{"id":121086,"date":"2018-11-10T22:30:58","date_gmt":"2018-11-10T21:30:58","guid":{"rendered":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121086"},"modified":"2018-11-11T01:40:54","modified_gmt":"2018-11-11T00:40:54","slug":"generos-lyxig-revitalisering-himlen-runt-hornet-25-ar-pa-gothia-i-goteborg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=121086","title":{"rendered":"Gener\u00f6s lyxig revitalisering – Himlen runt h\u00f6rnet 25 \u00e5r p\u00e5 Gothia i G\u00f6teborg"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a>Foto Annika H\u00f6glund fr\u00e5n konsert i Sundsvall 4\/11<\/p>\n

 <\/p>\n

Lisa Nilsson<\/strong><\/p>\n

Himlen runt h\u00f6rnet 25 \u00e5r<\/strong><\/p>\n

The Theatre Gothia i G\u00f6teborg<\/p>\n

8\/11 2018<\/p>\n

Det b\u00f6rjade med tre uts\u00e5lda kv\u00e4llar p\u00e5 G\u00f6te Lejon i Stockholm, n\u00e4r en gedigen produktion som f\u00e5tt Grammis och Rockbj\u00f6rnar celebrerades.\u00a0 I \u00e5r blev det p\u00e5 beg\u00e4ran turn\u00e9 ute i landet, vars sista stopp r\u00e5kar vara G\u00f6teborg. Numera \u00e4r det kutym att f\u00f6rl\u00e4gga premi\u00e4rkv\u00e4llar till torsdagar, n\u00e5got som komplicerar tillvaron f\u00f6r undertecknad d\u00e5 jag jobbar natt p\u00e5 vardagar. Och det var inte heller fullsatt p\u00e5 The Theatre med sin stora kapacitet. Till skillnad fr\u00e5n Jill Johnssons spektakul\u00e4ra krogshow i samma lokal ifjol, \u00e4r m\u00e5lgruppen dedikerad konsertpublik, vilket visar sig vara\u00a0 medel\u00e5lders publik som kan \u00e5tskilliga textrader p\u00e5 den dubbel platina – skiva som f\u00f6r\u00e4rats ett jubileum. Dekorationen p\u00e5 scen anspelar p\u00e5 f\u00f6rs\u00e4ljningsframg\u00e5ngen, vilket Lisa Nilsson uppm\u00e4rksammar.\u00a0 F\u00f6re paus framf\u00f6rs s\u00e5lunda denna modern klassiker ur svensk popul\u00e4rmusik i sin helhet. I andra akten ges ett varierat och smakfullt program ur en m\u00e5ngsysslande artists karri\u00e4r, med l\u00e5tar som genomg\u00e5ende g\u00e5r i liknande stil.<\/p>\n

Kan vara p\u00e5 sin plats att p\u00e5minna om m\u00e5ngsidigheten,\u00a0 hos en kvinna som \u00e4ger f\u00f6rm\u00e5gan att ber\u00f6ra. Hon har g\u00e5tt p\u00e5 Balettakademin,\u00a0 agerat som sk\u00e5despelare (b\u00e5de seri\u00f6sa roller och l\u00e4ttsammare framtoning),\u00a0 haft huvudroller i musikaler, spelat in film om legendariska jazzklubben Montmartre och f\u00e5tt medalj av kungen. F\u00f6r den breda allm\u00e4nheten \u00e4r Lisa Nilsson nog mest k\u00e4nd f\u00f6r sina hits p\u00e5 jubileumsplattan, albumen Till Morelia <\/em>och\u00a0 Sm\u00e5 rum<\/i> samt medverkan i en givande \u00e5rg\u00e5ng av\u00a0S\u00e5 mycket b\u00e4ttre<\/em>.\u00a0 Att soulfunk ocks\u00e5 ligger henne varmt om hj\u00e4rtat, inneb\u00e4r bland annat att hon g\u00e4stat hippa Blacknuss-kollektivet. En annan \u00e5dra h\u00e4rstammar fr\u00e5n gungande brasiliansk musik, j\u00e4mte svensk vistradition; n\u00e5got jag haft f\u00f6rm\u00e5nen att uppleva live. Hennes far har varit en etablerad jazzpianist och 47-\u00e5ringen\u00a0 har haft en naturlig dragning till jazz och bl\u00e5a toner. Erinrar om\u00a0 att hon framtr\u00e4tt p\u00e5 Skeppsholmen med hj\u00e4ltar som Toots Thielemans och Johnny Griffin. Och f\u00f6r ett par \u00e5r sedan gjorde hon succ\u00e9 med gitarristen Erik S\u00f6derlind\u00a0 p\u00e5 Nefertiti (recenserade i OJ), ett samarbete som fortsatt.<\/p>\n

P\u00e5 scenen i G\u00f6teborg best\u00e5r omgivningen av tre musiker som var med p\u00e5 inspelningen i Polarstudion, n\u00e4mligen Per Lindvall (trummor), Mattias Torell (gitarr) och P\u00e5l Svenre (klaviaturer). Trion kompletteras med Peter Forss (bas), Jesper Nordstr\u00f6m (keyboards och orgel), Jonas Kullhammar (saxofoner och fl\u00f6jt) samt att rutinerade\u00a0 Britta Bergstr\u00f6m & Dea Norberg k\u00f6rar. Samtliga presenteras noggrant av huvudpersonen. Flertalet av de uppr\u00e4knade har jag M\u00c5NGA g\u00e5nger h\u00f6rt live senaste decenniet. De spelar vanligtvis betydligt fr\u00e4ckare \u00e4n det polerade sound som dominerar Himlen runt h\u00f6rnet, en milstolpe inom diffusa kategorin mjuk vuxenpop med soulinslag, vars l\u00e5tskrivare ju var Mauro Scocco.\u00a0 Hans f\u00f6rtrogna Johan Ekelund producerade (lika med radarparet som utgjorde Ratata) och spelade piano i\u00a0Vem<\/em>, en\u00a0 studiosession p\u00e5 duo som Lisa \u00f6msint f\u00f6rt\u00e4ljer om.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sitter perfekt vid mittg\u00e5ngen p\u00e5 tionde rad.\u00a0 F\u00f6r alla\u00a0 som v\u00e5rdat och pluggat vinylskivan (blev givetvis en kul utl\u00e4ggning om detta format), \u00e4r det bara att \u00e5ka med. De snygga melodierna l\u00e5ter v\u00e4lbekanta, \u00e4r mestadels inf\u00f6rlivade i sin noterade formel.\u00a0 Lyckligtvis f\u00f6rekommer mer renodlade liveversioner, kryddade med fr\u00e4scha solon. Inklusive underh\u00e5llande monolog uppg\u00e5r f\u00f6rsta ”set” till n\u00e4rmare halvannan timme, vilket inneb\u00e4r att flera titlar fick rej\u00e4l p\u00e5byggnad, f\u00f6rl\u00e4ngdes antingen med jazztouch eller \u00f6sigt groove. Den p\u00e5 gr\u00e4nsen till utslitna titell\u00e5ten k\u00e4nnetecknas av behagligt lunk, m\u00e4ktig alls\u00e5ng p\u00e5 beg\u00e4ran plus ett kort solo av Kullhammar. M\u00e5ste inflika att Jonas Kullhammar hade en f\u00f6r honom ovan roll. Han som hade egen rosad jazzkvartett i m\u00e5nga \u00e5r och lirat i mer experimentella sammanhang och driver sp\u00e4nnande skivbolag, har jag aldrig tidigare sett s\u00e5 overksam\u00a0 och genomg\u00e5ende spela s\u00e5 slickat. Tur d\u00e5 att jazzmannen f\u00e5r sl\u00e4ppa p\u00e5 tyglarna n\u00e5gra g\u00e5nger, inte minst n\u00e4r han ”st\u00f6kar” runt\u00a0 i dialog med trumfantomen Per Lindvall.<\/p>\n

Du (92)<\/i> pyntas i gospelskrud och handklapp, introduceras genom ett statement: ”den h\u00e4r texten har aldrig varit mer relevant”.\u00a0\u00c4nd\u00e5 faller regnet\u00a0<\/em>med fint solo p\u00e5 tenorsax, lanseras som bron in i projektet n\u00e4r det begav sig p\u00e5 exklusiva Diesel Records.\u00a0 I sugande schlagerfunk a\u00b4 la Pet Shop Boys\u00a0 l\u00e5ter g\u00e4nget\u00a0 pl\u00f6tsligt som ryggraden i Blacknuss.\u00a0 Sparsmakat riffande Mattias Torell byter konstant gitarrer, anv\u00e4nder till och med en akustisk. F\u00f6rst i\u00a0H\u00e4r kommer han<\/em> hamnar han i framkant. Musikerna pushar\u00a0 sig sj\u00e4lva i tv\u00e5 \u00f6siga l\u00e5tar, \u00f6verger det strikta soundet som tillverkades i studion, \u00f6verg\u00e5r i soulpop-ballad som f\u00e5tt revival genom Miriam Bryant, tar sig vidare via Jesper Nordstr\u00f6m p\u00e5 elpiano ensam med den sk\u00f6nsjungande vokalisten, vars uts\u00f6kta framf\u00f6rande av\u00a0Ta det f\u00f6rsiktigt<\/em> ( skrevs ursprungligen f\u00f6r Monica Z) v\u00e4rdigt inramar f\u00f6rsta avdelningen.<\/p>\n

Lisa Nilsson sjunger inte bara oantastligt rent tekniskt med karakt\u00e4ristika tonartsh\u00f6jningar, dessutom \u00e4r hon utrustad med en k\u00e4nslom\u00e4ssig dimension. Utan den hade risken funnits f\u00f6r att det skulle blivit mindre intressant.\u00a0 Emellertid,\u00a0 efter att ha presterat maximalt i tv\u00e5 snyftare – S\u00e4g det igen <\/em>och Niklas Str\u00f6mstedts Vart du \u00e4n g\u00e5r –\u00a0<\/em> n\u00e5r hon in i publikens hj\u00e4rtan och Per Lindvall blir s\u00e5 tagen att han appl\u00e5derar . Vi gl\u00e4ds \u00e5t ytterligare urban soulfunk varvat med softa\u00a0 samarbeten med olika l\u00e5tskrivare.\u00a0 F\u00f6rtr\u00e4fflig blandning av befriande extas och djupverkande s\u00e5nger! Uppskattade Peter Forss (Oddjob med mera) olika s\u00e4tt att framst\u00e4lla basg\u00e5ngar, \u00e4ven om hans bas tyv\u00e4rr l\u00e5g f\u00f6r h\u00f6gt i ljudmixen. Hans kompkollega bakom trumsetet hade n\u00e5gra uppiggande fills, medan Jesper Nordstr\u00f6m var den instrumentalist som allra mest f\u00e4rgade soundet, vilket var en positiv \u00f6verraskning.\u00a0 Innan extranumren (som jag tyv\u00e4rr missade d\u00e5 jag tvingades rusa till nattskiftet), sprider en stor artist budskapet om att det finns hopp. De utf\u00f6rliga monologerna om k\u00e4ndisskap, identitetss\u00f6kande och manligt putsande p\u00e5 oslipade diamanter var en bonus.<\/p>\n

L\u00e5tlista: 1. Himlen runt h\u00f6rnet 2. Aldrig, aldrig, aldrig 3. Du (92), 4. \u00c4nd\u00e5 faller regnet 5. Varje g\u00e5ng jag ser dig 6. H\u00e4r kommer han 7. Om du har n\u00e5got hj\u00e4rta 8. Allt jag beh\u00f6ver 9. Vem 10. F\u00f6rsiktigt\u00a0 PAUS 1. Sm\u00e5 rum 2. Mysteriet deg (Bj\u00f6rn Eidsv\u00e5g) 3. Vart \u00e4r du min v\u00e4n 4. S\u00e4g det igen 5. Vart du \u00e4n g\u00e5r (Niklas Str\u00f6mstedt) 6. Klippta vingar (Ison & Fille) 7. Den h\u00e4r g\u00e5ngen\u00a0 8. S\u00e5ngen om oss (Nilsson\/ LeMarc)\u00a0 Extranummer: L\u00e5ngsamt farv\u00e4l\u00a0 , I Have Nothing (Whitney Houston -soundtrack)<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Foto Annika H\u00f6glund fr\u00e5n konsert i Sundsvall 4\/11   Lisa Nilsson Himlen runt h\u00f6rnet 25 \u00e5r The Theatre Gothia i G\u00f6teborg 8\/11 2018 Det b\u00f6rjade med tre uts\u00e5lda kv\u00e4llar p\u00e5 G\u00f6te Lejon i Stockholm, n\u00e4r en gedigen produktion som f\u00e5tt Grammis och Rockbj\u00f6rnar celebrerades.\u00a0 I \u00e5r blev det p\u00e5 beg\u00e4ran turn\u00e9 ute i landet, vars […]<\/p>\n","protected":false},"author":34,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,20],"tags":[],"class_list":{"0":"post-121086","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-musik","7":"category-film","8":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121086","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/34"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=121086"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121086\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":121108,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/121086\/revisions\/121108"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=121086"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=121086"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=121086"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}