{"id":122501,"date":"2019-01-30T02:20:44","date_gmt":"2019-01-30T01:20:44","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122501"},"modified":"2019-02-26T16:14:21","modified_gmt":"2019-02-26T15:14:21","slug":"goteborgs-filmfestival-2019-del-i","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122501","title":{"rendered":"G\u00f6teborgs filmfestival 2019 del I"},"content":{"rendered":"\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"738\" height=\"1024\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Konstnarsaffisch2019_50x70-738x1024.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122502\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Konstnarsaffisch2019_50x70-738x1024.jpg 738w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Konstnarsaffisch2019_50x70-216x300.jpg 216w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Konstnarsaffisch2019_50x70-768x1065.jpg 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 738px) 100vw, 738px\" \/><figcaption>Omslagsbild Jesper Waldersten<\/figcaption><\/figure>\n\n\n<p>25\/1 &#8211; 4\/2 p\u00e5g\u00e5r 42:a \u00e5rg\u00e5ngen (skrockfulla arrang\u00f6r hoppade \u00f6ver&nbsp; trettonde \u00e5ret) av nordens st\u00f6rsta filmfestival i G\u00f6teborg. Salongerna \u00e4r utspridda i staden med navet kring J\u00e4rntorget, klassiska biografen Draken och festivalcenter ett par stenkast ifr\u00e5n. Jag som tog semester f\u00f6r att se film fr\u00e5n hela v\u00e4rlden p\u00e5 90-talet \u00e4r nu&nbsp; debutant som press. F\u00f6rs\u00f6ker masa mig upp p\u00e5 f\u00f6rmiddagarna f\u00f6r att se pressvisningar. F\u00f6r \u00f6vrigt kan man chansa eller vara s\u00e4ker genom att f\u00f6rboka under vissa villkor. Visas uppemot fyrahundra (!) filmer, ordnas m\u00e5nga seminarier, flera workshops, konserter och gott om utfr\u00e5gningar. Man \u00e4r den fr\u00e4msta marknadsplatsen f\u00f6r nordisk film och tv-drama. \u00c5rets hedersg\u00e4st \u00e4r Mads Mikkelsen. Festivalen delar ut flera priser , bland annat v\u00e4rldens pekuni\u00e4rt st\u00f6rsta till b\u00e4sta nordiska spelfilm. Nytt f\u00f6r i \u00e5r \u00e4r ett k\u00f6nsneutralt sk\u00e5despelarpris. Vinjettfilmen som alltid inleder varje visning, vilket riskerar bli tjatigt i l\u00e4ngden, har Gabriella Pichler som en av de ansvariga bakom verket. Den anspelar p\u00e5 filmisk apokalyps,&nbsp; \u00e5rets tema.<\/p>\n<p>Har varit p\u00e5 ett dussin visningar, vars genomg\u00e5ende kvalitet varit h\u00f6g. Bara upplevt n\u00e5gon enstaka besvikelse hittills. \u00c4n s\u00e5 l\u00e4nge endast &#8221;bes\u00f6kt&#8221; l\u00e4nder i Europa och USA. Vill p\u00e5tala n\u00e5gra iakttagelser. Vad \u00f6gon och \u00f6ron genomg\u00e5ende registrerat har varit proffsigt och p\u00e5kostat, raka motsatsen till den rigida&nbsp; estetik som kallas Dogma. Noterar att f\u00f6r sk\u00e5despelare \u00e4r det avg\u00f6rande f\u00f6r&nbsp; att n\u00e5 oss i salongen, vad&nbsp; de f\u00f6rmedlar utan ord. Har sett betagande agerande fr\u00e5n \u00e5tskilliga. Och barn i olika \u00e5ldrar har haft f\u00f6rbluffande f\u00f6rm\u00e5ga att tr\u00e4nga in under huden. En tredje iakttagelse g\u00e4ller en detalj som g\u00f6r sig bra i r\u00f6rliga bilder, fast det \u00e4nd\u00e5 blir st\u00f6rande. F\u00f6rekommer extremt mycket tobaksr\u00f6kning, coola m\u00e4nniskor med cigg i mungipan eller att nikotinisterna helt enkelt t\u00e4nder cigaretter och bl\u00e5ser ut r\u00f6k.&nbsp;<\/p>\n<p><\/p>\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"1024\" height=\"576\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/lucky-one-1024x576.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122505\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/lucky-one-1024x576.jpg 1024w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/lucky-one-300x169.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/lucky-one-768x432.jpg 768w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/lucky-one.jpg 1920w\" sizes=\"auto, (max-width: 1024px) 100vw, 1024px\" \/><figcaption>Pressfoto &#8211; Lucky One<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Mia Engbergs f\u00f6rsta spelfilm heter <em>Lucky\u00a0One\u00a0,<\/em> en vidareutveckling av guldbaggebel\u00f6nade <em>Belleville\u00a0Baby<\/em>. Lustigt nog hade inte  hennes team  sett den f\u00e4rdigklippta, m\u00e4rkliga filmen innan urpremi\u00e4ren p\u00e5 Draken. Engberg utforskar sitt uttrycksmedel genom att problematisera identitetss\u00f6kande och sexualitet, utsatthet och lust. Hon f\u00f6rf\u00e4ktar h\u00e4r en paradoxal id\u00e9 om visuell tystnad, vilket inte fungerar i praktiken. Visst \u00e4r det raffinerat med \u00e5terkommande konversation p\u00e5 telefon, med en karakt\u00e4r i utkanten av kriminella kretsar, vars roll best\u00e5r i att ifr\u00e5gas\u00e4tta manus. Men filmen inspelad i Paris som deltar i nordiska t\u00e4vlingen, \u00f6verl\u00e4mnade alltf\u00f6r mycket  till \u00e5sk\u00e5daren. Tyv\u00e4rr en besvikelse.<\/p>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ett ironiskt namn p\u00e5 en djuphavsfiskeb\u00e5t i tropiska farvatten \u00e4r <em>Serenity,\u00a0<\/em>liktydigt med titeln p\u00e5 en amerikansk thriller i noir-stil. En krigsskadad viril man, otroligt intensivt portr\u00e4tterad av Matthew Mc Conaughey blir upps\u00f6kt av sin fashionabla exfru, vars nuvarande f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r s\u00e5 farligt, att hon vill betala en f\u00f6rm\u00f6genhet f\u00f6r att hennes vidriga make med gangsterfasoner ska f\u00f6rsvinna ute till havs. Historien \u00e4r dels en envig emellan machom\u00e4n, dels en arketypisk skildring om en fiskares fanatiska besatthet av att f\u00e5nga en g\u00e4ckande tonfisk. Och i bakgrunden styr hans son det mystiska skeendet, som om allt vore ett f\u00f6rr\u00e4diskt spel. Utm\u00e4rkande drag: eskalerande tempo genom ett soundtrack som markerar skenande puls, snabb ok\u00e4nslig erotik, n\u00e4rbilder p\u00e5 svettdroppar, hisnande foto s\u00e5v\u00e4l uppifr\u00e5n luften som under havsytan, skyfall, mardr\u00f6mmar samt upph\u00e4vandet av f\u00f6rnuftigt handlande. Rafflande \u00e4ventyr samtidigt som regiss\u00f6ren lagt sig over the top.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"220\" height=\"326\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Serenity_2019_poster.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-122517\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Serenity_2019_poster.png 220w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Serenity_2019_poster-202x300.png 202w\" sizes=\"auto, (max-width: 220px) 100vw, 220px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En annan amerikansk film placerad i \u00f6vre medelklassmilj\u00f6, som definitivt kan rubriceras till lika delar psykologiskt drama och thriller \u00e4r <em>\u00a0Ben\u00a0Is\u00a0Back\u00a0<\/em>av Peter Hedges. P\u00e5st\u00e5endet att Julia Roberts g\u00f6r en av sina fr\u00e4msta prestationer \u00e4ger sin riktighet. I huvudrollen imponerar hon som uppoffrande mamma i scener mot regiss\u00f6rens son, vars rollfigur lider av drogmissbruk. Filmen \u00e4r inte s\u00e5 \u00e5ngestframkallande som f\u00f6rmodat trots de ideliga l\u00f6gner och brutna l\u00f6ften som emanerar fr\u00e5n Ben. Utan blockeringar bearbetar jag intrigen, trots det fasansfulla i att f\u00f6lja hur ett v\u00e4lordnad tillvaro slits i tu. Ruggigt effektiva kontraster med \u00e5 ena sidan harmoniska tindrande barn och \u00e5 andra sidan l\u00e4skiga skrupul\u00f6sa langare; medf\u00f6r att \u00e5sk\u00e5daren blir omskakad och ber\u00f6rd. Att Holly (Julia Roberts) har b\u00e5de ljus- och m\u00f6rkhyade barn \u00e4r en sympatisk omst\u00e4ndighet v\u00e4rd att po\u00e4ngtera. Skickligt ihopklippt skildring infogad i vackert foto.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"220\" height=\"325\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Ben_is_Back.jpg\" alt=\"\" class=\"wp-image-122511\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Ben_is_Back.jpg 220w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-Ben_is_Back-203x300.jpg 203w\" sizes=\"auto, (max-width: 220px) 100vw, 220px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Ytterligare en angel\u00e4gen story fr\u00e5n Hollywood levereras av fjol\u00e5rets \u00f6verraskande Oscars-vinnare Barry Jenkins (<em>Moonlight)\u00a0,<\/em>vars nya drama \u00f6ser ur likartad k\u00e4lla. Hans <em>If\u00a0Beale\u00a0Street\u00a0Could\u00a0Talk<\/em> utspelas i Harlem. Den baseras p\u00e5 en uppm\u00e4rksammad k\u00e4rleksroman fr\u00e5n 1974 av James Baldwin. F\u00f6rekommer mycket \u00f6mhet och ilska, svart stolthet och dito f\u00f6rtvivlan, skuggor och r\u00f6k, sp\u00e4nda muskler och manligt pokulerande. En scen som etsade sig fast p\u00e5 n\u00e4thinnan, skildrar hur det \u00e4lskande parets familjer blir osams n\u00e4r en graviditet ska firas. Tyngdpunkten i den trefaldigt Oscarsnominerade filmen ligger i skamlig rasism, vilket inkluderar r\u00e4ttsos\u00e4ker juridik. Engagerande budskap i lyskraftig ber\u00e4ttelse, vars ovisshet kring det grova brottet ( en v\u00e5ldt\u00e4kt) tillf\u00f6r v\u00e4lg\u00f6rande komplexitet.<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"220\" height=\"326\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-If_Beale_Street_Could_Talk_film.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-122514\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-If_Beale_Street_Could_Talk_film.png 220w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/220px-If_Beale_Street_Could_Talk_film-202x300.png 202w\" sizes=\"auto, (max-width: 220px) 100vw, 220px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">En biopic om stumfilmsepokens mest ikoniska komikerpar, &#8211; n\u00e4r de genomf\u00f6r sin sista turn\u00e9 tillsammans p\u00e5 50-talet i Storbritannien, resulterar i en p\u00e5fallande sev\u00e4rd produktion. Syftar p\u00e5 <em>Helan\u00a0&amp;\u00a0Halvan\u00a0<\/em>i regi av Jon S Baird. I huvudrollerna som Stan &amp; Ollie ses John C. Reilly och hans minst lika beg\u00e5vade motspelare Steve Coogan. Coogan \u00e4r bland annat k\u00e4nd f\u00f6r of\u00f6rgl\u00f6mliga <em>Philomena\u00a0<\/em>j\u00e4mte en hysterisk trilogi dramadokument\u00e4rer (<em>Trip\u00a0to&#8230;)<\/em> . Filmen exponerar duons symbiotiska f\u00f6rh\u00e5llande som tar dem igenom s\u00e5v\u00e4l kriser som en allvarlig konflikt. Genom hundratals statister och noggrann scenografi, har tidstypiska milj\u00f6er fint \u00e5terskapats. Det \u00e4r roligt, men framf\u00f6r allt r\u00f6rande. Med intelligent manus baserat p\u00e5 en biografi, etableras komikerduons rutiner och relationer, b\u00e5de p\u00e5 och vid sidan om scen\/ kamera. Att uppr\u00e4tth\u00e5lla fasaden  blir helt avg\u00f6rande strategi. Coogan och Reilly har kr\u00e4vande roller, m\u00e5ste uttrycka komplicerade k\u00e4nslor med bara miner, vilket de beh\u00e4rskar briljant. Betr\u00e4ffande musiken\/ ljudl\u00e4ggningen var det on\u00f6digt att anv\u00e4nda smetiga str\u00e5kar f\u00f6r att understryka intensiteten i laddade scener. Som helhet en \u00f6vertygande och vital betraktelse!<\/p>\n\n\n\n<figure class=\"wp-block-image\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" width=\"800\" height=\"300\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Till-drommarna-land-Sabina-Elin_Photo_Rasmus-West-800x300.png\" alt=\"\" class=\"wp-image-122518\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Till-drommarna-land-Sabina-Elin_Photo_Rasmus-West-800x300.png 800w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Till-drommarna-land-Sabina-Elin_Photo_Rasmus-West-800x300-300x113.png 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/Till-drommarna-land-Sabina-Elin_Photo_Rasmus-West-800x300-768x288.png 768w\" sizes=\"auto, (max-width: 800px) 100vw, 800px\" \/><\/figure>\n\n\n\n<p class=\"wp-block-paragraph\">Hade turen att befinna mig p\u00e5 urpremi\u00e4ren av <em>Till\u00a0dr\u00f6mmarnas\u00a0land,\u00a0<\/em>n\u00e5got jag redan skrivit om i samband med att l\u00e5ngfilmsdebuterande regiss\u00f6ren fick pris. Kul att denne Victor Lindgren gladdes \u00e5t mina reflektioner och ville anv\u00e4nda formuleringar i marknadsf\u00f6ringen. Filmen <em>\u00a0<\/em>handlar om drabbande v\u00e4nskap mellan tv\u00e5 tjejer i utanf\u00f6rskap i norrl\u00e4ndska h\u00e5lan Holmsund. En romsk ton\u00e5ring som anser att omgivningen \u00e4r tokig  och en  tv\u00e5 \u00e5r yngre  blond svensk tjej med sj\u00e4lvskadebeteende, som sjunger p\u00e5 skolavslutning. Paret  umg\u00e5s, d\u00e5 de har samma dr\u00e5pliga humor och f\u00f6renas i en l\u00e4ngtan bort. De unga sk\u00e5disarna \u00e4r fantastiska, kanske tack vare Lindgrens varsamma handlag. Hans f\u00f6rm\u00e5ga att l\u00e5ta kameran vila i flera intima (ska inte utl\u00e4sas erotiska)  scener \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rd. Mycket desperation b\u00e4r en film som de unga huvudrollsinnehavarna kunnat f\u00e4rga med egna erfarenheter. Filmen  har j\u00e4mf\u00f6rts med <em>Fucking\u00a0\u00c5m\u00e5l,<\/em> fast den inte \u00e4r explicit betr\u00e4ffande dragning till egna k\u00f6net. \u00c4ven om incidenter f\u00e5r konsekvenser, undviker den fink\u00e4nslige Lindgren  enkla dramaturgiska knep. Succ\u00e9st\u00e4mpel m\u00e5ste s\u00e4ttas p\u00e5 ett verk som bygger p\u00e5 tidigare kortfilm av filmmakaren.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>25\/1 &#8211; 4\/2 p\u00e5g\u00e5r 42:a \u00e5rg\u00e5ngen (skrockfulla arrang\u00f6r hoppade \u00f6ver&nbsp; trettonde \u00e5ret) av nordens st\u00f6rsta filmfestival i G\u00f6teborg. Salongerna \u00e4r utspridda i staden med navet kring J\u00e4rntorget, klassiska biografen Draken och festivalcenter ett par stenkast ifr\u00e5n. Jag som tog semester f\u00f6r att se film fr\u00e5n hela v\u00e4rlden p\u00e5 90-talet \u00e4r nu&nbsp; debutant som press. F\u00f6rs\u00f6ker [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,20],"tags":[],"class_list":["post-122501","post","type-post","status-publish","format-standard","category-filmfilm","category-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122501","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122501"}],"version-history":[{"count":22,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122501\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":123284,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122501\/revisions\/123284"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122501"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122501"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122501"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}