{"id":121422,"date":"2018-12-02T21:12:46","date_gmt":"2018-12-02T20:12:46","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121422"},"modified":"2018-12-03T16:50:08","modified_gmt":"2018-12-03T15:50:08","slug":"hogklassiga-aktorer-framsta-behallningen-en-vintersaga-pa-folkteatern-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121422","title":{"rendered":"H\u00f6gklassiga akt\u00f6rer fr\u00e4msta beh\u00e5llningen – En vintersaga p\u00e5 Folkteatern i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Mats B\u00e4cker<\/p>\n

Av William Shakespeare<\/p>\n

Bearbetning:\u00a0<\/strong>Karen-Maria Bille, Katrine Wiedemann<\/p>\n

\u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0<\/strong>Magnus Lindman<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>Dennis Sandin<\/p>\n

Scenografi och kostymdesign:\u00a0<\/strong>Charlotta Nylund<\/p>\n

Mask- och perukdesign:\u00a0<\/strong>Susanne \u00c5berg<\/p>\n

Komposit\u00f6r:\u00a0<\/strong>Mikael Svanevik<\/p>\n

I rollerna<\/strong>: Yngve Dahlberg, Johan Holmberg, Karin De Frumerie och Malin Morgan<\/p>\n

Spelas till och med 19\/1 2019 p\u00e5 Folkteaterns stora scen<\/p>\n

Premi\u00e4r 1\/12 2018<\/p>\n

Eftersom denna Shakespearianska stilblandning har lagts\u00a0 parallellt med l\u00e5ngk\u00f6raren\u00a0Dogville<\/em>, har teamet ansvariga f\u00f6r det rumsliga grundkonceptet vetat vilka f\u00f6ruts\u00e4ttningar som g\u00e4llt. Publiken sitter runt om i samma h\u00e5rda kyrkb\u00e4nkar och f\u00f6rest\u00e4llningen utspelas innanf\u00f6r i samma rektangel, med undantag av de g\u00e5nger\u00a0 spiraltrappan\u00a0 utg\u00f6r en f\u00f6rl\u00e4ngning av spelplats.\u00a0 En ned\u00e5tg\u00e5ende trappa har tillkommit, j\u00e4mte en kvadratisk ljusramp och annan utrustning ovanf\u00f6r scen. Sk\u00e5despelarna \u00e4r medvetna om att de beh\u00f6ver rotera st\u00e4ndigt f\u00f6r att f\u00e5nga in publiken, vilket de lyckas med, trots att uppl\u00e4gget \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n idealiskt, n\u00e4r ryggen alltid v\u00e4nds emot en del av \u00e5sk\u00e5darna. En f\u00f6rdel \u00e4r att Johan Holmberg, pj\u00e4sens nav som extremt svartsjuk och lynnig kung, kan adressera oss, s\u00f6ka bekr\u00e4ftelse och s\u00e4tta sig bland oss n\u00e4r vansinnet briserar. Detta grepp laborerar regiss\u00f6r Dennis Sandin framg\u00e5ngsrikt med.<\/p>\n

En Vintersaga\u00a0<\/em>har ansetts vara en besv\u00e4rlig Shakespeare-pj\u00e4s. Inte bara f\u00f6r att den likt Kung Lear blandar tragedi med komik\/ gyckel, utan ocks\u00e5 f\u00f6r dess mix av psykologisk realism och sagober\u00e4ttande. Av en b\u00e5ngstyrig femaktare f\u00e5r vi en dansk, nygjord bearbetning, en komprimerad f\u00f6rt\u00e4tning\u00a0 utan paus. Den m\u00e4rkliga effekt som uppst\u00e5r \u00e4r att slutuppg\u00f6relsen k\u00e4nns alltf\u00f6r utdragen. Hade \u00f6nskat en halvtimme till av f\u00f6rdjupning j\u00e4mte en paus, f\u00f6r att sm\u00e4lta allt och h\u00e5lla koncentrationen intakt. D\u00e5 hade konstruktionen fungerat fullt ut. En annan m\u00e4rklig omst\u00e4ndighet\u00a0 \u00e4r att texten inte har samma\u00a0 kvaliteter som m\u00e5nga andra\u00a0 fr\u00e5n denne v\u00e4rldsdramatikens gigant. Att Shakespeare \u00e5terigen kl\u00e4r av maktfullkomliga m\u00e4n in p\u00e5 bara skinnet, f\u00e5r en representant f\u00f6r denna farliga m\u00e4nniskosort att r\u00e4ttm\u00e4tigt lida;\u00a0 \u00e4r denna g\u00e5ng inte helt tillr\u00e4ckligt. Noterar inga haranger fyllda av visdom! \u00d6vers\u00e4ttaren Magnus Lidman har ett v\u00e4lutvecklat spr\u00e5k\u00f6ra och begagnar sig subtilt av sv\u00e4rord, vulg\u00e4ra uttryck och den bevingade frasen ”no comment” . Tydliga mark\u00f6rer inspr\u00e4ngda f\u00f6r att g\u00f6ra intrigen tidl\u00f6s och kanske ren allm\u00e4ngiltig, n\u00e5got som ocks\u00e5 m\u00e4rks p\u00e5 s\u00e5dant som Leontes kostym och hans vagn med sprit.<\/p>\n

N\u00e4r premi\u00e4rpubliken intar sina platser, syns, svagt upplyst, Johan Holmberg sittandes blickstilla p\u00e5 scen.\u00a0 I den inledande av tretton scener f\u00f6rs\u00f6ker hans rollfigur kungen av Sicilien, att f\u00e5 sin g\u00e4st kungen av B\u00f6hmen (Yngve Dahlberg) att f\u00f6rl\u00e4nga vistelsen.\u00a0 Motvilligt accepteras f\u00f6rslaget efter att den h\u00f6ggravida hustrun (Karin De Frumerie) lirkat med honom, vilket dramats huvudperson tar till int\u00e4kt f\u00f6r att ha blivit bedragen. D\u00e4rmed kan, enligt honom, han inte vara far till\u00a0 barnen. Allt medan sn\u00f6n faller tilltar\u00a0 vansinnet, vars konsekvenser inbegriper d\u00f6dsdomar, insp\u00e4rrade offer och revolterande aktioner. Djurl\u00e4ten, barnskrik och\u00a0 tidstypisk musik ackompanjerar skeendet. \u00d6ver sexton \u00e5r h\u00e4nder m\u00e5nga hemskheter som mestadels rensats bort i denna version.\u00a0 Slutligen intr\u00e4der en fas av \u00e5nger och botg\u00f6ring. i en pj\u00e4s d\u00e4r upphovsmannen l\u00e5nat friskt fr\u00e5n sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Regiss\u00f6ren har ett fantastiskt handlag med\u00a0 sk\u00e5despelarna, tilltror dem f\u00f6rm\u00e5gan att spinna loss p\u00e5 h\u00f6gsta v\u00e4xel,\u00a0 l\u00e5ter dem frossa i \u00f6verspel och fysisk teater. Kvartetten agerar gl\u00e4nsande p\u00e5 randen till det l\u00f6jev\u00e4ckande, visar upp yrkeskunskap i absolut nationell toppklass. Johan Holmberg med r\u00f6tterna i frigrupper i G\u00f6teborg, kan i sitt utspel p\u00e5minna om Rolf Skoglund och dennes ober\u00e4kneliga persongalleri. Holmberg \u00e4r rasande skicklig p\u00e5 att ringa in\u00a0 det vettl\u00f6sa hos en tyrann som tappat fotf\u00e4stet, drar sig inte f\u00f6r att v\u00e4va in publikfriande element av slap stick. Utan att trollbinda imponerar den p\u00e5 senare \u00e5r av Folkteatern, ofta anlitade Karin de Frumerie i en kostymroll, n\u00e5got jag tror \u00e4r ovanligt f\u00f6r hennes vidkommande. Kompletterar g\u00f6r tv\u00e5 sk\u00e5despelare som dubblerar. Yngve Dahlbergs servila gestalter med komisk motorik \u00e4r betalbar underh\u00e5llning. Replikkonsten\u00a0 driven till sin spets, befinner sig p\u00e5 h\u00f6gsta m\u00f6jliga niv\u00e5. Och Malin Morgan \u00e4r fullkomligt genial, inh\u00f6star till och med appl\u00e5der efter en av sina avfyrade monologer riktade mot Leontes. Att jag inte k\u00e4nde igen henne, \u00e4r ett mycket gott betyg \u00e5t s\u00e5v\u00e4l henne som kostym- och perukavdelningen. Att denna tragikomiska upps\u00e4ttning av Shakespeare prim\u00e4rt ska betraktas som en sk\u00e5despelartriumf, kan inte nog understrykas.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a>Foton Mats B\u00e4cker<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Mats B\u00e4cker Av William Shakespeare Bearbetning:\u00a0Karen-Maria Bille, Katrine Wiedemann \u00d6vers\u00e4ttning:\u00a0Magnus Lindman Regi:\u00a0Dennis Sandin Scenografi och kostymdesign:\u00a0Charlotta Nylund Mask- och perukdesign:\u00a0Susanne \u00c5berg Komposit\u00f6r:\u00a0Mikael Svanevik I rollerna: Yngve Dahlberg, Johan Holmberg, Karin De Frumerie och Malin Morgan Spelas till och med 19\/1 2019 p\u00e5 Folkteaterns stora scen Premi\u00e4r 1\/12 2018 Eftersom denna Shakespearianska stilblandning har lagts\u00a0 […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,31],"tags":[],"class_list":["post-121422","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121422","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121422"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121422\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121456,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121422\/revisions\/121456"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121422"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121422"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121422"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}