{"id":121131,"date":"2018-11-13T18:18:54","date_gmt":"2018-11-13T17:18:54","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121131"},"modified":"2018-11-13T20:16:06","modified_gmt":"2018-11-13T19:16:06","slug":"svavande-stamningsfullt-sinnligt-sound-whats-really-real-av-we-float","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121131","title":{"rendered":"Sv\u00e4vande st\u00e4mningsfullt sinnligt sound &#8211; What\u00b4s Really Real av We Float"},"content":{"rendered":"<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/WeFloatcoverart.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-121133\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/WeFloatcoverart-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/WeFloatcoverart-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/WeFloatcoverart-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/WeFloatcoverart.jpg 750w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Miriam Semb Namork<\/p>\n<p><strong>Artist:\u00a0<\/strong>We Float<\/p>\n<p><strong>Titel:\u00a0<\/strong>What\u00b4s Really Real<\/p>\n<p><strong>Betyg:\u00a0<\/strong>4<\/p>\n<p>Producent: We Float och Tobias Ekqvist<\/p>\n<p>Inspelad och mixad av: Tobias Ekqvist i Sunnan\u00e5 Studio<\/p>\n<p>Mastrad: Thomas Eberger<\/p>\n<p>Havtorn Records<\/p>\n<p>51:09<\/p>\n<p>Release 9\/11 2018<\/p>\n<p>K\u00e4nde diffust till gruppen till namnet, missade deras spelning p\u00e5 festival i G\u00f6teborg. Efter att de h\u00f6gst sensationellt vunnit utm\u00e4rkelsen \u00c5rets grupp p\u00e5 Jazzradions gala Jazzkatten, kom erbjudande om att recensera. Har nu lyssnat minst ett halvdussin g\u00e5nger i omg\u00e5ngar. Skivan \u00e4r inte l\u00e4tt att greppa, vilket nog \u00e4r en avsiktlig estetik. Det kanske mest anm\u00e4rkningsv\u00e4rda \u00e4r att de har mer gemensamt med\u00a0 indie-band som Spiritualized och Cocteau Twins \u00e4n samtida jazzgrupper, fast de ibland kan p\u00e5minna en smula om David\u00b4s Angels. Kvartetten fr\u00e5n Malm\u00f6 domineras av kvinnor, varav Fanny Gunnarsson &#8211; rhodes, piano, orgel och dragspel &#8211; kunde h\u00f6ras i somras p\u00e5 Ystad jazzfestival i ett helkvinnligt intressant projekt. Utan att f\u00f6rringa n\u00e5gon kan p\u00e5st\u00e5s att Anne Marte Eggen p\u00e5 bas och synthar, drar det tyngsta lasset genom att vara konstn\u00e4rlig ledare.\u00a0 Hon har gjort musik, text och arrangemang p\u00e5 det andra albumet fr\u00e5n We Float. \u00d6vriga medlemmar heter Filip Bensefelt p\u00e5 trumset och percussion och vokalisten som ocks\u00e5 spelar p\u00e5 klockspel och microkorg heter Linda Bergstr\u00f6m. De har d\u00e4rtill anlitat fem g\u00e4stmusiker.<\/p>\n<p>S\u00e4ttningen \u00e4r ovanlig, genererar en osedvanlig mix av b\u00e4rkraftiga klanger och rytmer. Och genomg\u00e5ende f\u00f6rs\u00e4tts lyssnaren i ett sv\u00e4vande, glidande tillst\u00e5nd.\u00a0 Olika g\u00e4ster kompletterar med p\u00e5stridig elgitarr,\u00a0 sk\u00f6ra str\u00e5kinstrument, pregnant flygelhorn, trombon och altsax. Plattan best\u00e5r av elva l\u00e5tar inramade i en \u00f6verlag sammanh\u00e4ngande helhet, som v\u00e4xlar mellan att vara\u00a0 optimistisk och en melankolisk betraktelse. Tankeg\u00e5ngen exemplifieras v\u00e4l av kontrasten mellan f\u00f6rsta och sista sp\u00e5r. Fanny Gunnarssons pianospel \u00e4r majest\u00e4tiskt i\u00a0<em>Follow You.\u00a0<\/em> F\u00f6r att vara fullst\u00e4ndig ska noteras att n\u00e5gra avsteg g\u00f6rs fr\u00e5n den luftiga huvudf\u00e5ran. D\u00e5 fr\u00e4ser det om musiken med skarpa konturer och dissonanser. I <em>Out There\u00a0<\/em>uppst\u00e5r ett n\u00e4rmast chockartat st\u00f6k i slutet, oklart varf\u00f6r.<\/p>\n<p>F\u00f6rsta intrycket ger mig positiva vibrationer. En repetitiv slinga byggs p\u00e5, v\u00e4xer genom expansion, \u00e5stadkommer ett minimalistiskt groove. Den banar v\u00e4g f\u00f6r tv\u00e5 poporienterade, dr\u00f6mska l\u00e5tar\u00a0 betitlade\u00a0<em>Run\u00a0<\/em>och\u00a0<i>We,<\/i> varav den sist n\u00e4mnda sl\u00e4ppts som singel. Skiftande tempon och h\u00f6ga toner doppas i pulserande electronica. S\u00e5ngen \u00e4r str\u00e5lande klar, glider oproblematiskt in i ljudbilden, f\u00f6r att ibland dra med sig instrumenten in i ny omgivning. <em>REM<\/em> som \u00e4ven den plockats ut som singel, \u00e4r en l\u00e5gm\u00e4ld p\u00e4rla. Den k\u00e4nnetecknas av vackra vokala inslag, markerade basg\u00e5ngar och efter hand tassande beats. Att det \u00e4nd\u00e5 inte blir full pott, beror p\u00e5 att vissa kompositioner \u00e4r f\u00f6r anonyma, l\u00e4mnar inte tillr\u00e4ckligt best\u00e5ende intryck.<\/p>\n<p><a href=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/jazzkatten.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" class=\"alignnone size-medium wp-image-121169\" src=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/jazzkatten-300x300.jpg\" alt=\"\" width=\"300\" height=\"300\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/jazzkatten-300x300.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/jazzkatten-150x150.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/jazzkatten.jpg 662w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>Foto fr\u00e5n gruppens hemsida<\/p>\n<p>Linda Bergstr\u00f6ms s\u00e5ng f\u00e4ngslar genom att segla iv\u00e4g h\u00f6gt i registret, med eller utan ord. R\u00f6sten bidrar starkt till den viktl\u00f6shet,\u00a0 frihetsl\u00e4ngtan och det allvar som karakt\u00e4riserar We Float. Vore sp\u00e4nnande att h\u00f6ra dem live. Text &amp; musik s\u00e4gs handla om konsten att vara m\u00e4nniska, relationer, sanningsbegrepp och olika perspektiv. Ser det inte som n\u00e5got v\u00e4sentligt att jag inte tolkat in detta specifikt i mitt lyssnade. Var och en \u00e4ger ju r\u00e4tten att ta till sig ett verk p\u00e5 sitt s\u00e4tt.<\/p>\n<p>M\u00e5ste verkligen betona hur f\u00e5 st\u00e4nk av jazz som f\u00e5tt plats i den melodiska strukturen, ingen v\u00e4rdering utan ett konstaterande. Sj\u00e4lva drar de f\u00f6ga f\u00f6rv\u00e5nande paralleller till andra stilar. Jag identifierar en flerfilig v\u00e4g av minimalism, skira arty popl\u00e5tar och progressiva tendenser. En komposition pr\u00e4glas av st\u00e4mningsfullt spel av Ellen Pettersson p\u00e5 flygelhorn, med takter som upprepas i ett par minuter, k\u00e4nns det som. En annan l\u00e5t f\u00e4rgl\u00e4ggs med l\u00e4ckra ackord fr\u00e5n distinkt klingande gitarr\u00a0 av Samuel H\u00e4llkvist. P\u00e5 ett st\u00e4lle l\u00e5ter det som att en sm\u00e4rre bl\u00e5sorkester underst\u00f6djer. Arrangemangen \u00e4r otroligt genomarbetade, med i princip skiftande instrument f\u00f6r varje l\u00e5t. Ansamlingen av klaviaturinstrument, inklusive klockspel, gifter sig med varann och det snygga kompet. Gillar hur de lite varstans lagt in friktion och utmanande sekvenser, p\u00e5 en skiva d\u00e4r v\u00e4nliga, hoppfulla harmonier dominerar.\u00a0 Eggen har informerat om att den kreativa processen p\u00e5g\u00e5tt i \u00e5ratal och inneburit anstr\u00e4ngningar. Vilken lycka d\u00e5 att slitet l\u00f6nat sig och att produktionen \u00e4r helgjuten. Ljudet \u00e4r f\u00f6rst\u00e5s oklanderligt.<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n<p>&nbsp;<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Miriam Semb Namork Artist:\u00a0We Float Titel:\u00a0What\u00b4s Really Real Betyg:\u00a04 Producent: We Float och Tobias Ekqvist Inspelad och mixad av: Tobias Ekqvist i Sunnan\u00e5 Studio Mastrad: Thomas Eberger Havtorn Records 51:09 Release 9\/11 2018 K\u00e4nde diffust till gruppen till namnet, missade deras spelning p\u00e5 festival i G\u00f6teborg. Efter att de h\u00f6gst sensationellt vunnit utm\u00e4rkelsen \u00c5rets grupp [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,22],"tags":[],"class_list":{"0":"post-121131","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-skivor","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121131","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121131"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121131\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121175,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121131\/revisions\/121175"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121131"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121131"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121131"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}