![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/monolit650.jpg\")
<\/p>\n<\/p>\n
Monolit Polygon<\/strong> I en v\u00e4rld d\u00e4r det mesta i konstn\u00e4rlig form har n\u00e5gon typ av en b\u00f6rjan, en mitt och ett slut, kan modern dans ibland upplevas som en sp\u00e4nnande g\u00e5ta som man antingen utmanas av eller k\u00e4nner sig f\u00f6rbisedd av. F\u00f6r vad \u00e4r det man ska h\u00e4nga upp sina intryck p\u00e5 om handlingen spretar? Utan att r\u00e5 f\u00f6r det letar jag s\u00e5ledes \u00e4nnu en g\u00e5ng efter tr\u00e5dar (inte alltid r\u00f6da) som kan fogas samman och skapa mening n\u00e4r inga ord utan enbart r\u00f6relser levereras. Jag r\u00e5r inte f\u00f6r att jag oroar mig \u00f6ver att komplexiteten \u00e4r s\u00e5 intensiv att jag kommer att missa n\u00e5gon, eftersom det \u00e4r sv\u00e5rt att l\u00e4sa mellan raderna.<\/p>\n \u00c4ven om inte f\u00f6rest\u00e4llningen medvetet vill utge sig f\u00f6r att ha en markant r\u00f6d tr\u00e5d genom f\u00f6rest\u00e4llningen, s\u00e5 ger den mig k\u00e4nslan av att vilja p\u00e5bjuda hur ett organistiskt samh\u00e4lle \u00e4r uppbyggt och vad som kr\u00e4vs f\u00f6r dess \u00f6verlevnad. Jag upplever att det finns utvalda krafter med r\u00e4tten att f\u00e5 v\u00e4lja livskvalitet, samtidigt som dessa m\u00e5ste sl\u00e5ss f\u00f6r att ligga p\u00e5 topp. De solodansare som erbjuds hela scenen f\u00f6r att uttrycka sin n\u00f6dv\u00e4ndighet, f\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6rr eller senare dansa emot n\u00e5gon av de andra och ta sin livsviktiga position. Aldrig f\u00f6rr har jag sk\u00e5dat en s\u00e5dan unikhet mellan solodansare \u00e4n vad kv\u00e4llen erbj\u00f6d. Ingen var den andra lik vare sig i teknik, uttryck, muskelstyrka eller utstr\u00e5lning. I en levande organism kunde de lika g\u00e4rna ha kunnat vara ett \u00f6ra, en fot, munnens l\u00e4ppar och en tunntarm. Ingen av dem kunde d\u00e4rmed r\u00e4knas bort om helheten skulle h\u00e5lla ihop f\u00f6r organismens \u00f6verlevnad.<\/p>\n Det fanns ocks\u00e5 en m\u00f6rk symmetrisk massa av dansare. Oftast var de tillsammans i konstellationer med en gemensamt drivande kraft som dock skiftade dem i emellan. Vid ett tillf\u00e4lle v\u00e4xte de samman i en knoppliknande n\u00e4ckros d\u00e4r kroppsdelar gick om varandra och d\u00e4r vems arm eller ben i sammanfl\u00e4tningen spelade mindre roll. Det var h\u00e4rligt nog det gemensamma resultatet som var det viktigaste i deras formationer. Deras individuella undergivenhet gav utrymme f\u00f6r att resultatet dem tillsammans kunde f\u00e5 lov att bli utomordentligt str\u00e5lande och nervkittlande. Energin kunde g\u00e5 fr\u00e5n styrka, finmotorik och tydlig underkastelse.<\/p>\n Upps\u00e4ttningens kl\u00e4der\/kostymer upplevdes uttrycksfulla och individuellt baserade. Varje f\u00e4rg, materiel och form hade ett syfte . F\u00f6r en g\u00e5ngs skull hade man ocks\u00e5 tagit h\u00e4nsyn till b\u00e5de synintrycken och dansarens fysiologi. Att kombinera det tighta delarna, med de draperande och oj\u00e4mna, gjorde att varje enskild r\u00f6relse hos samtliga dansare gav mer \u00e4n enbart det sj\u00e4lvklara. Det kr\u00e4vs s\u00e5 mycket mer \u00e4n l\u00e5nga ben f\u00f6r att kunna b\u00e4ra upp en kjol och beh\u00f6vs mer \u00e4n sp\u00e4nd muskulatur f\u00f6r att \u00e5terge styrka i polyester.<\/p>\n Om man enbart kan leva i nuet och gl\u00e4djas av det som h\u00e4nder d\u00e5, skulle jag rekommendera den inst\u00e4llningen till f\u00f6rest\u00e4llningen. Det \u00e4r r\u00f6relsescheman av enbart njutning f\u00f6r b\u00f6jligheten, yogan och anatomin som kanske inte ens ska s\u00e4ttas ord p\u00e5. Dans kr\u00e4ver kroppsmedvetenhet f\u00f6r att g\u00f6ra det koreografen s\u00e4ger. Men f\u00f6r att lyckas med det d\u00e4r lilla extra m\u00e5ste en koreograf f\u00e5 kroppar, som v\u00e5gar t\u00e4nja p\u00e5 alla orimliga gr\u00e4nser. Kv\u00e4llens upps\u00e4ttning gav sken av att ett fantastiskt samarbete, ut\u00f6ver det vanliga, m\u00e5ste ha skett mellan skaparen och materialet. S\u00e5 gl\u00f6m inte n\u00e4r du sitter d\u00e4r att bara njuta av det som erbjuds f\u00f6r njutningens skull.<\/p>\n Dansare Virpi Pahkinen, Pontus Sundset Granat, Philip Sundset Granat, Tibault Monnier, HUI-HUI Hu Gustavsson<\/p>\n Studerande vid yrkesdansutbildningen vid Balettakademien Stockholm
\nKoreografi Virpi Pahkinen
\nKoreografiassistent Pontus Sundset Granat
\nLjusdesign Tobias Hallgren (Lumination of Sweden)
\nMusik Jonas Sj\u00f6blom
\nKostym Virpi Pahkinen, Yin Ai Ping
\nFoto Jos\u00e9 Figueroa
\nProducent Birna Bollad\u00f3ttir Wallin (Bohm Bohm Room)
\nStockholm Stadsteatern, Klarascen
\nUrpremi\u00e4r den 7 november 2018<\/p>\n![\"\"](\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2018\/11\/monolit400.jpg\")
Kv\u00e4llens urpremi\u00e4r ger i f\u00f6rv\u00e4g inte mer f\u00f6rklaring om sig sj\u00e4lv \u00e4n namnet i sin titel d.v.s \u201dMonolit Polygon\u201d. Tittar man d\u00e5 p\u00e5 varje ord f\u00f6r sig s\u00e5 kan man tolka det som ett st\u00f6rre f\u00f6rem\u00e5l i formen av en geometrisk m\u00e5ngh\u00f6rning. Med gl\u00e4dje ser jag ocks\u00e5 att m\u00e5nga r\u00f6relsem\u00f6nster under kv\u00e4llen bjuder just p\u00e5 formationer som g\u00e5r att h\u00e4rleda till fasta geometriska figurer. Dessutom k\u00e4nns det som att koreografen blivit inspirerad av en av den moderna dansens pionj\u00e4rer, Isadora Duncan.<\/p>\n
\nAnnika Alarotu, Jessica Bergstr\u00f6m, Filippa Fahlin, Jenny H\u00e5ltem Fongaard, Sigrid Jegleim, Fannie Johansson, Alicia Karhunen Larsson, Isabell Karlsson, Erna Landefjord, Filippa Lindman, Zofia Lundb\u00e4ck, Linnea Malmstr\u00f6m, Tuvalisa Nilsson, Minna Rieppo, Ella Maria Snellman, Simon Stenholm S\u00f6derlund, Alexandra Svensson, Serine Torp Drejer, Emma Wagenius, Ragnar Westerberg Martinez, Sabine Young Langeland<\/p>\n
![](\"https:\/\/2.bp.blogspot.com\/-FKYOskMjZRE\/W-P6eHjLWSI\/AAAAAAAAFi4\/pBPGSEWAAogW3nkFRPu6do8oTGQ2jgBzQCLcBGAs\/s1600\/Monolit_10_press.jpg\")
<\/a><\/p>\n