{"id":122821,"date":"2019-02-11T22:08:47","date_gmt":"2019-02-11T21:08:47","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122821"},"modified":"2019-02-12T15:22:16","modified_gmt":"2019-02-12T14:22:16","slug":"utfastelser-pa-skam-i-overdadiga-passionsdramer-cavalleria-rusticana-pagliacci-pa-goteborgsoperan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122821","title":{"rendered":"Utf\u00e4stelser infrias inte fullt ut i \u00f6verd\u00e5diga passionsdramer – Cavalleria Rusticana & Pagliacci p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
pressfoton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Cavalleria Rusticana & Pagliacci<\/p>\n\n\n\n

Pietro Mascagni\/ Ruggiero Leoncavallo<\/p>\n\n\n\n

Efter novell av Giovanni Vergas\/ libretto av tons\u00e4ttaren<\/p>\n\n\n\n

Regi: Damiano Michieletto<\/p>\n\n\n\n

Iscens\u00e4ttning: Rodula Gattanou<\/p>\n\n\n\n

Scenografi: Paulo Fantin<\/p>\n\n\n\n

Kostymdesign: Carla Teti<\/p>\n\n\n\n

Solister, G\u00f6teborgsoperans k\u00f6r, extrak\u00f6r, orkester och statister<\/p>\n\n\n\n

En samproduktion med Royal Operahouse, Opera Australia och La Monnaie<\/p>\n\n\n\n

Premi\u00e4r 9\/2 2019 p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan<\/p>\n\n\n\n

Spelas till och med 31\/3<\/p>\n\n\n\n

I ett h\u00e5rt paketkoncept lanseras tv\u00e5 italienska enaktare tillkomna vid samma tid, operor gjorda i s\u00e5 kallad verisk stil. Mascagni vann 1890 t\u00e4vling framtagen f\u00f6r att f\u00f6rnya operakonsten, medan Leoncavallo diskvalificerades. B\u00e4gge gjorde dock succ\u00e9 vid respektive uruppf\u00f6rande, har blivit verismens fanb\u00e4rare. Och idag \u00e4r operorna bland de mest spelade. F\u00f6re paus h\u00f6r vi den mer melodiska, medan Pagliacci (ung. gycklare) med sitt crescendo \u00e4r kontrapunktisk. Verk i verismo-traditionen kan beskrivas som folkliga, korta ber\u00e4ttelser om vanliga, mindre bemedlade m\u00e4nniskor. Upphovsmakarna var ute efter att skapa realism, karakt\u00e4rer med trov\u00e4rdighet.<\/p>\n\n\n\n

Centralt i ”Cav och Pag” \u00e4r den passion som fl\u00f6dar, ofta okontrollerat, n\u00e5got som orsakar att det latenta, maskulina v\u00e5ldet briserar. Dr\u00e5p framst\u00e4lls som obevekliga tragedier. Kombinationen \u00f6det och drypande vemod, har lockat Scorsese, Coppola och David Chase (Sopranos)  <\/em>att anv\u00e4nda sig av musik h\u00e4rifr\u00e5n. Mest ikonisk status har f\u00f6rst\u00e5s scenen med en i slowmotion, skuggboxande De Niro i Tjuren fr\u00e5n Bronx, till tonerna av Intermezzo<\/em> ur Cavalleria Rusticana (ung. siciliansk bondeheder). I ett st\u00e4mningsfullt smakprov framf\u00f6rdes innan f\u00f6rest\u00e4llningen n\u00e5gra ”soundtrack-stycken” i foaj\u00e9n p\u00e5 oboe(?) och violin.<\/p>\n\n\n\n

Regiss\u00f6ren \u00e4r ett italienskt stj\u00e4rnskott som utan att v\u00e4va ihop enaktarna, \u00e4nd\u00e5 sett till att de har flera ber\u00f6ringspunkter. De utspelas i samma by, det g\u00e4stande teaters\u00e4llskapet i Pag. bevittnar uppl\u00f6sningen i Cav. och klistrar i samma opera upp affischer f\u00f6r sin f\u00f6rest\u00e4llning. Dessutom f\u00f6rekommer sk\u00e5despelaren som g\u00f6r Silvio som bagare i Mascagni\u00b4s verk.<\/p>\n\n\n\n

Ytterligare en superv\u00e4rvning fr\u00e5n Italien \u00e4r dirigenten, vars l\u00e4rom\u00e4stare varit n\u00e5gra av v\u00e5r tids fr\u00e4msta. Han utvinner precis vad som fordras ur den eminenta orkestern. Scenerierna, med en till musiken exakt synkad vridscen, \u00e4r mycket stilfulla och imponerande. K\u00f6ren med sina h\u00e4nf\u00f6rande st\u00e4mmor och detaljerade kroppsspr\u00e5k h\u00e5ller v\u00e4rldsklass. Och solisterna besitter lysande kvaliteter som sj\u00e4lfulla vokalister med fabul\u00f6s teknik. T\u00e4nker p\u00e5 Carolina Sandgren som hade blixtinkallats (hade rollen klar f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningar i slutet av mars) till premi\u00e4ren f\u00f6r att g\u00f6ra Nedda, prisade sopranen Annalena Persson som Santuzza och hennes motspelare Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m, vars tre arior g\u00f6r hans tenor till den r\u00f6st som sticker ut mest. De tv\u00e5 sistn\u00e4mnda medverkar i Cavelleria Rusticana.<\/p>\n\n\n\n

Att orkestern s\u00e4rskilt i Cav spelade ett s\u00e5 pass omfattande preludium, f\u00f6re rid\u00e5n drogs \u00e5t sidorna var anm\u00e4rkningsv\u00e4rt, liksom att samtliga p\u00e5 scen l\u00e4nge stod i sina ”fastfrusna” positioner, f\u00f6r att understryka chocken de befann sig i. F\u00f6rst d\u00e4refter rullas dramatiken upp genom sorgeprocession och s\u00e5ng i fj\u00e4rran. Barytonen \u00c5ke Zetterstr\u00f6m har en tacksam uppgift att portr\u00e4ttera en mafioso-typ, en bilburen snobb. Agerar cool med pondus i en \u00e5terh\u00e5llsam roll. Vidare demonstrerar Luthando Qave fr\u00e5n Sydafrika, en extraordin\u00e4r vibrerande r\u00f6st. B\u00e5de han och lika muskul\u00f6se Tomas Lind engagerar med sitt fysiska spel. Noterar att Carolina Sandgren har mycket att bestyra som den h\u00e5rt uppvaktade Nedda . Hon \u00e4r p\u00e5litlig och duktig p\u00e5 att gestalta, vilket ocks\u00e5 st\u00e4mmer in p\u00e5 veteranen Rosalind Plowright (mamma Lucia i Cav) med en gedigen internationell karri\u00e4r som cv.<\/p>\n\n\n\n

Men det \u00e4r nu ett par dagar senare n\u00e5got som skaver, n\u00e5got outgrundligt. Trots hettan i dessa delvis r\u00f6riga libretton, trots sk\u00e4rvorna av simulerad verklighet, trots ett antal v\u00e4lbekanta stycken, trots lidelsen och svartsjukan, trots en moders f\u00f6rtvivlan och glimtar av \u00f6msesidig k\u00e4rlek, trots metaaspekten, trots h\u00e4mndbeg\u00e4r och f\u00f6rlorad heder, trots fokus p\u00e5 tillit; s\u00e5 lyckas inte det konstn\u00e4rliga teamet i sitt upps\u00e5t. Tv\u00e4rtemot uttalad intention blir jag inte, n\u00e4ra p\u00e5 sm\u00e4rtsamt drabbad av vad jag ser. Avst\u00e5ndet till scen blir intakt. Vad denna uteblivna reaktion beror p\u00e5 \u00e4r st\u00f6rt om\u00f6jligt att s\u00e4ga. Kanske var man f\u00f6r explicit med att utlova omskakande upplevelser. Kanske saknades \u00f6verraskningsmoment. En bra, rent av mycket bra produktion utl\u00f6ste st\u00e5ende ovationer. \u00c4nd\u00e5 k\u00e4nner jag mig delvis snuvad p\u00e5 konfekten.<\/p>\n\n\n\n

OBS Under f\u00f6rsta timmen, till och med f\u00f6re de melankoliska tonerna i ovan relaterade Intermezzo<\/em> ur Cav, hade tv\u00e5 olustiga incidenter f\u00f6revarit i salongen. Tv\u00e5 personer i publiken kollapsade vid tv\u00e5 olika tillf\u00e4llen. Spelet fick avbrytas, tills personerna f\u00e5tt hj\u00e4lp att komma till sjukhus. Med anledning av denna ot\u00e4cka dramatik, fick operachefen anledning att komma med meddelande till publiken en extra g\u00e5ng. Stor eloge till personalen f\u00f6r hur rutinerat de hanterade dessa exceptionella omst\u00e4ndigheter.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
foton Lennart Sj\u00f6berg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n


<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Cavalleria Rusticana & Pagliacci Pietro Mascagni\/ Ruggiero Leoncavallo Efter novell av Giovanni Vergas\/ libretto av tons\u00e4ttaren Regi: Damiano Michieletto Iscens\u00e4ttning: Rodula Gattanou Scenografi: Paulo Fantin Kostymdesign: Carla Teti Solister, G\u00f6teborgsoperans k\u00f6r, extrak\u00f6r, orkester och statister En samproduktion med Royal Operahouse, Opera Australia och La Monnaie Premi\u00e4r 9\/2 2019 p\u00e5 G\u00f6teborgsOperan Spelas till och med 31\/3 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-122821","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122821","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122821"}],"version-history":[{"count":13,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122821\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122863,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122821\/revisions\/122863"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122821"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122821"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122821"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}