{"id":121483,"date":"2018-12-15T11:41:28","date_gmt":"2018-12-15T10:41:28","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121483"},"modified":"2018-12-15T11:41:30","modified_gmt":"2018-12-15T10:41:30","slug":"omskakande-bladvandare-doden-ar-inte-nog-av-david-ericsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121483","title":{"rendered":"Omskakande bladv\u00e4ndare – D\u00f6den \u00e4r inte nog av David Ericsson"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Lisa Zachrisson<\/p>\n

Titel: <\/strong>D\u00f6den \u00e4r inte nog<\/p>\n

F\u00f6rfattare: <\/strong>David Ericsson<\/p>\n

Utgivningsdatum: november 2018<\/p>\n

ISBN: 9789170379833<\/p>\n

F\u00f6rlag: <\/strong>Ordfront<\/p>\n

231 sidor<\/p>\n

F\u00f6r oss som l\u00e4st samtliga b\u00f6cker av f\u00f6rfattaren fr\u00e5n Stockholm, k\u00e4nns motivkretsen igen. Slita f\u00f6r br\u00f6df\u00f6dan, koppla av p\u00e5 lediga stunder och f\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llanden att fungera. Hans dugliga karakt\u00e4rer r\u00e5kar ofta ut f\u00f6r avg\u00f6rande problem, hamnar i situationer de tappar kontroll \u00f6ver.  Att David Ericsson i sin fabuleringsf\u00f6rm\u00e5ga framst\u00e5r som klockrent autentisk, har sin naturliga f\u00f6rklaring.  Han har k\u00f6rt l\u00e5ngtradare i flera decennier.  I nya romanen  ber\u00e4ttar drygt tjugo\u00e5riga Sven om sitt liv n\u00e4r han sugs in i en stormig k\u00e4rleksrelation. Ska man vara nogr\u00e4knad h\u00e5ller han under en period, ig\u00e5ng  ett f\u00f6rh\u00e5llande till, vilket ger  inblick i ”rikingars” obekymrade v\u00e4rld<\/p>\n

Som om han skrev dagbok f\u00f6ljer vi honom i utf\u00f6rliga beskrivningar och koncisa reaktioner p\u00e5 vad han \u00e4r med om.  Sven \u00e4r praktiskt lagd, bor i en omodern etta p\u00e5 S\u00f6ders h\u00f6jder under tidigt 80-tal och dricker \u00f6l med kompisar p\u00e5 krogar de kan frekventera.  I sin syssla som tidningsutk\u00f6rare till pressbyr\u00e5er tr\u00e4ffar han Annie, uppv\u00e4xt i K\u00f6penhamn och p\u00e5 flummigt kollektiv i Sm\u00e5land. F\u00f6rfattaren planterar skickligt ett par incidenter, vilka markerar att det trauma hon b\u00e4r p\u00e5 kan ta sig v\u00e5ldsamma utlopp. Och l\u00e4saren inser snabbt, medveten om bokens titel, att det destruktiva beteendet kommer eskalera. Gemensamt f\u00f6r paret med sin br\u00e4ckliga k\u00e4rlekshistoria, \u00e4r deras missbrukande mammor. De klarar inte av att vara kapabla f\u00f6r\u00e4ldrar.<\/p>\n

Arbetarlitteratur m\u00e5 vara ett trubbigt begrepp med flytande gr\u00e4nser. Dock, David Ericsson uppfyller sannerligen genrens kriterier. Ing\u00e5ende refereras i D\u00f6den \u00e4r inte nog<\/em> till vad Sven g\u00f6r p\u00e5 sina anst\u00e4llningar och den jargong som frodas i dessa stressiga och fysiskt anstr\u00e4ngande milj\u00f6er. Huvudpersonen vill inte stelna i rutiner, letar g\u00e4rna efter nya utmaningar. Vara chauff\u00f6r av l\u00e4ngre eller mindre fordon \u00e4r hans grej, fast i huvudparten av historien k\u00e4mpar han i arbetslag med att konstruera h\u00f6ga byggst\u00e4llningar. Exteri\u00f6rer fr\u00e5n hans omv\u00e4xlande uppdrag skildras exakt och detaljerat, p\u00e5 ett initierat s\u00e4tt som n\u00e4ra nog kan g\u00e5 till \u00f6verdrift. Betr\u00e4ffande de ymnigt f\u00f6rekommande dialogerna och gruppsamtalen, har  formuleringarna en mycket naturlig doft omkring sig. Vi har att g\u00f6ra med en psykologiskt insatt ber\u00e4ttare , vars genuina f\u00f6rankring i vardagen bland bred arbetarklass \u00e4r en p\u00e5taglig tillg\u00e5ng. Konsten att vistas inne i den bubbla som tillh\u00f6r romanens ”hj\u00e4lte” och destillera fram ett trov\u00e4rdigt spr\u00e5k f\u00f6r tankar och handlingar, den konsten klarar den 60-\u00e5rige Stockholmaren galant.<\/p>\n

\"\"<\/a>Foto Patrik Pettersson<\/p>\n

Intrigen levereras i korta m\u00e4rgfyllda kapitel, p\u00e5 s\u00e4tt och vis uppbyggda som en rafflande tryckkokare,  gradvis tilltagande sp\u00e4nning likt en thriller. Dramatiken utspelas i gr\u00f6na v\u00e5gens efterdyningar, inkluderande new age,  sj\u00e4lvhush\u00e5ll, droger och protester mot konsumtionssamh\u00e4llet; f\u00f6reteelser som Sven st\u00f6ter p\u00e5 handgripligen. Tidstypiskt \u00e4r ocks\u00e5 hur l\u00e4tt man kunde h\u00e5lla sig undan och inte vara antr\u00e4ffbar, i en era d\u00e5 mejl och mobiler inte var uppfunnet.  N\u00e4r det g\u00e4ller manliga persongalleriets intressen kan en brist p\u00e5talas, n\u00e4mligen fr\u00e5nvaron av snack om tips och fotboll. Vet av egen erfarenhet efter cirka 33 \u00e5r av yrkesliv n\u00e5gorlunda snarlikt det i romanen, att  majoriteten m\u00e4n i olika generationer, rent av kan  bli besatta av sport. Vad som ist\u00e4llet stimulerar dem i boken, \u00e4r inte minst musik. S\u00e5 v\u00e4l Bob Dylan och Kebnekajse, som Chick Corea och Santana n\u00e4mns. Och Annie som lirar p\u00e5 steel pans, skulle kunnat bli en fena p\u00e5 vibrafon, om hon haft t\u00e5lamod. Dessutom \u00f6verraskar Sven genom att \u00e4gna sig \u00e5t att \u00f6vers\u00e4tta texter fr\u00e5n engelska och att ha beh\u00e5llning av  bes\u00f6k p\u00e5 Moderna Museet. F\u00f6rfattarens kunskap om och intresse f\u00f6r kultur lyser igenom.<\/p>\n

Sven \u00e4r driftig, exceptionellt h\u00e4ndig och beter sig schyst mot sin omgivning, \u00e4ven om han beh\u00f6ver sjukskriva sig emellan\u00e5t f\u00f6r att komma p\u00e5 banan igen. Att han d\u00e4rtill verkar vara s\u00e5 erfaren avseende motsatta k\u00f6net och vid varje samlag kan ge sin partner orgasm, k\u00e4nns inte helt realistiskt. N\u00e4r han och Annie har sex g\u00e5r det vilt till. \u00d6msesidig njutning uppn\u00e5s genom att man triggar varandra. F\u00f6r henne g\u00e5r det som antytts brant utf\u00f6r.  Efter hemkomsten fr\u00e5n en  tripp i Indien f\u00f6rs\u00e4mras tillst\u00e5ndet, medan Sven  i hennes fr\u00e5nvaro, till och med lyckas f\u00e5 en ”puma” fr\u00e5n Handels p\u00e5 kroken.<\/p>\n

Det \u00e4r en prestation att kunna f\u00f6rmedla den skr\u00e4mmande historien  ”naturtroget” fr\u00e5n samma k\u00e4lla, samma inifr\u00e5nperspektiv, utan att f\u00f6rfattaren r\u00f6jer sig via kommentarer. D\u00f6den \u00e4r inte nog <\/i>\u00e4r en stark l\u00e4supplevelse, en visuell roman som fogats ihop p\u00e5 varierad och smidig prosa. F\u00f6rfattaren har verkligen bem\u00f6dat sig om att undvika upprepa samma fraser  vid alldagliga konversationer,  formuleringsgl\u00e4djen gynnar hans stil. En viktig aspekt som inte ska f\u00f6rbises \u00e4r det resonemang Ericsson f\u00f6r om f\u00f6r\u00f6vare och offer.  Hur b\u00f6r vi  betrakta  en sj\u00e4lvdestruktiv f\u00f6r\u00f6vare som inte f\u00f6rm\u00e5tt bearbeta \u00f6vergrepp hon utsatts f\u00f6r?<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lisa Zachrisson Titel: D\u00f6den \u00e4r inte nog F\u00f6rfattare: David Ericsson Utgivningsdatum: november 2018 ISBN: 9789170379833 F\u00f6rlag: Ordfront 231 sidor F\u00f6r oss som l\u00e4st samtliga b\u00f6cker av f\u00f6rfattaren fr\u00e5n Stockholm, k\u00e4nns motivkretsen igen. Slita f\u00f6r br\u00f6df\u00f6dan, koppla av p\u00e5 lediga stunder och f\u00e5 f\u00f6rh\u00e5llanden att fungera. Hans dugliga karakt\u00e4rer r\u00e5kar ofta ut f\u00f6r avg\u00f6rande problem, hamnar i situationer de […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43],"tags":[],"class_list":["post-121483","post","type-post","status-publish","format-standard","category-bokrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121483","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121483"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121483\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121672,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121483\/revisions\/121672"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121483"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121483"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121483"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}