![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2019\/01\/latraviata.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Pys och Weitz La Traviata p\u00e5 Malm\u00f6 Opera<\/strong><\/p>\n Det \u00e4r f\u00f6rmodligen just den uppskruvade niv\u00e5n och lekfullheten i det visuella uttrycket som g\u00f6r att La Traviata vinner publikens hj\u00e4rta. Regiss\u00f6ren Olivier Py\u00b4s och scenografen och kostymdesignern Pierre-Andre\u00b4 Weitz kreativa, skimrande upps\u00e4ttning \u00e4r en sann fest f\u00f6r \u00f6gat. Valet av s\u00e5ngare \u00e4r ocks\u00e5 ypperligt gjort med milt v\u00e4lsjungande Alfredo och den mer dramatiskt kraftfulla sopranen – huvudrollen Violetta. Patriarken i faderns gestalt l\u00e4gger ocks\u00e5 en baston som lyfter fram karakt\u00e4rerna hos de b\u00e5da andra i triaden. Scenografins expressivitet, de drivna dansarna fr\u00e5n K\u00f6penhamns Tivoli Ballet Teater, och de b\u00e4rande nyckelrollernas prestationer samverkar till en helhet. Lite kritiskt \u00e4r det bara att \u00e5sk\u00e5dare n\u00e4rmast scenen bl\u00e4ndas av hundra str\u00e5lande lampor och missar lite av det som f\u00f6rsigg\u00e5r d\u00e4ruppe …<\/p>\n Det fullkomligen dundrar framf\u00f6r \u00f6gonen, \u00e4nda ut till bakre b\u00e4nkraden: Ett enormt tivolihjul av gl\u00f6dlampor, reflekterande glitter i dr\u00e4kter och huvudbonader, stirrande d\u00f6dskalle\u00f6gon, r\u00f6ntgen-pl\u00e5tar med signalerande allvar, vita nakna skelett, klonade p\u00e5 en l\u00e4ktare eller bara gigantiska. Som en brinnande symbol, som k\u00e4mpar mot svart mull och aska ter sig Violettas orange h\u00e5r. Rebellens f\u00e4rg, stj\u00e4rnan David Bowies f\u00e4rg. Visuell kraft har ocks\u00e5 dansaren med d\u00f6dens ansikte, som t\u00e4tt intill f\u00f6ljer Violettas gestalt. Det syns att Py och Weitz skapat \u00f6ver hundra upps\u00e4ttningar och fyrtio operor tillsammans.<\/p>\n Sprakandet fr\u00e5n scenen f\u00f6r med sig den mycket goda bieffekten av meditativ paus och njutning. Alla vardagstankar man eventuellt hade n\u00e4r man kom hit sk\u00f6ljs \u00f6ver av just de visuella sensationerna. Och fast\u00e4n sj\u00e4lva d\u00f6den \u00e4r temat \u2013 s\u00e5 dansar man med i festandet – och l\u00e5ter sig lagom ruskas om av det som h\u00e4nder den starka, sk\u00f6nsjungande Violetta.<\/p>\n Moraliskt st\u00e4rkande, som en god saga, bidrar ocks\u00e5 handlingen till ett slags reningsbad. Kurtisanen utvecklas till en stark sann madonna. Programbladets omslagsreplik, \u201dJag \u00e4r fri och jag vill bara festa\u201d, utg\u00f6r snarare det desperata stojande Violetta v\u00e4ljer bort, f\u00f6r att innerligt leva fullt ut sin sista tid i livet, med sin lene Alfredo.<\/p>\n Det talas om att vi svenskar har en d\u00e5lig beredskap inf\u00f6r d\u00f6den och lidande i stort. Hos oss har vi inte haft krig, n\u00f6d och tuberkulos p\u00e5 decennier. Halloweenfirandet fr\u00e5n USA, som vi n\u00e5got anammat, handlar mer om godis \u00e4n annat. Och inte firar vi de d\u00f6das dag som i Mexiko. I och med f\u00f6rest\u00e4llningens visuella d\u00f6dsdans-tema, som l\u00f6per parallellt med handlingen, f\u00e5r vi en sl\u00e4ng av en s\u00e5dan beredskap inf\u00f6r livets allvar. Vitsminkade ansikten vill ta h\u00e5l p\u00e5 v\u00e5r ytlighet, de manar oss att festa, men med m\u00e5tta! Och syna g\u00e4rna din egen biologis \u00e4ndlighet i \u00f6gonen (r\u00f6ntgenpl\u00e5ten). Den tid som \u00e4r utm\u00e4tt f\u00f6r dig h\u00e4r p\u00e5 jorden, kasta inte bort den! Lev ditt liv fullt ut och innerligt!<\/p>\n Musik: Giuseppe Verdi ROLLER Pys och Weitz La Traviata p\u00e5 Malm\u00f6 Opera Det \u00e4r f\u00f6rmodligen just den uppskruvade niv\u00e5n och lekfullheten i det visuella uttrycket som g\u00f6r att La Traviata vinner publikens hj\u00e4rta. Regiss\u00f6ren Olivier Py\u00b4s och scenografen och kostymdesignern Pierre-Andre\u00b4 Weitz kreativa, skimrande upps\u00e4ttning \u00e4r en sann fest f\u00f6r \u00f6gat. Valet av s\u00e5ngare \u00e4r ocks\u00e5 ypperligt gjort med […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[13630,16,20,13624],"tags":[],"class_list":["post-122279","post","type-post","status-publish","format-standard","category-opera","category-recension","category-film","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122279","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122279"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122279\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122287,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122279\/revisions\/122287"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122279"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122279"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122279"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nLibretto: Francesco Maria Piave efter Alexandre Dumas d y:s roman Kameliadamen
\nDirigent: Rafael Payare\/Jakob Hultberg\/ Wolfgang Wengenroth
\nRegi: Olivier Py
\nScenografi & kostym Pierre Andre Weitz
\nLjus: Bertrand Killy
\nKoreografi: Daniel Izzo<\/p>\n
\nVioletta: Val\u00e9ry Patricia Petibon\/Rebecca Nelsen
\nAlfredo Germont: Sehoon Moon
\nGiorgio Germont: Davide Damiani
\nGastone de Letorieres: Tobias Westman
\nBaron Douphol: Jakob H\u00f6gstr\u00f6m
\nMarkis d\u2019Obligny: Eric Roos
\nDoktor Grenvil: Per Fernesten
\nFlora Bervoix: Emma Lyr\u00e9n
\nAnnina: Ellika Str\u00f6m
\nGiuseppe, Violettas betj\u00e4nt: Johan Palmqvist
\nBudb\u00e4raren Stefano Olcese
\nFloras betj\u00e4nt: Bj\u00f6rn Brostr\u00f6m
\nMalm\u00f6 Operak\u00f6r
\nMalm\u00f6 Operaorkester<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"