{"id":122703,"date":"2019-02-06T02:41:38","date_gmt":"2019-02-06T01:41:38","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122703"},"modified":"2019-03-22T16:08:19","modified_gmt":"2019-03-22T15:08:19","slug":"goteborgs-filmfestival-2019-del-iii","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122703","title":{"rendered":"G\u00f6teborgs filmfestival 2019 del III"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

V\u00e4ldigt l\u00e4nge sedan jag frossade i film p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt. Och p\u00e5 den tiden skrev jag inte om mina upplevelser. Om jag r\u00e4knat r\u00e4tt blev facit tjugofem huvudfilmer plus ett par f\u00f6rfilmer, n\u00e5gra bes\u00f6k p\u00e5 festivalcentret samt som ni kunnat l\u00e4sa, n\u00e4rvaro p\u00e5 masterclass med Mads Mikkelsen. Har inte varit med om n\u00e5gra st\u00f6rre bekymmer. Tv\u00e4rtom f\u00f6rtj\u00e4nar arrang\u00f6ren j\u00e4mte alla h\u00e4ngivna volont\u00e4rer rungande appl\u00e5der. Hade turen att inte bara orka upp p\u00e5 pressvisningar, utan ocks\u00e5 att komma in p\u00e5 flera attraktiva visningar p\u00e5 Draken. Det \u00e4r mycket m\u00f6jligt att n\u00e5gon filmskribent h\u00e4r kommer recensera filmer jag s\u00e5g, s\u00e5dana som har f\u00e5tt distribution. Men vill sj\u00e4lvfallet f\u00f6rmedla mina synpunkter och tips. Har uppt\u00e4ckt att det redan finns info p\u00e5 Wikipedia om filmer som \u00e4nnu inte haft premi\u00e4r, varf\u00f6r jag avser att vara knapph\u00e4ndig med uppgifter om intrig. <\/p>\n\n\n\n

En grupp p\u00e5 Facebook jag anslutit mig till har d\u00f6pts till Gut Music News, vilket jag tolkar som att inneh\u00e5llet ger fysiskt p\u00e5tagliga,dock angen\u00e4ma, effekter. F\u00f6rh\u00e5ller sig p\u00e5 liknande s\u00e4tt med Thomas Vinterbergs rekapitulering, av vad som h\u00e4nde vid olyckan med k\u00e4rnvapenbestyckade ub\u00e5ten Kursk<\/em>. Den gastkramande katastrofen, inklusive ryska beslutsfattares cynism och r\u00e4dsla skildras ohyggligt kraftfullt via boken A Time To Die.<\/em> I en otroligt p\u00e5kostad samproduktion (Frankrike\/ Belgien) \u00e4r enda ofullkomliga best\u00e5ndsdel, att samtliga i den imponerande rollistan konverserar p\u00e5 engelska. Mattias Schonaerts (g\u00f6r en huvudroll ocks\u00e5 i Close Enemies<\/em>) \u00e4r m\u00e4sterlig som kapten p\u00e5 ub\u00e5ten, Lea Seydoux som hans lidande fru likas\u00e5. I \u00f6vrigt flankerar storheter som Colin Firth och Max von Sydow. I en biroll utf\u00f6r Pernilla August ett imponerande, v\u00e4lmotiverat vredesutbrott. Eftersom vi vet hur skandal\u00f6st illa det slutar, har man fokuserat p\u00e5 mer \u00e4n sp\u00e4nningsmomenten: Kamratskapet, gl\u00e4djen som sprids genom br\u00f6llop, \u00f6verlevnadsinstinkt, h\u00f6gteknologi under vatten, f\u00f6rsvarshemligheter, officiella l\u00f6gner och sjuttioen barn som miste pappor. Vinterberg med team har gjort en str\u00e5lande film med episka kvaliteter, i sann humanistisk anda. Fortfarande tagen av begravningsceremonin, vars ”etikettsbrott” framkallade reaktioner i maggropen. <\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Stannar kvar i Europa genom att betrakta\u00a0 N\u00e4r livet v\u00e4nder,\u00a0<\/em>ett socialrealistiskt familjedrama s\u00e5 \u00e4kta att det inte k\u00e4nns som fiktion, snarare som ett utsnitt ur en trasslig vardag f\u00f6r en tv\u00e5barnspappa i Belgien. Han \u00e4r duglig f\u00f6rman inom stressig f\u00f6rpackningsindustri, tillika fackligt aktiv.\u00a0 N\u00e4r hustrun hastigt l\u00e4mnar hemmet,\u00a0 f\u00e5r han hj\u00e4lp av syster och mamma f\u00f6r att minimera f\u00f6ljderna av ett kaotiskt livspussel. Romain Duris briljerar i huvudrollen.\u00a0 I likhet med m\u00e5nga andra festivalfilmer, \u00e4r barnsk\u00e5despelarna hj\u00e4rtsk\u00e4rande bra. Publiken ska inte utg\u00e5 ifr\u00e5n att entydig uppg\u00f6relse kommer levereras. D\u00e4remot obestridligen exakt tontr\u00e4ff fr\u00e5n ett land som inte s\u00e4llan tar upp liknande, jordn\u00e4ra problematik. \u00a0<\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Av de tio nordiska bidrag som t\u00e4vlade om v\u00e4rldens, i pengar r\u00e4knat, st\u00f6rsta filmpris, segrade Queen of Hearts<\/em> i regi av May El-Touky. Absolut ett gediget verk, fast i mina \u00f6gon aningen \u00f6verreklamerat. En designvilla \u00e4r hem f\u00f6r tv\u00e5  h\u00e4sttokiga d\u00f6ttrar och deras v\u00e4letablerade f\u00f6r\u00e4ldrar, som samtalar p\u00e5 olika spr\u00e5k. Familjen skakas i sina grundvalar n\u00e4r makens (Magnus Krepper) op\u00e5litlige ton\u00e5rsson fr\u00e5n tidigare \u00e4ktenskap g\u00f6r entr\u00e9. Att strulige Gustav \u00e4r allt annat \u00e4n smidig eller sympatisk, hindrar inte den uttr\u00e5kade Anne (Trine Dyrholm som i G\u00f6teborg tog emot sk\u00e5despelarpris ) fr\u00e5n att ta kontakt, utan p\u00e5kopplad impulskontroll.  Yrkeskunskaperna fr\u00e5n juridiken tar hon i anspr\u00e5k som skydd.  Somliga sekvenser  hade tj\u00e4nat p\u00e5 mer underbyggnad, subtilare indikation p\u00e5 vart Queen Of Hearts <\/em>\u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Kan som kuriosa till\u00e4gga att f\u00f6rn\u00e4mlige  Krepper, \u00e4r en av de aktade rolltolkare  som jag haft n\u00f6jet att m\u00f6ta privat. (Han var trevlig.)   <\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Med tanke p\u00e5 den oroliga tid vi befinner oss i samt det konstn\u00e4rliga resultatet, hade jag ist\u00e4llet \u00f6nskat att Sons of Denmark <\/em>vunnit juryns hj\u00e4rtan. Ser en ot\u00e4ck ber\u00e4ttelse om politisk radikalism, islamistisk s\u00e5v\u00e4l som h\u00f6gerextrem. I filmens begynnelse intr\u00e4ffar en terroristattack i K\u00f6penhamns tunnelbana, vilket f\u00e5r skr\u00e4mmande f\u00f6ljder. Konfliktlinjer blottas n\u00e4r fanatiker \u00e5stadkommer livsfarliga mots\u00e4ttningar. Blir drabbad av en angel\u00e4gen thriller med en raffinerad twist. \u00d6verlag j\u00e4mngoda trov\u00e4rdiga prestationer av de medverkande, toppas av biroller som framh\u00e4ver familjelycka. En mogen debut av dansk-irakiske Ulaa Salim vars dystra budskap m\u00e5ste tas emot som en varningsklocka f\u00f6r att inte riskera bli en profetia. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Till den s\u00e4llsynta kategorin cineastiska fulltr\u00e4ffar h\u00f6r  Vid evighetens port <\/em>av Julian Schnabel.  Publiken p\u00e5 ett uts\u00e5lt Draken fick njuta av Willem Defoe, vars febriga gestaltning av  Vincent van Gogh  och hans el\u00e4ndiga tillvaro, \u00e4ger en  magnetisk densitet  som bel\u00f6nats med flera priser (nominerad till Oscar). Det innovativa, flackande kameraarbetet  speglar en \u00e4ngslig och bespottad person medveten om sitt kall. Och fotot matchar enast\u00e5ende hans vision\u00e4ra konstn\u00e4rskap.  En oumb\u00e4rlig film som handlar lika mycket om skapargl\u00e4dje som destruktivitet och \u00e5ngest  sista perioden i holl\u00e4ndarens liv. Gaugin, sponsorn broder Theo och Gabby (Emmanuelle Seigner) f\u00f6rekommer f\u00f6rst\u00e5s. Mads Mikkelsen g\u00f6r en eftert\u00e4nksam monolog fr\u00e5n en pr\u00e4st.  Delvis nya r\u00f6n och Schnabels blick,  ber\u00e4ttigar \u00e4nnu en obeveklig historia om ett mytomspunnet sorgligt \u00f6de. Bara att gilla l\u00e4get att alla dialoger sker p\u00e5 engelska.     (5)      <\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Torde vara bekant att jag f\u00f6rs\u00f6ker skriva om musik. Att soundtrack har, eller kan ha, avg\u00f6rande inverkan p\u00e5 spelfilmer \u00e4r v\u00e4rt att st\u00e4ndigt p\u00e5peka. En annan popul\u00e4r genre under festivalen brukar vara musikdokument\u00e4ren. En s\u00e5dan \u00e4r den omskrivna och f\u00f6rsenade I\u00b4ll Be Gone.<\/em> Detta \u00e4r en film gjord av tv\u00e5 kvinnliga fans fr\u00e5n USA, vars syfte \u00e4r att beskriva fenomenet Broder Daniel, en energisk, otyglad popgrupp jag tror mig ha h\u00f6rt live tv\u00e5 g\u00e5nger. Till m\u00e5ngas f\u00f6rv\u00e5ning har de blivit invalda i Swedish Music Hall of Fame. Dokument\u00e4ren bygger p\u00e5 omfattande arkivmaterial j\u00e4mte intervjuer med bland andra Theodor Jensen och frontfiguren Henrik Berggren. Berggren i liggande st\u00e4llning anstr\u00e4nger sig f\u00f6r att uttrycka sig filosofiskt, men \u00e4nd\u00e5 begripligt. Troligen tack vare att de ansvariga bakom kameran \u00e4r kvinnor, liksom de som kallas pandor (hardcore fans som \u00e4lskar att sminka sig); intervjuas n\u00e5gra tjejer ing\u00e5ende. I\u00b4ll Be Gone<\/em> formas till en utredande hyllning med klarg\u00f6rande aspekter, p\u00e5 ett karismatiskt band pr\u00e4glad av en deppig tidsanda. <\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6r att inte f\u00f6rl\u00e4nga recenserandet in absurdum listas avslutningsvis \u00f6vriga filmer jag samlat p\u00e5 mig synpunkter om.<\/p>\n\n\n\n

  • Brutalt krig mellan knarkgangsters vars v\u00e5ldsbrott polisen kraftsamlar f\u00f6r att l\u00f6sa. Tillkommer i intrigen g\u00f6r kopplingarna mellan de b\u00e5da huvudrollerna p\u00e5 var sin sida om lagen.CLOSE ENEMIES (Belgien\/ Frankrike) 3+<\/li>
  • Satiren om det vulg\u00e4ra kitschiga entourage som associeras med Berlusconis Italien blir en alltf\u00f6r utdragen skildring, av regiss\u00f6ren till YOUTH. Svensk distr. LORO (Italien\/ Frankrike) 3<\/li>
  • Skotsk romantisk \u00f6verg\u00e5r i seri\u00f6s fas n\u00e4r den tio \u00e5r \u00e4ldre kvinnans h\u00f6gsta \u00f6nskan \u00e4r att bli gravid. Fin regidebut och dito agerande av Laia Costa. ONLY YOU (Storbritannien) 3+<\/li>
  • En biopic blir svart komedi med glimrande Melissa McCarthy och Richard E. Grant (Withnail och jag) d\u00e4r vi f\u00e5r veta hur en arrogant, luspank f\u00f6rfattare sadlar om och blir f\u00f6rfalskare av celebriteters brev. Svensk distr. trots att kopian som visades var otextad. Regi Marielle Heller (USA) CAN YOU EVER FORGIVE ME? 3+<\/li>
  • Rapsodiskt poetisk fiktion fr\u00e5n Kvidinge om fest och arbete. I centrum polska g\u00e4starbetare p\u00e5 stort jordbruk, i film med amat\u00f6rer som agerar till synes sj\u00e4lvbiografiskt. Regi John Skog (Sverige) S\u00c4SONG 2<\/li>
  • Internationell premi\u00e4r f\u00f6r exotisk, r\u00f6rande tragedi om bekr\u00e4ftelsebeg\u00e4r och utst\u00f6tthet bland pressade ton\u00e5rstjejer i Sydkorea, fr\u00e5n lovande debutant som fanns p\u00e5 plats. (Sydkorea) SECOND LIFE 3<\/li>
  • Seg dokument\u00e4r om erotik, sk\u00f6nhet och dess motsats. Ett kvinnligt, l\u00e5ngvarigt projekt vars magplask jag betraktar som tv\u00e5 bortkastade timmar. Skr\u00e4llvann Guldbj\u00f6rnen i Berlin. (Rum\u00e4nien\/ Tyskland\/ Tjeckien\/ Bulgarien\/ Frankrike) TOUCH ME NOT 1<\/li><\/ul>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    V\u00e4ldigt l\u00e4nge sedan jag frossade i film p\u00e5 motsvarande s\u00e4tt. Och p\u00e5 den tiden skrev jag inte om mina upplevelser. Om jag r\u00e4knat r\u00e4tt blev facit tjugofem huvudfilmer plus ett par f\u00f6rfilmer, n\u00e5gra bes\u00f6k p\u00e5 festivalcentret samt som ni kunnat l\u00e4sa, n\u00e4rvaro p\u00e5 masterclass med Mads Mikkelsen. Har inte varit med om n\u00e5gra st\u00f6rre bekymmer. […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-122703","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122703","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122703"}],"version-history":[{"count":27,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122703\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123944,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122703\/revisions\/123944"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122703"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122703"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122703"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}