{"id":122226,"date":"2019-01-19T15:06:45","date_gmt":"2019-01-19T14:06:45","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122226"},"modified":"2019-01-19T15:09:18","modified_gmt":"2019-01-19T14:09:18","slug":"malmo-symfoniorkester-med-dirigenten-mei-ann-chen-vid-malmo-live-ett-nyarsfirande-med-extra-allt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122226","title":{"rendered":"Malm\u00f6 SymfoniOrkester med dirigenten Mei-Ann Chen vid Malm\u00f6 Live \u2013 ett ny\u00e5rsfirande med extra allt!"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n

Det m\u00e5ste medges att arrang\u00f6ren Malm\u00f6 Live funnit ett\nvinnande koncept. Med tillg\u00e5ng till den nya konsertlokalen, f\u00e4rdig \u00e5r 2015, inhyst\ni den med framtidstro, ombonade nya hotellskrapan, uppst\u00e5r gemyt fr\u00e5n start.\nDen vita organiskt slingrande skulpturen av Eva Hild, som v\u00e4lkomnar g\u00e4sterna\nvid kanalen, tar fram de distinkta linjerna i de moderna kvarteren. Som en\nsymbol, som tycks s\u00e4ga att konstn\u00e4rer \u00e4nnu h\u00e5lls vid liv i v\u00e5rt land, lyser den\nmot m\u00f6rkt vatten. Och n\u00e4r taiwanesisk-amerikanska virtuosen och dirigenten\nMei-Ann Chen, med sin l\u00e5nade symfoniorkester, framf\u00f6r musik n\u00e4r den \u00e4r som b\u00e4st,\n\u00e4r det bara att resignera. Sverige \u00e4r ett musicerande land! Genom solisternas s\u00e5ng\ni v\u00e4rldsklass stegras sakta en delad stolthet fram i hela den enorma lokalen. <\/p>\n\n\n\n

Tar du som jag t\u00e5get fr\u00e5n Stockholm f\u00f6r ett \u00e4ventyr som det\nh\u00e4r, kanske f\u00f6rsta g\u00e5ngen, \u00e4r det kul att k\u00e4nna till ett o annat: Malm\u00f6 som arbetarstad\n\u00e4r verkligen historia. Kockumskranen \u00e4r nedmonterad och de utmattade hamnarbetarna\n– som s\u00e5 v\u00e4l beh\u00f6vde sin natts\u00f6mn \u2013 och d\u00e4rmed f\u00f6rr sl\u00e4ckte allt uteliv tidigt \u2013\nhar somnat f\u00f6r gott. Ist\u00e4llet bor nu flest unga vuxna proportionellt, j\u00e4mf\u00f6rt\nmed hela Sverige, i denna v\u00e4xande universitetsstad. Malm\u00f6s folkliga lokaler\nekar inte l\u00e4ngre, inte n\u00e5gonstans, vilket f\u00e5r mig att h\u00e4pna! Kontrasten \u00e4r stor\ntill d\u00e5 jag som ung f\u00f6rs\u00f6kte g\u00f6ra stan en kv\u00e4ll.<\/p>\n\n\n\n

I dagsljuset f\u00f6rst\u00e5r man varf\u00f6r: Sj\u00e4lvaste gudsf\u00f6rg\u00e4tna Folkets\npark \u00e4r upprustad till f\u00e4rgglad EU-standard. B\u00e5de barnfamiljer och matglada unga\nvuxna v\u00e5gar sig nu dit. Kv\u00e4llstid fylls parken av dansanta salsag\u00e4ster eller\nunga som t\u00f6rstar efter \u00f6l och musik. Det nya universitetsomr\u00e5det best\u00e5r av rymdlika\nhus stora som kolosser, n\u00e4ra de moderna hamnkvarteren. Studenter finns i\nm\u00e4ngder. Och skyskrapan Turning Torso, med l\u00e4genheter f\u00f6r nymiljon\u00e4rerna, \u00e4r i\ndag ett slags riktm\u00e4rke f\u00f6r de som enkelt vill bes\u00f6ka havsn\u00e4ra fiskrestauranger\nv\u00e4rda sitt rykte. <\/p>\n\n\n\n

 Mycket \u00e4r i f\u00f6r\u00e4ndring h\u00e4r. \u00d6resundst\u00e5gen matar st\u00e4ndigt p\u00e5 med pendlare och danskor som glatt shoppar loss i city, rusiga \u00f6ver den billiga prislappen. Och vid det bohemiska, f\u00f6re detta arbetarnas M\u00f6llev\u00e5ngstorg, fylls det st\u00e4ndigt p\u00e5 med en mix av nysvenskar och ungdomar. I lugnet – mellan de maffialiknande uppg\u00f6relserna – skyndar sig studenterna att fynda b\u00e5de en billig tomat och en baklava i den dagliga torghandeln.<\/p>\n\n\n\n

Men nu \u00e4r det ny\u00e5rsafton. I sn\u00e5lbl\u00e5sten, fr\u00e5n kvarteren\nbakom M\u00f6llev\u00e5ngstorget, har jag letat mig ner hela v\u00e4gen till gamla hamnen mitt\nemot Centralen. D\u00e4r st\u00e5r den sprillans nya New York- svarta skyskrapan som bjuder\nin till galakv\u00e4ll. Evenemanget Malm\u00f6 Live t\u00e4vlar, ska s\u00e4gas, med det traditionella\nfirandet vid Malm\u00f6 Stadsteater. Den centralt bel\u00e4gna modernistiska femtiotalsbyggnaden\nmed sin fyrverkeri-konsert. Men Malm\u00f6 har vuxit, s\u00e5 g\u00e4sterna r\u00e4cker mer \u00e4n v\u00e4l\ntill. <\/p>\n\n\n\n

I entr\u00e9n g\u00f6r hotell\u00e4garen Peter Stordalen sig p\u00e5mind, i form\nav en konstfull jacka med stj\u00e4rnstatus, utst\u00e4lld i en monter. Jag sicksackar\nmellan gestalter i m\u00f6rka kavajer och vita skjortor och paljettkl\u00e4dda propra damer\nmed nobelt halvh\u00f6ga klackar. F\u00f6rbi fladdrande l\u00e5tsaseldar och intima m\u00f6rka skinnsoffor\nhittar jag slutligen fram till den i ljust tr\u00e4 designade disken. H\u00e4r tar jag emot\nmin biljett med \u201dextra allt\u201d, vad det nu betyder? Allt \u00e4r s\u00e5 nytt! Runt om stiger\nk\u00e4nslan av h\u00f6gtidlig f\u00f6rv\u00e4ntan. Stora s\u00e4llskap r\u00f6r sig i den dova belysningen.\nDe hj\u00e4lps civiliserat \u00e5t i de moderna tr\u00e4-trapporna med kappor och programblad.\nB\u00e5de familjer, ensamma och par i alla \u00e5ldrar. <\/p>\n\n\n\n

Men \u00e4r det egentligen m\u00f6jligt att roa \u00f6ver 1000 personer ett\nny\u00e5r i en gigantiskt h\u00f6g och modernt byggd lokal? Blir det familj\u00e4rt? P\u00e5 plats\np\u00e5 v\u00e5ning tv\u00e5 (av tre, kanske fyra), p\u00e5 l\u00e4ktaren vid d\u00f6rr H, l\u00e5ter jag blicken\nsvepa. Jag f\u00f6ljer tr\u00e4slagen i v\u00e4ggar och detaljer, i den sf\u00e4riskt enorma, akustiskt\nv\u00e4l utt\u00e4nkta lokalen. Det ser ut lite som \u201dBerwaldhallen 2.0\u201d – allt det\nmoderna. Det blir min referens. S\u00e5 kommer artisterna in och orkesterljud h\u00f6rs.\nJag checkar av i programmet, som visar p\u00e5 inslag f\u00f6r b\u00e5de gammal som ung. Och\nvisst \u00e4r mina glas\u00f6gon starka, men lite v\u00e4l l\u00e5ngt bort \u00e4r det f\u00f6r att kunna se\nansiktsuttryck. Men strax framg\u00e5r att en liten asiatisk person r\u00f6r sig d\u00e4r nere\noch sprider en gl\u00e4dje som r\u00e4cker ut till oss alla. Mei-Ann Chens levande\nkroppsspr\u00e5k smittar! <\/p>\n\n\n\n

Vid pausen beh\u00e5ller jag sopranen Gisela Stilles dynamiska\nstyrka sk\u00f6nt kvar i minnet. En eloge ska hon ha f\u00f6r sin sceniska framst\u00e4llning.\nDen blir ett st\u00f6d d\u00e5 de musikaliska styckena skiftar och kr\u00e4ver en presentation\nutifr\u00e5n sin egen dramatik. Hennes agerande n\u00e5r ut \u00f6ver kvadratmetrarna. Den\nmatchande kavaljeren, tenoren Joachim B\u00e4ckstr\u00f6ms b\u00e4rande och r\u00e4ttframma\nframf\u00f6rande, g\u00f6r mig ocks\u00e5 tacksam. Men nu g\u00e4ller det att snabbt ta sig fram\ntill det utlovade glaset champagne! Och faktiskt, n\u00e5gra sk\u00e4mtsamma ord fr\u00e5n\nkv\u00e4llens v\u00e4rd Henrik Widegren (k\u00e4nd fr\u00e5n SVT:s program Fr\u00e5ga Lund), trollade\nbort en stor bit av anonymiteten – denna massg\u00e5va till oss \u00f6ver tusen g\u00e4ster –\ninnebar.<\/p>\n\n\n\n

Efter pausen \u00f6kar intensiteten i musiken. Orkesterns hela\nstyrka virvlar fram. Vi bjuds p\u00e5 b\u00e5de gester, humor och mycket v\u00e4l dirigerade\noch \u00f6verraskande musikaliska inslag. Men trots skickliga s\u00e5ngare och Widegrens v\u00e4rme\noch p\u00e5hittighet \u2013 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 dirigenten som g\u00f6r starkast intryck. Vilken\nkvinna! En s\u00e5 god hand hon hade med sina musiker! R\u00f6rd av bem\u00f6dandet – att alla\nmusiker i slutet – reste sig upp och v\u00e4nde ett varv \u2013 mitt i musiken \u2013 appl\u00e5derar\njag \u00e4rligt. Nu kan det nya \u00e5ret, 2019, f\u00e5 b\u00f6rja.<\/p>\n\n\n\n

Frilansande journalist Pernilla Wiechel<\/em><\/p>\n\n\n\n

MEDVERKANDE:<\/strong><\/p>\n\n\n\n


Malm\u00f6 SymfoniOrkester (MSO)<\/strong>
Mei-Ann Chen,<\/strong>\u00a0dirigent
Gisela Stille,<\/strong>\u00a0sopran
Joachim B\u00e4ckstr\u00f6m,<\/strong>\u00a0tenor
Henrik Widegren,<\/strong>\u00a0Ny\u00e5rsv\u00e4rd<\/p>\n\n\n\n


Program<\/strong>
Tjajkovskij<\/strong>, Polonaise ur Eugene Onegin
Strauss d.y<\/strong>, Czardas ur L\u00e4derlappen
Tailleferre<\/strong>,\u00a0Valse de D\u00e9p\u00e8ches ur Les Mari\u00e9s de la Tour Eiffel
Leh\u00e1r<\/strong>, Dein ist mein ganzes Hertz ur Leendets land
Huang<\/strong>, Sabei Dance ur Sabei svit nr 2
Puccini<\/strong>, Chi\u2019il bel sogno di Doretta ur Svalan
Korngold<\/strong>, Intermezzo ur Much ado about nothing
Puccini<\/strong>, O soave fanciulla ur La Boh\u00e8me
Bernstein<\/strong>, Overtyr till Candide<\/p>\n\n\n\n

paus –<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ankarblom<\/strong>, Smolan Road
Riedel<\/strong>, Fattig bonddr\u00e4ng
Mahler<\/strong>, Kr\u00e4ftig beweg, doch nicht so Schnell\u00a0ur Symfoni nr 1, \u201cTitan\u201d
Dvorak<\/strong>, S\u00e5ngen till M\u00e5nen ur Rusalka
Sjostakovitj<\/strong>, Lyrisk vals ur Balettsvit nr 1
de Curtis<\/strong>, Non ti scordar di me\u00a0
M\u00e1rquez<\/strong>, Conga del Fuego
Sch\u00f6nberg\/Boublil<\/strong>, One day more ur Les Mis\u00e9rables<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Det m\u00e5ste medges att arrang\u00f6ren Malm\u00f6 Live funnit ett vinnande koncept. Med tillg\u00e5ng till den nya konsertlokalen, f\u00e4rdig \u00e5r 2015, inhyst i den med framtidstro, ombonade nya hotellskrapan, uppst\u00e5r gemyt fr\u00e5n start. Den vita organiskt slingrande skulpturen av Eva Hild, som v\u00e4lkomnar g\u00e4sterna vid kanalen, tar fram de distinkta linjerna i de moderna kvarteren. Som […]<\/p>\n","protected":false},"author":70,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3469,12596],"class_list":{"0":"post-122226","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-malmo","8":"tag-malmo-live-konserthus","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122226","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/70"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122226"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122226\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122232,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122226\/revisions\/122232"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122226"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122226"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122226"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}