{"id":122339,"date":"2019-01-25T19:18:00","date_gmt":"2019-01-25T18:18:00","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122339"},"modified":"2019-01-26T14:55:17","modified_gmt":"2019-01-26T13:55:17","slug":"lustfylld-osig-eskapism-i-glamrockens-tecken-ola-salo-i-krogshow","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122339","title":{"rendered":"Lustfylld \u00f6sig eskapism i glamrockens tecken – Ola Salo i krogshow"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n

Ola Salo – <\/strong>It Takes A Fool To remain Sane<\/p>\n

Rondo i G\u00f6teborg <\/strong>– krogshow med f\u00f6rest\u00e4llningar t.o.m 27\/4<\/p>\n

Betyg: 4+<\/strong><\/p>\n

Text & Musik: <\/strong>Ola Salo<\/p>\n

Regi: <\/strong>Edward Af Sill\u00e9n<\/p>\n

Manus: <\/strong>Henrik Schyffert<\/p>\n

Koreografi: <\/strong>Zain Odelst\u00e5l<\/p>\n

Mask & Kostymdesign: <\/strong>Magnus Flobecker<\/p>\n

Videodesign: <\/strong>David Nordstr\u00f6m<\/p>\n

Livefoton: <\/strong>Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Arrangeras av 2Entertain och Live Nation<\/p>\n

<\/p>\n

L\u00e5t mig omg\u00e5ende nita fast att denna spektakul\u00e4ra show h\u00e5ller vad den utlovar. Den \u00e4r verkligen extravagant och bombastisk, pampig och pretenti\u00f6s med ironisk knorr, invirad i en uppriktig ton och extremt medryckande; tillika en scenteknisk triumf impregnerad av fl\u00f6dande pastellf\u00e4rger och glittrande paljetter. Under cirka halvannan timme levereras en oemotst\u00e5ndlig hitkavalkad tillkommen under Ola Salos tid i The Ark. Gruppen fanns p\u00e5 plats bland publiken p\u00e5 premi\u00e4ren,. en  k\u00e4ndist\u00e4t premi\u00e4r som hostades av ingen mindre \u00e4n Micael Bindefeld. Ansvariga f\u00f6r produktionen har \u00f6verhudtaget satsat stort  och professionellt, bejakat m\u00f6jligheterna att skapa n\u00e5got som h\u00f6jer oss fr\u00e5n vardagens bekymmer. I flera timmar f\u00f6re rid\u00e5n dras \u00e5t sidorna, dinerar g\u00e4sterna genom att njuta av en festm\u00e5ltid. De mest exklusiva platserna \u00e4r bel\u00e4gna utefter den ramp som kv\u00e4llens huvudperson g\u00e4rna spatserar p\u00e5.  F\u00f6r alla fans finns en mycket p\u00e5kostad programbok till f\u00f6rs\u00e4ljning.  <\/p>\n

Assisterar Ola Salo p\u00e5 scen g\u00f6r sex musiker under ledning av Johan R\u00f6hr, en man som f\u00f6rekommit i m\u00e5nga teveproduktioner f\u00f6rutom att ha spelat med s\u00e5dana som Magnus Uggla, Lena Ph och Loreen. F\u00f6r mig var hans bes\u00e4ttning inga jag k\u00e4nde till. Visar sig, sympatiskt nog, att halva styrkan \u00e4r kvinnor. Musikerna \u00e4r i n\u00e5gra fall multiinstrumentalister, givetvis v\u00e4lutbildade. Vissa undervisar och de har ing\u00e5tt i ett brett spektrum, fr\u00e5n Dan Hylander till svenska Queen. De \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s v\u00e4ldigt duktiga p\u00e5 att framst\u00e4lla soundet fr\u00e5n The Ark, \u00e4ven om det emellan\u00e5t l\u00e5ter en aning j\u00e4mtjockt. Musikerna, oftast verksamma p\u00e5 mobila moduler i olika h\u00f6jd, syns inte alltid f\u00f6r oss. Balansen mellan drivande bas och ljusa melodislingor l\u00e4ggs p\u00e5 r\u00e4tt niv\u00e5, n\u00e5got v\u00e4rt att po\u00e4ngtera. F\u00f6rutom obligatoriskt gitarrsolo h\u00f6rdes solo av Jannike Stenlund p\u00e5 elf\u00f6rst\u00e4rkt fiol. En instrumentalist m\u00e5ste appl\u00e5deras s\u00e4rskilt, n\u00e4mligen Olov Domeij med sina mycket njutbara, urskiljbara basg\u00e5ngar. Tre dansare figurerar ocks\u00e5, varav en g\u00f6r en duett med pr\u00e4stsonen fr\u00e5n Rottne.  <\/p>\n

<\/p>\n

<\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n

Eftersom en i underh\u00e5llningsbranschen\/ scenkonstv\u00e4rlden mycket erfaren regiss\u00f6r samarbetet med den klurige, konstant ironiske Henrik Schyffert, serveras  vi som f\u00f6rv\u00e4ntat en sj\u00e4lvbiografi. Tillbakablickar varvas med sammanfattningar.  Likt  kvidande, k\u00e4nslosamma gitarrsolon levererar s\u00e5ngaren sitt manifest om att v\u00e5ga t\u00e4nka sj\u00e4lv och ta ansvar f\u00f6r sina dr\u00f6mmar. Om existentiella budskap kan utvinnas ur de engelska texterna, \u00e4r i s\u00e5 fall  inget som klart framg\u00e5r. Desto viktigare  d\u00e5 att regiss\u00f6ren  planterat essentiella monologer, som predikar f\u00f6r r\u00e4tten att f\u00e5 uttrycka sin egenart. Mitt i allt partyfirande beh\u00f6vs allvarsord, vilket funkar f\u00f6rtr\u00e4ffligt i It Takes A Fool To remain Sane.<\/em> <\/p>\n

Showens titell\u00e5t formas under  sj\u00e4lva huvudakten till en upplyftande cirkelr\u00f6relse.  Huvudpersonen vi fokuserar p\u00e5 b\u00f6rjar ensam vid en flygel, varvid han blir avbruten av ”privata angel\u00e4genheter”,  medan ALLA p\u00e5 Rondo st\u00e5r upp och diggar sista l\u00e5tarna, f\u00f6renade i extatisk gl\u00e4dje.  Oavsett var han befinner sig i lokalen och oavsett eventuell jonglering med mikrofonstativ, sjunger 41-\u00e5ringen starkt, med patos och god teknik. N\u00e4r han h\u00e5ller ut p\u00e5 sluttonen i n\u00e5gra l\u00e5tar, inser man att r\u00f6sten har de kvaliteter som kr\u00e4vs f\u00f6r att g\u00e5 hem som musikalartist.<\/p>\n

<\/p>\n

Finns m\u00e5nga tillf\u00e4llen d\u00e5 jag ryser av v\u00e4lbehag, trots avsaknad av de stors\u00e4ljande album som l\u00e5tlistan helt baseras p\u00e5  (minns d\u00e4remot the Ark fr\u00e5n premi\u00e4r\u00e5ret av WOW). Echo Chamber <\/em>\u00e4r en kul bagatell, melodiskt mangel med underst\u00f6djande video (t\u00e4nkv\u00e4rd film om utforskande av personlig stil) i underbara Clamour For Glamour, <\/em>syntpop av b\u00e4sta snitt i Let Your Body Decide <\/em>n\u00e5r under huden, melodifestivalvinnaren fr\u00e5n 2007 blir en groovy, sansl\u00f6st sv\u00e4ngig tilldragelse och alls\u00e5ngsrefr\u00e4ngen i One Of us Is Gonna Die Young <\/em> s\u00e4nder ut fina vibbar. Visuellt sparas det heller inte p\u00e5 krutet. Efter cirka halva f\u00f6rest\u00e4llningen snackar vi gigantisk wide screen med eruptioner av fl\u00f6dande f\u00e4rger, samt en sekvens d\u00e4r medlemmarna i bandet som upph\u00f6rde f\u00f6r \u00e5tta \u00e5r sedan, f\u00e5r sin r\u00e4ttm\u00e4tiga homage.<\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Influenserna \u00e4r l\u00e4tta att sk\u00f6nja. De mest uppenbara \u00e4r enligt mig Bowie, Queen, T-Rex och Slade. \u00c4ven symfoniska och dansanta ansatser g\u00f6r sig p\u00e5minda, vilket bevisar att Salo varit en allsidig melodisnickrare av rang. Har ni t\u00e4nkt spendera p\u00e5 en spektakul\u00e4r krogshow och \u00f6nskar full valuta f\u00f6r er investering? Bege er d\u00e5 till Rondo n\u00e4rmaste m\u00e5naderna, extasens tempel med frihetsaposteln Ola Salo i centrum. ”Jag vill bygga en ny kyrka som inte d\u00f6mer, vill anta nya utmaningar, \u00e4ven om det \u00e4r en daglig kamp. Uppmanar er att str\u00e4va efter att maximera lusten, stelna inte.” (sammanfogade citat fr\u00e5n Ola Salo under showen It Takes A Fool To Remain Sane.)<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ola Salo – It Takes A Fool To remain Sane Rondo i G\u00f6teborg – krogshow med f\u00f6rest\u00e4llningar t.o.m 27\/4 Betyg: 4+ Text & Musik: Ola Salo Regi: Edward Af Sill\u00e9n Manus: Henrik Schyffert Koreografi: Zain Odelst\u00e5l Mask & Kostymdesign: Magnus Flobecker Videodesign: David Nordstr\u00f6m Livefoton: Mats B\u00e4cker Arrangeras av 2Entertain och Live Nation L\u00e5t mig omg\u00e5ende nita fast att denna spektakul\u00e4ra show h\u00e5ller vad […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-122339","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-toppnytt","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122339","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122339"}],"version-history":[{"count":15,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122339\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122406,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122339\/revisions\/122406"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122339"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122339"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122339"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}