{"id":122127,"date":"2019-01-15T03:37:18","date_gmt":"2019-01-15T02:37:18","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122127"},"modified":"2019-01-15T18:00:02","modified_gmt":"2019-01-15T17:00:02","slug":"svangig-bluesfest-med-vassade-veteraner-ginhouse-pa-nefertiti","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=122127","title":{"rendered":"Sv\u00e4ngig bluesfest med v\u00e4ssade veteraner – GinHouse p\u00e5 Nefertiti"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
GinHouse med g\u00e4ster – alla foton Manfred Piltorp<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

GinHouse <\/strong>50+  Blues Celebration Party<\/p>\n

13\/1 2019 p\u00e5 Nefertiti i G\u00f6teborg<\/p>\n\n\n

GinHouse bildades i \u00f6stra delarna av G\u00f6teborg av ton\u00e5ringar drabbade av den vita bluesv\u00e5gen fr\u00e5n England med grupper som John Mayall & The Bluesbreakers, Cream och Spencer Davis Group. Som om det inte vore tillr\u00e4ckligt, \u00f6versk\u00f6ljdes de av amerikansk folkblues n\u00e5gra \u00e5r senare. 1967-1970 lirade grabbarna sina hj\u00e4ltars l\u00e5tar i Sveriges andra stad p\u00e5 fritidsg\u00e5rdar, musikklubbar och n\u00e5gra g\u00e5nger p\u00e5 st\u00f6rre arenor, d\u00e5 i egenskap av f\u00f6rband till exempelvis Jimi Hendrix. Sedan dess har man haft b\u00e5de 30-\u00e5rs och 40-\u00e5rs (en konsert jag s\u00e5g) jubileum j\u00e4mte ett ”guerilla-set” till minne av Que Club. N\u00e5gon skiva har aldrig gjorts, vilket det nu ska r\u00e5das bot p\u00e5. Musikradion (P2) spelade n\u00e4mligen in. Fr\u00e5n det material som kommer s\u00e4ndas i etern, \u00e4r tanken att en livealbum ska sammanst\u00e4llas under ledning av giganten \u00c5ke Linton.<\/p>\n\n\n\n

Vore fullst\u00e4ndigt felaktigt att rubricera evenemanget mossig nostalgi, \u00e4ven om majoriteten lycklig publik p\u00e5 fullkn\u00f6kade Nef var till \u00e5ren kommen. De fyra som i femtio \u00e5r haft patent p\u00e5 GinHouse, har spenderat sitt yrkesliv i musikens tj\u00e4nst. Samtliga \u00e4r mycket meriterade! Kjell Jansson har som l\u00e5tskrivare, bandledare och basist varit ett aktat namn p\u00e5 jazzscenen, har kompat flera internationella stj\u00e4rnor. Bengan Blomgren har f\u00f6r k\u00e4nnare och branschkollegor ett skimmer kring sig, otvivelaktigt en gitarrist med v\u00e4rldsrykte. Trumslagaren Gunnar Pettersson fr\u00e5n Hisingen f\u00f6rekommer ofta i rythm & blues sammanhang och ingick i husbandet i magasin i Sveriges television.. Bernt Andersson m\u00e4rks \u00f6verallt i skiftande omgivningar med kvalitetsst\u00e4mpel, varf\u00f6r han har kallats G\u00f6teborgs meste musiker. P\u00e5 senare \u00e5r har han varit omistlig som arrang\u00f6r och instrumentalist p\u00e5 G\u00f6teborgs Stadsteater, vilket undertecknad kan vidimera. Kvartetten tillsammans med Bror Gunnar Jansson har h\u00e5llit ig\u00e5ng en old school-blues konstellation senaste decenniet betitlad Serve You Right To Suffer. Dessa rudiment\u00e4ra nedslag i deras karri\u00e4rer, ska inte kringg\u00e5 att tidvis 3\/4 av dem var medlemmar i ”tunggungiga” Tottas Blues Band samt att de varit h\u00f6rnpelare i den alternativa musikr\u00f6relsen.<\/p>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Kjell Jansson \/ Gunnar Pettersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Bluesfesten genomf\u00f6rdes i tv\u00e5 gener\u00f6sa set, vilka b\u00e5da varade \u00f6ver en timma. Aftonens presentat\u00f6r, tillika huvudvokalist, var som vanligt Bernt Andersson som mestadels satt bakom en v\u00e4lljudande hammondorgel. (Hans fru hade tagit de gamla svartvita bilderna, p\u00e5 de l\u00e5ngh\u00e5riga ynglingarna som fanns att besk\u00e5da.) Man gjorde l\u00e5tar skrivna av eller associerade med storheter som Willie Dixon, Albert King, Muddy Waters, Otis Rush, Jack Bruce, Robert Johnson, John Mayall och Stevie Winwood, f\u00f6r att n\u00e4mna ett antal ess ur den heta h\u00f6gen. Ber\u00e4ttades att \u00e5tskilliga melodier fanns med p\u00e5 repertoaren hos Tottas. Donny Hathaway och Stevie Wonder utgjorde mer ov\u00e4ntade val. Bluesen hade m\u00e5nga f\u00f6rtecken: Chicago-, country-, delta- sydstats- j\u00e4mte brittisk bluesrock. Det spelades snabbt och rivigt, gungande l\u00e5ngsamt och givetvis i taktfast mediumtempo. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bernt Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Eftersom den h\u00e4ngivna publiken underh\u00e5lls av fullblodsproffs, l\u00e5ter musikerna som en exceptionellt samspelt enhet, vars energi, rytmiska driv och solistf\u00f6rm\u00e5ga spred f\u00f6rv\u00e4ntad v\u00e4rme. Kanske beroende p\u00e5 att inspelning skedde, var formen mer bunden \u00e4n jag hade f\u00f6rmodat. I andra set blev f\u00f6rvisso den \u00e5tr\u00e5v\u00e4rda, of\u00f6ruts\u00e4gbara livek\u00e4nslan mer p\u00e5taglig. M\u00e5ste sl\u00e5 fast att tendenser till j\u00e4mntjockt, tr\u00e5kigt tillst\u00e5nd aldrig uppstod, annars ganska vanligt f\u00f6rekommande vid bluestillst\u00e4llningar. P\u00e5drivande p\u00e5hittig trumslagare j\u00e4mte en sammanl\u00e4nkande groovy basgitarrist (noterade att Jansson hade en H\u00f6fner att tillg\u00e5), garanterade att vi slapp all antydan till enformighet. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
.Bo Carlsson frontfigur i Mr Bo & The Voodooers

<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

P\u00e5 scen fanns i omg\u00e5ngar g\u00e4ster. Bror Gunnar Jansson sj\u00f6ng med passion och spelade vid n\u00e5got tillf\u00e4lle halvakustisk gitarr. Mr Bo k\u00e4nd fr\u00e5n ett rutinerat bluesg\u00e4ng, anv\u00e4nde sin v\u00e4gvinnande r\u00f6st och fyrade av \u00e5tskilliga vassa riff p\u00e5 sin gitarr. Stefan Dafg\u00e5rd hade anlitats som munspelare, en syssla han utf\u00f6rde med bravur. Multiinstrumentalisten Stefan Sandberg hade n\u00e5gra inspirerade solon p\u00e5 tenorsax. L\u00e5t mig framh\u00e5lla ett knippe storartade sekvenser: Bror Gunnars f\u00f6rsta s\u00e5nginsats d\u00e5 Bernt trakterar munspel och Gunnar vispar, Mr. Bo framf\u00f6r Do I Move You (Simone) vars karakt\u00e4ristiska h\u00e4ng fylls i av Stefan Sandberg, Bengan Blomgrens solo i Crossroads inbringar massiva appl\u00e5der, uruppf\u00f6randet av White Room featuring Bror Gunnar p\u00e5 s\u00e5ng j\u00e4mte Bernt vid orgeln, soulig ballad vidr\u00f6r v\u00e5rt innersta genom uts\u00f6kt spel p\u00e5 flygel och sax plus \u00e5terigen ber\u00f6rande vokal prestation av Bror Gunnar Jansson, munspelssolot i Spooonful samt den boogie som avrundade en extatisk s\u00f6ndagskv\u00e4ll. <\/p>\n\n\n\n

\"\"
Bengan Blomgren in action<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Blev aningen f\u00f6rv\u00e5nad \u00f6ver att hammondorgeln s\u00e5 obestridligt dominerade deras sound. M\u00e4stermixaren Linton kan s\u00e4kert i efterhand justera, f\u00e5 fram r\u00e4tt balans. I \u00f6vrigt perfekt resonans, med undantag f\u00f6r att det l\u00e4t murrigt under det obligatoriska bassolot. Att Bernt Andersson oavsett om han l\u00e4gger ackord p\u00e5 klaviatur eller bl\u00e5ser munspel, f\u00f6rfogar \u00f6ver ett enormt stort register, var jag v\u00e4l medveten om. Icke desto mindre, bevisade han vilken fantastisk, melodiburen musiker han \u00e4r. Tvivlar p\u00e5 om Bernts st\u00e4mma finns inspelad p\u00e5 skiva. Med tanke p\u00e5 det ska po\u00e4ngteras att han innehar en bra, funktionell r\u00f6st. Utan att vara djupt uttrycksfull passar den in i detta sammanhang. Bengan Blomgren har en himmelsk lager p\u00e5 lager -teknik, som f\u00f6renar livsvilja och sm\u00e4rta. I ett par l\u00e5tar tilldelades han utrymme att ”kn\u00e5da” fram toner p\u00e5 sitt omissk\u00e4nnliga s\u00e4tt. Hade g\u00e4rna h\u00f6rt mer av den varan. Varje g\u00e5ng \u00e4r en ynnest.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Samma s\u00e4ttning som i bandet Serve You Right To Suffer med Bror Gunnar Jansson i mitten.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Hur sammanfatta ett uppseendev\u00e4ckande gig?. Konserten inneh\u00f6ll kr\u00e4ngande beats och rullande groove, medryckande refr\u00e4nger och k\u00e4nslostarka ballader. V\u00e5ra kroppar tog emot, genom att stampa takten, vifta och rotera med huvudet. Variationsrikedomen p\u00e5 scen var lika p\u00e5taglig som spelgl\u00e4djen och samarbetet.  De virtuosa dragen i landets f\u00f6rn\u00e4msta coverband gjorde sig p\u00e5minda emellan\u00e5t, fast \u00f6verlag underordnade sig kollektivet den  formel som stavas b+l+u+e+s. D\u00e5 jag vet vad dessa  herrar \u00e4r kapabla till, hade jag m\u00f6jligen orimliga f\u00f6rhoppningar om \u00e5rets konsert i sikte. Glimtvis infann sig den s\u00e4llsynta magin. Det \u00e4r gott nog! Och jag \u00e4r f\u00f6rvissad om att publiken styrde stegen hem\u00e5t med inre tillfredsst\u00e4llelse, b\u00e4ttre rustade att m\u00f6ta en bl\u00e5 m\u00e5ndag morgon.<\/p>\n\n\n

Foton: Manfred Piltorp<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

GinHouse 50+  Blues Celebration Party 13\/1 2019 p\u00e5 Nefertiti i G\u00f6teborg GinHouse bildades i \u00f6stra delarna av G\u00f6teborg av ton\u00e5ringar drabbade av den vita bluesv\u00e5gen fr\u00e5n England med grupper som John Mayall & The Bluesbreakers, Cream och Spencer Davis Group. Som om det inte vore tillr\u00e4ckligt, \u00f6versk\u00f6ljdes de av amerikansk folkblues n\u00e5gra \u00e5r senare. 1967-1970 lirade […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,13624],"tags":[],"class_list":["post-122127","post","type-post","status-publish","format-standard","category-musik","category-recension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122127","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=122127"}],"version-history":[{"count":14,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122127\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":122153,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/122127\/revisions\/122153"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=122127"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=122127"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=122127"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}