![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/02-fannyochalexander-pressbild-fotoolakjelbye-2018-19-1024x682.jpg\")
Av:\u00a0<\/strong>Ingmar Bergman<\/p>\n Bearbetning:\u00a0<\/strong>Stefan Larsson, Eva Bergman<\/p>\n Regi:\u00a0<\/strong>Eva Bergman<\/p>\n Scenografi:\u00a0<\/strong>Tofte Lamberg<\/p>\n Kostym:\u00a0<\/strong>Ann-Margret Fyreg\u00e5rd<\/p>\n Mask:\u00a0<\/strong>Elisabeth Wigander<\/p>\n Orkester:<\/strong> Bernt Andersson (kapellm\u00e4stare), Anders Bladh, Daniel Ekberg, Per Melin, Stefan Sandberg och Bo Stenholm (kapellm\u00e4stare)<\/p>\n Spelas till och med 2\/3 2019 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater<\/p>\n Premi\u00e4r 14\/12<\/p>\n \u00a0<\/p>\n F\u00f6rv\u00e4ntningar kan utg\u00f6ra en h\u00e4msko, vara en besv\u00e4rande omst\u00e4ndighet. De riskerar att f\u00f6rst\u00e4rkas n\u00e4r dessutom f\u00f6rhandskunskap och k\u00e4nslom\u00e4ssig bindning existerar. S\u00e5 \u00e4r fallet med\u00a0 flerfaldigt Oscars-bel\u00f6nade Fanny och Alexander<\/em>. Of\u00f6rgl\u00f6mliga prestationer fr\u00e5n den tidens cr\u00e8me-de-la-cr\u00e8me av sk\u00e5despelare st\u00e4ller sig i v\u00e4gen, \u00e5tminstone l\u00e5ngt in f\u00f6rsta akten. P\u00e5 n\u00e4thinnan fr\u00e5n filmen\/ tv-serien kampen mellan gott och ont, den avgrundsdjupa skillnaden i att bejaka eller f\u00f6rsaka.\u00a0 En obeveklig strid en h\u00f6gborgerlig teaterfamilj tvingas genomlida – med Alexander som fr\u00e4msta revolt\u00f6r vars motst\u00e5nd skapade identifikation\u00a0 Biskopen f\u00f6rnekar m\u00e4nniskor deras frihet och gl\u00e4dje, en inte ovanlig tematik hos ”demonregiss\u00f6ren”.\u00a0 Ska s\u00e4gas att ber\u00e4ttelsen har en s\u00e4rst\u00e4llning hos mig, d\u00e5 jag annars alla dagar i veckan f\u00f6redrar Bergmans motpol Bo Widerberg,\u00a0<\/p>\n N\u00e4r Eva Bergman f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen tagit sig an n\u00e5got av sin fars verk, har hon flyttat fram det till 30-talet. I \u00f6vrigt bygger scenversionen p\u00e5 den bearbetning Stefan Larsson gjorde f\u00f6r Dramaten. Detta \u00e4r fj\u00e4rde upps\u00e4ttningen Eva Bergman gjort enligt samma koncept, det vill s\u00e4ga med samma m\u00e5ngsidiga sexmannaorkester p\u00e5 scen.\u00a0 Orkestern \u00e4r lysande, oavsett om de illustrerar dramaturgin i helfigur eller underst\u00f6djer och f\u00f6rst\u00e4rker. Man st\u00e5r f\u00f6r egna utomordentliga arrangemang, v\u00e4xlar instrument raffinerat och framf\u00f6r med bravur\u00a0 en brokig blandning av musik. Allt ifr\u00e5n svensk folkvisa, jazz och juls\u00e5nger till judiska tong\u00e5ngar, klassiskt samt tyska schlagers (Ulla Skoog stils\u00e4ker vokalist). Daniel Ekborgs sordinerade, br\u00e4nnheta trumpet i en central scen d\u00e4r Alexander tillr\u00e4ttavisas och Bernt Anderssons bedrift att ruska om publiken i Toccata;<\/i> \u00e4r tv\u00e5 av \u00e5tskilliga toppnoteringar.<\/p>\n Vridscenen anv\u00e4nds inte, ist\u00e4llet forslar scenarbetare in och ut rekvisita. Scenografin \u00e4r osedvanligt sparsmakad.\u00a0 Sammetsr\u00f6da draperier och julgran, tafflig portal utg\u00f6r dekor p\u00e5 Ekdahls familjeteater, kristallkronor hos aff\u00e4rsidkaren Jacobi och\u00a0 asketisk gr\u00e5 interi\u00f6r i biskopens hem. Greppet synes vara att arbeta med symbolladdad rekvisita. Dock, kr\u00e4mar man p\u00e5 avsev\u00e4rt med omskakande effekter under uppl\u00f6sningen, vars b\u00e5de ot\u00e4cka och magiska dimension \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs\u00a0 med ackuratess. Kostymavdelningen har varit ig\u00e5ng en l\u00e5ng period, provat ut kl\u00e4der redan f\u00f6re sommaren. Sj\u00e4lvklart \u00e4r resultatet ansl\u00e5ende. Att Ann-Margret Fyreg\u00e5rd f\u00f6r trettiosex \u00e5r sedan var med och sydde kl\u00e4der inf\u00f6r filmpremi\u00e4ren, \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rd kuriosa v\u00e4rd att lyftas fram.<\/p>\n Finns fler kopplingar till auteuren Bergman.\u00a0 <\/i>Jakob Eklund vet hur det \u00e4r att bli regisserad av mannen med upph\u00f6jd status, han som kollegor runt om i v\u00e4rlden beundrade. Eklund som jag p\u00e5 senare \u00e5r sett i\u00a0M\u00e4staren och Margarita\u00a0<\/em>och\u00a0G\u00f6sta Berlings saga<\/em>, har blivit expert p\u00e5 diaboliska karakt\u00e4rer. Ingen \u00f6verraskning s\u00e5ledes att denne \u00e5terv\u00e4ndande G\u00f6teborgare levererar ett ruggigt portr\u00e4tt. M\u00e5nga sk\u00e5despelare imponerar rej\u00e4lt, Ulla Skoog vars tyska bespottade maka f\u00f6rs\u00f6ker vara tapper, lyckas frapperande nog ta sig an ett tragiskt \u00f6de. \u00a0 Carina M Johansson tillh\u00f6r de som dubblerar, klarar galant\u00a0 att antingen vara obekymrad ”ihoplappare” eller p\u00e5st\u00e5tt n\u00f6dv\u00e4ndig bestraffare. Dubbelarbetande Tomas Nystedt \u00e4r stringent i vad han \u00e4n f\u00f6retar sig, har en avundsv\u00e4rd f\u00f6rm\u00e5ga att engagera genom att dra ut p\u00e5 sina repliker. Johan Hafezi\u00a0 i tv\u00e5 viktiga biroller, \u00e4r sj\u00e4lvklar p\u00e5 ett s\u00e4tt som inte tidigare sk\u00e5dats p\u00e5 Stadsteatern. Bravo!\u00a0<\/p>\n Emilie Strandbergs minspel och koreografi \u00e4r kongenialt. Lars V\u00e4ringer som Isak och Johan Gry som \u00e4ldste sonen, har vinnlagt sig om precis den pondus och den humanistiska v\u00e4rme som genomsyrar deras tacksamma roller. Den elake och olycklige i br\u00f6draskaran, som inf\u00f6r avg\u00f6rande sammandrabbning visar s\u00e4llsynt resning, gestaltas underh\u00e5llande och gripande av Sven-\u00c5ke Gustavsson. Mia H\u00f6glund gestaltar skickligt och trov\u00e4rdigt Emilie, vars liv ju lika mycket handlar om passionen till teatern som till sina barn. Tre grabbar alternerar som Alexander och dito g\u00e4ller f\u00f6r Fanny-rollen. Premi\u00e4rens Alexander \u00e4r \u00f6vertygande, r\u00e5der ingen tvekan om hans vrede och desperation.<\/p>\n Synd att rangordna, men tv\u00e5 f\u00f6rn\u00e4mliga bedrifter \u00e5terst\u00e5r, f\u00f6rtj\u00e4nar\u00a0 r\u00e4ttm\u00e4tiga positioner i rampljuset. Eric Ericson g\u00f6r helt enkelt en enast\u00e5ende tolkning av en\u00a0 orerande, fryntlig gam\u00e4ng med hedonistiska b\u00f6jelser. Monologkonsten p\u00e5 sluttampen\u00a0 \u00f6msom rakbladsvass, \u00f6msom hj\u00e4rtknipande. Allra fetast ber\u00f6m utdelas till Carina Boberg, vars prestation m\u00e5ste betecknas som fenomenal. Med varje nyanserat tonfall och specifik gest \u00e4ger hon scen. Att vi p\u00e5minns om familje\u00f6verhuvudets karri\u00e4r, j\u00e4mte hennes mantra om att vi alla spelar v\u00e5ra roller, bidrar till den m\u00e5ngbottnade karisma hon f\u00f6rmedlar i sitt bl\u00e4ndande spel.<\/p>\n Eva Bergman har en v\u00e4gvinnande estetik, beh\u00f6ver inte\u00a0 kliva ur ber\u00e4ttelsen och blinka till publiken. Metaaspekten finns denna g\u00e5ng inskriven i manus.\u00a0 Far och dotter Bergman har \u00e5stadkommit en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till teatern och sk\u00e5despelarna, \u00e4ven till entusiaster som saknar talang. Bergman d.y har med sin enorma rutin och sitt team,\u00a0 konstruerat en\u00a0 emotionell berg och dalbana. Konfliktytor och stup reflekteras rytmiskt koordinerat mot den ”lilla v\u00e4rldens” skenbara trygghet och f\u00f6rtretligheter. F\u00f6rsta akten \u00e4r habil, k\u00e4nns f\u00f6r mycket som att den prickar av betydelsefulla moment. Efter paus faller allt p\u00e5 plats. Karakt\u00e4rer utmejslas medan dramatiken\u00a0 f\u00f6rdjupas. Att sk\u00e5despelare jag flitigt sett senaste decenniet inte alls framst\u00e5r som utslitna, \u00e4r ett mycket gott betyg. P\u00e5 m\u00e5nga h\u00e4nder \u00e4r de till och med kapabla att m\u00e4ta sig med\u00a0 legendariska akt\u00f6rer fr\u00e5n filmen anno 1982, vilket m\u00e5ste betraktas som ett str\u00e5lande \u00f6verbetyg.<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n \u00a0<\/p>\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n\n\n\n <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Av:\u00a0Ingmar Bergman Bearbetning:\u00a0Stefan Larsson, Eva Bergman Regi:\u00a0Eva Bergman Scenografi:\u00a0Tofte Lamberg Kostym:\u00a0Ann-Margret Fyreg\u00e5rd Mask:\u00a0Elisabeth Wigander Orkester: Bernt Andersson (kapellm\u00e4stare), Anders Bladh, Daniel Ekberg, Per Melin, Stefan Sandberg och Bo Stenholm (kapellm\u00e4stare) Spelas till och med 2\/3 2019 stora scen G\u00f6teborgs Stadsteater Premi\u00e4r 14\/12 \u00a0 F\u00f6rv\u00e4ntningar kan utg\u00f6ra en h\u00e4msko, vara en besv\u00e4rande omst\u00e4ndighet. De riskerar […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-121673","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121673","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121673"}],"version-history":[{"count":9,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121673\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121708,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121673\/revisions\/121708"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121673"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121673"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121673"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/03-fannyochalexander-pressbild-fotoolakjelbye-2018-19-682x1024.jpg\")
<\/figure>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/07-fannyochalexander-pressbild-fotoolakjelbye-2018-19-1024x656.jpg\")
<\/figure>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/12\/04-fannyochalexander-pressbild-fotoolakjelbye-2018-19-1024x682.jpg\")
<\/figure>\n\n\n\n
<\/p>\n\n\n\n