{"id":121249,"date":"2018-11-19T16:55:49","date_gmt":"2018-11-19T15:55:49","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121249"},"modified":"2018-11-20T07:46:13","modified_gmt":"2018-11-20T06:46:13","slug":"budskapet-gar-rakt-in-camilla-forsvann-av-adas-musikaliska-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121249","title":{"rendered":"Budskapet g\u00e5r rakt in – Camilla f\u00f6rsvann av ADAS Musikaliska Teater"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

Manus & id\u00e9:\u00a0<\/strong>Fia Adler Sandblad<\/p>\n

Regi:\u00a0<\/strong>\u00c5sa Gustafsson<\/p>\n

Musik:\u00a0<\/strong>Anna Eriksson<\/p>\n

Scenografi, kostym & mask:\u00a0<\/strong>Lisa Hjert\u00e9n<\/p>\n

Video:\u00a0<\/strong>Ludde Falk<\/p>\n

Scenmusiker:\u00a0<\/strong>Sara Sj\u00f6dahl<\/p>\n

Sk\u00e5despelare:\u00a0<\/strong>Karin Lycke & Fia Adler Sandblad<\/p>\n

Premi\u00e4rdatum: 15-16\/11<\/p>\n

Spelas till och med 14\/12 2018 p\u00e5 Konstepidemin (atelj\u00e9 201) i G\u00f6teborg<\/p>\n

Med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad, V\u00e4stra G\u00f6talandsregionen, Sensus Studief\u00f6rbund och Sveriges F\u00f6rfattarfond, Dramatikerutskottet<\/p>\n

 <\/p>\n

Oberoende lyxeskorter kan m\u00f6jligen h\u00e5lla skenet uppe. I \u00f6vrigt \u00e4r den uppg\u00f6relse som ben\u00e4mns prostitution ingen transaktion d\u00e4r parterna \u00e4r j\u00e4mb\u00f6rdiga.\u00a0 Camilla f\u00f6rsvann <\/em>handlar om detta missf\u00f6rh\u00e5llande, skildrar\u00a0 en oj\u00e4mnst\u00e4lld och ov\u00e4rdig\u00a0 verksamhet ur ett f\u00f6r\u00f6vare\/ offer perspektiv. Sexindustrin \u00e4r grymt l\u00f6nsam eftersom ju tj\u00e4nsten kan s\u00e4ljas av samma person ett or\u00e4kneligt antal g\u00e5nger, ett faktum samvetsl\u00f6sa kriminella profiterar p\u00e5. D\u00f6dligheten bland prostituerade \u00e4r fyrtio g\u00e5nger h\u00f6gre \u00e4n hos befolkningen i stort. Den uppgiften st\u00e5r att l\u00e4sa i ADAS programbok som inneh\u00e5ller ess\u00e4er och intervjuer i \u00e4mnet. #metoo i allm\u00e4nhet och uppropet #intedinhora i synnerhet var, enligt regiss\u00f6ren, upprinnelsen till f\u00f6rest\u00e4llningen. Vi blir guidade in i en ok\u00e4nd, skr\u00e4mmande v\u00e4rld av de tv\u00e5 sk\u00e5despelarna, vars roller \u00e4r fiktion men samtidigt ett konglomerat av biografiska ber\u00e4ttelser om beroende och utsatthet.\u00a0 D\u00e4rtill h\u00f6rs en kriminalinspekt\u00f6rs r\u00f6st i h\u00f6gtalare.\u00a0 Ett antal g\u00e5nger bryter Fia Adler Sandblad det dramaturgiska skeendet genom att slunga ut fr\u00e5gor, leverera fakta och unders\u00f6kningar.<\/p>\n

Publikkapaciteten \u00e4r ytterst begr\u00e4nsad, vilket g\u00f6r att vi kommer mycket n\u00e4ra scenen med sitt svarttonade, bl\u00e4nkande glasgolv som omg\u00e4rdas av ljusa vikv\u00e4ggar. P\u00e5 dem visas p\u00e5 film ett ordin\u00e4rt, trivsamt bostadsomr\u00e5de i matt belysning, kanske f\u00f6r att p\u00e5minna om den ljusskygga verksamhet som p\u00e5g\u00e5r mitt ibland oss. Scenografi och rekvisita packas upp och ner genom en smart l\u00f6sning, som best\u00e5r av tre ih\u00e5liga tr\u00e4boxar i olika storlek med prylar f\u00f6rvarade inuti. Att kvinnorna p\u00e5 scen g\u00e5r runt i sockar och bylsiga kl\u00e4der, motsatsen till de outfits som kr\u00e4vs i deras rollfigurers uppdrag, kan ses som en\u00a0 markering mot att i yrkesrollen tvingas vara subjekt.\u00a0 Eftersom ADAS\u00a0 musikteater, om \u00e4n i miniversion,\u00a0 framf\u00f6rs under f\u00f6rest\u00e4llningens 75 minuter s\u00e5nger och musikstycken. Vad jag minns mest efter\u00e5t \u00e4r den vemodiga instrumentalmusik som spelas av Sara Sj\u00f6dahl p\u00e5 fiol, dragspel och primitiv plastsynt. Den fungerar b\u00e5de som andh\u00e4mtningspaus och sammanfogande kitt. En slags konflikt som gestaltas omd\u00f6mesgillt, \u00e4r den om k\u00f6paren och s\u00e4ljarens olika inst\u00e4llningar, det vill s\u00e4ga motsatsparet n\u00e4rhet och avst\u00e5nd.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ola Kjelbye<\/p>\n

Framst\u00e5r som en ovan syssla f\u00f6r \u00c5sa Gustafsson att hantera ett tungsint material, hon som annars \u00e4r expert p\u00e5 att f\u00e5 oss att skratta.\u00a0 Hennes tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt blir en klok avv\u00e4gning mellan sorg och humor. Vapnet som riktas\u00a0 mot patriarkatet och of\u00f6rm\u00f6gna myndigheter laddas med gyckel.\u00a0 Karin Lycke skjuter skarpt redan i sin f\u00f6rsta insats, imiterar en l\u00f6jev\u00e4ckande sexk\u00f6pande man som redog\u00f6r f\u00f6r sina aktiviteter. Tv\u00e5 nyckelord i programboken – l\u00e4ngtan och vrede – \u00e5sk\u00e5dligg\u00f6rs med emfas i Camilla f\u00f6rsvann.<\/i> Lyckes karakt\u00e4r symboliserar l\u00e4ngtan efter kontroll och harmoni, n\u00e4r hon desperat g\u00e5r igenom sitt datoriserade kundregister, ett register hennes hallick antagligen sammanst\u00e4llt. Fia Adler Sandblad gestaltar en luttrad \u00e4ldre kvinna som v\u00e4grar att kuvas, fast sm\u00e4rtan \u00f6ver att inte ha sitt barn hos sig blir akut. Hon som jag tror kallas Barbara har ett mantra: ”Man f\u00e5r inte tappa det”!\u00a0 M\u00e5ste betonas att Lycke\u00a0 \u00e4r stj\u00e4rnan, vars \u00f6gon glittrar n\u00e4r hon tar sig an repliker eller kliver \u00f6ver tr\u00e4boxar.<\/p>\n

ADAS har en didaktisk l\u00e4ggning, vilket rent estetiskt l\u00e4tt kan bli vanskligt. Ligger n\u00e4ra till hands att man sn\u00e4var in och blir alltf\u00f6r entydig. Trots all research kan inv\u00e4ndningar resas mot manus. M\u00e4nnen som s\u00e4ljer sex till homosexuella eller anlitas som gigolos av f\u00f6rm\u00f6gna damer (flera relativt aktuella spelfilmer\u00a0 fokuserar p\u00e5 \u00e4mnet) har exkluderats, eftersom de s\u00e5 klart inte passar in i ekvationen. Att en text av kritiserade Kajsa Ekis Ekman publiceras i programboken \u00e4r tveksamt, s\u00e4rskilt som auktoriteten Petra \u00d6stergren saknas helt som k\u00e4lla. Vidare blir det en aning skevt n\u00e4r en polisinspekt\u00f6r hyllar sexk\u00f6pslagen och indirekt polisens arbete, n\u00e4r Rose Alliance (sexarbetarnas egen intresseorganisation) har en totalt motstridig uppfattning. Och hur relevant \u00e4r idag Prostitutionsutredningen fr\u00e5n 1980, decennier f\u00f6re internets genombrott?\u00a0 Inv\u00e4ndningarna till trots, finns flera angel\u00e4gna och uppfordrande ber\u00e4ttelser\u00a0 i ovan n\u00e4mnda program och i Camilla f\u00f6rsvann.\u00a0<\/em>Utg\u00e5r fr\u00e5n att syftet varit att s\u00e4tta\u00a0 fingret p\u00e5 ett stigma och fr\u00e5n andra h\u00e5llet en brottslig g\u00e4rning, som f\u00f6rr eller senare orsakar ensamhet och \u00f6vergrepp, f\u00f6rlust av egenmakt och status. Med tanke p\u00e5 vilket intryck man gjorde p\u00e5 publiken p\u00e5 Konstepidemin, m\u00e5ste h\u00e4vdas att man lyckats i sitt upps\u00e5t.<\/p>\n

\"\"<\/a>Teckning Helene Billgren\u00a0 (Galleri Magnus Karlsson)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ola Kjelbye Manus & id\u00e9:\u00a0Fia Adler Sandblad Regi:\u00a0\u00c5sa Gustafsson Musik:\u00a0Anna Eriksson Scenografi, kostym & mask:\u00a0Lisa Hjert\u00e9n Video:\u00a0Ludde Falk Scenmusiker:\u00a0Sara Sj\u00f6dahl Sk\u00e5despelare:\u00a0Karin Lycke & Fia Adler Sandblad Premi\u00e4rdatum: 15-16\/11 Spelas till och med 14\/12 2018 p\u00e5 Konstepidemin (atelj\u00e9 201) i G\u00f6teborg Med st\u00f6d av Statens Kulturr\u00e5d, G\u00f6teborgs Stad, V\u00e4stra G\u00f6talandsregionen, Sensus Studief\u00f6rbund och Sveriges F\u00f6rfattarfond, Dramatikerutskottet […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[],"class_list":["post-121249","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121249","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121249"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121249\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121288,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121249\/revisions\/121288"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121249"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121249"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121249"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}