u00e5nas \u00f6ver d\u00e5 han lirat med hippa Blacknuss-g\u00e4nget. Okomplicerat \u00f6siga <em>Shuffle<\/em> blir till en stampa-takten-l\u00e5t som ger positiva vibbar.<\/p>\n<p>Den riviga avdelningen balanseras med flera jazziga ballader och melodier med l\u00e4gre puls.&nbsp; En njutning att h\u00f6ra Eriksson&nbsp; spela akustiskt vare sig det \u00e4r en homage till John Scofield i 7\/8 takt, eller subtilt gung som aldrig \u00f6verarbetas. Ackorden tas ut med omsorg i samklang med trummor och Jonas Olofssons basspel. Uppskattar mycket det ofiltrerade ljudet och bassolot p\u00e5&nbsp;<em>Blue Field.&nbsp;<\/em>Associerar till bortgl\u00f6mda hj\u00e4ltar som Kenny Burrell och Doug Raney. Tolkningen av&nbsp;<em>Moon River&nbsp;<\/em>\u00e4r en skinande diamant med d\u00f6ttrarna Johanna och Miriam p\u00e5 ljuvlig st\u00e4ms\u00e5ng inf\u00f6rlivad i harmoniken, j\u00e4mte raffinerad samverkan pedal steel och akustisk gitarr. Detsamma g\u00e4ller f\u00f6r <em>Smile <\/em>i avskalad instrumental variant, framf\u00f6rd p\u00e5 nyk\u00f6pt telecaster. Med sitt varsamma sm\u00e5skaliga format, signalerar den ett filantropiskt credo.<\/p>\n<p>Tyv\u00e4rr klarar jag inte av Jan Johansens skrovligt inst\u00e4llsamma r\u00f6st, varf\u00f6r&nbsp; den cover han frontar g\u00e5r bort trots&nbsp; Jonas Olofssons&nbsp; violin. <em>Sparkle<\/em> \u00e5 andra sidan pr\u00e4glas av full\u00e4ndad tajming, en vacker komposition framf\u00f6rd av &#8221;str\u00e4ngb\u00e4ndaren&#8221; sj\u00e4lv som fick sin upprinnelse p\u00e5 piano.<\/p>\n<p>Jan Eriksson g\u00f6r avtryck med en synnerligen varierad platta som p\u00e5visar hans gedigna kunnande. Utdelar dessutom en eloge till hans v\u00e4nner som ocks\u00e5 medverkat p\u00e5 resan.&nbsp; Alla l\u00e5tar \u00e4ger inte riktigt samma tyngd, vilket man n\u00e4ppeligen heller kan beg\u00e4ra. Har f\u00f6r mig att det i USA vid prisceremonier inom jazz finns en kategori &#8221;deserves wider recognition.&#8221; Detta \u00e4r musik som definitivt platsar i en s\u00e5dan kategori.<\/p>\n<p><\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"539\" height=\"960\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/52176127_564707554038666_7558503019113873408_n.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-122984\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/52176127_564707554038666_7558503019113873408_n.png 539w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/52176127_564707554038666_7558503019113873408_n-168x300.png 168w\" sizes=\"auto, (max-width: 539px) 100vw, 539px\" \/><figcaption>Foto Leif Johansson<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artist: Jan Eriksson Titel: Home Boy Betyg: 4 Inspelad och mixad i Kultivator Studio av Jonas Olofsson Kultivator Records 43:47 Releasedatum: 30\/1 2019 Med oregelbundna mellanrum k\u00e4nns sammanst\u00e4llandet och spridandet av skivrecensioner extra meningsfullt. Detta \u00e4r just en s\u00e5dan tilldragelse. Vet inte om aktuella albumet f\u00f6rsigg\u00e5tts av fler fr\u00e5n pedal steel-experten Jan Eriksson, knappt heller [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":["post-122923","post","type-post","status-publish","format-standard","category-skivor","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122923","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122923"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122923\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122988,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122923\/revisions\/122988"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122923"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122923"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122923"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}