![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/image001.jpg\")
<\/a>\nK
\nRegi: \u00c5sa Lindholm
\nManus: Dimen Abdulla
\nScenografi och kostym: Julia Herskovits Mask Patricia Svajger Ljus Olle Ax\u00e9n
\nKomposition: Foad Arbabi
\nMedverkande p\u00e5 scenen: Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi
\nPremi\u00e4r: 15 november<\/p>\n
Vilket nyckelh\u00e5l skulle du helst kolla in? Till vilket pris kan du t\u00e4nka dig beh\u00e5lla\u00a0 k\u00e4ndisskapet?
\nVad tycker du om Dr.Alban, Robyn, Madonna? Hur \u00e4r det att som invandrartjej i Sverige syssla med n\u00e5got s\u00e5 osvensk som hiphop? Journalisternas korkade fr\u00e5gor strilar \u00f6ver henne likt ett regn av hagel och stenkross. Hon \u00e4r Lolita figuren kombinerat med skolflickan. Hon \u00e4r f\u00f6rortsungen, nattbarnet, provokat\u00f6ren, the game changer. Svenska hiphopens motsvarighet till Pippi l\u00e5ngstrump eller landets svar p\u00e5 soullegenden Prince. Men Leila g\u00e5r inte att placera i n\u00e5got fack. Hon \u00e4r hon, kvinnan som v\u00e4grar att f\u00f6rminskas till en specifik sak. Men giriga journalister och entr\u00e4gna, cyniska fans st\u00e4mplat henne g\u00e4rna och ofta.<\/p>\n
K \u00e4r Soppteaterns nya kv\u00e4llsf\u00f6rest\u00e4llning om kvinnlighet, utseendefixering, ber\u00f6mmelse, och om stressen, pressen och oh\u00e4lsan som kommer i och med stor uppm\u00e4rksamhet. Manusf\u00f6rfattaren Dimen Abdulla har skrivit en dj\u00e4rv och utmanande pj\u00e4s om kvinnors, och d\u00e5 framf\u00f6rallt invandrarkvinnors, h\u00e5rda krav och om\u00e4nskliga behandling fr\u00e5n samh\u00e4llet. M\u00e5nga \u00e4r de tjejer som st\u00e5tt framf\u00f6r spegeln, filmkameran eller mobiltelefonen , som poserat, tagit selfies eller filmat ett anlete dr\u00e4nkt i sk\u00f6nhetsprodukter och l\u00e4ppglans, som mimat till Madonna eller Donna Summer och dr\u00f6mt om att en dag f\u00e5 bli precis som hon. Hur ser vi p\u00e5 oss sj\u00e4lva? Och hur ser andra p\u00e5 oss? K \u00e4r l\u00f6st baserat p\u00e5 eurodance-drottningen Leila K, den G\u00f6teborgsf\u00f6dda kvinnan med marockanskt ursprung som p\u00e5 90-talet var en av de verkligt stora. Hennes leverne kantades av s\u00e5v\u00e4l k\u00e4ndisskap, som rasism och utsatthet, droger och mis\u00e4r.<\/p>\n
P\u00e5 scengolvet st\u00e5r hon med mikrofonen framf\u00f6r sig. Publiken i \u00c5kersbergas folkets hus jublar. Hon darrar till, k\u00e4nner pulsen sl\u00e5 i 180 och hj\u00e4rtat pumpa utan stoppklocka. Vissa pallar bara inte med trycket och hoppar fr\u00e5n en bro. Andra lever p\u00e5 fast de inte \u00e4r byggda f\u00f6r den typen av liv. F\u00e5 personer \u00e4r.<\/p>\n
K tematiserar den inneboende rasism och mobbning som m\u00e5nga invandrarkvinnor f\u00e5r deala med. ”Allah allah g\u00e5 hem och \u00e4t chokla\u201d h\u00f6r ton\u00e5rstjejen fr\u00e5n Rinkeby likt ett eko ljuda hela v\u00e4gen hem. \u201cJag vill va svensk och fri\u201d, s\u00e4ger hon.<\/p>\n
Vi ser tv\u00e5 sj\u00e4lvs\u00e4kra brudar,\u00a0Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi , proppade med likv\u00e4l sj\u00e4lvhat som attityd. De sminkar sig, kl\u00e4r upp sig i i high fashion-betonad silvertejpkl\u00e4nningar. I r\u00f6d-vit randig tr\u00e4ningsoverall och keps dansar de till Donna Summers. De \u00e4r top of the world, samtidigt befinner de sig p\u00e5 den absoluta botten. Pj\u00e4sen pendlar mellan k\u00e4nslol\u00e4gen – eufori, sj\u00e4lvhat och missunnsamhet. De tv\u00e5 vill bort fr\u00e5n hemmet – bort fr\u00e5n betongen, flugorna och de nedrivna affischerna. Mis\u00e4ren. Dr\u00f6mmen om n\u00e5got annat. Leila f\u00e5r allt hon \u00f6nskat sig, men pl\u00f6tsligt best\u00e4mmer n\u00e5gon annan \u00f6ver primiserna. Fansen, journalisterna och managern har alla starka \u00e5sikter kring hur hon b\u00f6r kl\u00e4 sig, f\u00f6ra sig och hur hon ska bete sig.<\/p>\n
Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi skakar rumpa till Sophies dansanta Immaterial och den st\u00e4ndigt aktuelle Prince. Pl\u00f6tsligt upph\u00f6r musiken. De ser ut mot publiken som sk\u00f6nt sitter runt sina sm\u00e5 bord och sippar r\u00f6d vin. Vi \u00e4r bekv\u00e4ma, alldeles f\u00f6r bekv\u00e4ma. En av dem klampar in p\u00e5 v\u00e5rt revir. Hon skriker och gormar- ”Ni \u00e4r i v\u00e4gen”. K provocerar. Leila \u00e4r arg. Arg f\u00f6r allt det d\u00e4r hon fick p\u00e5 k\u00f6pet – buropen, utsattheten och journalisternas st\u00e4ndiga gormande. H\u00e4r spelar f\u00f6rest\u00e4llningen en stroff i moll, en dyster Leonard Cohensk visa.<\/p>\n
Men K \u00e4r framf\u00f6rallt en popd\u00e4nga, en hitl\u00e5t som varar l\u00e5ngt efter att du l\u00e4mnat Stadsteaterns lokaler. Det \u00e4r en k\u00e4ftsm\u00e4ll som tr\u00e4ffar rakt i nyllet och ger blodad tand. Regin av \u00c5sa Lindholm \u00e4r dynamit. Hon ger oss h\u00e4ftiga scenl\u00f6sningar, of\u00f6ruts\u00e4gbarhet med en st\u00e4ndig fokus p\u00e5 de tv\u00e5 kvinnorna,\u00a0som b\u00e5de har modet och dumdristigheten att st\u00e4lla sig i rampljuset och bli bl\u00e4ndade av str\u00e5lkastarljuset. Det kr\u00e4vs dj\u00e4rvhet att g\u00f6ra en pj\u00e4s som K. Det har Soppteatern och det har teamet Dimen Abdulla och \u00c5sa Lindholm tillsammans med ensemblen. F\u00f6r dig som \u00e4lskar provocerande, normbrytande teater med attityd \u00e4r K ett absolut m\u00e5ste.<\/p>\n
Petter Stjernstedt<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
K Regi: \u00c5sa Lindholm Manus: Dimen Abdulla Scenografi och kostym: Julia Herskovits Mask Patricia Svajger Ljus Olle Ax\u00e9n Komposition: Foad Arbabi Medverkande p\u00e5 scenen: Arazo Abdulla och Sepideh Khodarahmi Premi\u00e4r: 15 november Vilket nyckelh\u00e5l skulle du helst kolla in? Till vilket pris kan du t\u00e4nka dig beh\u00e5lla\u00a0 k\u00e4ndisskapet? Vad tycker du om Dr.Alban, Robyn, Madonna? […]<\/p>\n","protected":false},"author":40,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20,30,31,13624],"tags":[],"class_list":["post-121310","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","category-teater","category-teaterrecension","category-toppnytt","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121310","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/40"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121310"}],"version-history":[{"count":16,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121310\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121332,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121310\/revisions\/121332"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121310"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121310"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121310"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}