{"id":122607,"date":"2019-02-03T10:58:23","date_gmt":"2019-02-03T09:58:23","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122607"},"modified":"2019-02-03T10:58:25","modified_gmt":"2019-02-03T09:58:25","slug":"teaterkritik-flickvannen-gar-inte-att-varja-sig-emot","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122607","title":{"rendered":"Teaterkritik: Flickv\u00e4nnen – g\u00e5r inte att v\u00e4rja sig emot"},"content":{"rendered":"
\"\"
Alma P\u00f6ysti, Simon J Berger, Nathalie Sundelin, Th\u00e9r\u00e8se Svensson
Foto: Staffan Claesson<\/figcaption><\/figure>\n

Flickv\u00e4nnen
\nAv Karolina Ramqvist
\nDramatisering &
\nRegi Marianne Lindberg De Geer
\nScenografi Peder Freij
\nKostym och mask Rebecca Afzelius
\nMedverkande sk\u00e5despelare: Eva Fritjofson, Simon J Berger, Nadja Mirmiran, Alma P\u00f6ysti, Natalie Sundelin, Th\u00e9r\u00e8se Svensson
\nUrpremi\u00e4r 2 februari 2019 p\u00e5 Lilla scen, Uppsala stadsteater<\/p>\n

En f\u00f6rest\u00e4llning som kryper in under huden och \u00e4r sv\u00e5r att skaka av sig efter\u00e5t, ett mycket tragiskt drama om m\u00e4nniskors f\u00f6rm\u00e5ga att ljuga f\u00f6r sig sj\u00e4lva, om livsl\u00f6gner. I centrum st\u00e5r en ung kvinna, Karin, som lever tillsammans med John i ett dyrt, vr\u00e4kigt hus. John tj\u00e4nar mycket pengar och Karin g\u00e5r hemma och h\u00e5ller sig fin och fr\u00e4sch f\u00f6r honom medan han \u00e4r borta vilket han \u00e4r mycket. N\u00e5got gnager under ytan. Karin skrattar och flinar men det \u00e4r sv\u00e5rt att skilja detta ljud fr\u00e5n gr\u00e5t. Hon spelar upp en lycklig yta men det vibrerar av \u00e5ngest under.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen bygger p\u00e5 Karolina Ramqvists hyllade roman med samma namn som kom 2009. Den som l\u00e4st romanen vet f\u00f6rst\u00e5s redan fr\u00e5n b\u00f6rjan hur John f\u00f6rs\u00f6rjer sig, att han \u00e4r yrkeskriminell och f\u00f6rs\u00f6rjer sig p\u00e5 v\u00e5ld och brott, bland annat grov knarklangning. Men Karin ska skyddas, hon ska inte veta n\u00e5got om vad han g\u00f6r, hon ska bara f\u00f6rs\u00f6rjas.<\/p>\n

Det \u00e4r kanske l\u00e4tt att betrakta ber\u00e4ttelsen p\u00e5 h\u00e5ll och tolka den som en skildring av en viss sorts kvinnor. Men det tycker jag \u00e4r att blunda f\u00f6r verkligheten. Karin och de \u00f6vriga kvinnorna som h\u00e4nger ihop med kriminella \u00e4r en metafor f\u00f6r m\u00e5nga m\u00e4nniskor idag. Det \u00e4r v\u00e4l m\u00e5nga som blundar f\u00f6r vad som h\u00e4nder i samh\u00e4llet och i v\u00e4rlden och \u00e4r noga med att h\u00e5lla upp en snygg fasad om hur lyckliga de \u00e4r. Det finns en stor, stor fara med dessa falska lyckliga fasader, f\u00f6r alla som upplever att livet \u00e4r lika gnistrande lyckligt m\u00e5r \u00e4nnu s\u00e4mre f\u00f6r att de inte passar in i den bilden. En bild av lycka som \u00e4r en illusion.<\/p>\n

Det \u00e4r m\u00e5nga romaner som f\u00f6rs \u00f6ver till teaterscenen nu. Det har sina sv\u00e5righeter. Att dramatisera Flickv\u00e4nnen m\u00e5ste haft sina utmaningar. Romanen \u00e4r till stor del en monolog av Karin. De f\u00f6rsta trettio minuterna fungerar oerh\u00f6rt bra. Natalie Sundelin som Karin k\u00e4ndes \u00e4kta, hennes k\u00e4nslor k\u00e4ndes. Det var ber\u00f6rande. N\u00e5gra av de andra rollerna syntes vid sidan av scenen och tr\u00e4dde fram ibland, f\u00f6r att gestalta Karins tankar och inre monolog. Det fungerade bra men blev efter ett tag \u00e4nd\u00e5 lite segt. Jag h\u00f6rde flera ur publiken kommentera detta n\u00e4r de gick in efter pausen. ”Hoppas det blir lite mer nu, att vi f\u00e5r m\u00f6ta n\u00e5gon mer karakt\u00e4r, vi vet ju hurdan hon \u00e4r nu”.<\/p>\n

Efter paus blev det snabbt mer fart, f\u00f6r d\u00e5 d\u00f6k n\u00e5gra andra kvinnor som levde med kriminella m\u00e4n upp hemma hos Karin och de hade ett party f\u00f6r att bearbeta sin \u00e5ngest. S\u00e5 fort samtalet b\u00f6rjade br\u00e4nnas, s\u00e5 fort n\u00e5gon b\u00f6rjade n\u00e4rma sig att ber\u00e4tta hur hon k\u00e4nde skulle mer droger tas och musiken skulle skruvas upp och de skulle dansa och l\u00e5tsas vara lyckliga. Allt f\u00f6r att smita fr\u00e5n sina \u00e4kta k\u00e4nslor och tankar.<\/p>\n

Det \u00e4r en hemsk tillvaro. Det \u00e4r en tragedi och en fruktansv\u00e4rd skildring av nutidens m\u00e4nniskor. Bra scenografisk l\u00f6sning med en vit j\u00e4ttesoffa mitt p\u00e5 scenen och duktiga sk\u00e5despelare, men f\u00f6rest\u00e4llningen skulle vunnit p\u00e5 att kortas ned tio minuter b\u00e5de f\u00f6re paus och efter paus. En del blir \u00f6vertydligt och segt.<\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n

<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Flickv\u00e4nnen Av Karolina Ramqvist Dramatisering & Regi Marianne Lindberg De Geer Scenografi Peder Freij Kostym och mask Rebecca Afzelius Medverkande sk\u00e5despelare: Eva Fritjofson, Simon J Berger, Nadja Mirmiran, Alma P\u00f6ysti, Natalie Sundelin, Th\u00e9r\u00e8se Svensson Urpremi\u00e4r 2 februari 2019 p\u00e5 Lilla scen, Uppsala stadsteater En f\u00f6rest\u00e4llning som kryper in under huden och \u00e4r sv\u00e5r att skaka […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31,13624],"tags":[12285,4955,7643,12289,6117],"class_list":["post-122607","post","type-post","status-publish","format-standard","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","tag-recension","tag-scenkonst","tag-teaterkritik","tag-teaterrecension","tag-uppsala-stadsteater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122607","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122607"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122607\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122617,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122607\/revisions\/122617"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122607"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122607"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122607"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}