{"id":121426,"date":"2018-12-02T18:55:21","date_gmt":"2018-12-02T17:55:21","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121426"},"modified":"2018-12-02T22:28:25","modified_gmt":"2018-12-02T21:28:25","slug":"lekfullt-och-sakert-av-proggrocklegenderna-spocks-beard","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121426","title":{"rendered":"Lekfullt och s\u00e4kert av proggrocklegenderna Spock’s Beard."},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>
\nArtist: The Flower Kings och Spock’s Beard
\nBetyg: 4
\nScen: Kulturhusets studion
\nDatum: 1 december<\/p>\n

Skiv labeln InsideOut, ett frist\u00e5ende skivbolag fr\u00e5n Kleve, Tyskland, firar 25 \u00e5r. I samband med jubileumet\u00a0sl\u00e4pper etiketten exklusiva skivkataloger med signade band och skickar ut tv\u00e5 av skivbolagets st\u00f6rsta flaggskepp p\u00e5 v\u00e4rldsturn\u00e9. Studion p\u00e5 kulturhuset anordnar en kv\u00e4ll till\u00e4gnad den progressiva h\u00e5rdrocken. Inbjudna \u00e4r The Flower Kings och Spock’s Beard, tv\u00e5\u00a0 legender inom proggrockscenen. Vad som k\u00e4nnetecknar akterna \u00e4r lekfullheten och ett gott samspel. The Flower Kings \u00e4r ett v\u00e4loljat maskineri som ikv\u00e4ll spelar som trimmade ihop.\u00a0 Kvintetten \u00e4r samspelta som f\u00e5 andra band. The Flower Kings bildades 1994 av gitarristen och s\u00e5ngaren Roine Stolt tillsammans med den d\u00e5varande slagverkaren Hasse Fr\u00f6berg och trummisen Jaime Salazar. Sedan dess har bandet blivit en viktig del av svensk och internationell progressiv rock. Genom \u00e5ren har medlemmar b\u00e5de tillkommit och droppat av. Sedan 2012 \u00e4r berlinaren Felix Lehrmann bandets trummis. Han tillf\u00f6r mycket till mixen av sp\u00e4nnande progressiv rock. Bakom trumsetet \u00e4r han en verklig m\u00e4stare.
\nLehrmanns intensiva och exakta trumspel tillsammans med syntarbetet av Thomas Bodin och girarrliret gifter sig. Som alltid ser vi Roine Stolt vid mikrofonstativet. Hasse Fr\u00f6berg agerar\u00a0 s\u00e5ngare och gitarrist och Jonas Reingold lutar sig sj\u00e4lvs\u00e4kert mot basgitarren.<\/p>\n

The Flower Kings har stark dynamik och en n\u00e4rvaro som \u00e4r f\u00e5 band f\u00f6runnat. Det m\u00e4rks att de har spelat ihop l\u00e4nge. St\u00e4ndigt pejlar och k\u00e4nner gitarristen Hasse och basisten Jonas av varandra. Och trots snabba v\u00e4ndningar i musiken har de alltid koll p\u00e5 varandra. Det finns ingen tvekan om vilka talanger vi har att g\u00f6ra med.
\n\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e5tlistan \u00e4r lagom l\u00e5ng och best\u00e5r av s\u00e5v\u00e4l lugna som mer st\u00f6kiga partier, en v\u00e4l avv\u00e4gd mix som ger stort utrymme f\u00f6r kreativitet. I sina stunder liknar The Flower Kings en frijazzgrupp som experimenterar och utforskar musikens ramar. Vi h\u00f6r sp\u00e4nnande infall med hawaiianska pahu-trummor och begravningsmusik. Men i virrvarret av ideer tappas k\u00e4rnan -den renodlade rockmusiken – aldrig bort. Vi lyssnar till melankoliska The Truth Will Set You Free fr\u00e5n 2002 \u00e5rs album Unfold the Future. Och som avslut pumpar bandet p\u00e5 med flagskeppet – Stardust We Are d\u00e4r Hasses lugnande r\u00f6st blir i stormen av d\u00e5nade rockmusik, plinkade gitarrsolon och vibrerande synt ankaret. The Flower Kings \u00e4r bandet vars l\u00e5tkatalog \u00e4r fylld med melodi\u00f6s, innovativ proggrock. Och ikv\u00e4ll levererar kvintetten<\/p>\n

Ett kort break p\u00e5 20 minuter. Sen stapplar Spock’s Beard in p\u00e5 scen. Bandet har sedan start, \u00e5r 1992, g\u00e5tt igenom flera metamorfoser d\u00e4r nya bandmedlemmar och nya riktningar i musiken gett bandet ny kraft. Men oavsett ljudbild har k\u00e4rleken till musiken, scenen och publiken varit konstant, n\u00e5got vi m\u00e4rker ikv\u00e4ll. Bandet i sin nuvarande form best\u00e5r av Alan Morse p\u00e5 gitarr och s\u00e5ng, Dave Meros p\u00e5 bas, Ryo Okumoto p\u00e5 synt och Ted Leonard p\u00e5 gitarr. Det \u00e4r en h\u00e4rlig sammansvetsning av talanger fr\u00e5n hela v\u00e4rlden. Bandet spelar innovativ rock med synten som nod. Syntisten Ryo f\u00f6rvandlar scenrummet till en Suspiria-lik sp\u00f6km\u00e4ssa eller med toner fr\u00e5n orgeln manifesterar en dyster begravningsmarsch.<\/p>\n

\"\"<\/a>
Skivomslaget till Spock’s Beards Noise Floor.<\/figcaption><\/figure>\n

In The Mouth of Madness \u00e4r syntbaserad rockmusik med h\u00e5rd trumvirvel och \u00e5terkommande gitarronani. Thought part III \u00e4r psykedelisk Bowie med \u00e5terkommande upphackade rytmer och tonartsbyten, musik om\u00f6jligt att f\u00f6rutse. Som omv\u00e4xling mot de h\u00e5rda partierna sk\u00e4nker de oss en k\u00e4rlekshymn. She Is Everything \u00e4r en episk k\u00e4rleksballad med Alan Morse s\u00e5ng som en varm filt att omslutas av. Slutlgien spelas Day for Night. Lite frijazzande pianospel tillsammans med gitarrmangel. Spock’s Beard ger sitt allt. Bandet som \u00e4lskar sin publik minst lika mycket som de \u00e4lskar musiken har i sina \u00f6gon en lyskraft.<\/p>\n

Efter sista l\u00e5ten bjuder Spock’s Beard The Flower Kings tillbaka upp p\u00e5 scen och tillsammans framf\u00f6r de The Beatles Hey Jude. Det blir alls\u00e5ng med hela publiken, ett fint avslut p\u00e5 en helgjuten afton i proggrockens tecken signat The Flower Kings och Spock’s Beard, en kv\u00e4ll genomsyrat av musikgl\u00e4dje och lekfullhet. Och ett k\u00e4rt \u00e5terseende x 2 som vi sent ska gl\u00f6mma.<\/p>\n

Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Artist: The Flower Kings och Spock’s Beard Betyg: 4 Scen: Kulturhusets studion Datum: 1 december Skiv labeln InsideOut, ett frist\u00e5ende skivbolag fr\u00e5n Kleve, Tyskland, firar 25 \u00e5r. I samband med jubileumet\u00a0sl\u00e4pper etiketten exklusiva skivkataloger med signade band och skickar ut tv\u00e5 av skivbolagets st\u00f6rsta flaggskepp p\u00e5 v\u00e4rldsturn\u00e9. Studion p\u00e5 kulturhuset anordnar en kv\u00e4ll till\u00e4gnad den […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":121428,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16,20,13624],"tags":[],"class_list":{"0":"post-121426","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-recension","9":"category-film","10":"category-toppnytt","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121426","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121426"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121426\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121446,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121426\/revisions\/121446"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/121428"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121426"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121426"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121426"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}