{"id":122746,"date":"2019-02-07T00:12:01","date_gmt":"2019-02-06T23:12:01","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122746"},"modified":"2019-02-07T00:27:11","modified_gmt":"2019-02-06T23:27:11","slug":"samspelt-kvartett-briljerar-i-harmoniska-originallatar-home-at-work-again-av-mathias-algotsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122746","title":{"rendered":"Samspelt kvartett briljerar i harmoniska originall\u00e5tar &#8211; Home At Work Again av Mathias Algotsson"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"300\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/Collage_front_small-web-300x300.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122747\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/Collage_front_small-web-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/Collage_front_small-web-300x300-150x150.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p><br><\/p>\n\n\n\n<p>Artist: Mathias Algotsson<\/p>\n\n\n\n<p>Titel: Home At Work Again<\/p>\n\n\n\n<p>Betyg: 4<\/p>\n\n\n\n<p>Producerad, mixad och mastrad av Mathias Algotsson<\/p>\n\n\n\n<p>Inspelad i Sollentuna maj 2018<\/p>\n\n\n\n<p>Slingan Musik<\/p>\n\n\n\n<p>36:53<\/p>\n\n\n\n<p>Releasedatum 4\/2 2019<\/p>\n\n\n<p>\u00a0Mathias Algotsson har varit flitigt verksam i skiftande sammanhang.\u00a0 Sp\u00e4nnvidden f\u00f6r en omtyckt pianist som gick ut Kungliga Musikh\u00f6gskolan f\u00f6r \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan frapperar. Noterar hur han r\u00f6rt sig mellan folkmusikaliska samarbeten med Margareta Bengtsson, ackompanjemang av klassisk s\u00e5ngkonst fr\u00e5n Barbara Hendricks och jazzigt tonspr\u00e5k med exempelvis Magnus Lindgren och Rigmor Gustavsson. En annan specialitet best\u00e5r i att skriva p\u00e5 best\u00e4llning till k\u00f6rer. Mest tid har Algotsson f\u00f6rmodligen \u00e4gnat \u00e5t musicerandet p\u00e5 trio och kvartett. Nya skivan vars release skedde p\u00e5 Fasching i veckan, \u00e4r den sj\u00e4tte i helt eget namn.<\/p>\n<p>Finns minst tv\u00e5 egensinniga omst\u00e4ndigheter vad g\u00e4ller\u00a0<em>Home At Work Again<\/em>. En\u00a0 handlar om tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet f\u00f6r inspelningen. Av pressutskicket framg\u00e5r att mikrofoner placerades ut i Mathias vardagsrum under tv\u00e5 soliga majdagar. I rummet stod notst\u00e4ll och instrument utplacerade,\u00a0 samsades med kaffekoppar.\u00a0 Albumet \u00e4r en uppf\u00f6ljning till en utgivning fr\u00e5n 2015. S\u00e4ttningen \u00e4r densamma, vilket inneb\u00e4r att de hembjudna v\u00e4nnerna heter Svante S\u00f6derqvist (bas), Karl Olandersson (trumpet) samt Klas Lindquist (saxofon). Den andra m\u00e4rkliga omst\u00e4ndigheten \u00e4r s\u00e5lunda att man lirar utan trumslagare. Trots att omgivningen \u00e4r mycket v\u00e4lrenommerad, \u00e4r plattan bandledarens baby. Den 47-\u00e5rige(?) pianisten har inte bara producerat, spelat in och mixat. Mathias har d\u00e4rut\u00f6ver komponerat de sju titlar som \u00e4r inkluderade.<\/p>\n<p>Musiken stryker medh\u00e5rs genom intrikat sv\u00e4ng och elegiska st\u00e4mningar, befinner sig i sk\u00e4rningspunkten swing &#8211; bebop. Det l\u00e5ter p\u00e5tagligt avsp\u00e4nt om den synnerligen samspelta kvartetten. Inledande\u00a0<em>From Time To Time<\/em> \u00e4r finst\u00e4md och m\u00e5ngfasetterad. F\u00f6runderligt hur flera av l\u00e5tarna draperats i ett sv\u00e4vande, elastiskt tillst\u00e5nd, samtidigt som de vistas i en ganska bunden form. \u00a0 Omsorgsfullt skrivna melodier skulle kunna misstas f\u00f6r smeksamma standards eller soundtrack tillkomna f\u00f6r s\u00e5d\u00e4r 50-60 \u00e5r sedan, vilket bevisar att Algotsson \u00e4r en lysande komposit\u00f6r. Vill beteckna honom som en snitsig musiker som lika mycket prioriterar sv\u00e4ng som en lyrisk \u00e5dra.\u00a0<\/p>\n<p>Bl\u00e5sarna har jag m\u00e5nga g\u00e5nger h\u00f6rt live senaste decenniet, eftersom de alltid generar stimulerande merv\u00e4rde. Trumpetfantomen Karl Olandersson\u00a0 f\u00f6renar formidabel teknik med k\u00e4nsligt handlag. H\u00e4r \u00e4r han osedvanligt \u00e5terh\u00e5llsam, fast beundransv\u00e4rt sensibel i exempelvis sitt solo p\u00e5 <em>Everything In Time. <\/em>Partnern Klas Lindquist \u00e4r otroligt duktig p\u00e5 sax (p\u00e5 n\u00e5gon l\u00e5t tror jag att han anv\u00e4nder klarinett, fr\u00e5n releasekonserten finns det bildbevis), som regel utan att ta med lyssnaren ner i m\u00f6rka k\u00e4llare.\u00a0 Kvartettens ensemblespel med bl\u00e5sarna i framkant l\u00e5ter f\u00f6rtr\u00e4ffligt.\u00a0<em>Jazzlines\u00a0<\/em>illustrerar mycket v\u00e4l min tes. Trots relativt kort speltid f\u00e5r dessutom var och en utrymme f\u00f6r underbara solon. S\u00f6derqvist\u00a0 har mycket att bestyra, sk\u00f6ter ensam kompet med den \u00e4ran genom att ta fram de r\u00e4tta, mjuka basg\u00e5ngarna.\u00a0 Dock, i \u00e4rlighetens namn saknar jag ibland rytmer fr\u00e5n en batterist, vilket hade kunnat variera uttrycket mer.<\/p>\n<p>Algotsson \u00e4r en fena p\u00e5 att f\u00e5nga\u00a0 lyssnaren med medryckande, alternativt st\u00e4mningsfull,\u00a0 harmonik. Han \u00e4r en charmant och behaglig pianist med l\u00e4tt anslag, den ende icke-saxofonist som tilldelats &#8221;Dompans guldsax&#8221; . Konstaterar att\u00a0<em>Home At Work<\/em> <em>Again <\/em>best\u00e5r av dynamiska melodier av h\u00f6g klass. Instrumentalisterna l\u00f6ser tillsammans sina uppgifter med bravur. \u00d6verlag s\u00e5 vitalt och vackert att ingen musik\u00e4lskare kan rynka p\u00e5 n\u00e4san \u00e5t skivan med hedern i beh\u00e5ll, s\u00e5ledes 4+ .<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n<p>\u00a0<\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1024\" height=\"770\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51360131_10216622549870675_3316713568631521280_o-1024x770.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122755\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51360131_10216622549870675_3316713568631521280_o-1024x770.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51360131_10216622549870675_3316713568631521280_o-300x226.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51360131_10216622549870675_3316713568631521280_o-768x578.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/02\/51360131_10216622549870675_3316713568631521280_o.jpg 1772w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><figcaption>Foto Kenth W\u00e5ngklev fr\u00e5n releasekonserten p\u00e5 Fasching i Stockholm<\/figcaption><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Artist: Mathias Algotsson Titel: Home At Work Again Betyg: 4 Producerad, mixad och mastrad av Mathias Algotsson Inspelad i Sollentuna maj 2018 Slingan Musik 36:53 Releasedatum 4\/2 2019 \u00a0Mathias Algotsson har varit flitigt verksam i skiftande sammanhang.\u00a0 Sp\u00e4nnvidden f\u00f6r en omtyckt pianist som gick ut Kungliga Musikh\u00f6gskolan f\u00f6r \u00f6ver tjugo \u00e5r sedan frapperar. Noterar hur [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-122746","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-skivor","7":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122746","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122746"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122746\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122758,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122746\/revisions\/122758"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122746"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122746"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122746"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}