{"id":121781,"date":"2018-12-23T16:22:02","date_gmt":"2018-12-23T15:22:02","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121781"},"modified":"2018-12-23T16:43:32","modified_gmt":"2018-12-23T15:43:32","slug":"bowie-sinnrikt-transformerad-loving-the-alien-av-miriam-aida","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121781","title":{"rendered":"Bowie sinnrikt transformerad – Loving The Alien av Miriam Aida"},"content":{"rendered":"\n
\"\"
David Pahmp<\/figcaption><\/figure>\n\n\n

Artist:\u00a0<\/strong>Miriam Aida<\/p>\n

Titel:\u00a0<\/strong>Loving The Alien<\/p>\n

Betyg:\u00a0<\/strong>4<\/p>\n

Producent: Miriam Aida, Ola Bothz\u00e9n, & Amir Aly<\/p>\n

Inspelad i Yla Studios Malm\u00f6 2017-2018<\/p>\n

Ljudtekniker och mixare: Amir Aly<\/p>\n

Mastrad av Thomas Eberger, Stockholm Mastering<\/p>\n

Skivbolag: Connective<\/p>\n

43:20<\/p>\n

Release: 14\/9 2018<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

Hon har sl\u00e4ppt \u00e5tta skivor, \u00e4r\u00a0 radioproducent och kr\u00f6nik\u00f6r,\u00a0 bor i Malm\u00f6 och driver skivbolag tillsammans med maken Fredrik Kronkvist. Sedan l\u00e5ng tid best\u00e5r hennes band av gitarristen Mats Andersson j\u00e4mte slagverkarna Finn Bj\u00f6rnulfson och Ola Bothz\u00e9n, De utg\u00f6r s\u00e4ttningen p\u00e5 ett album best\u00e5ende av covers fr\u00e5n en av rockv\u00e4rldens stora f\u00f6rnyare. Under h\u00f6sten har de varit p\u00e5 turn\u00e9 med detta material. P\u00e5 grund av att konserten p\u00e5 Nef i G\u00f6teborg krockade med teaterpremi\u00e4r, kunde jag endast h\u00f6ra avslutande kvarten. Miriam Aida har f\u00f6rk\u00e4rlek f\u00f6r brasiliansk musik,\u00a0 st\u00f6per om\u00a0 Bowies tonspr\u00e5k till\u00a0 genomg\u00e5ende\u00a0 bossatakt. Att s\u00e5ngaren som bel\u00f6nats p\u00e5 V\u00e4rldsmusik- och Manifestgala f\u00f6ljer sitt hj\u00e4rta likt en av sina f\u00f6rebilder, \u00e4r en sj\u00e4lvst\u00e4ndig h\u00e5llning v\u00e4rd appl\u00e5der.\u00a0<\/p>\n

Aida vill utmana, komma med nya perspektiv. Tv\u00e5 klassiker –\u00a0Space Oddity\u00a0<\/em>och\u00a0Rebel Rebel –\u00a0<\/em>har till och med f\u00e5tt text p\u00e5 portugisiska av Seu Jorge. Och hon s\u00e4ger sig ha lagt in jazz,\u00a0 reggae, afrikanska inslag och svensk melankoli h\u00e4r och var. Somligt framg\u00e5r tydligt,\u00a0 andra influenser \u00e4r\u00a0 inte lika sk\u00f6njbara. De enormt kreativa musikerna tillf\u00f6r mycket, g\u00f6r n\u00e5got excentriskt och charmigt av elva l\u00e5tar signerade\u00a0 Bowie (som jag h\u00f6rde live p\u00e5 80-talet och 90-talet). Enstaka g\u00e5nger anser jag, att\u00a0 omtolkningarna gjorts p\u00e5 bekostnad av originalens unika dynamik. Visst \u00e4r det en sanning med modifikation och det handlar delvis om vana, men i mina \u00f6ron finns inte i det brasilianska soundet samma stegringar, samma skiftningar.<\/p>\n

Det \u00e4r verkligen anm\u00e4rkningsv\u00e4rt att inte ha n\u00e5gon klaviaturspelare, ist\u00e4llet tv\u00e5 slagverkare. Rytml\u00e4ggarna befinner sig i perfekt symbios med Mats Andersson och hans sjustr\u00e4ngade akustiska instrument.\u00a0Dollar Days\u00a0<\/em>j\u00e4mte\u00a05:15 The Angels Have Gone\u00a0<\/em>\u00e4r ett par\u00a0 exempel p\u00e5 denna str\u00e5lande samexistens.\u00a0 Fyllig akustik med superb efterklang g\u00f6r att musiken l\u00e5ter extra f\u00f6rdelaktig i h\u00f6rlurar. Rytmer finf\u00f6rdelas, virar in melodierna i aptitlig skrud. L\u00e4st ”bruksanvisning” st\u00e4mmer: Man har utarbetat ett magnetiskt gruppsound. Trombon, sopransax, fl\u00f6jt och keyboard\u00a0 kompletterar delikat p\u00e5 n\u00e5gra st\u00e4llen.\u00a0 Skivan inleds sn\u00e4rtigt och suggestivt.\u00a0 The Man Who Sold The World, Let\u00b4s Dance och Space Oddity –<\/em> titlar som skulle kunna rubriceras som en frist\u00e5ende trilogi. F\u00f6r tredje g\u00e5ngen p\u00e5 kort tid, har jag live h\u00f6rt en jazzig kvinna tolka\u00a0Let\u00b4s Dance<\/em>. En hit \u00e4ven i denna tappning p\u00e5 skivan, trots att Aidas st\u00e4mband inte tar i lika mycket som p\u00e5 originalet.<\/p>\n

Ziggy Stardust\u00a0<\/em>har berikats av upplyftande fl\u00f6jt, medan\u00a0 utsv\u00e4vande finalen \u00a0This Is Not America <\/em>(soundtrack som har Pat Metheny & Lyle Mays som medkomposit\u00f6rer) far iv\u00e4g i snabb, spetsig utflykt med sopransax och berimbau p\u00e5 hugget. Fredrik Kronkvist\u00a0 ansvarar f\u00f6r dessa\u00a0 uppiggande bidrag p\u00e5 bl\u00e5sinstrument. Ganska obem\u00e4rkt har Nils Landgren ett soft trombonslinga i Let\u00b4s Dance.<\/em> Till avdelningen annorlunda versioner h\u00f6r definitivt Rebel Rebel,\u00a0<\/em>vars nedtonade attityd och text p\u00e5 portugisiska inneb\u00e4r att den bara identifieras i refr\u00e4ngen. Det sk\u00f6na sv\u00e4nget utg\u00f6r grundackord f\u00f6r skivan i stort. Och i\u00a0Letters To Hermione\u00a0<\/em>l\u00e5ter det snarare som samba \u00e4n bossa. Mats Andersson \u00e4r en mycket duktig och h\u00f6rv\u00e4rd gitarrist som hela tiden broderar ut melodierna lagom mycket.\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

I vissa l\u00e5tar fungerar originalen mest som\u00a0 utg\u00e5ngspunkt.\u00a0 Bowie\u00b4s ande k\u00e4nns inte alltid n\u00e4rvarande, d\u00e4rf\u00f6r kan\u00a0Loving The Alien\u00a0<\/em>vara sv\u00e5rsm\u00e4lt f\u00f6r purister. Jag m\u00e4rker emellertid att skivan v\u00e4xer, klarar galant\u00a0 testet att genomg\u00e5 ett halvdusson noggranna genomlyssningar.\u00a0Ashes To Ashes<\/em> demonstrerar hur suver\u00e4n h\u00e5llning, resulterar i fyra minuters \u00e5terh\u00e5llen extas. Genomg\u00e5ende \u00e4r s\u00e5ngen\u00a0 f\u00f6ljsam och tons\u00e4ker, fraseringen f\u00f6rn\u00e4mlig. Noterar\u00a0 hur raffinerat Aida och musikerna anv\u00e4nder sig av pauser,\u00a0 betonar betydelsen av mellanrum och \u00f6verg\u00e5ngar. Vad jag kan utr\u00f6na inga elf\u00f6rst\u00e4rkta instrument, bortsett fr\u00e5n keyboard och bottleneck gitarr i n\u00e5gra l\u00e4ckra passager. Ett ytterst originellt album med finstilta ambitioner\u00a0 som sk\u00f6rdat frukt. Fr\u00e4cka arrangemang, samspelta skickliga musiker och ink\u00e4nnande vokal beg\u00e5vning har utgjort komponenterna. \u00a0 (Omslaget \u00e4r\u00a0 en parafras p\u00e5 lp:n Alladin sane fr\u00e5n 1973.)<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n

\u00a0<\/p>\n\n\n

\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"
Turn\u00e9foto fr\u00e5n hemsida<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
\"\"<\/figure>\n\n\n\n
    <\/ul>\n\n\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Artist:\u00a0Miriam Aida Titel:\u00a0Loving The Alien Betyg:\u00a04 Producent: Miriam Aida, Ola Bothz\u00e9n, & Amir Aly Inspelad i Yla Studios Malm\u00f6 2017-2018 Ljudtekniker och mixare: Amir Aly Mastrad av Thomas Eberger, Stockholm Mastering Skivbolag: Connective 43:20 Release: 14\/9 2018 \u00a0 Hon har sl\u00e4ppt \u00e5tta skivor, \u00e4r\u00a0 radioproducent och kr\u00f6nik\u00f6r,\u00a0 bor i Malm\u00f6 och driver skivbolag tillsammans med […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-121781","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121781","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121781"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121781\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121802,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121781\/revisions\/121802"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121781"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121781"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121781"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}